Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EJN BOR ä int berg". Hs. (Bj.); 2) giltig, duglig, dugtig, förträfflig. Vm., sdm. (Ornö), nk. Börg, id. "'Ästin ir börg", hästen är dugtig. Dl. (Elfd.); 3) hulpen, beläten, försedd mod. Börg, börj. "Vadt du börj?" fick du? (neml. det du ville hafva, eller låna). "Jär du börj vä så lite?" är du belåten med så litet. Vb.; 4) högfärdig, som tycker sig något vara. Mp. Borg, börg. Jtl. Börg. Dl. (Mora, Elfd.). Fn. byrgr el. byrgin, borginn, a) väl försedd, som intet fattas; b) trygg, säker; (jfr byrgja, v. a. necessaria subministrare); n. byrg, burg, adj. stolt, som bröstar sig, gör sig till; fn. byrgr, m. sjelftillit. <poem> <sc>Ejnbörg,</sc> adj. ensam mägtig till (något). Jtl. <sc>Giftborg,</sc> adj, giftvuxen. Dl. <sc>Oborg,</sc> adj. som ingenting förmår. Ul. <sc>Oborja,</sc> f. brydsam ställning, vidlyftighet. "Allri trodde ja ja skulle komma i den obórja". V. Dl. <sc>Talborg,</sc> adj. som kan tala för sig, har talförmåga. Hs., dl. (Elfd.). Talbörg, id. Dl. (Våmh.). Talberg, id. Hs. (Bj.). Talbarg, id. Hs. (Alfta). Börgtalun, adj. id. Dl. (Elfd.). </poem> BOR(G)STU(G)A, f. benämndes fordom på herregården det rum, der de vapenföre tjenarne samlades, och hvarest äfven gårds- eller borgstugurätten hölls. På större herregårdar finnes ännu en "borstua", der tröskare och andra arbetare samlas. Sk., hl. N. borgstova el. borrstova; d. borgstue; ns. borgstuuw. (B. W. B.). BORIKA, m. drucken menniska, fyllehund. Vg. (D. D.). BORK, m. kappe. Ul. Burk. Ög. (Enl. Ihre). Jfr budrik. BORKA 1) v. a. 1 tigga; 2) slå dank. Nora. (Ihre). <poem> <sc>Borka-pojke,</sc> m. 1) tiggar-pojke; 2) ung lätting. Nora bergsl. (Enl. Ihre). </poem> BORRA, v. n. 1 surra; om ljud, t. ex. af insekter. Sk. (Harjager). Ns. burrn, v. n. flyga med bullrande ljud (såsom torndyflar, rapphöns); nht. burren, v. n. surra; om flygande insekter. (Gr. wb., 2, 546). Jfr burra. BORR' UT SÄ (ipf. borrä ut sä), spänna ut sig, göra sig yfvig; om foglar. Borräs, v. d. yfvas; om menniskor. "Hva borras du ätter?" hvaröfver yfves du? Vb. N. bora seg, växa ut, slå ut i blad; om korn. BORRE 1 (pl.-rar), m. kotte af gran och tall. Fereborre , granborre. Vg., Ög.—sk. D., ffris. borre. BORRE 2, m. 1) svin; lockelseord på svin. Dl. (Mora); 2) öknamn i den öfre bergslagen på malmkörare från de i Nerikes "landsbygd" belägna socknarne. De kallas äfven enuka-oxar, emedan bergsmannen med ståndkrage på rocken hånande benämner slättbons fällkrage för en-uk. V. Nk. Fn. börgr, m. a) fargalt (S.E. 1, 591, 1); b) svin. (Fornmanna-Sögur 6, 365); nht. borg, m. galt; gl. tyska (från 1590) barg, m, svin. (Grimm., wb. 1, 1133); holl. barg, va. id.; fht. paruc, paruh, m. galt. (Graff 3, 207); nht. dial. barch, m. id. (Grimm, wb. 1, 1125); e. boar (läs bohr), m. fargalt, galt. BORRE 3, m. en stel person. Dl. (Enl. Ihre). BORSTA SIG, v. d. 1 1) resa sig och stå styft upp, resa borster; om onda kreatur, såsom svin, kattor m. fl. Nk.—bl.; 2) bli vred, t. ex. om hund och katt. Hs.—bl. Borstä säg. Borstäs (ipf. -äsä), id. Vb.; 3) yfvas, vara stolt, öfverraodig, stursk. Mp., hs., nk. Nht. sich bürsten, setas attollere, erigere. S. bust. BORT, præf., som förenad med adjektiver och adverbier förstärker betydelsen. Deraf borti-galet, alldeles galet. Dl. (Mora); bortskyldig, adj. skyldig öfverallt, mycket skyldig. Fl. (Ål). BORTA, præp. bortom, efter. "Borta (bordhta) medagen", efter middagen. Vb. BORTARE, bortäre, bortre, adj. comp. den mera aflägsne; fjärmare. Bortast, adj. superl, aflägsnast, som är längst borta; den fjärmaste, mest aflägsne. Bortäste, bortesta, id. Nk.—sk. N. burtaste, byrlest. BORTBYTING, m. 1) barn, som anses utbytt af trollen. Nk.—bl.; 2) elak menniska. Sm.; 3) döf, blind menniska. Nk.; 4) odugling. Ul. BORTKLÄDDR, adj. klädd för att gå, fara bort, klädd i bättre kläder. Nk. Bortklädd, id. Ög. BORTKÄLADER, adj. bortskämd, förklemad. Nk.—bl. BORT-OM, adv. "Gå bortom åt sej", göra sitt tarf. Ög. BORTSKYLDIG, s. bort. BORT-SOREN (1. bórst-soren), adj. som försvurit sig, menedig. Hs. (Bj.). S. svära. BORT-ÅT, adv. österut, emot öster. Vg. BORÅA, v. a. 2 bota, råda bot för; om sjukdom. Sk. (N. Åsbo, Ing.). BOS-DEL, m. hemföljd. Ög. BOSE (pl. -ar), m. 1) djefvul, hin onde. Sm. (Östra h., enl. L—n); 2) esping. Sm., bl. Bos, m. snok. Kl. (Madesjö); 3) hudafdragare, nattman, rackare. Sdm. (Björkvik), nk., ög., vg. Sjelf kallar han sig häradsmästare, m. Nk.; 4) en i sitt arbete vårdslös menniska. Ög. (Hammarkinds h.). Jfr buse. <poem> <sc>Bosa-göra,</sc> n. något vanhederligt, otäckt göromål. "Dä ä ett bosagöra". Ög. (Ydre). <sc>Bos-ört,</sc> f. Solanum Dulcamara. Bl. (Wahlenb., Fl. Sv.). </poem> BOSKA-JENS, m. lätting, lurifax. Sk. (N. Åsbo, Onsjö). Ordet synes vara ett af de många tilläggsord till Jöns, t. ex. dummer-jöns, och sålunda kunna öfversättas med buskarnes Jöns, ɔ: Jöns, som ligger bak buskarne eller gömmer sig der. BOSKAPA, v. n. 1 hushålla, sätta, föra hushåll. Ög. BOSS 1, m. tillgjord menniska; ett skällsord. S. Sk. Lat. bos, oxe, nöt. BOSS 2, s. bås 1. BOSSA, bossa på se, s. bås 1. BOTA, v. a. 1 1) eg. förbättra, hela. Riksspr.; 2) laga, lappa, flicka. "Kopparslagaren bota pannan, så nu tätar ho". Brukas nästan allm. Böta, böda, id. Vg., bhl.—sk.; 3) vedergälla. "Ja ska bota deg!" Hs. Fn. bæta; fsv. böta; n. bøta; d. bøde; fht. puozan, lappa, flicka. (Graff 3, 225); mht. bäezen, id.; nht. bützen, a) hela, bota; b) lappa, flicka; c) försona. <poem> <sc>Bot</sc> (pl. böter), f. 1) eg. förbättring, läkedom. Riksspr.; 2) läkemedel. Fl. (Ingo; i plur. brukas ordet ej der). Plur. böter, läkemedel. "Kund ja få naga böter åt gobbn å pojkin min?" Fl. (Pargas). "Kan han ej få några böter för dä?" "Han ä så förträffeligt våker, han har levat ve böter länge". Vg. (Marks h.). Bötter, f. pl. id. "Vå(d)ils-kól å modersmjölk ä bra bötter för utländska eldn" (en hudsjukdom), Nk.; 3) lapp, klut, lagadt, isydt ställe på </poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
