- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
51

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BRA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


BRAUTÄ, s. briota.

BRAVERA, v. n. 1 1) föra ståt, pråla. Sdm.,
sk. (Ox., Ing.); 2) högfärdas, uppföra sig stolt.
Sm.,mp. Bravér. Vb.,jtl. Frans, braver, v. n.
trotsa, pocka, uppföra sig, stolt; it. bravare.

Bravat, adj. högmodig, stursk. Sm.(Vestbo).

BRAVLA, v. n. 1 prata mycket och utan
eftertanke samt med hög röst. Sk. (Bjäre h.), hl.
Brävla, id. Hl. Braväl (ipf. bravlä). Vb. S. vravla.

BRAXNABLOMSTER, n. Cardamine pratensis;
blommar när braxen leker. Nk.

BRE, bre ut, bre på, brea, breda, bredsel, bree,
s. brejd.

BRED, adj. latus. 1) Stå på breda sten, eg.
lapidi lato insistere; sammanvigas. Ul.
Anledningen till detta talesätt är att brudfolket i gamla
Uppsala kyrka plägade vid vigseln stå på den
breda sten, som der fordom legat öfver k. Erik den
heliges graf; 2) Bred i munn, bred i skedhålet,
adj. som ej kan hålla munnen, utan pratar
otillbörligt. Sdm.

BREDA PÅ, bred å, bredd, bredevidfolk,
bredflabbig, bredlavshatt,
s. brejd.

BREGALER, brigaler, pregaler, pl.
hvarjehanda verktyg, i synnerhet på resor. Fl. (Ingo).
Bregaln, sing. def., hela bregaln, hela högen,
hela smältan, alltsammans. Hs. Hela brigale, id.
Ul. Ordet brukas af Bellman,

”Rundt omkring ett löfverk prålar
Med tulpaner och bregal”.

Jfr fn. bjargálnir, f. pl. nödtorft, hvad som fordras till lifvets
uppehälle.

BREGDA, v. a. & n. 2 1) ombyta.. Hs.; 2)
förebrå, förekasta. Sk. (Tygelsjö i Oxie h.).
Bräja, id. Sk. (Vemm.). Bräga, id. Sm. (Enl.
Spegel, Gloss. 66). Fn. bregda {brá, brugdit), v, a.
a) binda; b) röra från stället; e) förändra,
ombyta; d) förebrå, förekasta. (Egils.); n. bregda,
brigda,
förändra; d. bebreide, förebrå; med. lat.
brigare, tvista.

BREJD (brejdä, brejt) v. a. 1) breda, utbreda.
Vb. Brajdä, id. ”Brajdä dok”, duka bord. G.
Braja, brea, bree, id. ”Braja hören”, utbreda
linet (till torkning). Sk. Braja, brea, id. ”Braja
sängen”, bädda: ”brea boret”, duka. Hl.; 2)
särskilda talesätt: Breda på, bre på, v. a. slå med
eftertryck. Ul., sdm., nk. Bredå, briedå, v. a.
svepa om, linda. ”Wið ulum breð å krippen”. Dl.
(Elfd.) ”Bre ut”, utlägga, göra tillsatser till
sanningen. ”Får han bre ut’ ä som han vill, då gör
han snart ett apälaträ utä hvar enäboske”. Nk.
Bre mä sej, tala vidlyftigt, skräfla. Ög. Fn.
bređa, v. a. breda, utbreda; moes. braidjan; fe.
brædan; fht. preitan; nht. breiten; d. brede, id.

Brajd, m. bredd. Sm.(Östbo). Fn. brejdd, f.

Brejder. adj. bred. Fl. (Nl.). Brajr. Nb.
(Ö. Cal.). Brej, bräj, (n. brett). Vb. Braj, bre.
Sm. Fn. breidr, adj. id. fsv. breþer; moes.
braids; fht. preit; mht., nht. breit; holl. breed;
d. bred; fe. brâd; e. brøad, id.; jfr skr. prithus;
gr. πλατύς; lit. platus; lat. latus.

Breda, f. sammanräfsadt hö, men ej hoplagdt
i strängar. Ul. Brea, f. Hs. Bräjdä, f.
utbredning af hö till torkning, "”Håjbräjdä”. G.
Braja, f. Sk.(Bjäre). Brea, f. bredsel,
brä(d)sel,
m. utbredning, en rad af utspridt gräs eller
lin. ”Gräset, hören ligger på Bredsel”. Sk.
(Ing., Onsjö). Brea, bree, f. utbredning (af hö
eller säd) till torkning. Bl, Linbre(d)sle, n. en
plats med utbredt lin. Sdm. Fn. brejda, f.
utbredning; n. breide, breidsla, bresle; d. dial.
bredsel.

Bredevidfolk, n. inhysing. Fl. (Åland).

Bredflabbig, adj. 1) vidmunnt. Hs.; 2)
för bred, som ej har den rätta bredden. Sdm.
(Björkvik). S. flabb.

Bre(d)lavshatt, m. hatt med breda
uppvikta brätten. Sk. (Ing.).

Bresa, v. n. o. a. 1 stå eller sitta bredt med
benen. ”Bresä bena”. Vb.,mp.

Breska, v. a. 1 utsträcka, utbreda (benen).
”Breska ut bena”, skrefva med benen. Dl.
(Ohre). S. gävlas.

Breslan, f. def. slädtäcke. Fl. (Öarne i
Qvarken).

Bressla-tjokk, adj. jemntjock öfverallt, så
att bottnen döljes. ”Höbrean ä bresslatjokk”.
”Ni ska gö(d)sla bresslatjokkt”. Bl. (Östra h.).

Bräjdäs-rómm, håjbräjdäs—rómm, n. stället
(rummet) på en äng, der höet är utbredt till
torkning. G. (F.).

Höbrea, f. utbredning af hö till torkning.
Hs.,bl.

Säd-brea, f. utbredning af säd till torkning.
Bl.

BREJDVIDERS, adv. 1) bredvid. ”B. arbit”,
mellanarbete; 2) adj. indecl. oäkta. ”Brejdviders
bon”, oäkta barn. Fl. (Pargas).

BREKA, v. n, skryta. G. Jfr fn. breksamr,
adj. a) qui assidue rogat, petit; b) loquaculus:
”breksöm brúkðr”.

BRELL1NG, m. brylling, syskonbarn å fadrens
sida. Hs. (Bj.). Fsv. bryþlingi. bryllungi,
bröllungi,
n. brylling. GL.,UL.; bröþungi, comm.
bröþrunger, m., bröþunga, f. VGL.

BRELLÄR el. brillär (ipf. -rä), v. n. skina,
lysa, glimma. ”Hä brillrä frå ellom mila träa”.
Vb.

BREMINSENE! Lockelseord på får. Mellersta
Dls., enl. Dybeck, Sv. Vallv., som nämner att
bræi eller brei är på Island en
hvardagsbenämning på fåren. Sene synes vara detsamma som
söna, pl. def. fåren.

BREMME, m. kall vind; (vindstöt i allmänhet?)
Bhl. (Or. o. Tj.). Jfr fn. brim, n. a) bränning,
hafsbrusning; b) haf; fe. brim, haf; hebr. ראם
ra’am, (hafvets) brusande; skr. b’ram, att hvirfla.

BREMS, m. broms. Oestrus. Vb.,vg.,sm. Brims,
m. id. Dl.,g. Broms, m. id. ”Springa i broms”,
springa för insekter; om boskap. Ul. Nht
bremse el. breme, f.; fht. prëmo. (Graff 3, 303); mht.
brëme, f. brëm, m. (Ben. 1, 238); fe. brimsa; holl.
brem, id. Jfr sv. bromma, v. n. murmurare; gr.
βρωμεῖν, v. n. surra; om myggor; βρέμειν,
surra, hväsa, = lat. fremere; fht. prëman; mht.
brëmen, id.

Broms-gussa, f. brömsgunga; ett slags liten
kringgunga, förfärdigad af små stickor; den
sättes i gång af två flaxande brömsar, hvilka med
stjerten blifvit inklämda i de klufna ändarne af
den horizontala stickan. Vl. (Elfd.).

BREMÄ, bredvid, jemnsides, vid sidan af. Hs.
(Bj.).

BREST 1 (ipf. brestä), 1) v. a. sprätta sönder
hvad som är sydt. Vb. Bresta opp, sönder, id.
Fl. (Nl.). ”Brest opp’a i sööman”. Fl. (Öb.); 2)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free