- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
58

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BRU ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


gr. φρύνειν, id. Jfr slutligen ir. och gael. bruich,
bruig,
sjuda, koka. S. Grimm, gr. 2, 321.

Bragd, brygd. Vl. (Enl. Ihre). Brugg,
bryggane,
n. id. Sm.

Brugg-mäsk, m. draf efter brygd. Dl.
(Mora).

Bryggerset, n. def. brygghuset. S. Sk.

Bryggsa, f. brygghuspiga. Sk. (N. Åsbo).

BRUKA, v. a. 1 el. 2 1) eg. begagna,
använda. Riksspr. Bruk’ munn a) bruka munnen,
språka, pladdra; b) vara ovettig. Fl. (Pargas); 2)
vara brukare (arrendator) åt någon. ”Ja brukar
hanses gåradel”, jag arrenderar hans hemman. Nk.
Fn. bruka; fe. brûcan.

Bruk, n. 1) hemmansdel. Kl.,öl.; 2) murbruk.
Sdm.—sk.

Bruka-bit, m. 1) liten hemmansdel. Sm.,bl.
Bruks-bit. Kl.,sm. (Östbo); 2) liten åker. Sm.

Bruka-piska, f. murbruks-slaga, slagträ
med en lång böjd jernknif att dermed älta
murbruk. Sdm. (Södertörn).

Brukning, f. dynga, gödsel (till jordens
häfdande eller brukande). Vb.,mp.,jtl. Brukkt, f.
id. Vb. Eller skulle måhända detta ord vara
beslägtadt med fn. brúk, n. ”visse (dog ikke de
flydende) tings udvidelse ved gjæring?” (Hald.).

Brukningsgeru, adj. mager, som fordrar
mycken gödsel; om jord. Vb. Jfr girug.

BRUMM, n. 1) det yttersta af ris, qvistar; löf
och små grenar. Vg.,hl.; 2) agntopparne, vippan,
på korn och annan säd; axen, toppen på ett
sädesband. Vg. Brómm, n. Nk.,ög.,n.hl. Bremm,
n. id. Sm. (Sunnerbo), s. hl. Bremme, n.
potatisbräske. Bl. Fn. brum, n. knopp på träd; löf och
blad, löfkrona; n. brum, a. id.; d. dial. brum,
”blade, blomster og frøknopper på visse planter,
som lyng, pors, humle”. (Mlb., D. L. 54); fe.
brôm, m. myrica, scopæ. (Älfrici glossar.); e.
broom, qvast; ljung; broomland, ljunghed; swz.
brôm, m. ”junger zweig an bäumen oder
stauden”. (Stalder 1, 230); rhætor. brumbels, knopp.

BRUN 1, f. bryn, kant vid åker eller äng. Vg.,
ög. Brun, bräun, f. G. Bryn, f. rand, kant.
”Lyngen rakk te skörtabrynen”. S. hl. Fn. brún,
f. a) ögonbryn; b) kant, rand; n. brun, bru, f.
kant, brink; skr. bhrû, f. ögonbryn.

Brynt, m. backe. Fl. (Öb.)

Bryntot, adj. backig. Fl. (Öb.).

Bräunä, v. a. 2 hugga eller stöta af kanten
på ett bräde. G.

BRUN 2, adj. fuscus: brun. Riksspr. Deraf

Bronned, adj svartbrun; om fäkreatur. ”Kon
ä bronned”. Sk. (N. Åsbo).

Brunhven, m. Agrostis canina. Nk.

Brun-kulla, f. Satyrium viride. Jtl.
Brunstollar, m. pl. id. Jtl. (Enl. Wahlenb.).

Brun-lett, adj. 1) eg. brun till färgen; 2)
solbränd. Sm.; 3) mörklagd. Vb. S. lita.

Brun-ryllog (brynrullo, brunryllot), adj.
brunaktig. Fl. (Ingo).

Brunska, v. n. 1 blifva brun. Bl.

Bruntuppur, f. pl. Geranium. Dl. (Floda).
S. tuppa.

Brunört, f. Prunella vulgaris. Åm. (Enl.
Wahlenb.).

BRUNN, m. 1) eg. källa, brunn. Riksspr.; 2)
vindvak, rand öppning på is. Sdm.,ög. Brónn,
m. Nk. Fsv. brunnr, bronnr, m. a) källa; b) brunn;
[af fsv. bruna, v. n. rasa fram, fara fram med
fart; mht. brunnen, v. n. framvälla. (Ben. 1, 270); el.
af fht. brinnan, v. n. fervere, æstuare. Jfr Grimm
gr. 2, 34; 3, 387]; moes. brunna, m. brunn, källa:
πηγὴ fsax. brunno, m.; nht. brunnen, brunn;
gael. bûrn, n. vatten.

Brónn-ljung, m. brunnsvind, brunnsvängel.
Sk. (Ox.). Brännljong. Sk. (Ing.).
Brännaljung. Sk. (Onsjö).

Brónnsla-hål, n. vindvak. Nk.

Brunn-rauder, m. 1) källdrag, som ej
fryser; 2) mark, som ser fast ut, men dock är
lös och äfjig. G.

Brunns-holk, s. holk 1.

Brunns-kólv, m. träkrans kring en brunn. G.

Brunns-våg, brunns-våkkt, s. väga.

Bränn-däkk, n. brunnskar. Sk. (Ing.).

BRUNNDA, brunntid, brynnbukk, brunndug,
s. brinna.

BRUN-OST, m. ostkaka. Vg. Jfr. sv. bryna,
v. a. steka.

BRUR, brurstas, s. brudr.

BRUS, m. ett kortspel bland allmogen.
Wormsö. (Russwurm, § 303). Brus, bräus, id. G.
Brus-bas, m. id. Sk. (Jfr barren). Bräusen, m.
def. hjerterkung i detta spel. G. Ns. bruusbart
el. bräusen, ett kortspel bland allmogen. Schütze
1, 176.

BRUSA PÅ, v. a. 1 1) utan försyn rusa på.
Hs. Brusa fram, id. Sdm.; 2) fara ut mot
någon, gräla på någon. ”Han brusa ej på mej för
dä ja läste”. Sk. (Ox.). N. bruse, v. n. blifva
ond; bret. brouéza, id.; nht. brausen, brusa:
æstuare; fe. brysan, stöta, slå; e. bruise, id.

BRUSE, m. gumse. Jtl.,hj.,hs. (Bj„ Db., Idenor),
mp.,åm. (Nätra, Arnäs). Jfr fn. brúsi, m. bock;
hrútr, m. vädur; georg. berdzi, m. bock; skr.
vrsni, m. id. Eller måhända att bruse, gumse,
heldre skulle kunna härledas af näst föregående
brusa, rusa på; fe. brysan, stöta, slå? Med
Wachter och Grimm är ock skäl att antaga det
benämningen på bock, m. caper, är hemtad från det
gamla tyska ordet bocken, stöta, slå; holl. beuken;
sv. munart, boka, id., så att bock eg. betyder ett
stötande, stångande djur.

Bóll-bruse, m. osnöpt gumse. Mp. S. ball.

Brus-hage, m. gärdesgård af fälda trän,
lagda på korsvis stälda störar, liknande
gumsens horn. Åm. (Stigsjö), hs. (Bj.). S. hage.

Gäll-bruse, m. snöpt gumse. Mp. S. gällda.

BRUSI(G), adj. tätt sammanvuxen med qvistar
och löf. Dls. Jfr fn. brúskr, m. gräs som växer
buskaktigt; e. browse, små telningar, som skjuta
upp om våren; knopp.

BRUSKA 1, v. n. 1 1) knastra; säges om det
ljud, som är förenadt med kreaturens tuggning af
torrfoder. Nk. Brosk (ipf. o. sup. -kä), v. n.
knastra. ”Hä brosk unner tennren”. Vb.; 2) äta
begärligt; eg. om boskap. ”Di bruska å äta just
dugtiga tag. Di bruska i seg snällt”. Hs.,sdm.,
nk. Broska, id. Ul. Anm. Betydelserna 1 och 2
synas höra tillsammans; eljest kunde måhända för
den senare betydelsen gr. βρώσϰ-ειν,
βιβρώσϰ-ειν,
äta, förtjena att tagas i betraktande.

BRUSKA 2, v. n. 1 vara bullersam, hålla
oväsen. ”Barnen leker å bruskar”. Vm., v. nk.
Möjligen samma ord som bruska 1. Jfr eljest sv. brusa,
v. n. æstuare; ns. brûschen, v. n. ”rauschen; vom
wasser und von der luft”. (Schambach); fsv. brask,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free