- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
69

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BYS ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


BYSÄ, n. 1) troll, tomtes 2) liten, tjock, osnygg
karl. G. S. bine, buse.

Bysing, m. litet troll. N. G. (Demin.).

BYTA (ipf. böt, conj. böte, sup. bytt), v. a. 1)
byta, ombyta. Ög. Byta (ipf. böt el. bytte, sup.
byti el. bött). id. Nk. Byte (böt el. bytte, sup.
bytt). Åm. Byt (böt, sup. byti el. bytt). Vb.
(Ume). Byyt el. byit (baut, bytt). Skellefte; 2)
dela, skifta. Nk. Byt (sup. bytt, v. a. dela i
lotter. ”Gitar ’et byt hisin óstin åt bånen?” har
du lust att dela denna ost mellan barnen? Fl.
(Öb.); 3) dela, hugga sönder (ett slagtadt kreatur).
S. G.; 4) särskildt talesätt: ”byta åt seg, byta seg
opp”, vinna på byte. Nk. Fn. byta (bytta, býtt),
v. a. a) permutare: b) dare, donare, muneri dare;
c) adferre; n. byta; d. bytte, id.; jfr skr. b’id,
att dela.

Byte, n. 1) ombyte. Nk.; 2) delning, skifte,
laga skifte. ”Landtmätar-byte”. Nk.,vg.
Bytning, f. id. Nk. N. byte, n.; byting, f. id.

Bytes-lag, n. ett grannskap eller vissa
grannar, som öfverenskommit att vara med vid
gästabud och medhafva gästabudsmat. Sm.(Vestbo).

Bytes-skål, m. undfägnad efter uppgjord
handel. Kl,sm.

Byting, m. 1) barn af troll, som trollen vid
ett menniskobarns födelse utbytt emot detta.
Allm. Biting. Hs. (Bj.). Buttbitting
(= bortbyting), id. Runö. Betbån (= bytbarn), n. id.
Wormsö. Bytesbarn, n. id. Hs. Enligt folktron
i Blekinge flyta bytingar, om de kastas i vattnet,
och kan man återtvinga sig det rätta barnet
derigenom att man hotar koka eller i bakugnen
steka bytingen, då trollen, märkande faran,
kasta tillbaka det stulna barnet och återtaga sitt.
I allmänhet anser man, att om elden släckes
i huset, innan barnet döpes, så kan barnet
bortbytas af trollen. Till att förhindra sådant,
tjenar Guds ord och stål; 2) näsvis, stygg pojke.
Åm.,bl. Äfven såsom smekord: pojkabyting.
Nk.; 3) liten menniska, liten stackare. Vb.,sdm.,
ög.; 4) skepnad af mördade barn. Hs. S. möling.

Böjtnal, f. eg. bytnål (emedan flickor
sinsemellan byta sådana); stoppnål. G.

BYTTA, f. jungfru. ”En bytta stâr(k)t”. en
jungfru brännvin. Ul. Fn. bytta, f. situla.

BYTTE-LET, s. lita.

BYTTA SEJ NER, v. r. 2 sitta ner, taga plats.
A. ”Sidd ner!” B. ”Ja har inte ti”. A. ”Åh!
du kan väl bytta dej ner ett lidet grånn”. Sk.
(Ox.). (Bocka sig ner).

BYTTÖL, f. besök på flera ställen under
samma resa. ”Fara i byttöl”, helsa på öfverallt, der
man färdas fram. V. Nk.

BYXAN, f. def. köttstycke af oxlåret. Hl. Ns.
de klattrige buxen.

BYX-HOSOR, f. pl. benen på ett par byxor.
Fl. (Öb.).

BYX-MASS, m. liten gosse, som nyss fått byxor.
G. Byxmas, id. Sdm. (Södertörn). Mass, m.
liten man, är demin. af fn. mađr; fsv. maþr, in.
man. Jfr manse (man), mase (mas 1).

BÅ, -n, m. bård, list på tyg. Mp.

BÅBBOR, f. pl. sår, sårnad. Åland. (Kökar).

BÅD, s. båda.

BÅ(D)A, v. a. 1 1) buda, gifva bud om något.
Bhl.,sk.; 2) förebåda. Boa (ipf. boa). ”Hä boa
före sola”, dagen randas. Då vattnet i hafvet
knappt når öfver en klippa, så att man på afstånd
kan af vattnets rörelse skönja att der finnes en
klippa, heter det att ”hä boar bortåt sten”. Vb,;
3) brusa; om vatten framför en båt under segling.
Jtl.; 4) betyda. ”Ä dä nåed värdt mä dä att
kometen ska båa bonnakri?” är det sannt att
kometen betecknar bondkrig? Sk. (Tryde i Ing.).
Fn. bođa, v. a. a) significare, repræsentare: b)
annuntiare, notum facere.

Båda (def. -an), m. klippa i hafvet, som
endast räcker upp till vattenytan och igenkännes
på böljornas brytning deremot. ”Hije ’e not
bådan, som herrin sir, å tide, åt vester handen,
’e bullerbådan å sillbådan”. Fl. (Öarne i
Qvarken). Båda, m. id. Åland, sdm. (Ornö), Båd
(pl. -dar), m. id. Ög. Boa, m. id. Vb. Båe
(djupt å, e knappt hörbart), m.; bö, m. id. Bhl.

Båudå, f. rörelse i vatten för fisk eller
sjöfogel. Bäud (pl. bäude, pl. def- bäudan), f.
brusande vatten för en båt. Jtl.

Kallbådan, m. def. så kallas det yttersta
skäret i Ingo s:n af Nyland.

Utbåda, n. namn på ett skär vid Kökar pä
Åland. Fn. bođi, m. a) eg. bebådare,
angifvare; b) utropare, härold; e) stenklippa i hafvet
under vattnet, mot hvilken böljorna brytas; n.
bode, boe, båe, bådå, m. = fn. bođi, m. c).

BÅDD, m. hufvud. G. Jfr fenbuddeter.

Bådde-ko, f. en ko utan horn. N. G. Jfr
bådd.

Båddug, adj. saknande horn; om oxar, får
och getter. G. Jfr ir. bodog, ett års kalf eller
qviga, således utan horn.

BÅDDA I HOP, v. a. röra tillsammans (t. ex.
mjöl och vatten). Fl. (Ingo).

BÅDDA NER, v. a. 1 vårdslöst klämma i hop
något. ”Bådda ner sängen”, kasta, vräka sig i
en uppbäddad säng så att dynor m. m. komma i
olag. Fl. (Ingo). Jfr bodda opp.

BÅDIBLAND, bodibland, adj. bättre och sämre,
af begge slagen. Ul. Fn. beggjablands, ex bina
materia compositus.

BÅG, adj. envis, tvär, oböjlig, halsstarrig; retsam.
Nb. (Lule). Bäg. Jtl. (Ragunda), mp. Båg, bäg,
beg.
Vb.,nb.(Ö. Cal.),åm.(Nätra). Bögun, envis.
”Va int så bögun!” Dl. (Mora, Våmh.). Fn. bágr,
vansklig, besvärlig; n. båg, a) vansklig, hinderlig;
b) tvär, ovillig; jfr fht. bâgan, v. n. tvista, träta;
bâga, f. tvist, gräl. (Graff 3, 23).

Båg, n. möda, besvärlighet, ansträngning.
”Vi hade sådant båg att komma fram”. Hl.
Båk, n. id. ”Dä ä ett farlit båk mä dä”. Sm.
Fn. bági, m. svårighet, besvärlighet.

Båga, v. n. 1) med möda och besvärlighet
draga sig fram eller komma fram; framsläpa.
”Han har bågat sej genom nöd å fattigdom”.
”Man kan båga sej fram på Åsen, fast der ä
möen sny”. S. Hl.; 2) båga på (ipf. bågä
på),
kosta på, fordra ansträngning, pröfva
styrka och tålamod. ”Arbäite båga på ’om”,
det kostade på honom att arbeta; äfven, det
pröfvade hans styrka och tålamod. Vb.
Bugå, v. n. kosta på, fordra ansträngning. ”Äd
bogär å mi", det kostar på mig. Dl. (Mora,
Våmh., Elfd.).

BÅGÄS (ipf. -sä), v. d. envisas, vara
förarglig. Nb.(Ö. Cal., Lule). Bägäs. Vb.—mp. Fn.
begiast, förorsaka besvärlighet; schwab. bägern,
plåga, oroa. (Schmid, 37); fht. bâgan, tvista,
träta. (Graff 3. 23); mht. bagen, id. (Ben. 1, 78).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free