- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
70

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BÅG ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Enbäg, adj. envis. Jtl.

Enbänglig, adj. oregerlig, ohandterlig. Ög.
(Gullbergs h.).

BÅGA. f. liten hög. Ul. Jfr fn. bugr, m.
böjning, bugt.

BÅGA, bågu, s. buga.

BÅGG, s. bagge.

BÅK, m. träställning med hög stång och
tjärtunna att antända såsom tecken att dermed
tillkännagifva fiendens ankomst. G. Jfr fe. beácen
(beácn), n. tecken; beácnjan, bêcnjan, utvisa,
tillkännagifva; herebeacen, n. signum bellicum : fht.
buakan, paukan, n. tecken; heripauchan, n. tecken,
fana. (Graff 3, 44); fn. bákna, v. n. vinka till,
gifva en vink, tecken.

BÅKA, v. a. 1 trycka hårdt eller tungt med
armbogarne och öfre kroppen. Sm.,bl. Båka sej fram,
på sådant sätt tränga sig fram. Bl. Jfr båga,
boka.

Båkkna, v. n. ställa till något mindre
ordentligt i sina göromål, göra väsen af sig. ”Hva
båkknar du ätter?” Vg. (Marks h.). Båkna, v.
n. göra väsen af sig. Sm. (Vestbo).

BÅKER, m. dumhufvud. Öl. Jfr fn. bágr, adj.
vansklig, besvärlig; baga, f. dumhufvud.

BÅKNA, v. n. 1 tyckas vara större än det
verkligen är. Vg. (Elfsb.).

L 1. adj. brunstig; om suggor och kor. Jtl.,
mp.,hs. ”Kyn ä båla”. Hs.(Bj.). l, böl. Nb.,
vb.,åm. Böl. Hj. Bullus. Fl. (Pargas). N. bøl,
brunstig; om hondjur, i synnerhet suggan; bølast,
bøla seg,
yngla; nht. buhlen, amare, venere uti;
d. bole, bola; holl. boelen.

lsugga, f. brunstig sugga. Mp.
lå-sugga. Jtl. lsugga. Åm.

lä, v. n. vara löpsk, brunstig; om
suggor. ”Sugga bålå”. Jtl.

lsas, v. d. 1 vara brunstig; om suggor.
”Suggan bölsas”. Fl. (Kütis kapell af Kimito
s:n).

L 2, n. vanligare offerbål, n. en hög af
qvistar, stenar och hvarjehanda skräp, som af
vägfarande hopkastas på ett ställe, der någon
menniska förlorat lifvet. Hvarochen, som drager
förbi, kastar något på en sådan hög för att sålunda
binda gasten och göra honom för sig oskadlig. Nk.
S. vårdkast. Fn. bali, m. en hög, liten höjd på
jemn mark; jfr pers. باﻻ,balâ, topp, vertex,
fastigium.

BÅL 3 (pl. -lor), f. stor gren. ”Dä va stora
bålor på dä träet”. Kl. Fn. bolr. Jfr boling.

BÅL 4, n. brätte, skygge på en hatt. V. Nk.

BÅL 5, s. bol 1.

BÅL, bol, adj. 1) utmärkt djerf, ganska stor,
grof, flink. ”Dä ä en bål kar”, det är en djerf,
rask, stark karl. ”En bål oxe”, en stor stark
oxe. Hl. Båld, id. Sdm.,ög.,vg..sm. ”Bol
styrka”, stor styrka. Kl. (Ryssby s:n). Baldur, adj.
behjertad, modig. ”Dä ä en baldur kar”, det är
en behjertad karl. Sm. (Östbo, men mycket sällan
brukligt. Lagergren säger sig blott tvenne
gånger hafva hört detta ord, som bibehållit den
urgamla formen och ursprungliga betydelsen); 2)
grof, slö i eggen; om knifvar och yxor. ”Yxa ä
bål i egga”. Sdm.,ög.,kl. D. dial. bul, slö, ej
skarp: ”en bul kniv, sax, öxe”; 3) mycken,
ansenlig. ”Bolt mä folk”. Kl. Bolr, adj. ansenlig.
Nk.; 4) utmärkt, förträfflig. G. Bolr, id, Nk.;
5) dägelig, fager. Båld, bûll, a) vacker, starkt
glänsande till färgen. Vg.,ög.; b) vacker, fyllig; i
synnerhet om säd. S. Sk. ”Båll färg”, ljus. klar
färg. ”Båll hy”, vacker, ljus. något röd hy. Sm.
(Östbo); 6) stolt, högmodig. Ul. Bolr. Nk. Bål.
Fl. (Nl.). Fsv. balder, adj. käck, djerf. VGL.
S.F.S. 3, 1 h.: fn. balldr, ballr, a) tapper, stark,
mägtig; b) mycket stor, svår, besvärlig; c) skön.
välformad. (Hald., Egils.); balldinn, adj. mägtig;
(jfr fn. bella); moes. balþs, adj. dristig, käck; fe.
bald, beald, bold, id.; e. bold; fht. pald, bald.
(Graff 3,108): mht. balt, (gen. baldes). (Ben. 1. 80):
it. baldo; gl. frans. baud, id.; frans. baud; prov.
bautz; d. dial. bold, utmärkt, ansenlig; skön; swz.
buhl, bul, bulig, prägtig, skön; skr. bala, adj.
stark, kraftig, tapper; balagâ, f. en herrlig, skön
qvinna; beng. bal, styrka; pers. دالان, vâlân.
tapper, krigisk; arab. bâl, mod; hebr. בעל, baal.
baal,
herre. Se för öfrigt bälla, här nedan.

Bolig, adj. stark, fet. ”Bolig häst”. Vg.

Båla, bålinde, adv. mycket, högligen. ”Båla
el. bålinde bra”. Fl. (Ingo).

Bålarbeta. v. n. 1 hafva svårt och tungt
arbete. Sm. Böla, id. Åm.

Bålarbetare, m. som har svårt och tungt
arbete. Sm.

Bålarbete, m. svårt och tungt arbete. Sm.

Bålas, v. d. högfärdas. Fl. (Nl.. Åland).

Bålavójs (compar. -sare). adj. stor,
groflemmad. Fl. (Ingo).

Båleligen, adv. förträffligt, ganska mycket.
Dl. Fe. bealdlice, adv. djerft.

Bålfa(r)lig, bölfalig, adj. mycket farlig.
”Han ä inte bölfalig”. Sdm.

Bålhagg, bålagg, n. dugtigt hugg, slag;
säges eg. då man med ett enda slag dödar kuten
(Phoca marina). S. G. S. haggä.

Bålhvater, bålhvat, adj. 1) utmärkt
prägtig; 2) mycket bra. Ög. S. hvater.

Båling (pl. -gar), m. bålgeting. Fl. (Ingo).

Bålingi (bålingji), m. stark menniska;
huggare. ”Ein bålingji till kar”, en stark karl.
Fl. (Ingo).

Bålla 1, v. a. 1 1) göra vacker. Vg.; 2)
göra röd. Sm. (Vcstbo).

Bålla 2, de(t) bålla, bloden. ”Dä bålla går
ifrån honom”, bloden rinner från honom. Sm.
(Vestbo).

Bållfot, m. räf. Sm. (Vestbo).

Bålnöt, bolnöt, n. stor, grof menniska. Vg.

Bållrödt, adj. n. eldrödt. Kl.

Båll-sjuka, f. rödsot. Ög. (Ydre.).

Bål-oli, adj. eg. storordig; plump, ohöflig.
Nb. (N. Cal.).

Bålsas, v. d. vara storsint. Sm. (Vestbo).

Bålstark, adj. ovanligt stark. Vb.,bl.
Bölstark. Åm. Fn. bolsterkr.

Bål-stor, adj. ofantligt stor. Vb.—bl.

Bålt, adv. ofantligt, mycket. Nästan allm.
Fht. paldo, adv. djerft, oförfäradt. (Graff 3, 199).

Bölarbete, n. tungt och groft arbete. Åm.

Förbål, adj. ypperlig, utmärkt. G.

Förbålt, adv. förträffligt, ganska mycket.
Sm.,bl.,fl. (Nl.), m. fl.

BÅLA 1, f. tjock planka. Sm.,sk. (N. Åsbo).
Fn. bolr, m. trästam; ns. bole, f. (Dähnert): d.
dial. bol, n. planka, bräde. (Hagerup, det danske
sprog i Angel, s. 8).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free