Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BÅS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Busslä, v. a. 1 med trynet stöta, framvälta
halm, laga byssja åt sig; om svin. S. G.
Byskä, n. affall af halmen vid tröskningen. G.
Båsa, båsa ner, v. a. 1 beströ med boss,
skräpa ner. Nk.
Båssa. v. a. 1 skräpa ner, till. Hs. (Bj.). N.
bosa.
Båsfor, n. sämre halm. Dl. (Floda).
Båss, -a, n. dam. Mp.
Båsuger. adj. oren, full af dam och agnar;
om säd. Nk. Båsug, id. Hs. (Jerfsö). Båsot,
adj. ostädad. Fl. (Öb.). Båssi, adj. dammig.
Mp. N. bosut, adj. behäftad med agnar eller
bås.
Bössja. f. bössje, n. 1) ströhalm under
kreatur. Bl. Byssja, f. Ul.,ög.,fl. Båssa, f. Hs.; 2)
ett läger åt svin eller hundar. Hundbössja,
svinbössja. Sm.,bl.; 3) usel säng. Bl.
Bösja, bössja, v. n. 1 1) lägga byssja, strö
halm under kreaturen: 2) spilla ”boss”. Sk.
Bösja ner, v. a. 1 ostäda. ”Här ä så
nerbösjadt i stua”. Sm.
Båsa, v. a. 1 sätta kreatur i bås. ”Båsa in”.
Sk., hl. Bäsa, id. Hj.,mp. Bjäsa, id. Åm. Fn.
bása, bæsa; n. bæsa; d. båse, id.
Bås-la, f. båsbalk. Hs. S. la 2.
Båss, båss! ett rop, hvarmed man kallar på
kor och oxar, då de skola båsas in. Sk. Lat.
bos, oxe.
Bäse, n. vidjebindsler, sammanvriden vidja
att binda boskap i båsen. Bjäsning, f. id. Jtl.
Båssenband, basnband, n. band som
åtskiljer pasmor. Dl. (Elfd.).
Båsen, adj. brunstig; om suggor. Dl. (Mora,
Våmh.).
Båssa, adj. id. ”Suddo ä båssa”, suggan är
orngalen. Dl. (Ohre).
Bögla, v. a. göra bucklig. Ög. Fn. beygla,
göra krokig.
Bögli, buggli, adj. bucklig. Ög.
Bäggelamm, n. honlam. Kl.(Tjust,Stranda).
Bägghus, n. fårhus. Kl.(Stranda).
Bäkkahästen, m. def. necken, som stundom
visar sig i skapnad af en stor hvit häst. Sk.,
hl.,bl. Man brukar spotta i vattnet, innan
kreaturen skola dricka deraf, på det att necken ej
skall skada dem. Hl.
Bäkkamannen, m. def. necken. Sk.
(Luggude h.).
Bäkka-ros, f. Nuphar luteum. Bl.
Bäkka-svärla, f. svärdslilja: Iris
pseudacorus. Hl. Jfr n. svirla, v. n. sväfva omkring.
Bäkke-blomma, f. näckrosor: nymphæa. S.
Nk. (Enl. R. Dybeck).
Bäkkjedra(g), n. strömdrag. S. Sk. D.
bækkedrag.
Bäkkjehugge, n. eg. bäckhufvud; stället der
vattnet framtränger och bildar en bäck. Hs.
(Bj., Ljusdal).
Bäkkjeklev, n. eg. bäck-klyfning: stället
der en bäck delar sig. Hs. (Db., Bj.).
Bäkkje-seg, n. en mycket liten, sakta
framrinnande bäck. Hs. (Bj., Db., Ljusdal), hj. N.
bekkjesig, n. id. Jfr siga.
Bäkkje-skval, n. liten porlande bäck. Hs.
(Bj., Db., Ljusdal). Bäkkje-skvall, n. id. Hj.
S. skvala.
Bäkk-os, n. källdrag, uppgången vattenådra.
Kl. S. os.
Bäkk-strätta, s. stritta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>