- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
86

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DAT ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


dia; Vb. Moes; daddjan, dia; fn. totla, att suga;
frans. téter, att dia; fht. taan, id. (Graff 5, 284);
skot. toot, att dricka mycket; taw, att suga med
begärlighet; om dibarnet; swz. dutteln, tutteln, v.
a. dia. (Stalder 1, 333); bay. dutten, id.
(Sehmeller 1, 405); gr. ϑάειν, dia.

Datta, dotta, f. en liten flicka, Bhl. Nfris.
daat, daadten, doet, doetge, dothe, f. ”ein
kleines mädchen, töch’erchen”. (Outzcn, 42);
ostfriesl. düt, n. ett litet barn,

Datte, m. spene, bröst. ”Ge datte”. Sk.,hl.,
bl. jfr fn: táta, f. sockersudd, hvarpå dibarn
få suga; fht. tutta, deddi, f. bröstvårta; mht.
tutte, tute. (Ben. 3,154); schwab. dutte. (Schmid,
148); ns. dütte. (Schütze 1, 274). Jfr dadda.
N. tatte; gr. τἰτϑη; hebr. תַך, tad, id.; swz.
dutte, tütti, tutta, totta, bröst, bröstvårta.
(Stalder 1, 333. Tobler. 142); it. tetta; prt., sp.
teta, id.

DATTLA, v. a. 1 tadla. Sk.,hl. D. dadle.

DAU-HARRDAR, s. dauv.

DAUJORD, daumark, s. däia.

DAUN, m. stank, ånga med elak lukt. G.
Daun, doun, m. id. Wormsö, Nuckö. Doom, m. id.
Fl. (Pargas). Dâm, m. lukt, i synnerhet om
ångor. Fl. (Öb.). Fsv. dön (döön), m. 1) lukt. Sv.
Pr. K. f. 56; Horol. æt. sap. f. 17 v.; S. Bern.
f. 106 v.; Cod. A. 27, f. 4; Cod. A. 29, f. 31 v.;
Cod. A. 49, f. 174 v.; 2) luktsinne. Alex, M.
”The hafwa ey skæl, ey thæf, ey döön”; døna,
(ipf. dønde), v. a. lukta. Cod. A. 29, f. 161: ”thin
hælghe næse thær dønde thæn lukt som gik af— —”;
dønelse, f. lukt, stank. Cod. A. 29, f. 161; moes.
dauns, f. lukt, dunst; fn. daun, m. lukt,
obehaglig lukt; dauna, v. n. lukta, sprida lukt; deyna, v.
n. lukta, stinka: d. dial. doen, m. elak lukt, stank;
døn, m. lukt, dunst af något; døne, v. n. lukta till
något; dønse, v. n. id.; n. dåm, m. lukt; dåma,
lukta; fht. daum, m. lukt, ånga. (Graff 5, 140);
mht. toum, doum, m. ånga, rök; bay. däm, m.
rök. (Schmeller 1, 371); böhm. duim, deym, id.;
fht. daumjan, utdunsta; mht. toumen; bay. dämen,
id. (Schm. 1, 371); schwab. däumen, ”durch
bettwärme sich eine mässige ausdünstung verschaffen”.
(Schmid, 121); österr. dama, ”durch ausdünstung
feucht sein”. (Castelli, 104); skr. dhûma, rök; lat.
fumus, m. id. Befryndade ord synas vara sv.
dial. dimba (damb, dumbiđ), ånga, utdunsta; ryka;
ryss. dúnuty; fslav. dunati, spirare. (Miklosich,
Radices linguae Slovenicæ, 25, 26); hind. dhûni,
f. rök; skr. dham, dhmâ, att blåsa.

Dauna, v. n. lukta, stinka. G. Doma, id.
Fl. (Pargas).

Dunkelt, adj. n. styggt, gement luktande.
”Hä lofftar dunkelt”, det loktar illa. Fl. (Ingo).

Dåm-släppt, adj. n. förfluget, dufvet; om
dricka. Dåmfiri, adj. id. Fl. (Öb.).

DAUV, däuv, adj. döf. Vb. Fn. daufr; n.
dauv.

Dau-harrdar, adj. som ej vill höra. S. G.
Dövhörd, lomhörd. Sk. (Ox., Ing.). Jfr
tjokkhåirdårr.

Dau-äis, m. tunn, klar is, på hvilken man
döfvar fisk medelst klubbslag. S. G. Söin-äis,
m. id. N. G. (F.).

DAVER, davre, s. dagvard.

DEBO, f. deja, mjölkdeja; piga, åt hvilken
ladugårdens afkastning är bortarrenderad. Kl. (Tjust).

DEERT, adv. eg. digert; mycket. ”Deert mad”.
Sk. D. dial. deert, adv. mycket, betydligt.

DEFSA, v. n. 1 gå å defsa, gå och icke
ordentligt eller med reda göra hvad man gör. Vg.
(Åhs h.).

DEGGE, s. dägga.

DEGN (dejn), m. klockare, Sk.; (föråldr.). D.
degn, id., af gr. διάϰονος.

Degngrunden, m. def. klockare-jorden; så
kallas en åt klockaren anslagen löningsjord. Sk.
(Tygelsjö, Klagstorp).

DEGNA, s. dajg.

DEHELLER, dihäll, conj. likväl. ”Nog lóvade
han, men han kóm inte dehäller”. Hs. (Af dess
heller).


DEJKA, f. träsk, liten myrpuss. Dl. Fn. díki,
n. pöl. träsk. Jfr dya.

DEJN el. Denis, n. pr. Dionysius. Sk.

Dejnsaften, el. Denisaften, m. aftonen före
Dionysiidagen. S. Sk.

Dejnsdag el. Denisda(g), m. Diónysiidag;
efter nuvarande stylen den 9 oktober. Efter
gamla stylen flyttade fordom pigorna då. S.Sk.

Dejnsmarked, m. Dionysii marknad (i
Malmö). S.Sk.

DEK, pr. pers. dig. Kl. Deg. Hs. (Db.); dikk.
Hl.: däk. Vg.; däg. Vb.,dl.; däk, däg, dej. Sm.;
deg, dej, de, id. De brukas när ljudvigten ligger
på subjektet eller verbet: ”han ha talt ve de um
ä”; men dej, då det såsom objekt får ljudvigten:
”ha han talt ve dej óg?” Nk.

DEKER, n. ett tiotal; om skinn. ”Ett deker
skinn”, 10 skinn. Ög.,sm.,bl.,sk., m. fl. Däkker,
n. id. Bl. (Bräkne). Fsv. diker, m. (Stadsl. Kp.
B. 14); fn. tigr, tegr (pl. tigir), m. tiotal; d.
deger; holl., ns, deker; nht. decher, m.: ”ein decher
zobeln”. (Grimm, wb. 2, 881); mht. techer, m.; schwab
tächer, n. (Schmid 115); skot. daiker; gl. e. dakir,
dickir.
(Jamieson, Supplem. to the dict. of the Scott.
lang. 1, 292); moes. tvgjus, m.; mlat. dicora, dacra,
dacrum.
(Ducange 2, 724); af lat. decuria, f. en
afdelning af tio (decem); jfr gr. δέϰας.

Dekervis, däkkervis, adv. i tiotal; om skinn.
Bl.

DEL, l (pl. -e), m. spene hos djur, som
hafva flera än 4, såsom svin, hundar och kattor. Vg.
Dile (pl. -lar), m. id. Nk. Del, däl, m. spene
hos suggor. Hl. (Värö). Del (pl. -lar), m. id. Ög.
Degle, m. id. Vl.,dls. Fht. tila, tili, f. spene,
bröstvårta. (Graff 5, 397); gr. ϑηλή, f.
modersbröst, spene, bröstvårta, jufver; (jfr ϑῆλνς,
ϑήλεια, ϑῆλν,
adj. qvinlig; ϑάλλω, pf. τέϑηλα,
blomstra, svälla); ir. deala, m.; deil, f. jufver hos
ko; diul, patta, dia; d. dæl, dæld, spene (hos
suggor); bask. thilia, spene. (Dieffenb. wb. 2, 609);
skr. dhe, att dricka; zend. dê, id.

DeLka, v. n. 1 freqvent. dia ifrigt, illa och
obeqvämt. Vb.

DiLka, v. n. 1 freqvent. dia; om ungar
efter djur, som hafva dilar. Nk. D. dial. dilke,
v. n. dia smått som små dibarn; jfr fn. dilkr,
m. pattelam.

L, m. buken på en sugga. Vg. Jfr
dallbake, som är beslägtadt härmed.

la, v. n. 1 få eller hafva jufver; om
suggor då jufret sväller innan de föda. ”Soa
lar”, Bhl.,hl. (Värö). la, delda, dälda, id.
Vg. (Skarab.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free