- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
92

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DJU ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


heldst om vilda djur, och förnämligast om hjorten
och renen. (Aas., 74); d. dial. dyr, n. hjort; fht.
tior, teor, dier, djur, villdjur. (Graff 5, 447): fsax.
dier; fe. deór; e. deer; ffris. diar, id.; nht. thier,
djur; hjort; moes. dius, n. djur: ϑηρἰον.

Djur-nummen, adj. rifven af vilddjur. Vg.
Nummen är p.p. af nimma, taga; s. nimma.

Djyrålt, adj. n. fullt af rofdjur; säges när
rofdjur visa sig och göra skada. Dls. Med
afseende på ändelsen ålt, jfr blåsallt, fiskolt, folkalt.

DJUVÄR, n. ihålighet i barrträd, kådartad
ihålighet i träd eller timmer. Vb. Dju, n. id
Åm.; deraf ko-dju, n. id. Åm. (Nätra.).
N. djuv, dju, n. håla, fördjupning. Jfr liodur.

DJÄKEL, djäkul, m. djefvul. Nb.,vb.,mp.
Djäkel. Nk. Jäkul. Fl. (Ingo).

Djäklit, adj. n. djefligt. Mp.

DJÄLINGE, m. djefvul. Nk. Har väl urspr.
hetat djävlinge, dem. af djefvul.

DJÄSE, m. djefvul. Vg. (Fröjered). Jfr bjässe.

Djäsinge el. jässinge, m. djefvul; (eg. liten
djefvul). Nk., Jässinge, m. Sdm.

DO 1, v. def. göra. ”Dä dor inte ändå”, det
gör det intet ändå. Sk. (N. Åsbo). Fht. tuon,
tuan, toan, tuoan,
v. n. göra. (Graff 5, 284); fsax.
duan; nht. thun; ffris. dua. (Richth. 694); ns. dohn.
(Richey, 36); doon. (B. W. B. 1, 224); nfris.
(ön Föhr) du; fe. dôn; e. do; Helgol. do, id.; skr.
dhâ, id.; deraf dhâtr, m. skapare. Detta verb,
som i de indo-europæiska tungorna har många
fränder (jfr Dieff. 2, 622—624), saknas i moes.
och fn., men i moes. har man af samma rot
gadêds, f. gerning, dåd; missadêds, f. missdåd, synd;
vailadêds, f. välgerning; vaidêdja, m.
missgerningsman; i fn. finnas några ättlingar, hvilka vi här
nedan skola anföra, utvisande att ordet äfven i
forntiden hos oss varit kändt.

Ando, v. a. göra. Sk. Vi hafva redan s. 9
anfört detta ord och nämnt dess fränder i ns.
och nht, och begagna tillfället att tillägga att
det äfven i fht. anatuon (Graff 5, 315) och i
fsax. anduan, v. a. göra, förekommer. Fn. anna.
v. a. fullgöra, verkställa, hörer deremot till en
annan rot.

Don, n. 1) eg. redskap, något att göra med,
tyg, resetyg; hvarjehanda saker. Riksspr. Don
(pl. def. dona), n. id. ”Om du hav dona, no hav
du vona”, om du har verktygen, så kan du nog
hoppas verkan deraf, d. ä. uträtta något Detta
ordspråk har ock ungefär följande tydning: si
pubertate inexhausta et uxore pubere gaudes,
proles quoque in spe est. Vb. Doning, m. Dl.,
dls., vg., hl. Doningar, m. pl. Nk.,sm.,kl.,g.,bl.
”Har du dia doningar i or(d)ning?” Sm. Häraf
i riksspr. flera sammans, såsom elddon, hjuldon,
kördon, svarfdon, åkdon.
N. don, n.; doning,
m. id.; 2) art, slag. ”Ett don”, samma slag.
”Dä ä en (el. ens) don”, det är lika, detsamma.
Bhl., bl.; 3) genitalia. Vb., hs. (Bj.), sdm.,nk.,
m. fl.; 4) talesätt: don å väsen. ”Don å väsen
te kar”, dugtig, braf karl. Kl.

Dona i hop, v. a. 1 samla och
iordningställa redskaper m. m. Hs. (Bj.).

Dona mä, v. a. 1 bestyra, syssla med. ”Nu
har grannas mor fått te dona mä”. Ög. (Ydre).
Donas mä, v. d. hushålla med. Sk. (Ox.,
Frosta). N. dona, syssla, uträtta något i hemmet.

Dona sej sta, v. n. 1 reda sig till resa,
göra sig i ordning att färdas. Hs. (Bj.)

Dont, n. verktyg, redskap. S. G. Domt, n.
verktyg. N. G. N. dont, id.

Dådlös, adj, vanmägtig, hjelplös. ”Råd- och
dådlös”, rådlös och hjelplös. Sm. Dålös,
vanmäktig; lat. Hs. laus, dåläus, vanmägtig,
klen; lat. Jtl. Dållés, a) vanmägtig; b)
modlös, modstulen; c) förtrollad. Hs, (Bj.). läus,
a) vanmägtig, matt, svag; b) illamående. Hj.
Fn. dádlauss, utan själs- och kroppsstyrka;
dádleysi, m. mod- och kraftlöshet; dádleysingr,
m. oduglig menniska, odåga; af dáđ f. dåd,
personlig duglighet, styrka, fht. tât, tâtì, f.; fsax.
dâd, f.; nht. that; fe. dæd, f.; e. deed; ffris.
dêde, dethe; holl. daed.

DO 2, v. n. & a. (ipf. dodde), 1) do av eller
do å, blitva öfvermägtig, segrande; egentl. genom
långvarig envis strid eller brottning utmatta
motståndaren. ”Studen dodde schyren å”. Hl.
(Hasslöf, Karup); jfr fn. doda, v. n. afmattas, blifva
kraftlös; dodi, m. svaghet, kraftlöshet; dodaskapr,
m. vanmagt, kraftlöshet; e. do off, do away; 2)
do på, genom öfvertygande skäl eller finter
öfverbevisa. ”Ja dodde honom på att han ska ha
hinstu grebba”. Hl. (Breared).

DOBB, dobbel, s. dippa.

DOBBEL, v. a. 1 fördubbla; sätta upp dubbelt
i spel. Jtl.

DOBBELERA, dóbblera, dobbla, v. n. 1 supa och
rusta. Sm. Jfr fsv. dobla, v. n. spela med
tärning, kasta lott om något. Cod. A. 27, f. 129;
dobblare, m. spelare. Sm. KB.; dubbil, dubl, dufl,
n. spel med tärningar. Sv. Pr. L. LIX, s. 191.
St. Rimkr. 65. GL. fn. dubl, n. id.; fsv. dufla,
v. n. spela med tärning. GL.; fn. dufla, id.

DOBBLINA, s. dippa.

DODRA, f. Myagrum sativum. Dår-lin, n,
id. Nk. Nht. dotter, m. id.; e. dodder, id.; d.
dodder.

DOG, adv. dugtigt, mycket; tillägges adj. till
att förstärka betydelsen. ”Dog snål”, särdeles
snål. ”Dog lat”, mycket lat. Vb. Ns. döger,
adv. mycket. (B. W. B. 1, 221). Jfr duga.

DOGG, m. hund. Sm. E. dog; jfr gr. δάϰνειν,
bita.

DOK. n. 1) täcke. Hs., g.; 2) fruntimmers
halsduk. Hs. Ffris. dok, m. duk. (Richthofen, 686);
fn. dúkr, m. duk, kläde; jfr skr. tvac, betäcka,
dölja.

DOKA (ipf o. sup. dóka), v. a. o. n. 1) med
häftighet slå, stöta till. Mp., fl. (Öb.). Doka dell
Nb., vb. Dåka, v. a. slå, hamra på. Hs., ul.
Dåk’ v. a. slå. ”Dåk i”, ”dåk till”. Fl. (Nerpes
i Öb.); 2) kasta med fart. Fl. (Öb.). Jfr fn.
þoka, v. a. röra från stället. S. dukå.

Dokkla, v. a. 1 gifva örfilar. Hl. (Slättåkra).
Jfr fn. þukla, v. a. känna på, handskas med.

DOKKA, dukka, v. a. 1 binda halmdockor på
ryggåsen af halmtak. ”Dokka tak. Sk. Ns. dokke,
f. halmdocka. (B. W. B. 1, 222).

DOKKNA, s. dunkna.

DOKTARE, dóktererare, m. läkare, doktor. Sm.

Dóktament, dóktement, n. läkemedel. Sk., bl.

Dóklamenter, n. pl. id. Bhl.

Dókterera, v. n. 1 bruka läkemedel. ”D. för
kollan”. S. Sk. Jfr n. doktera, v. a. läka:
dokterskap, läkedom; swz. doktern, v. n. a)
gifva läkemedel; b) bruka läkemedel;
dokterzeug, läkemedel. (Stalder 1, 287).


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free