- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
111

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DÄJ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mjölk. Af detta verbum hafva vi i riksspråket
däggande djur, däggdjur: mammalia.

Dägge, m. 1) årsgammalt lam Bhl., hl.; 2)
lam, som uppfödes (däggas) med främmande
mjölk, då lammets moder dödt. Dägge, degge.
Sk., bl. Degge, digge, m. Hl.

Däggebarn, däggbarn, n. dibarn. Sm.

Däggjed (däjjed), adj. 1) smekande,
smeksam; 2) smeklysten; 3) klemande; 4) förklemad,
veklig. S. Sk.

Keledegge, käledägg, m. ett kelet barn.
Bl., sm. D. kiæledägge.

DÄIA (pr. där, pl. däum, ipf. do, pl. doum,
sup. dääd), v. n. dö. Dl. (Elfd.). Däja (pr. 1, 2, 3
pers. där, pl. 1 pers. däjum, 2 pers. däjir, 3 pers.
däja, ipf. 1, 2, 3 pers. do, pl. 1 pers. doum, 2
pers. doir, 3 pers. do, sup. däjid), "Du a
däjið", du har dött. "I avir däjið.", I hafven dött.
Dl. (Mora). (pr. dåir, ipf. do el. dog, sup.
doi, p.p. daudar, m. daud, f. dytt el. datt, n.). G.
Doä (sup. doä), id. "Lambä har doä; lambä
jär dadt". N. G. P. p. doenn (f. doi, n. doä).
"Lambä jär doä", fåret är dödt. S. G. Dööj
(ipf. dodd’ el. do, s. dött), v. n. dö. Vb. I Nb.
förekommer, enl. Rdq. 1, 136, dauen, dåen, p. p.
död: mortuus, som är det fn. dáinn, och i S. G.
heter doenn, men hvartill spår hos oss hvarken på
runstenar eller i andra fornurkunder förefinnas.
Fsv. döa, döia, dögha, dö (ipf. do), v. n. id. Iw.
o. Gaw. 2762. S.S. 1, 14, 74. GL.; dødhugader,
adj. rädd för döden. S.F.S. 7, 229; dödhga,
dödga,
v. a. a) döda. S.S. 2, 21, 23. S.F.S. 7, 22.
J. M. Yrtagardher, s. 305. Spec. Virg. s. 233; b)
uppsluka, uppsupa; om qvicksilfver. S.F.S. 1 del.
3 h.; dödhgan, f. dödande; fn. deyja (ipf. dóg el.
dó, sup. dáit el. dóit). [Oldn. Læseb., s. 154], v.
n. dö; deyda, v. a. döda; n. døya, v. n. dö; fsax.
dójan, v. n. dö; fht. tôwjan, touuan, douuen.
(Graff 5, 339); ffris. deja, deya; færö. doiggja, id.

Dau-jord, f. sumpig jord. Dau-mark, m.
id. G. N. daujor, f.

Dö, adj. 1) afsvimmad, afdånad. Sk. (Ox,);
2) magtlös. Åm.

Döa-da(g), m. dödsdag; i talesättet: "ha brö
te döa-da", vara säker om sin bergning för
lifstiden. Sm., bl. Fn, dauddagi; fe. deáddäg; d.
dødedag, id.: "til sin dødedag".

Döaktig, adj. trög, sömnaktig. Hl. (Värö).

Döbakad, adj. 1) eg. ej genombakad; degig;
2) försoffad, förslöad, lat. "Du blir så döbakad,
om du ej går ut å rör på dej". Kl., bl., sk.; 3)
trög, tung; om vägar, då de om våren hålla på
att torka. Sk. (Villands h.).

Döbast, dö-besta, dö-vest, n. ett ogräs bland
lin: Myagrum sativum. Ög.

Dödbase, m. 1) trög menniska; 2) trög
häst. Sm.

Dödevid-skog, m. skog som hugges och
begagnas till bränsle )( bärande skog, ek- och
bokskog. Hl. Jfr fsv. döþviþer (döfviþer), m.
träd som ej bär frukt. UL., SML., VML.;
döþviþaskogher, m. skog af trän som ej äro
fruktbärande. UL.

Dö(d)ing, m. död menniska, vålnad. Sk. D.
dødning; n. dau(d)ing.

Dödrekk, m. död-drick, drick som en
döende njuter till vederqvickelse nära döden. Sm.

Dö(d)rensna(d)t, dö(d)ressnig, s. ressn.

Dö(d)rånn, f. dödrand (i bröd). "Der ä en
dörånn i bröet". Sk.

Dö(d)s-mans-mot, s. mot 1.

Dö(d)volin, adj. dåsig, sömnaktig, slapp.
Mp.

Dö(d)väling, m. senfärdig menniska. Bhl.
Jfr valer.

Illdö(d)ing, m. sjelfspilling; störtadt kreatur.
Götaland.

DÄJKAR(L), m. en dejas man. Ög. (Ydre m.
fl. h.).

DÄJKONG, m. en dejas man. Ög. (Ydre h.).
Jfr däka.

DÄJSA, v. n. 1 digna ned, raglande falla. "Han
ble så yr, att han däjsade omkull". Hl. D. deise,
id.; n. dejsa, v. n. tumla, vårdslöst fara åstad; ns.
deisen, v. n. "schwankend zurückweichen". (B.W.
B. 1, 190); jfr nht. dusel, svindel; duseln, v. n,
svindla; ffris. dusia, v. n. id. (Richthofen, 696).
Grimm antager, ett förloradt starkt verbum diuse
(dós, dussen, diesen),
"im taumel, in
bewusstlosigkeit sich befinden". (Wb. 2, 914).

DÄK, s. dek.

DÄKA, däga, f. flicka, piga. Götaland. Daiga,
f. id. Hl. (Skällinge). Fsv. deghia, deia, f.
förestånderska för en annans egendom. VGL., UL.,
S.F.S. 4, 867; fn. deigja, f. tjenstepiga, trälinna.
(Lokaglepsa, 57); fd. deyæ, piga; n. deigja, dæg,
deje, deia,
f. fruntimmer som är satt till ett visst
arbete; budeia, sæterdeia, mjölkpiga; gl. e. dey,
mjölkpiga; skot. dey, dee, id. Jfr fn. þý (gen.
þýjar; nom. pl. þýjar och þýgjar), n. trälinna,
piga; þýr, f. id., hvaraf vårt ord synes vara en
förträngd deminutivform; moes. þívi, f. tjenarinna;
fht. diu, diwa, f. piga, tjenarinna. (Graff 5, 88);
mht. diu (gen. diuwe), f. id. (Ben. 1, 368).
Rudbeck (Atlant. 1, 708) åter förmodar att deja
ursprungligen betydt amma, sålunda härledande
ordet från sv. dägga, v. a. lactare; (Jfr fsv. dighia,
v. a. dia). För denna härledning talar fe.
hlafdiga, f. matmoder, hustru. Jfr skr. dohin, adj.
mjölkande; dohini, f. mjölkpiga, mjölkdeja (af
duh, att mjölka); hindost. dajeh, f. amma. Jfr
tärna.

DÄL, däll, adj. 1) vänlig, höflig, ljuflig att
umgås med. Dl., vg. (Elfsb.), sm. (Vestbo). Döll, döl.
beskedlig, anständig, förträfflig Sk. (Ing.). Dyl,
beskedlig. "Dyl tös". Sk. (Frosta h.). Däl, from,
enfaldig. Dl (Elfd.); 2) vacker, fager. Däl. Dl.
Dål, dåll. Sm. Dål, daul, dul, däel, döl. "En
dul tös, dräng". Hl. Dul. Bhl. Dål, duler, doul,
dåler, döl.
Vg. Dåller. N. Sk. Döl. Ul.: 3)
behaglig, angenäm, treflig. "Äd er så dält tä sjå
dig", det är så roligt att se dig. Dl. (Mora),
Anm. Däl i Mora-målet utgör motsatsen till
dovlin, hemsk, dyster; 4) dugtig, rask. Dål. "Dål
häst," ett par dåla oxa". Ul. (Rosl.), sm. Fsv.
dæl (dææl), adj. vänlig, behaglig, förtrolig. S.S.
1, 78: "hwar thu mat prøva, hwat dæælt oc
hemolt the hafdho vmga mz honom"; dæld, adj.
förtrolig: "Johannes jhesu christi synderlighe oc
dælde ven". Cod. A. 29, f. 98; dælhet, dældhet, f.
förtroligt umgänge. S.S. 3, 142. Spec. Virg. s.
220: "af sins brwdhgoma dælhet ok kærlek"; fn.
dællegleiki, m.; dælleiki, m. id.; dæll, adj. a)
höflig, vänlig; b) lätt, icke svår; c) gagnlig; n.
dælt el. dældt, adj. n. fritt, otvunget, förtroligt:
fe. deall. adj. clarus, superbus: d. dial. doll, adj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free