- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
122

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - ETT ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


o. Bl. 576. Sv. Pr. K. f. 102; fn. æta, ata, f.;
fd. æthæ; fe. æt; fht. az; d. æde.

Ätare, aitare, m, en som äter mycket,
storätare, frossare. Sm. N. etar, m.

Ätare-ko, f. 1) dugtig ko, som har god
matlust; 2) storäterska. ”Må tro, dä ä en ättare-ko,
som vill ha i se”. Sm.

Ätare-stokk, m. storätarc. Sm.

ETT, s. ätt.

ETT Å LIKA, ett och detsamma, likgiltigt.
”Hä ä för mej ett å lika”, det är för mig
likgiltigt. Fl. (Ingo).

ETTA, etta opp, v. n. 1 slå upp, slå ut; om
hudutslag. Kl. Jfr fn. etja, v. a. upphetta,
uppreta, pådrifva, eller måhända snarare fht. eit, eld
(Graff 1, 152); mht. eit, m. o. n. id.; fht. eitjan,
a) glöda; b) bränna, upphetta (Graff 1, 152. Ben.
1, 427).

ETTAT, s. et.

ETT-BET, adv. oupphörligen, jämnt, i ett. ”Hon
grälar å skriker på mej ett-bet”. Kl. (Tjust). Jfr
bita.

ETTEL, s. ajtul.

ETTER, 1) n. a) förgift; b) var. Riksspr.; c)
arghet, illska. Allm.; 2) adv. ganska, endast;
brukas såsom förstärkningsord. ”Etter små fiskar.
Etter-rasne”. Ög. ”Etter småfisk”. Mp. Fsv. etir,
etar
n. förgift. S.F.S. 4,155; deraf eterblandader,
adj. etterblandad. S.F.S. 6, 13 (fn. eitrblandinn);
etherfuller,
etterfull, giftig. S.S. 2, 5, (fn.
eitrfullr); etirkar, etarkar, n. kärl med etter.
S.F.S. 4, 155; ether orm, m. giftig orm. S.S. 2,
87. Cod. A. 27, f. 75 v.; etertænd, ettertandad,
med ettertänder försedd. Cod. A. 27, f. 75 v.:
”manga eterorma ok annor etertænt dywr”; fn.
eitr, n. a) gift; 2) blodvar; fht. eitar, n. gift
(Graff 1, 158); mht. eiter, n. (Ben. 1, 428); nht.
eiter, n.; fe. âtor, n.; fd. etær, n. (H. Harpestr.
1, 4); d. edder, n.; n. eitr, n. id. Roten är fht.
eit, eld; mht. eit, m. & n. eld.

Etterbigg, s. bigger.

Etterbigga, s. bigga.

Etterbila, f. argt fruntimmer. Gstr., sdm.
Etterbilla, f. arg och snarsticken menniska. Ög.,
sm. Etterbjäle, f. argt fruntimmer. Sdm. Jfr
nht. dial. (Schles.) biel, liten djefvul (Weisse).

Etterblåsa, f. 1) eg. etterblemma. Skriftspr.;
2) argt fruntimmer. Sm., bl. N. eitreblåsa.

Ettergadda, etergadda (pl. -dor), f. röd
myra: Formica rubra. Linn. Fl. (Nl.).
Ettergadd, m. id. Vb.

Etterkoppa, ederkoppa, m. en stor spindel:
Aranea. Sk. Etterkopp, m. Bl. Fsv. etirkoppa,
stor spindel. Sv. Pr. K. f. 45 v.; fe. ätorcoppa,
m. (Dav. Ps. 38, 15); e. dial. attercob (Grose,
Gloss. s. 5); skot. etter-cap; wal. adargop, id.;
jfr nht. spinnekopp. Etterkoppa synes
egentligen betyda etterpåse, af den stora äggsäcken,
som spindeln förer med sig. Jfr dalska
landskapsordet kuppe, m. påse.

Etter-kórv, m. en högst retlig och elak
man. Vb.

Etterkula (pl. -lor). f. 1) eg. etterböld; 2)
argsint menniska. Vg.,sdm. (Södertörn).

Etterkvesa, f. 1) eg. etterblemma; 2) arg
och snarsticken menniska. Bl. Etterkväse, f. id.
Ög. S. kvesa. Jfr fn. eitr-kveita, f. skurk.

Etter-nos, f. argsint menniska, i synnerhet
fruntimmer. Gstr.,nk.,ög.

Etter-pese, m. argsint pojke eller karl. Vg,
(Fröjered). S. pesc.

Etterpigg, etterpigge, m. 1) eg. liten
etter-böld; 2) arg pojke eller karl. Vg.

Etterpåse, m. 1) eg. etterpung, ettersäck;
2) mycket ondsint menniska. Mp.—bl.
Ederpåse. Sk. N. eitrepose.

Etterslå, m. kopparorm: Angvis fragilis.
Fl. (Ingo).

Ettersmåg, m. varig böld, bulnad (hos
hästar). Hs. (Jerfsö). Ettersmåkk, m.
hettblemmor, som sitta i en plätt samt vätskas och ej
gerna vilja gro igen eller läkas. Äfven småkk,
m. Hs. (Db.). Ettersmot, n. id. Sm. S.
smokka. N. eitresmog.

Ettervigge, m. argsint menniska. Sdm.
Ettervigg, m. Nk,

Etterört, f. Chrysanthemum segetum. Sk.,
m. fl. 1andskaper. Sols-vekker, solsikker, pl.;
fattigmanns-tryssel, Skummeslövs-ört, f. Sk.
Gul prestkrage, m. Bhl. Holgersärter, f. pl.;
Hålabäkker, f. pl.; Skummeslövs-ört, f. id. Hl.
Detta besvärliga ogräs, som för svårigheten att
utrota detsamma kallas etterört, inkom till
Skandinavien år 1624, då Holger Rosencrantz
från utlandet lät införa säd till Skottorp i
Halland. Då fartyget strandade utanför byn
Holabäck (Harplinge s:n i Halland), och byemännen
plundrade fartyget samt utsådde den roffade
säden spridde sig ogräset, som af denna anledning
fått namnet Holgersörter och Hålabäkker.
Solsvekker benämnes örten, emedan hon blommar,
när midsommarsolen lyser eller kanske
emedan hon, såsom Linné i Skånska resan säger:
”vänder sig efter solen, färdigare än någon
annan solblomma”. Jfr fe. solséce, solsequium.
Namnet Gul prestkrage är hemtadt af
blomkronans färg; benämningen Skummeslövs-ört är
lånad från byen Skummeslöv nära Skottorp i
södra Halland, hvarest örten fordom var allmän.
Fattigmanns-tryssel heter hon slutligen, emedan
den fattige, som icke kan behörigen häfda sin
åker, erhåller efter utsädet denna ört i
ymnighet; fn. trys, n. onyttigt affall, skräp; e. trash,
id. Jfr Dybeck, Runa, 1845, s. 73.

Ettmära, f. ettermyra: Formica rubra. Dl.

Ettranö, adj. tillägges vissa substantiver
såsom t. ex. köld, vrede m. fl. för att förstärka
betydelsen. Nk. Eg. ettrande, förgiftande, pr.
part. af fsv. etra, v. a. förgifta. S. Bern. f. 170
v.; fe. ætterjan, id.; fn. eitradr, förgiftad;
eitrkaldr, adj. mycket kall; om floder.

Ettruger, ettriger, adj. 1) etterfull. Nk.,
sdm. Ettru (n. -ut), id. Kl.; 2) ond, svidande,
svårläkt; om sår. Nk.; 3) illsken, argsint, lätt
uppretad. Nk.,sdm. Ettri(g), id. Vb.,mp. Fsv.
eterliker, adj. giftig. Cod. A. 27, f. 135 v.; fn.
eitrliqr; mht. eiterin eller eiterec, adj. id. (Ben.
1, 428).

ETU, s. eta.

EVA, v. a. 1 1) nysta. ”Evä opp”; vevä,
id.; 2) genom frågor utforska. Mp.; 3) draga åt
sig något i hastighet (såsom t. ex. ett rep).
Åm.,mp.

EVDEL, m. öfre delen af lintyget. Hs. (Bj.).
S. hängsel, neadel.

EVE el. evä, n. tid, stund, tillfälle. ”Han kom
i samma evä”, i samma vefva. Mp. Fn. æfi, efi,
f. lif, ålder; fht, êwa, êa, f. tid; mht. êwe, ê, f.;
moes. aivs, tid; lat. ævum; gr. αὶών.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free