- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
127

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FAN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


fana, m. den allmännare betydelsen af kläde, duk,
väfnad, lapp; lat. pannus; gr. πῆνος (dor.
munarten πᾶνος, hvilka ord synbarligen dermed äro
beslägtade. Denna ordets grundbetydelse
framträder i fht. halsfano, halsduk; hantfano, handduk;
sweizfano, svettduk; tiscfano, bordduk. I Bayern
och Österrike utmärker fahn ännu halsduk,
näsduk, slöja och andra delar af qvinlig klädsel
(Grimm, wb. 3, 1241). Anledning är ock att
antaga att fn. fáng, n. tunica, bör härledas från
moes. fana. (Jfr Egils. 154). S. fenning.

Fänika, f. liten flagga. G. Fsv. fænikka, f.
liten fana som bars framför de särskilda
afdelningarne i hären. S.F.S. 1, 3 h.; i vår
kyrkobibel fäneka, f. liten flagga. Es. 33, 23: ”alltså
skola de ej heller utslå deras fäneko på
mastene”; d. fænikka, f.

FANE, m. halfgalen menniska, fåne. Hl.
Faune. Bhl. Fsv. fane. S.S. 1, 28; fn. fáni.

Fanta, v. n. 1 leka, skämta, prata tok. Bhl.
Fjanta. Vm.,nk. Fjönta. Dl. (Mora). Fjantas,
v. d. id. Sm. (Vestbo). Fn. fána, v. n. vara
narraktig; n. fantast, skämta; f. dial. fanzeln,
id. Reinwald, hennebergisches Idiotikon 1, 30.

Fante, fjante, m. fåne, fjolle, tok, som
pratar hit och dit. Hl. Fjanter, m. Vm.,sdm.,nk.,
ög. Fjant, -en, m. Vb. Fjante, fjönt. Sk. (N.
Åsbo, Ox.). D. fante.

Fjane, m., fjana, f. narr, dåre. Hl, D. dial.
fiun, n. id.

Fjantg, adj. fjollig, halfgalen, småtokig,
mycket dum. Nk.,ög. Fjantig, fjuntig. Hl.,sm.
Fjantig, fjanted, fjynted. Hl. Fjönted, fjynted.
Sk. Fjönti, fjuntig. Bl. D. fjantet; gl. e.
fonnyd (Wiclef’s, N. Test. Rom.).

Fjóms, m., fjómsing, m., fjómseböjse, f. en
som bär sig dumt eller illa åt; skällsord. S. Sk.
Jfr kloms.

Fjómsa (sede, -sed), v. n. bära sig dumt
eller illa åt när man skall göra något. ”Fjomse
te väjs”. S. Sk. Fjönta, v. n. 1 id. S. Sk.

Fjumla, v. n. 1) bära sig tölpigt åt. Sm.,kl.;
2) snafva. Kl.

Fjumlig, adj. otymplig, som bär sig dumt
åt. Sm.,kl. ”Han ä så fjumlig, när han ska
handtera yxan”. Fn. ofimlegr.

Fjumsed, fjomsed, adj. 1) fjollig, dum,
tölpaktig. ”Han bär se så fjumsed ad”. S. Sk.
Fjumsig. Vg. Fjemsen (n. -et). Vl.; 2)
hoptrasslad, invecklad; om saker. S. Sk.

Fjuna, v. n. 1 bära sig tölpigt, otympligt
åt. Sm.,kl.

Fjuster, n. en pjåkig, pjunkig, pjålleraktig
menniska. Vb.

Fjynting, fjönting, m. fåne, fjolle. Sk.,bl.

Fjöntarp, m. ett diktadt bynamn; i
talesättet: ”född i Fjöntarp”, tafatt af naturen, dum.
Sk. (Tygelsjö s:n).

Halv-fjant, m. half-tok, pjållig menniska.
Nk. Halv-fanting, m. id. Vg.

FANG, s. få.

FANNIG, s. finna.

FANOR, f. pl. orenlighet, såsom boss och
agnar uti säd. Hs. (Enl. L—m) Ej i Db. eller Bj.
Jfr moes. fani, n. smuts: πηλός: medellat.
phanus, fangus, id.; it., sp. fango; frans, fange, id.

FANT 1, m. 1) skojare, skälm, bedragare;
zigenare, tattare. Jtl.,mp.,vl.,dl. (Transtrand); 2)
drucken karl. Fyllfant. Hj.; 3) fattig stackare,
usel tiggare. Vl.jtl. Om någon, som från
rikedom eller välstånd, råkar i fattigdom, säges; ”han
ä bliven fant”. Vl. Fante, m. tiggare,
landstrykare. Hj.,hl.; 4) dåre, mes. Jtl. Fante, fant, tok,
tölper, galning. Bhl.,dls. Fn. fantr, m, skälm,
slyngel; slov, fant, m. dagdrifvare; n. fant, fante,
m. landstrykare, fattig stackare, skälm; holl, vent,
m. ungkarl, tjenare; gl. t. fanz, fenz, fanze,
fenze,
m. skälm, skojare (Grimm, wb. 3, 1320). I
fsv. betyder fantir, m. a) tjenare. S.S. 1, 12. Iw.
3068; b) tjenare, som följer med sin husbonde i
krig. VGL.; ns. vent, m. id. (B. W. B. 1, 374).
Jfr it. fante, m. tjenare, soldat; bay. fant, fantel,
m. ung menniska (Schm. 1, 545), men med
begrepp af en lättfärdig menniska. Det synes troligt
att dessa senare ord äro beslägtade med lat.
infans.

Fanta-fora, f. olycka, nöd. Vg. (Mark).

Fantefådt, adj, n. det som kommit i tjufva
händer. Hs.,bl.

Fanteri, n. skälmstycke. Mp.

Fantisere, v. n. blifva tiggare, gå och tigga.
En bankruttspelarc stod en gång på en bro
öfver Klar-elfven, hvari vid tillfället en stor
timmerflottning verkställdes, och önskade: ”akk!
att jag hade pengar för detta timmer”. En
närstående fleptut (spefogel) inföll: ”Ja, då
sluppe du gå å fantisere”. Vl. (Enl. past. C.
Nygren).

FANT 2 (pl. -tar), m. kolmila. Nora bergsl.
(föråldr.), sm. (enl. L—n), vg. (Fröjered, enl.
D. D.).

Fanta-kåk, m. liten kol-mila. Nora bergsl.
S. kåk 2.

FANTASI, f. spöke. Bhl.

FANTAD, adj. skickad, tjenlig. ”Han ä ej så
fantad”. Vl. Jfr finna eller funta 2.

FAR 1, m. 1) fader. Allm. Faddjin, m. def.
id. Fl. (Öarne i Qv.); 2) så kallas husbonden af
husfolket. Allm. i Sverige och Finland. Fsv.
faþir; moes. fadar, fader (Gal. 4: 6); fn. fadir; fht.
fatar; ffris. fader; holl. vader; nfris. vaer, vâr;
e. father; fe. fæder; gr. πατὴρ; lat. pater; skr.
pitr; beng., tamul. pita; fpers. padar, peder; zend.
pata; it. padre; frans, père; fsax. fadar, id.
Roten är troligen skr pa, servare, nutrire (Bopp,
gloss. sanscr. 217).

Falle, m. lille far, käre far. Vg. Falla, m.
Kl. (Far, lille).

Farkänna, v. a. 2 uppgifva såsom
barnfader; om ogift qvinna. Nk.

Far-kär, m. husbonde; tjenstefolkets
tilltal. Kl.

Fars, m, farsin, def. farfader. Fl. (Öb.).

Fars, f. farson, def. farmoder, Fl. (Öb.). I
obestämda ställningen förekommer ordet icke.

Fars-arv, n. arf efter fader. Nk,

Farsin, m. lille, söte far. ”Tala ve farsin
vår”, svarar hustrun när granne begär låna
något af henne. Nk. (Enl, D.D.). (Demin.).

Fars-linda, f. vallbrott; upplöjd lindvall.
Nk.

Fars-mor (fassmor, pl. farsmunur), f.
farmor. Dl. (Mora). Fammuna, f. id. Dl. (Elfd.).

Far-syster, f. faster )( morsyster, f.
moster. Hl. Farsöster. Vb. Fasyst, fasist. Jtl,
(föråldr.).

Fasyst-man, m. fasters man. Jtl.
Fasterman, fastersman. Vm.,nk.,kl.,öl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:57:16 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free