- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
143

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FJÄ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fjälster, pl, tarmar, som brukas till korf.
Deraf krok-, rak-fjälster. Nästan allm. i Svea
och Göta land. Fsv. fialster, fiælster, n.
gömställe. ÖGL.

Föl, n. löt, hjullöt. ”Ett hjulföl”. Sk., hl.
File, hjaulfile, m.; filarä, n. id. G. Deraf
sexfölingahjul, n. hjul bestående af sex löter. Hl.
Fht. felga, f. löt, stycke af hjulringen; felei,

f. id. (Graff 3, 505); nht. felge, f.; ns. falge,
felge
(B. W. B. 1, 337): fe. felge, f. id. (Boeth.
39, 7): d. dial. følle, m; folvod, n. hjullöt.
(Mlb., D. L. 145); ffris. fial, n. & m. hjul.
(Richth. 737).

FJÄLINGSSTYKKE, s. fjor 1.

FJÄLL, m. en ängsteg, som särskilt tillhör
någon och är belägen utom det egna ego-området.
Ul. Jfr fsv. urfiælder, m. ett stycke jord, som
särskilt tillhör någon, utan gemenskap med
grannarne. UL., VML.; urfiælds ra, comm. råmärke
omkring en urfjäll. UL. Ordet synes vara härledt
af fsv. fiæl, f. bräde, likasom spjäll, n. liten åker
Ul., kommer af fn. spjald, n. tafla; moes. spilda.

FJÄLL-STARR, m. en sångfogel: Turdus
musicus. Sk.

FJÄLSLA, s. fjöl.

FJÄLTA. v. n. 1 löpa smått (som små barn). Ög.
Utvidgning af fjäta; s. fot.

Fjalt, m. liten pilt. Hl. (Skällinge).

FJÄNSA, fjensa, v. a. 1 1) ansa, sköta. Ul.;
2) ordna, ställa i ordning, pryda, utstyra.
”Fjänsa opp”. Sm.,kl.,bl.

Fjänse-töj, n. granlåt för utstyrsel (t. ex.
af brudar). Bl.

FJÄR, f. gafvel på hus. Ög. Jfr moes. fêra,
f. sida, del; ir. feor, rand, kant, brädd; fair,
rygg, höjd.

Fjär-bräe, n. gafvelbräde, bräde vid takets
början och slut, i samma lutning som gafveln.
Sdm.

Fjär-mor, f. första gafvelstocken ofvan
knutarne. Ög. Jfr n. ryste-mor, f. den stock
hvarifrån gafveln eller röstet begynner; fn. mari,
m. stöd: fulcrum, sustentaculum.

FJÄR, fjära, fjär-fogjel, -hane, -tupp,
-penne,
s. fjäder.

FJÄRA, v. a. 1 med årder, annat redskap eller
foten afdela åkern genom fåror till ledning för
såningsmannen. Mp. Fjärå, id. Fl. (Nl.). Föra,
id. ”Föra opp här!” Sdm.,nk. Fjärja, 1) id.
Vg.,ög.,sm.,kl.,bl.; 2) beteckna huru bredt den
utsådda säden fallit, medelst att draga ett streck i
jorden med foten eller en hacka. Hl. (Värö), bl.
(Lösen); 3) beteckna medelst ett strecks dragande
raderna som skola sås i en trägård. Bl. (Östrah.);
4) uppköra jorden omkring (potäter), hypa. Kl.
Anm. Fjära, fära, härledes troligen af sv. fåra,
f., s. far.

Fjär, -a, f. genom fåror afdeladt
åkerstycke; teg på en åker, åkerrygg. Mp. Fjäre, n.
Sdm, Fjärj, m. Bl. Fjärje. Vg.,sm,kl.
Fjärja, f. Kl. Färje, m. Ul. Fjerar, fjergar, pl.
Fl. (Nl.).

Fjärje-krok, m. I) det redskap, hvarmed
åkern fördelas i ”fjärjar” till ledning för
såningsmannen. Ög.,sm.,kl.; 2) käpp eller järnredskap,
hvarmed såningsraderna i en trägård utmärkas.
Bl. Fjärja, f. id. Bl.

FJÄRKA, fjärkas, fjärkäsam, s. fara 1.

FJÄRKALL, m. underhjul i qvarn, vattenhjul
på sqvaltqvarn. Vl.,dls. Fjär~kar(l), m.
horizontelt vattenhjul vid sqvaltqvarn. ”Han kom mellan
vassränna å fjärkaren”. Hl. (Virkeh.). Jfr stamp,
skurve.


FJÄRMER och NÄMMER, adv. 1) mera
fjerran och närmare; 2) höger och venster; om
förspända dragare. Vg.,sm.,kl.,n.,sk. Fjärare,
nemare
el. nämre. G. Temans )( fråmans, S. Sk.
Benämningen deraf att körsvennen går på venstra
sidan. Fsv. fiærmer, adj. fjermare. VGL., ÖGL.;
fn. fjarr, adj. id.; fsv. fiærmer—draga, næmer.
S.F.S. (Vadst. klost. regl.).

Fjärmer-oxe, el. från-oxe, m. oxe, som
drager till höger. Bl. (Östra h.).

Fjär-säjdu, f. def. högersidan )( nämare
säjdu,
venstra sidan om dragare. G.

Fjäru, f. def. högre (hästen). G.

FJÄRSPORR, el. fjärrspórr, n. fyrsprång,
galopp. ”Åka i fjärrsporr”. Ög.,sm. Fjäsk-spórr
id. ”Ria i fjäsk-sporr”. Sm. (Östra h.).

FJÄRU, s. fjuru.

FJÄRÅLDER, fjäråll, fjöråll, fyrålld, m. fjäril.
Ö.Dl. Fjörald el. fjäråld (pl. fjöråldär), Dl.
(Mora). Ordet omvexlar mycket i olika munarter.
Fjödarvald, fjådarvall, m. M. G.; fjädervall
(pl. -ar), m. Ul. (kring Vaxholm), ål.;
fjedurhaldi, m. G. (F.); fjärhalldar, m. Fl. (NK. i Öb.);
fjäralle, Öl.; färalde, fäalde, m. Nuckö, Wormsö,
Dagö; fjald, m. Runö; förel, feril, feräl, m. Vb.;
fervel, m. Bhl. (Elfs.); föril, m. Åm.; färil, m.
Nb. (Calix, Råneå); fel, fyller, m. Hs.; fela, f.,
Sm. (Kinnevall); ferla, f. Sm. (Östra h.); fela, f.,
färle. Kl.; fjöder, m. Hs. (Jerfsö); flöijell m. Hs.
(Bj.); fjöril, m. V. Dl. (Floda); fäle, m. Nk.;
fördyela, fierdeila, Wi.; feval, m. Dl. (Lim.); fjärafalla,
fefälle,
i andra munarter, enl. Rdq. 2, 303. Fsv.
fiædhel, S.S. 2, 144; fn. fidrilldi, fifrilldi, n.; n.
fivreld, fyrveld, fivrild, fibrelde, forelde; wal.
fërfale; fht. fifaltarâ, fifaltrâ, f.; fsax. vivoldara
(pl. -an), f.; fe. fifealde, f. (pl. -dan); mholl.
viveltre, f. (Flore, 2958); nht. feifalter, m. och f.;
bay. feifalter, zwifalter (Schmeller 1, 506), i
andra munarter i öfra Tyskland feifalter,
pfeipfalter, fifalter,
m. (Grimm, gr. 1, 863; 2:a uppl.).
Nämnde författare anser att ordet är bildadt af
tyska verbet falten; moes. falþan (faifald), v. a.
veckla, hoplägga: "vom falten der flügel" (gramm.
2, 368) samt måhända innehålla spår till den
gamla reduplikationen. Fjärilns namn i it. är farfalla.
Jfr Grimm, wb. 3, 1440.

FJÄS, fjäsa, fjässa, s. fjås 1.

FJÄTA, fjätare, fjäter, fjätt, fjätta, fjätter,
fjättra,
s. fot.

FJÄTE 1, m. uppränd väf, trådsamlingen,
varpen, då han är färdig att sättas i väfven. Vg.
Fäte, m. id. Vl.,dls. Fättja, f. id. Nk. Svep, m.
id. Vg. (Elfsb.). S. värpelänk. Fn. feti, m.
manipulus staminum telæ; n. fete, m, id. Jfr
befryndade ord vid fittja 1 och fot.

FJÄTE 2, m. den skarpare delen af yxan. Sm.
(Vestbo). Fjätter, m. id. Ög. (Ydre). Fn. feti,
m.; n. fete, m. id.

FJÄTTE, m. basse, bondbasse. Vg. Fjätt
(pl. -àr), m. karl. Ål. (Kökar).

FJÄTTSAGE, s. siga.

FJÖL, fjölbre(d), s. fjäla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free