- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
152

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FLI ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snabb, skyndsam; n. fljot, adj. a) rask, snabb;
b) frisk, munter; flöt, id. (Aasen, 102); e. fleet,
adj. snäll, snabb.

FLytt, adv. 1). snabbt, lätt, utan svårighet.
”Dä går flytt”, det går lätt, obehindradt. Nk.
”Arbbäitä går flytt för ’om”, arbetet går fort för
honom, han arbetar raskt. Vb.: 2) friskt,
muntert. ”Han lever flytt så länge dä räkker”. Nk.
Jfr eldflytt. D.dial. fløiten, adv. hurtigt, raskt.
Mlb., D.L. 123.

Flyta, v. a. 1) rensa säd medelst såll genom
en skakande, svingande rörelse, så att den
lättare säden liksom flyter ofvan på. ”Flyta
sä(d)en”. Sk.,hl.,bl.; 2) flyta över, v. n. vara
förnämst. ”Han vill flyta över som flåtet i gryta”.
Sm. Fn. fleyta, v. a. bringa till att flyta.

Flyte, m. flöte, kork på en metref. Hs.
(Jerfsö). Flot, m. id. Dl. (Mora). Flóte, flöte
på fiskredskap. Sm. (S. Vedbo). N. fljöt, m. id.

Flyttj, n. virke och timmer som flottas. Vb.

Flåta, v. n. 1 draga sig tillsammans; om
sjöar, när de begynna att frysa. Vl,

Fläde, fiskfläde, m. flöte på fiskredskap.
Kl. (Stranda h.).

Flän, v. n. flyta. ”Ska fartyge flän yvi
grunne?” monne fartyget (båten) flyter öfver
grundet? Fl. (Pargas i Nl.).

Flännä, f. vattenpuss, gyttjefullt ställe i en
mosse. G.

Flöta, v. a. 1 skumma (grädden) af mjölken.
Vl. (Fryksd.). Fläta, id. Dl. (Mora, Elfd.).
Flyde, flydde å, flöde å v. a. Sk. (Ox.). Fn.
fleyta, v, a. skumma (fett) från soppan; d. dial.
flyde, v. a. skumma (mjölk, soppa); ns. flöten,
v. a. skumma (mjölk). B. W. B. 1, 416. Schütze
1, 328; nfris. flieten, fletten eller flete (Outzen,
82); e. to fleet, id.

Flöter, f. pl. grädde, sur och tjock grädde.
Vl.,dls.,dl. (Floda, Lima). Flöter (def. flötan),
f. pl. Mp. Fläat (pl. def. fläutan). f. Hj.
Fläute (pl. def. fläutan), f. Jtl. Flete (men
vanligen pl. def. fletan), f. Hs. (Bj.). Flätär,
f. pl. Dl. (Mora, Elfd.). Flåjt, f. S. G. och
Fårö. Flöt, f. Vb.,vg.,ög.,sm.,kl. Flöt, flöd,
Hl.,bhl.,bl. Flöd, flödd, flydd, flöe, f. Sk. Jfr
skomme. Fn. flautir, pl.; d. flöde; e. dial.
fleet, fleete (Carr, Craven, 154); ns. fliete, flot
(B. W. B. 1, 415. Schambach); fe. flêt, m. id.;
n. fløyte, m. tunn grädde.

Flät-ok, m. smörkärna. Dl. (Mora, Våmh.).
Ok står i st. f. holk; s. holk.

FLöt-gås, flet-gås. m. till hälften arbetad
grädde, halftjärnadt smör. Hs. (Db.).

Flöt-tjuv, m. pekfinger; skämtsamt. Hs.

Flöt-tråg, flet-tråg, n. bredt, aflångt
träkärl att upphemta grädde. Hs.

Små-flödd, f. söt grädde. S. Sk.

Tjärn-fLeter (def. -fletan), f. pl. grädde
under beredelsen till smör. Hs. (Db., Bj.).

Flöte-boss, n. eg. flytande boss; flyt-tyg,
omlindadt af en snodd, som lätt löper ut, när
fisken huggit. Bl.

Flöte-töj, n. eg. flyt-tyg; båt, eka. Bl.

Flöt-gås, m. kastade flata stenars studsning
på vattenytan; en lek. Hs. Flat-fisk, m. id. Bl.

Uv-flyt, adj. alltför odryg, mycket odryg.
”Äd var uvflyt”, det gick för snart åt. Dl.
(Elfd.).

FLIP, s.flabb 1.

FLIRA. s. flina.

FLISA, v. a. 1 afskala, afskära, afhugga
skifvor, skärfvor. Hl. Verbet flisa har nu svag
böjning, men nedan anförda ättlingar gifva en
grundad anledning att antaga att det fordomtima haft
stark böjning: flisa, flas flesit. Jfr dessutom fn.
flasa (pl. flösur), f. spricka: ”margar flösur i
eggju”, många sprickor i eggen (Egils Saga
Skallagrimssonar. Hafn. 1809; 4:o, kap. 38). Fn.

flisia, v. a. skala af, taga barken af; n. flisa, v. a.
”oprive, splintre”; flisast, v. n. ”revne, splintres”
(Aasen, 102); d. flise.

Flas el. flas (pl. id.), n. 1) skal på
jordfrukter (rofvor, potäter). Nb.,vb.,mp.,dl.,hs.
Deraf päronflas, pärflas, n. skal af potäter;
rotflas, n. skal af rötter. Dl. (Mora, Elfd.).
Jfr fnas; 2) fjäll, orenlighet i hufvudet eller på
huden. Jtl.,vg. (Marks h.), g.; 3) skorpa på
sår, rufva; 4) järnslagg. G.; 5) skida, litet blad.
Mp. N. flas, n. tunnt skal, små spånor; fles,
n. skal; flus, flos, flys, n. id.; fn. flasa, f.
fissura, rima (Egils.); flus, n. skal, skorpa, bark
(Hald.). Jfr flase, flös här nedan.

Flasa (ipf. o. sup. -saI, v. a. skala, afskala
(t. ex. potäter). Vb. Flåså (pr. fläser, ipf.
fläsed), id. Dl. (Elfd.). Flasa, fläsa, flösa, a)
afskala (såsom potäter o. d.); b) afbarka. Hs.
Flösä, id. ”Fläsä päran”, skala potäter. Mp.
N. flasast, v. n. ”revne, splintres”; flysja, (ipf.
fluste), v. a. afskala (Aasen, 100, 105; fn.
flysja, afskala, afbarka; flaska, v. a. splittra;
d. dial. flask, m. ett lösrifvet stycke af en
klädebonad, lapp (Mlb., D.L. 117).

Flase, m. tunnt stycke; skinnstycke; mindre
tygstycke. Han skavde åv en stor flase på
näven”. Sdm.

FLasig,, adj. full med fjäll (i hufvudet eller
ansigtet). Vg. (Marks h.).

Flasma 1, f. flisa, afflådt stycke. Bl.

Flasma 2, v. a. flå af. Bl. (Asarums s:n).

Flis, f. 1) en liten afrifven sticka, spillra,
skärfva. Vb.,vg.,sm. Fläis, f. en liten del af
något, flisa. G., vb.; 2) kisel, kiselsten.
Flissten, m. Begagnas till strykspån ("strygspån")
att hvässa liar. S. Sk.

Flisa, f. 1) eg. tunn stenskärfva, som
lossnat och affallit från en större sten. Riksspr.; 2)
flik. Hs.; 3) hugg, öppet sår. ”Ge någon en
flisa. Kl.; 4) eggen, bettet på ett åderjern.
Sdm. Jfr flita.

Fliser, f. pl. sedlar, penningar. Ul.

Fliska, fliskja, v. n. 1 freqv. 1) skära
upprepade gånger illa och ojämnt på bröd och
kött; 2) fliskja i nåen eller nåed, gripa i någon
eller något. S. Sk. D. dial. flidske, v. a.
"skære med en stor kniv og store stykker af
kiød eller flesk" (Mlb., D.L. 119)

Flister, n. smått fnas i hufvudet, mjell,
fnassel. Vb.,jtl.,mp.,åm.

Flister ipf. o. sup. -stra), v. n. smått snöa.
Fl. (GK., Kb, i Öb.).

Fläsas, v. d. affjällas; om skinnet, t. ex.
på handen. ”Äd fläsas åv ’anndi”. Dl. (Mora,
Elfd.).

FLISKA, s. fliota.

FLISS, flissa, s. flina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:35:25 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free