- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
165

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FRI ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ofrö, adj. icke grobar. ”Sä’n ä öfrö”. Hl.
Fsv. ofrö, adj. ofruktbar, S.F.S. 6, 132: ”iordben
skulle wara ofrö til got sædhi”; l. c. 6, 341;
fn. ófrjór, id.

FRIA (ipf. friäd, sup. friad), v. n. 1) älska,
göra nattbesök bos kullan. Dl. Frii ei. frij
(ipf. fridd, sup. fritt el. friä), id. Vb.; 2) fria.
”An friad fe je tid sä", han friade för en tid
sedan. Dl. (Mora). I vårt riksspråk betyder fria,
v. n. såsom bekant, begära någon till äkta:
procari, virginem ambire, men ursprungliga
bemärkelsen har varit att älska. Jfr moes. frijon, v.
a. a) älska; b) kyssa; (deraf bland andra frijonds,
m. vän; friaþva, f. kärlek; frijons, f. kyss); fn.
fría, frjá, v. a. älska; frí, m. älskare, man;
friđill, m. älskare; frilla (ljudsämdt i st. f. friđla,
af friđill), f. älskarinna, frilla; friđr, m. a)
vänskap. Hávam. 51; b) kärlek. Hávam. 90; fht.
friudil, friudilo, m. älskare; friudilinna, f.
älskarinna, frilla (Graff 3, 788); ffris. friudel, m.
älskare; holl. vrijen, v. a. & n. a) älska, smeka; b)
fria; skr. prí, a) behaga; b) åtrå, älska; prija,
adj. kär, älskad; zend frî, att älska; beng. prijá,
a) adj. älskad; b) m. älskare. Beslägtade äro
dessutom fn. fríđr, adj. skön, vän; fht. frît, id.;
holl. fraai, adj. id.: ”een fraai meisje”, en vacker
flicka; fraaiheid, f. skönhet; fn. friđa, pryda,
göra vacker; frinn, skön; fe. frig, f. kärlek;
kärlekens gudinna; frigjan, älska; hedra; freód, f.
kärlek, friónd, m. älskare, vän; jfr nyslav.
prijatel; kroat, prijazen; serb. prijati, älska
(Miklosich, 67). Troligen är gr. πρίαπος hithörande.

FRIGGE-RóKKEN, m. def. eg. Friggas
spinnrock; stjernbilden Orions bälte. Vg.,sm.(Vestbo),
ög.(Ydre). Marä-rókken, m. def. id. S. Sk.

FRIHUGSEN, adj. frihogad, orädd, fri i sitt
väsende. Sm. Frihuad, Sk.; frihuse, Bl.; frihója,
Sm. N. frihuga, id.

FRILA , frilä, adv. någorlunda, nog mycket.
Jtl.,åm. Fsv. friliga, adv. utique, omnino. Rimkr.
37; nht. freylich.

FRIMODIGER el. frimodi, adj. af friskt,
blomstrande och lifligt utseende. ”Rö(d)r å frimodiger;
friskr å frimodiger. Pojkjen (uttal. potjen) ä så
rö å frimodi”. Nk.

FRINSKEN, s. vrena.

FRJOSA (pr. frios, pl. friosum, ipf. fros, pl.
frusum, sup. frusiđ), v. n. frysa. Ö. Dl. Frausa
(pr. fraus, pl. frause, ipf. fraus, pl. frusu, sup.
frusi). G. Norrländska munarterna ha flera
skiftningar: fryse (frös, frösse), N. Åm.; frus (fröis,
frussi
), Ume; frys (frös, fryssi) Bygde; fruus
(frös el. fröus, frussi), Löfånger; fruus (fraus,
frussä
), Skellefte; freus (frös, frusi), Lule; freus
el, frööus (freus el. fräos, frusi),</i> Calix. Frysa
(fros, frusi),
Bl. (Östra h.); <i>frus (fröis, frusi),
Fl. (Öb.); fryse (frös, frösset), S. Sk. Fsv.
friusa el. frysa (p.p. frusin), id. I St. Rimkr.
35, 2 läses: ”winterin haffde ælwena fröst at
man matte hona bade ridha oc ga”, hvilket,
såsom Rdq. 1, 237 anmärkt, synes antyda ett
transitivt verb frösa (fröste, fröst), göra frusen,
isbelägga; (jfr mht. fræren, v. a. id.). Fn. frjósa
(pr. frýs, ipf. fraus, sup. frosit v. n. frysa; n.
frjosa (pr. frys, ipf. fraus, pl. fruso, sup. frose),
fht. friusan (ipf, fros el. fror); ns. fresen (ipf.
fros el. froos, sup. frasen el. fraren. B. W. B.
1, 450); fe. freôsan, frysan (freás, e. freeze;
holl. vriezen (vroor, gevroren); d. fryse, id.;
moes. frius, n. köld; lat. frigere, v. n. stelna af
köld; gr. φρίσσειν.

Fraust-tagen, adj. af frost angripen; ”Axen
jär fraust-tagen”. G. (Lärbro).

Fress-gådd, adj. frusen af sig, som lätt
fryser; om menniskor. Hs. (Bj.).

Fressam, adj. som lätt fryser, ömtålig för
köld; om menniskor. Hs. (Db.).

Fróst. m. 1) eg. lindrig köld. Riksspr.; 2)
frostsår, kylsår. Vg.,sm. Fn., fht., fe., n., sv.
frost.

Frósta, v. imp. 1 frysa, vara kallt. ”Dä
har fróstat i natt”. Hl.,bl. Frosta, frösta. Sk.
Frussta. ”Dä frusstar”. S. G. Fn. frysta, frosta.

Fróstad, adj. skadad af frost. Sm, Fe.
frostig, gelidus. (Bed. 3, 19).

Frósta-gräl, n, darrgräs: Briza media. Nk,

Fróstbiten, adj. något skadad af frost
Ög.,sm.

Fróst-iskå, f. i talesättet: ”ta fróst-iskåna
ur na”, från något borttaga besvärjningen,
genom hvilken förfrysningen åvägabragts”. Fl.
(GK. i Öb,). Anm. Utom fróst-iskå
förekomma ock eld-iskå och järn-iskå.

Fróstnimm, adj. som lätt angripes af frost,
blottställd för frost; om säd. Fróstnäm, adj.
id. Sm. Fressnämn, id. Hs. (Db.). N.
frostnæm, id.; s. nimm.

Froströk, m. dimma eller utdunstning, som
uppstiger från vattnet i stark köld. Nk., m. fl,
N. frostrøyk.

Frus-ländt, adj. som lätt är utsatt för
frost; om åker. ”Issn lotn ir frusländt. Dl.
(Elfd., Våmh., Ohre). Frössländt, id. Hs.
(Jerfsö).

Frussta-räim, m. rimfrost. N. G.
Räim-frusst, m. id. G. S. rim.

Fruså, f. frossa. Dl.

Frö ((frödd, frödt), v. a. förkyla, ömkyla.
”Han har frödt näsan”. Vb. Frö (frödd, frödt),
id. ”Han har frödd nåsån”. Jtl. Fre, id. ”Fre
fettan åv sej”, förkyla sig i fötterna. Hs. Frö
sä,
v. r. förkyla sig, ömkyla sig. Jtl. Fräda
sig,
id. ”’An ar frädt sig”. Dl. (Elfd., Våmh.).
Frö säg, id. Mp. Jfr fn. frerinn, p.p. af frjósa.

Frösen, adj. som lätt fryser, ömtålig för
köld; om menniskor. Bl. Frössen, frössed. Sk.
Frussen, id. Vb.

Frössbåren, adj. känslig, ömtålig för köld;
om menniskor. ”Ja ä rent inte frössbåren ätter
den sjugan”. Sk. (Ox.).

Frössen lire, m. en som alltid fryser. S.
Sk. (Ox.).

Frössgukk, m. som lätt förkyler sig. Hs.
(enl. L—m). Ns. frost-kötel, m. id. Richey, 67.

Fröss-mykken, adj. som lätt fryser. Hs.
(enl. L—m).

Grund-frussta, v. imp. 1 bottenfrysa. ”Dä
grundfrusstar”, det fryser så att det blir
bottenis. S. G.

FRISK, adj. 1) eg. varande vid god helsa.
Riksspr.; 2) helsosam; 3) vid godt mod, munter;
4) färsk; 5) kylig. Vb. m. fl.

Friskas te, v. d. 1 tillfriskna. Dl. (Elfd.,
Våmh.).

Frisk-mat, m. färsk mat, mat som ej
smakar af salt. Fl. (Qv.).

Friskon, f. def. regn-, snö- och i allmänhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free