- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
169

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FRÖ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


FRÖ 2, n. pr. guden Frö eller såsom man
vanligen i Sverige skrifvit Frey. Att Frö
varit den svenska formen utvisa nedan upptagna
sammansatta ord. Fn. Freyr, har
ursprungligen betydt herre. Jfr moes. fráuja, m. herre:
ϰύριος, heiva-fráuja, m. husherre, herre i huset:
οἰϰοδεσπότης (Marc. 14, 14); fráujinôn, att
herrska; fráujinassus, m. herrskap; fsax. frâho, frô,
frôhô,
m. herre; fht. frô, m. id. (Graff 3, 804);
fe. freá (i st. f. freaha, enl. Kemble), m. id.
Af våra fornnordiska urkunder ser man att fn.
freyr utmärker herre, t. ex.: ”freyr foldar”,
jordens herre, konung. (Håkonar saga hins goða, i
Heimskr., ed.. Hafn. 1787; 1:a del., 5:e kap., 2:a
stroph.). Bopp anser att moes. frauja är en
förkortning af frabuja; skr. prabhu, m. dominus,
augustus.

Fröja, f. fornnordiska gudinnan Fröja. Fn.
Freya.

Fröjered, ortnamn i Vg.

Frö-vi, Frös-vi, Frös helgedom. S. vi.

Frös-lunda, Frös lund. Vm.

Frö-tuna, Frös hem. S. tun. Detta
ortnamn förekommer i Nerike.

FRÖ 3, s. frjosa.

FRÖ 4, s. fre, fri.

FRÖA 1. f. groda: Rana temporaria. Ög. (Ydre),
kl.,bl. Frö (pl. -er), f. Sk., bl. Fraud, frod, f.
G. Fsv. frødh, f. (S.F.S. 4, 308); fn. freya, f.,
fröskr, frauskr, m.; n. frosk, frausk, frøsk, frjøsk,

m.; d. frø; fe. frocca; e. dial. frosk; e. frog; nht.
frosch; holl. vorsch; lett. parkskis, id.

FRÖA 2, s. fre, fri.

FRÖ SÄ, s. frjosa.

FRÖKEN, frökjen, s. fräk 1.

FRÖLE, frölle, frölän, frölön, s. fre, fri.

FRÖN, adj. 1) maskstungen, skadad af
torröta ; 2) skör, bräcklig. Vb.—sk.; troligen allmänt.
I Delsbomålet fren; frän, dl.; fröin, fi. (Kronoby,
GK. och NK.), men i Nerpes och Nyland frön.
Ordet är tvifvelsutan en omkastning i st. f. forn,
gammal; s. detta ord.

FRÖPP, fröppa säg, s. fraud.

FRÖPPÅ, s. frätå.

FRÖS, s. fraud.

FRÖSEN, frössbåren, frössed, frössen,
frössenlire, frössgukk, frössländt, frössmykken,
s. frjosa.

FRÖSS, s. fress 2.

FUBBLA, v. n. 1 1) bära sig oskickligt,
tölpigt åt, oskickligt handtera. Nästan allmänt och
väl egentl, tillhörande riksspråket; 2) göra dåligt
hvad man har för händer. Fubbäl (ipf. -bblä(, Vb.
Jfr bäkkel, fakkäl, febbäl, klattär, wakkäl, gikkäl;
3) fubbla på målet, säges om rusiga menniskor.
”Ja hörde han va lite på röken, så han fubbla på
målet”. Vg.; 4) med præpos. te, mä, unda, m. fl.:
undangömma, undansmyga, undandölja. ”Han
fubbla te seg se(d)laboka”. Nk. Anm. De här
nedan upptagna fubb, fubber, fubba, synas gifva
vid handen att den ursprungliga, numera ur bruk

komna, formen varit fubba, hvaraf fubbla kan
anses såsom freqventativum. Jfr fn; fipla, v. a.
vidröra.

Fubb, fubber, m. ovig, trög menniska. Sm.
Fubbäl, m tafatt menniska. Vb. E. fub, m.
tjock och fet lunser.

Fubba, f. tjock, fet qvinna. Sm.

Fubbel, n. 1) oskickligt beteende, då man
har något för händer. Sdm.; 2) senfärdighet.
Vl.; 3) dåligt arbete. Vb.

Fubbelaktu, fubbellånnom, adj. tafatt. Vb.

Fubbelhändt, adj. som fumlar, oskickligt
handterar. Vg.

FubbLug, adj. som bär sig tölpigt åt;
senfärdig och oskicklig på en gång. Sdm.
(Thoresund). Fubblig. Vg.,nk.,vl. m. fl. S. fumla.

FUDDA, v. n. 1 göra något långsamt. Sdm.,
ul. (Rosl.). Fnudda, v. n. id. G str., ul. Jfr fn.
fuđla, v. n, handtera något vårdslöst; ns. fuddeln,
”nachlässig arbeiten” (B. W. B. 1, 461).

Fuddare, m. den som gör något långsamt.
Ul. (Rosl.).

FUGEL, m. fogel. Vb.,vl. Fugel el. fugl. G.
Fäul. G. (F.). Fugel, ful. Hl. Fugl, fuvl, ful.
Bhl. Fövel, fuel, ful. Bl. Fuel, faul. Sm.
(Vestbo). Feul. Nb. (Ö. Cal.). Fuel. Kl. Fuul. Fl.
(Öb.). Öfverallt masc. Fsv. fughel,fughil, foghel,
m. S.S. 1, 129. S.F.S. 4, 111. Sv. Pr. L. XX,
s. 203; deraf fughla galder, m. spådom med
anledning af foglars tlygt. S.F.S. 4, 111; fughla gildri,
n. giller för foglar. HL.; fuglaleker, m. fogellek.
UL.; fuglaren, m. fogelren; en smal ren, på
hvilken foglar kunna sitta, men ingen gångstig eller
väg är. UL.; foglasanger, m. fogelsång. Horol. f.
39; fn. fugl, fogl, m. fogel; fht. fugal, fokal;
nht. vogel; fe. fugal, fugol; e. fowl; ffris. fugel;
fsax. fugal; holl. vogel; d. fugl; moes. fugls, m.
id. Jfr lat. volare, att flyga.

Fógelbär, n. 1) eg. bär af Prunus avium.
Riksspr.; 2) bär af Viburnum opulus. L. Ul.

Fógel-ólja, f. tran, kokad af sjöfogel. Fl.
(Nl.).

Fógel-sjös, ti fógelsjös, till (på)
sjöfogelskytte. ”Far ti fógelsjös”. Fl. (Qv.).

Fógeltok, m. fogelfängare. Kl. (Stranda).
Tok, af fsv. taka, v. a. taga: capere. Jfr fn.
fuglatekja, f. fogelfångst.

Fógling, m. i. q. fógeltok. Kl. (enl. G. V.
Sylvander). Fht. fogalari, m. (Graff 3, 439);
fe. fugelere, fuglari, m. id.

Fugla, v. a. 1 fånga foglar. Hs. (Db., Bj.).
Snara, v. a. id. Hs. (Db.). Holl. vogelen, v.
n. fånga foglar; fe. fugljan, fugeljan; fht.
fogalôn, id. (Graff 3, 439).

Fugla-bit, m. ottemåltid, bestående af en
munnsbit mat tidigt om morgonen innan man
under sommartiden går ut till arbetet. Vg.
Lucæ-bit, m. en sådan liten måltid om
morgonen på Luciæ-dagen. Vg.

Fyle, n. coll. 1) en mängd foglar. Sk. (Ing.);
2) fjäderfä. Nk.,sk.,hl.,bl. Fugle. Vg. Fsv.
fyghle, n. id. Sv. Medelt. Bib. 1, 359: ”roca oc
kraka ok alt svart fyghle”; fn. fygli, n. fogel,
men förekommer endast i sammans, andarfygli,
n. and; illfygli, n. skadlig fogel; fht. fugilî, n.
liten fogel (Graff 3, 439), Anm. Ett annat i
våra allmogemål förekommande ord fyle, är
anfördt under ful 1,

Fäul-flakkugur el. fäula-fläkkugur, adj.
eg. fogelfläckig; som har mörka fläckar eller
prickar någorstädes såsom modersmärke eller
födslomärke, hvilket tros uppkomma om modern
ätit spräckliga fogelägg. G.

Fögl-kass, m. fogelpåse. Fl. (Hütis kapell),

FUK, fäuk, s. fjuk.

FUKKEL, fukel, n. skalkstycke. Fl. (Nl.).
Fukkel, n. oart, okynne. Sdm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free