- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
185

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GAN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Förgångs-kvinna, f. en qvinna, som går
före en hustru, som skall kyrkotagas, att låta
upp stolsdörren för henne i kyrkan. Sv. (Östbo).

Förgångs-mann (fergångsmann), m. karl,
som går förut eller i spetsen vid ett arbete och
skall hafva tillsynen med de andra. Hs. (Db.,
Bj.)

Förgåns-öl, n. kyrkogångsgille. Sm.

Gakk-mä, m. 1) oduglig medföljare, en
följeslagare af ringa värde. Vg. En~gå-me, m. id.
Ul.; 2) medföljare för sällskaps skull. ”Dä ä
en gakk-mä den dere”. Vl.

Ganga (pl. -gur), f. 1) gång: itus; 2) gång:
vicis. G. Gaunga (pl. gaungur), f. id. Dl.; 3)
kummä ör gangur, komma vilse. S. G. Fn.
ganga, f. gång, fart; fe. gang, m. gång, resa;
lett. gangis, gång, genomgång; moes. gaggs,
m. gagg, n. gång, gata.

Gang-fisk, m. lekfisk, fisk som leker. Dl.
Gångfisk, m. id. Hs. (Db.).

Gang-sö, m. tjur. Benämningen deraf att
hela byen håller en sådan tjur, som går
omkring för att underhållas. Hs. (Jerfsö). Fsv.
söþer, m. a) får; b) fäkreatur. S. (pl. sör).

Gangur, gangârr, f. pl. betesmark, der
kreaturen gå. ”Vör ha goä lambä-gangårr, vi ha
goda fårbeten. S. G.

Gungsa, gussa, v. n. & a. 1 gunga. Nk.

Gungsa, góngsa, f. gunga; repgunga. Nk.,
sm., vg.

Gussa, f. gunga; slänggunga. Nk.

Gälinn, gâlin, gâlen, gâli, gâlätt, adj. färdig
att gå, färdig att företaga ett arbete, att fara;
till reds, i synnerhet resfärdig. ”Jär du gålinn
el. gåli?” är du färdig. ”Han jär gåli stig opp”,
han är färdig att uppstiga. ”Han jär gåli döj”,
han är nära döden. Reisgâli, adj. resfärdig.
Vb. Galler, färdig. Vb. (Löfånger); gallä, id.
Vb. (Burträsk); gâlis, gâli, id. Fl. (Öb.).
Gâllin (n. gålli), adj. tillredd, i ordning. ”Laga
gålli maten. Har du maten gålli?” Hs. (Db.;
föråldr.). Deraf ugãlli, adv. i oordning. Hs.
(Db.). Gâlejn, adj. färdig, eg. att gå eller
annars göra något. Jtl. Gâle, gãlet, färdigt.
Wormsö, Wi.; golki, golkit, id. Runö,
Gâllendr, gållen, gållet, färdiggjord. Nuckö (enl.
C. Säve, Gutn. urk. XXVII). Gâll, som
är tillreds, färdig. Hs. (Bj.; ej mycket brukligt).
Gollet, adj. id. Hs. (Db.); deraf gâlle, gâulle,
adv. i ordning, tillreds; ugâlle, ugâulle, adv. i
oordning. Hs. (Bj.). Det är ovisst om ordet
hörer hit.

Gånge-le’n, f. def. stora gången i en kyrka.
Kl. S. led, gänge 2.

Gånge-rea, gång-rea, f. fötterna och benen,
”Han ä dåli i gångrea”, han har svårt för alt
gå. Sm. (Östbo, Vestbo). Gångrea, f. id. Vg.

Gång-le(d), n. dagsverk, som göres turvis af
en socken vid offentliga byggnader, t. ex.
kyrkor eller på prestbol. ”Gå i gångle” eller ”gå
på gångle”. Mp.,hs.,ul. Deraf gångledsfolk,
n, Mp.

Gång-ås, m. axel på större hjul, t. ex.
qvarnhjul. Bl. (Östra h.).

Gängd, adj. öfvad skicklig. ”Han ä gängd
mä att snikkra”. Sm. Jfr fe. genge, adj. valens.

Gänge 1, n. 1) umgänge, bekantskap. ”Der
har han möet sitt gänge. De ha miet gänge
mä enannen”. Sk. (Ox., Skytts). Gängse, n.
id. Sk, (Ox., Ing.). Gängjö, n. umgänge. Hs.
(Bj.). Deraf gängelig, gängsen, gängsnas; 2)
samqväm, gille, kalas. Sdm. (Sorunda), kl.; 3)
samling af personer, bjudna till förrättande af
ett arbete mot välplägning och dansnöje. Deraf

slåttergänge, n. Ög.,nk.; <i>spinnegänge,</I> n. Nk.
Jfr fe. gehge, n. conventus: ”þät väs Hereveard
and his genge”. Chron. Sax. 1070.

Gånge 2, n. 1) smal gränd i en by. Sk.
(Frosta, Järestad, Onsjö, N. Åsbo); 2)
midtelgång i en kyrka. ”Läsa på gänget, undergå
offentligt förhör före konfirmationen. Hl.; 3)
smal gång från en stall till foderlogen, Sk,
(Skytts); 4) afstängdt rum i fähuset för späda
kalfvar, då de kunna sticka hufvudet genom
”gängeträet” och äta på logen. Sk. (Ox.); 5)

ledstång, staket vid en bro. Sm.,bl.; 6) tröskel.
Dörragänge, n. Sk. (Ox.). D, dial. gænge, n.
a) smal väg upp lill en gård eller by; b) smal
ingång från stallet till foderlogen (Mlb., DL.
186).

Gänge-lav, n. s. lav.

Gängeli(g), gängjeli(g) adj. 1)
umgängesam; 2) medgörlig, som man kan få göra med
hvad man vill. S. Sk.

Gängla 1 (pl. -ler), f. 1) stylta. Sm.,ög.
Gängl eller gängäl, (pl. <i>gänglän</i),> f. id. Vb.,
åm.; 2) lång, smal qvinna. Sdm.

Gängla 2, v. n. 1 1) uppresa, bygga något
så löst och vacklande (gängligt), att det ej står
fast utan ramlar; slarfvigt, ovaraktigt uppresa
något. Vg. Gjängäl (ipf. -glä), id. ”Han
gjänglä fäll dill ä så godt han kónnt, men hä ramlä
ne alltihopän”. Vb.; 2) gå ostadigt och osäkert;
om sjuka. Brukas blott i præs. Sm. Gingla,
v. n. vackla. Deraf ginkelös, adj. lös i
fogar och ledgångar. Ög.

Gängsas, v. d. 1 umgås, pläga umgänge med
någon. ”Han gängsades möet här i huset förr”.
Sk. (Ox.).

Gängsen, adj. 1) tillgänglig. ”En gängsen
kar(l)”. Nk.; 2) omtyckt. ”Vara gängsen”, vara
gerna sedd, omtyckt. Mp.; 3) begärlig, gångbar.
”Di mörka hästar ä allt mykke gängsnare,
mera begärliga, lättare att afsätta, Nk. Jfr
fht. gengi, adj. gångbar, bruklig, allmän Graff
4, 101); mht. genge (Ben. 1, 476); nht. gänge, id.

GANGEL, gângel, m. stor gren på trän.
Ekegangel, m. Bl. (Östra h.). Gãnder, m. gren på
ett trä. Öl. Jfr fn. gandr, m, stor käpp (Egils.
764); wal. cang, stor gren; ir. geagh, gren af ett
trä, geagach, grenig; fn. göndull.

GAUNGSA, gangsla, s. gan 2.

GANK, m. mager och utsvulten häst. Dä ä
en gammel gank”. Kl. (Sevede, Stranda, Tjust).

GANNES, adj. sårad, anskjuten. ”Ja sköt haren
gannes”. "Han slog sä gannes”, han slog sig
förderfvad. Vl. (Elfd.). Jfr skr. gand, att skada,
dräpa.

GANSKA, ganske, adj. hel, oafbruten. ”Hela
ganska ver(l)den”. Sm. ”Ganska den natten fikk
ja ingen döhn”. Ganskeli(g), adj. id, ”Hela den
ganskelie ti(d)en”. Sk. (Ox.). Fsv. gansker

(ganszker), adj. hel, oafbruten, Didr. af B. 160;
”the waro borto en gansksan dag”. Alex. M. v.
2477:

”en ganzskan dagh ij ginom all
stodh the striidh opa then wall”.

Fht. ganz, ganzer, adj. integer (Graff 4, 221);

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 13 01:28:53 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free