- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
224

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GYN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


unna, tillstädja, medgifva; d. unde, id.; fe. unnan,
v. a. a) älska; b) medgifva; moes. ansts, f. gunst,
nåd; fht., fsax. anst f. id.; fn. ást, f. kärlek,
ynnest; vann, adj. vacker, vän. vinr, m. en vän;
skr. ven el. van, att älska; vanas, n. behag; vena,
m. älskare; beng. vanât, vänskap (= fn. vinátta);
pers. an, behag; lat. venustas, f. vänhet, behag;
Venus, f. kärlekens gudinna.

GYNNA 2, v. a. 1 gödsla. Sk. (N. Åsbo,
Järestads, Gärds, Oxie h.). Ordet är troligen samma
som föregående: s. gynna 1. Jag kan likväl ej
underlåta att fästa uppmärksamhet på följande,
som måhända torde vara befryndade med detta
svenska landskapsord och dess ättlingar. Dakerom.
gunoin, m. gödsel, dynga; gunoire, v. a. gödsla;
slov. gniti; illyr. gnjeti; slov. gniliti; ryss. gnity,

att ruttna; fslav., ryss. gnoi; pol. gnoj, m.
gödsel, dynga; slov., pol. gnoj, var, varig böld; mag.
geny, var; moes. gund, n. id.

Gynning, m gödsel. Dl. (Ohre), sk. (Gärds,
Järestads, Lugg., N. Åsbo, Ox.). Gjönn, f. id.
Vg. Göning, m. id. Vb.

Gönings-kas, f. gödselhög. Vb. (Skellefte).
S. kas 4.

GYNNE, n. väft, stickadt eller flätadt öfverdrag
till ett stolsäte. Sk. (N. Åsbo, Ing.). Gynge,
gjönne,
n. id.; deraf stolgynge, n. sådan stoldyna.
Sk. (Vemm., Skytts h.). Gjönne, stolagjönne, n.
id. Sk. (Lugg.), bl. Göinge, n; stickadt eller väft
ylletäcke, som lägges på stolar eller bänkar. Sk.
(Ox., Gärds, Vemm.). I Skåne är det på många
ställen brukligt att den, som förrättar auktioner
på landet, får till skänks den stoldyna. på hvilken
han vid sådana tillfållen sitter.

GYNNA (inf. gynndä), v. a. begynna. ”Dä
gynnar bleikna pa vatnet”. G.

Gynning, m. begynnelse. G. Dessa ord
hafva uråldriga språkfränder, af hvilka några här
skola anföras. Fe. gynnan, ginnan, v. a.
begynna: fht. bi-ginnan, in-ginnan; nht., holl.,

nfris. beginnen; fsax. biginnan; e. begin; ffris.
biginna (en gång utan præf. gundt, begynnte):
d. begynde; moes. du-ginnan (gann, gunnun,
gunnans
), id. Man har anledning att antaga
frändskap med gr. γί-γνεσϑαι, a) blifva; α)
födas; β) uppstå; γ) inbryta; om tid; b)
gestalta sig annorlunda; c) gå, komma; lat.
gignere, föda, frambringa; gael. gin, gein, id.; cy.
gennid, m. födelse; lit. gymis, m. id.; skr. gan,
gignere; gantu, m. creatura, animans; ganitr,
m. genitor. Ihre (gl. 1, 162) deremot omfattar
Junii åsigt, som tvifvelsutan ej är riktig, att
gynna, begynna, är att hänföra till fe. ganga,
gan,
gå, likasom lat. ingredi, ingå, äfven
betyder, inlåta sig i, begynna: ingredi in orationem.
Cie. Phil. 7, 3; ingredi in sermonem, Cæs.; vere
ingresso, vid vårens början. Luc. 10,224;
ingredi dicere. Cie. Att. 15, 11, erinrande om att
vi i svenskan säga ingång, m. begynnelse, af
ingå, v. n. begynna.

GYSA (ipf. gyste), v. n. rysa. G. Jfr n. guse,
v. n. rysa vid: ”han gusa a kvide mot di” han
har icke mod dertill; d. gyse, v. n. rysa; gys, n.
rysning; nfris. guwsje, v. n. rysa vid, grufva sig
för; moes. us-geisnan, förskräckas, förvånas
usgáisnan, förskräcka, bringa ur fattning. Jfr gåsa
sej, gåse.

Gysning, f. rysning, G.

GYTTLARE, gjöttlare, s. gjota.

GÅ, jemte deraf härledda ord, s. ganga,

GÅFT, gåkken, gåkkna ti, s. gäpn.

GÄJ, s. gö.

GÅJMÄ, v. a. gömma. ”Gåima bo”, eg. gömma
bo; leka gömma; en barnlek. ”Tälä-gåime” m.
id. ”Tälä-stulenn”, id. Spytt-vägg, f. id.; eg. då
man spottar för sig på en vägg, der boet är. G.
Gäma. Dl. <i>Gimma<i> (gimde, gimt). S. Sk. Fsv.
gøma, v. a. a) iakttaga, gifva akt på. UL. S.S.
1.4. Kg. St. s. 30; b) bevara, taga vara på.
5.5. 1, 3. Cod. A. 29, f. 117 v.: ”værna ok gøm
alla troande a thik; c) förvara, bevaka. Kg. St.
s. 48, 157. Sv. Pr. L. XX, s. 60): ”gomande sith
fæa”; (af <i>göm<i> [gööm], m. uppmärksamhet. St.
Rimkr. s. 30. S. Oluffs saga, s. 60); gøma, f. a)
förvar, vård. VGL. UL. S.S. 1, 68, 105; deraf
landgøma, f. landets förvarande eller skyddande
(för fiendtligt infall). UL.; siælagøma, f. själavård.
Sm. Kb. Sv. Bib. K. f. 87 v.: siælagømare, m.
själasörjare. Cod. A. 49, f. 240; vangøma, f.
vårdslöshet. LL.; b) vakt. St. Rimkr. s. 20; gømare,
gömari,
m. vårdare. S.S. 1, 62; 3, 24. Sv. Pr.
K. f. 44. Sv. Pr. L. LIX, s. 14. Cod. A. 29, f.
147; deraf α) kirkiugömari, m, kyrkvärd. ÖGL,;
β) klædhagömare, m. klädvårdare,
garderobvårdare. S.S. 3, 15; gømerska, f. vårdarinna,
bevararinna. Hor. æt sap. f. 87: ”iomfrudomsins
gömerska”; gømilse, f. vård. S.S. 1, 10; gømin, adj.
sorgfällig. UL. (= fn. géyminn, sollietus, qui fide
custodit); gömogods, n. gods, nedsatt i förvar hos
någon. Spec. Virg. s. 136; n. gauma, v. a. gifva
akt på, lägga märke till; gaum, m.
uppmärksamhet; fn. gaumr, m. id.; geyma, v. a. bevaka,
vakta, beskydda; fht. goumen, attendere,
animadvertere, procurare (Graff 4, 205); swz. gaumen,
gomen,
förutse, gifva akt på; vakta (Stalder 1, 430);
fe. gyman, geómian, gêman, vakta, ombesörja;
fsax. gômian, gômean; skot. yeme; nordengl. goam,
”to look after, provide for”; bay. gâumen, gifva
akt på, bära omsorg för (Schmeller 2, 47); d.
giemme, gömma; moes. gaumjan, se, blifva varse;
lett. gaumâ nemt, varseblifva, gaumêt, gifva akt
på, gaumigs, uppmärksam; skr. çam, videre,
conspicere.

Gömgäten, adj. som gerna gömmer något.
Gömsen, adj. id. ”Han ä inte gömsen”. Sm.
(Östbo).

Gömmer, m. förbehållsam, sluten person.
Sdm.

Gömsl, f. gömställe, förvar. Vb. Gömsle,
leken ”kurra gömma”. Kl.

Vånga-gömmare el. vångagemmare, m.
ängvaktare; den som har uppsigt öfver ängarne
under sommaren, då kreaturen äro på bete å
byns samfälda ängar. Sk. S. vång. Fn.
geymir, m. vårdare; fd. gømere; swz. gäumer
(Stalder 1, 431); bay. gaumer, id. (Schmeller
2,47).

GÅL, gålbenskanna, s. gul.

LÅ-PAPPER, lfallin, gålföre,
lkummin, gål-milla, gålsbo, gålsam, gålval,
s. gard.

GÅLEN, gåli, gålin, gålis, gåll, gålle, gålätt,
s. ganga.

GÅLL, gålla, gållerhamp, gållgåen, gållko,
gållna, gållra, gållstreppa,
s. galdur.

GÅLL (ipf. o. sup. -a), v. n. spotta slem. Fl.
(Nerpes, Kb., GK., NK., P. i Öb.). Af fn.
gall, n galle; fht. galla (Graff 4, 180); fe.
gealla; jfr gr. χολὴ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free