- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
253

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HEL ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hiti, m. hetta. G. Iti, m. id. Dl. Hita, f.
id. Fl. Fsv. hiti, heti (hithy), m. id. S.S.
1, 37, 101, 127; 3, 24. Leg. S. Hel. s. 7. S.F.S.
1, 3 h.; 7, 357; fn. hiti, m. a) hetta; b) eld;
hita, f. hetta; heita, v. a. göra het; heita, f.
uppvärmning, kokning; hitna, v. n. blifva het;
n. hite, m. hetta; fht. hizza, hiza, f. id.; ns.,
holl. hitte, f.; ffris. hette, f.; fe. hætu, hât, m.;
e. heat; d. hede, id.; moes. heito, f. feber; jfr
skr. idda, n. hetta; heti, f. flamma, låge; gr.
αἴϑος, n. hetta, brand; fht. eit, eld; lit. kaitra,
f. glöd, hetta.

HEJTA, v. n. 1 vårda om, fråga efter, bry sig
om. ”Han hejtade ej slaget. Sm. Jfr mht. hien,
v. a. akta, vårda, skydda.

HEL el. häl, f.? död. Ordet brukas adverbielt;
i hel, i hjel. G., fl. (Öb.). Slå i häl, slå i hjel.
Vb.; slå i hål el. slå häl, id. Mp.; slå häl nåen,
id. Bl. (Östra h.). Fsv. hæl, heel, död: mors.
Skaftavil, v. 372. ”Sla til hælia”, slå i hjel. VGL.
ÖGL. UL. SML. S.F.S. 4, 182: ”leion slet han
til hælia”; Alex. M. v. 1192: ”folk ok fæ slaar
han til hælia”; l. c. v. 1206: ”ok thik darium
siælfwan hæl at sla”; l. c. v. 2035: ”tappom wi
the sla os ij hæl”; deraf hælraþ, hælræþ, n. pl.
råd eller andra ord eller gerning, hvarigenom man
tillskyndar någon döden, utan att dock sjelf
dräpa eller vid dråpet vara behjelplig. VGL.;
hælslæghin, adj. ihjälslagen. SML.; hælviti, n.
helvete. S.S. 1, 190 (eg. döds-straff: locus suppliciorum
infernalium); hælvan, f. förmodan om nära
förestående död. ÖGL.; fn. hel, f. a) dödsgudinna; b)
de dödas hemvist, underjorden: orcus; c) död,
mors, nex: ”drepa i hel”, ad necem usque
verberare, cædere; ”lemja til heljar”, id.; helja, f.
underjord, dödsgudinnans boning; fd. hel, f.? död:
”til hæliæ”. Er. Siæll. Lov. II, 66, 31; d. d. hel,
f. död (Mlb., DL. 200); n. hel, f. död; i
uttrycket i hel, ihjel; fht. hella, f. helvete, dödsrike;
fe., ns. helle, f.; fsax., holl., nfris. hel, f.; e. hell;
moes. halja, f. ἄδης. Grimm m. fl.
språkforskare jemföra härmed skr. kâli, f. ett namn på
indiska gudinnan Durga, hustra till Sivas (förödelsens
gud); hindost. kâl, a) död; b) dödsengel; jfr skr.
kâla, m. svart färg. Bopp (gloss. 71 ff.) anför
gael. ceal, m. ”death and every thing terrible”.
Det kan väl vara möjligt, enär det ej är ovanligt
att k går öfver till h; men måhända att roten till
vårt ord är att söka inom den götiska
språkstammen. Vi hafva nämnl. fht. helan (hal, hol), v. a.
betäcka, hölja: tegere, celare, hvaraf gaholan,
occulere, farhelan, celare, occulere, abscondere,
velare, hala, f. tegmen; haljan, heljan, hellan,
velare, heli, f. velamentum, amictus, helid, n.
tugurium, helm, m. galea, hulja, hulla, f. velamen,
hulsa, f. siliqua, huljan, velare, operire, hol,
carus, inanis, holi, f. cavea, tegumentum, m. fl.
(Graff 4, 839—847); fe. helan, v. a. betäcka,
dölja; nht. hehlen, id.; i svenska munarterna häla,
häla sig,
dölja, dölja sig, skydda sig, jemte flera
andra ord, som anföras under häla 1. Det synes
derföre troligt att fn. hel, f. de dödas hemvist,
underjorden, har sitt namn deraf att underverlden
i döljer eller gömmer de döda.

Hel-bräkk, m. dödlig åkomma. G.

Heli-ro, f. tiden, då den sjuke synes blifva
något bättre kort före döden. Mp.

Hel-knäkk, m. bane, hvaraf man ljuter
döden. Ög.

Hel-vite, n. helvete. Nk. Fsv. hælviti, n.
helvete; fn. helviti, n.; d. helvede; fht. hellawizi,
id. (Graff 4, 860).

Hill-sjel, m. sjelfdöd, uppfluten sur sjel.
Fl. (Värö i Öb.).

Häla se el. hella se, v. r. 1 dö, aflida. Sk.
(Ox., Skytts b.).

Häl-dugg, m. döds-svett; den svett, som
dödsarbetet utpressar. Sk. (Skytts h.).

Häljan-brote, f.? dödskamp, själtåg; den
sista kampen mellan lif och död. Sm. (Vestbo).
Halbröta, f. id. ”Han håller nu på att dö, för
halbröta går”. Vl.

Lje-mur, m. lus-sjuka; löss, som
talrikt infinna sig hos vissa menniskor kort eller
längre tid före dessa personers död. Hs.
(Ljusdal). ljes-mor, -n, m. id. Hs. (Bj.).
Helj-morn, m. def. id. Mp. ljes-mo,
He|je-mo, häljemo
(def. -n), id. Hs. (Db.). Fn. mor,
n. ganska små insekter. Jfr n. <i>helmaur</> el.
hellimaur, m. klåda, som stundom infinner sig kort
före döden (Aasen, 170); maur, m. klåda,
kliande.

HELA, s. hil.

HELADT, helbett, helg,
helgatrefaldighetsblomma, helgs-mess, helgsmål, heliga doppare dagen,
helig thorsdag, hell, hella, hellass, hellig, helsken,
hällsam, hällt, helna, helsesam, hälig,
s. hejl.

HELIKA, hilka, s. häla 1.

HELJARE, m. stor karl. Bl. Fn. halr, m.
man; fht. helid, m. soldat; fe. hæled; mht. helet;
nht. held, m. hjelte. Jfr häla 1.

HELLAST, adv. eljest. Kl. Hellest. Vg. (Marks
h.); hellis, helies, id. Bhl. Fsv. ællast, id. ÖGL.;
n. hellest, helst, ellest; fn. ellegar, ella, id.

HELL1G, adj. storätande. ”En hellig kar”.
Hillig, adj. som äter gerna och mycket; om den,
som håller till godo med både bättre och sämre
föda )( grätten. Sm.,bl. Jfr bay. hellig, adj. a)
trött, utmattad; b) hungrig, törstig (Schm. 2,172);
gl. nht. hellhungerig, adj. uthungrig.
(Promptuarium af år 1618, anfördt af Schmeller, 1. c.).

HELM, s. halver.

HELMA, s. häla 1.

HELVÅG, m. bärvergäll Kläkk-bäver-gäll,
m. id. Jtl. Jfr helavagher, sid. 249.

HEM, hemalen, hemfärdiger, hemföding,
hemför, hemhuldt, hemkarl, hemkomma,
hemkommstel, hemkomm-öl, hemledes, hemlig, hemlighet,
hemmans-doter, hemmanslagar, hemma-titet,
hemmave, hemmels-tyg, hemmel-tyg, hemsker, hemsöka,
hemväg, hemvändes,
s. hejm.

HEMLA, himla, v. a. 1 panela, underpanela. Vg.
(Elfsb.). Af det gamla nu försvunna verbet
hema, v. a. betäcka, dölja, skyla. Gl. d. hemle, v.
a. öfverdraga loftet öfver bord o. d. i en sal vid
bröllop eller andra högtidligheter med dukar. D.
Magaz. 5, 75. Jfr den språkliga jemförelsen vid
hamm, himin.

Hemling, hemmling, f. 1) panelning. Vg.
(Flundre h. i Elfsb.). Tróssning, f. id. Vg.
(Skarab.); 2) underpanelning af ett tak. ”Vi
ska lägga in hemmling". Vg. (Vadsbo h.).

HEMTE, s. emter, sid. 118.

HEN, hena, henigt, henugt, s. hejn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free