- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
254

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HEN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


HENA, f. 1) ung get, som ännu icke killat eller
födt kid. Hs. (Norrbro). Hèna (pl. hène, def.
hènán), f. id. Hs. (Db.). Henna, hänna, f. id. G.;
2) ungt får, som ännu ej lammat; får, som ej fått
lam under loppet af ett år. Sk. (Ox., Skytts,
Harjagers h.). Fn. haudna, hadna, f. ung get; n.
hana, hane, haune, haine, håna, f. id.; swz. hatle,
f. get, hateli, n. ung get (Stalder 2, 25); schwab.
hattel, hättel, f. get; kärnt. hettla, f. id. (Lexer,
140); gr. ύννὴ, f. id. (enl. Hesychius); lat. hædus,
id.; lett. auns, m. vädur; skr. hudu, m. bock.

Hän-getter, f. pl. getter, som ännu icke
killat, och således icke mjölka. Norrl. (enl.
R. Dybeck, Sv. Vallv. s. 46).

Hänne-kid, hämma-kid, n. getkid. Hl. N.
hanekid, hainekid, hanekje, n. id.

HENA, hjena, hännä, s. här.

HENIGT, henugt, s. hejn.

HENTA, hänta, s. heim.

HERA 1, m. Nardus stricta. Vb.

HERA 2, s. hira.

HERE, m. gosse, ung bonddräng. Kl.,bl.,sk.
(Göinge, N. Åsbo). Here, hajre, höjre, Sm.; here,
hajre, hele,
Hl.; here, hele, häle, Ög.; hele, häl,
Sdm. (Selö); hele, Vl.; hajle, Vg. (Marks h.). Jfr
fn. hirdir, m. vaktare, herde, af hirda, v. a.
vakta, förvara, gömma; fsv. hirþi, m. herde. VGL.
UL.: af hirþa, v. a. vårda, vakta; deraf hirþ, f.
hoffolk; hirþgarþer, m. hof: aula. ÖGL.;
hirþingi, m. herde. ÖGL. VML.; hirþman, m. drabant.
UL. SML.; hærdi lös, hærdis lös, adj. vårdslös,
liknöjd. VGL. (fn. hirdulaus); hiorþ, f. hjord (eg.
af nötkreatnr). ÖGL. UL.: hiorþa hug, n. dråp å
annans boskapshjord. VGL,; hiorþ gata,f. fägata;
hiorþ hunder, m. fähund, vallhund. ÖGL. SML.;
hiordh hunder, id. S.F.S. 6, 385; hiorþ löt, f.
betesmark. ÖGL. SML.; hiorþ valder, m. id. UL.
SML.; fht. hirti, m. herde; mht. hirte; nht. hirt;
fsax. hirdi, herdi; ns. hêrde; d. hyrde; fe. hirde,
hyrde, hierde;
e. herd; holl. herder; ffris.
herdere; moes. hairdeis, m. id.

Heringe, m. yngling. Sm. Håling, m. id. Vb.

Ling, m. 1) vallhjon: a) herde, vallgosse;
b) vallflicka. Dls., fl. (Öb.). ling, hölling,
huling
, m. vallhjon. Bhl; le, V. DL; ling,
Vl.; vallhöle, Vm.; vallhörding, vallhölngji, Fl.
(Ingo); fähöling, id. Fl. (Öb., Nl.); hyre, m.
herde, Hl.; hyre, höre, id. Sk.; 2) pojke.
Pójkhöling, m. pojke af omkring 10—15 år. Sdm.
Fn. hirdingi, m. herde.

Ill-heringe, m. elak gosse. Sm.

HERJA, v. a. 1 1) hindra; 2) insnärja,
inkrångla; 3) förarga. Kl. Jfr hirta sej.

Herjeri, n. 1) hinder, besvär; 2)
förargelse. Herj, n. id. Kl.

HERPA, v. a. o. n. 2 rycka, draga, sticka; om
rufvor och ärr. S. Hl. (Snöstorp). Snärpa, v. n.
2 id. Sk. (Ing.). D. dial. hærpe, v. n. draga,
rycka i lederna; vid giktvärk; herpe, v. n.
smärta, värka, sticka, t. ex. i en svullen finger (Mlb.,
DL. 237, 684). Jfr harpa.

Herpning, m. dragning, ryckning. Hl. Fn.
herping, m. sammandragning, sammantryckning.

HERR, herradon, herranshänder, herratyg,
herredag, herre dö, herregårdsträl, herrekål,
herräsäj, hersk, herrskaplig,
s. harr.

HERS el. härs (ipf. o. sup. -a), v. a. reta. Fl.
(GK., K.). Jfr fin. härsytän, v. a. reta, hetsa,
tussa; härnään, v. a. id.

Herrser, m. häftig, obetänksam person, Ög.

Herrsi(g), adj. häftig, obetänksam. ”Herrset
å verrset”, adj. häftig, snarsticken;
vankelmodig. Ög. Jfr bret. her, adj. oförvägen,
obetänksam.

HERS-VÅLEN, m. def. 1) den finaste
anrättningen vid ett gästabud. Hs. (Db.); 2) den del af
framsatt mat, som för hederns skull qvarlemnas
på fatet. ”Jöu lemna hersvålen". Hs. (Db.,Bj.).
Fsv. varþer, m. mat.

HESSEN, hessenhjern, hessenhjerna, s. hissen.

HEV, hevvar, s. häva.

HIA 1, v. a. 1 1) bedraga, narra. Sdm.,vg.,g.,
sk.,hl.; 2) uppehålla, hindra. ”Hia mek ej!” Sm.
(Vestbo). Häjä, id. G. Hia sej, hi sej (ipf.
hidde sej), v. i gifva sig till tåls, tåla sig, bärga,
styra sig. ”De hidde sej ej förr än de kóm i
gräl. Ja kan inte hia mej för myror”. Kl. (S.
Möre, Tjust). ”De kunde ej hi se”, de kunde ej
begå sig, uthärda. ”Ja kan ej hi me”, jag kan ej
styra mig. Sm. (Östbo, Vestbo). Fsv. hia, v. a.
bedraga (Chron. Episc. Linc. s. 139); d. d. hie,
id. (Angeln); nfris. heije, narra; fin. hiiaan, a)
bedraga, narra; b) fördröja, hindra; hiiaari,
bedragare; prånglare; fn. hia, heia, v. n. dröja,
vänta, bida, hia, v. n. lefva i stillhet.

Dags-häiä, f. tidspillan. Täid-häiä, f. id. G.

Heane, n. lättja. ”Stå i heane”, vara lat. Hs.

Hieri, n. bedrägeri, svek; prångleri. ”Dä ä
bara hieri. Han prakkar sej fram mä hieri”.
Sk. (Oxie, Gärds), bl.

Hieri-byke, hieri-pakk, n. bedrägligt
skojarepack. Bl.

Hyss, n. skälmstycke, skalkstreck, pojkstreck,
narraktigt upptåg, spratt. Allm. Hys, S. Sk.;
huss, Sm. (östbo). Jfr fe. hysian, bedraga;
göra narr af.

Häiäräi, n. uppehåll. G.

HIA 2 (ipf. o. sup. hiä), v. n. hojta, ropa högt,
ropa häj. Vb.

HiHsta, v. n. 1 skria. ”Han hihsta å för
som then ilak”, han skriade och for fram som
hin onde; säges om fulla personer, som under
skri åka mycket fort. Fl. (Vörö i Öb.).

HIA 3, v. n. 1 1) känna rysning, skälfva af
köld eller fruktan. ”Stå å hie”, stå och skälfva.
S. Sk. Jfr hikja; 2) svimma. Vb. (Löfånger).
Jfr hir.

HIA 4, s. hikja.

HIALÖS, adj. 1) oförvägen, obetänksam, hejdlös.
H. Fn. hiklaus, adj. djerf, oförvägen, af hika,
v. n. dröja, vara tvifvelaktig, villrådig; 2)
ängslig, villrådig, otålig. Hielös, id. Sk. Hejalös, id.
Bl. I den sednare betydelsen är ordet måhända
beslägtadt med fe. higeleás, adj. sorglös, tanklös:
incurius, negligens, af fn. hige, hyge, sinne, håg.
Jfr hug. Från Hall. (Morup) uppgifves hiad, adj.
orolig, het, hvilket synes vara fn. hikadr, adj.
tvifvelrådig. Jfr higen.

HIBEN-TORN, s. hypen.

HIDADDES, interj. usch! förskräckligt. S. Sk.

HI(D)E, n. 1) eg. ide. Hid, hi, n. id.
Björn-hi, n. Vb.,åm.,jtl. Orm-ie, n. Ög. Räv-hie, n.
Sm. Hi, hy, i (def. ). n. Mp. ”I sängen såg ut
som i ett hie”. Sm. Hidda (pl. hidde, def.

hiddán), f.; deraf bèrhidda, f. björnhide. Hs. (Db.);
2) usel koja, illa beryktadt ställe, skojarenäste,
tillhåll för pack, tjufvar. Ög.,sm.,sk.,hl.,bl. Häjd,
n. gömme, skyle. Åland (Kökar); 3) moras. Ög. (enl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free