- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
258

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HJA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sk. (N. Åsbo), fl. (Sjundeå i Nl.). Hyva, hissa
häfva. Sdm. D. hive; n. hiva, slänga, kasta. Jfr
häva.

Hyvd, f. ställe dit gödsel utkastas;
gödselrum. Stall-hyvd, f. rum för stallgödseln. Vb.

HJALA, hjäla, v. n. 1 tala, prata, pladdra,
snacka. ”Du hjälar som ójn faune”, du pratar
som en fåne. Bl. Hjäla, id. Sm.,kl.,sk. (Göinge).
Hjölå, id. Dl. (Mora); 2) narras. Dls. Fn.
hjala, v. n. sermones serere, miscere, confabulari;
d. d. hjalre, v. n. pladdra, prata. Dessa ord
saknas i norska munarterna.

Hjal, n. tal, prat; sorl af menniskor,
synnerligen en mängd barn. G. Hjäl, n. tal. Sm. Fn.
hjal, n. loqnela, sermo; hjald, n. loquela, sermo,
sonitus; hjaldr, m. sonitus.

Hjälsam, adj. pratsam. Sm.

HJALL, hjelm, hjelma, hjelmig, hjäl, hjällatyg,
hjälbjelke, hjälle, hjällning, hjällestång,
s. häla 1.

HJAN, hjana, s. hjädan.

HJELPA (pr. hjelpur, pl. hjelpe, ipf. halp, pl.
hulpu, sup. hulpi), v. a. hjelpa. G. Hjelpa (ipf.
halp, conj. hulpe, sup. hjelpt, p.p. hulpen), Ög.;
hjelpa (ipf. hjalp sup. hjelpt), S. Sk.; hjelpa el.
hjölpa (ipf. halp, hjelpte, hjölpte, sup. hulpit,
hjulpit, hjelpt
), Nk.; (h)jåpa (pr. [h]jåpär, plur.
[h]jåpum, ipf. [h]i]jåpäd, pl. [h]jåpädum, sup.
[h]jåpat), Ö. Dl.; hjòlpa (ipf. hjòlste, hjòlst), Hs.
(Db.). Fsv. hialpa (VGL. ÖGL. Cod. Bur.),
hiælpa (UL.) [præs. conj. hialbi, hilbi.
Run-urkunder 162: ”kuþ ilbi”, 430: ”koþ hilbi”, 847: ”kuþ
helbi”, 415: ”kuþ ilbi”; ipf. halp, pl. hulpum el.
holpum, sup. hulpit; fn. hjálpa (pr. help, ipf.
halp, hjalp [F. 8, 306, 329; 9, 288], pl. hulpu,
conj. hylpi el. hélpi, sup. hólpit); deraf fsv. hialp,
hiælp, hielp,
f. hjelp. S.S. 1, 190. GL.; hiælpare,
m. hjelpare. S.S. 1, 229. Cod. A. 27, f. 85 v.;
hiælparædhe, hielperedhe, hiælprede, f. a)
hjelpreda. S.S. 2, 30; b) undanflygt, svek. Förbund
mellan Sverike ok Norige, Lödöse 9 febr. 1441;
hiælpirska, f. hjelparinna. J. M. Yrt. s. 183;
hiælpogher, adj. hjelpsam. S.S. 1, 172; fht. helfan
(pr. hilf, ipf. half, pl. hulfun), hjelpa. Graff 4,
918; mht. hilfan (half, hulfen, geholfen), Ben. 1,
680; fsax. helpan (halp, hulpun, giholpan); fe.
helpan (healp, hulpon, holpen<i></i>); ffris. helpa, hilpa,
hulpa,
; holl. helpen (holp, geholpen); nht. helfen
(half, geholfen); e. help; d. hjelpe; n. hjelpa,
hjølpe, helpe
(ipf. hjelte); moes. hilpan (halp,
hulpun, hulpans
).

Hjelp-dagar, m. pl. sådana dagsverken, som
af landtbönder, torpare och inhyseshjon under
andtiden utöfver de bestämda göras till gården
eller husbonden. Fl.(Nl.).

Hjelpe-sven, m. medhjelpare vid en qvarn;
andre möllesven. Sk. (Ox.).

Hjelp-rå(d), n. hjelpemedel, tillflygt. Vb.

HJER, hje, hjenn, hjennar, adv. här. Fl. (Qv.).
Hjär, id. Bl. (Östra h.), dl. (Våmh.), fl. (Ingo i
Nl.; Åland). Hjänna, id. Vb. Fn. hèr, id.

Hjår-åv, adv. härifrån, hädan. Fl. (GK.,
K, P.).

HJERTA, n. hjerta: cor. Riksspr. Hjársta
(def. hjársta, pl. hjársta, def. hjárstan), id. Hs.
(Db.). Fsv. hiærta, hiarta, n. hjerta, S.S. 1, 14.
S.F.S. 6, 53; deraf hiærtablod, n. hjerteblod.
Horol. f. 183 v.; hiærta bøstan, f. hjertklappning.
Cod. A. 13, f. 12 v.; hiærta rot, f. hjerterot.
S.F.S. 4, 272; hærtelika (hiertelika), adv.
hjertligen. S.S. 2, 114. S.F.S. 4, 140; hærteliker, adj.
hjertlig. Cod. A. 37, f. 7 v.; hiærtogher, adj.
behjertad. Cod. A. 27, f. 77: ”göra thik hiærtoghan
i genwærdhoghom thingom”; fn. hjarta; fht.
herza; mht. herze; nht. herz; fsax. herta, herte;
holl. hart; nfris. hert; fe. heorte, heort, hiorte;
e. heart; ffris. hirte; d. hirte; moes. hairto; gr.
ϰαρδια, ϰραδία, f. ϰέαρ, n. enligt Benfey af
ϰεαρδ; lat. cor (gen. cord-is); lit. szirdis, f.;
lett. sirds; ryss. serdce; böhm. srdce; pol., ill.
slov. serce, n.; gael. cridhe, croidhe, cri, m.; skr.
hṛd, hṛdaya; ved. hârdi; hind. hi, hiyâ, hirdâ;
osset. zärdä, zärde, zarda; afgh. zir, ziru, zirre.

Hjartans-fröjd, f. liljekonvalje:
Convallaria majalis. Sm. (Östbo, Östra h.). Jfr fsv.
hiærtans frygdh, f. Melissa officinalis. S.S.
1, 124; d. htertens frygd, f. id.

Hjerte-blómma, f. Parnassia palustris. Vl.,
dls.

Hjert-finger, n. ringfinger. Dl. (Mora).
Hjertli(g)-hand, f. id. Ög.

Hjerte-korn, n. hjertunge; smekord till ung
flicka, älskarinna, hustru. Bl. Hjertekorn,
hjeltekorn,
n. id. Vg. I isl. brukas ordet korn, n.
granum, för att bilda minskningsord, t. ex.
fiskakorn, n. små fiskar, korna-barn, n. ett spädt
barn, korn-úngr, adj. mycket ung.

Hjert-kipped, adj. som har hjertklappning.
”Ja ble så hjertkipped å förfimrad”. S.Sk. S.
kippa 1.

HJOL, n. hjul. Dl. Hjövel, hjogel, n. id. Bl.
(Östra h.). Fsv. hiul, n. S.F.S. 4, 510. Horol. f.
57; i Skånelagen heter det hiughl; deraf iarnhiul,
n. järnhjul. S.F.S. 4, 510; hiulmæstare, m.
hjulmästare. S.F.S. 4, 510; fn. hjól, n. hjul; hvel, n.
a) hjul; b) klot; fe. hveol, hjul; e. wheel; e. dial.
qvele; holl. wiel, id.; wieltje, n. litet hjul; slav.
kolo, hjul; n. hjul, kjul, id. Jfr fn. hvelfva, v. a.

hvälfva: subvertere, invertere; hveldr (i st. f.
hvelfdr), p. p. hvälfd, bågig; hvoll, m. rundhet.
S. hvälva.
</poem>
Hjol-knapp (pl. -är), m. hjul-ek. Dl. (Elfd.).
Hjol-pinne, m. id. Dl. (Våmh., Mora).

Hjol-nål, f. järnpinne, som håller hjulet
fast vid axeln. Dl. (Elfd.). Kjärr-sakks, m. id.
Dl. (Orsa). Hjul-vardr, hjul-vål, id. Nk.;
hjul-vål, m. id. Ög. Fn. völr, m. käpp.

Hjul (ipf. ), v. n. trilla som ett hjul. Vb.

Hjul-bänk, m. träet, hvari hjulaxeln infälles
och hvarpå vagnskorgen hvilar. Sk.,bl.
Hjul-marr, m. id. Hl. (Värö, Frillesås). D. dial.
hjulbænk, id.

Hjul-bör, s. bör.

Hjull (ipf. ), v. n. vagga, vara rank,
kränga. ”Båten hjullä”. Vb.

Hjullra, v. n. 1 hvälfva, vackla liksom ett
klot. Ög.

Hjullri(g), adj. vacklande. Ög.

Hjult (ipf. ), v. n. freqv. gå vaggande och
stapplande som ett barn. Vb.
</poem>
HJOGD, s. hejl.

HJON el. hjun, n. person, menniska, man eller
qvinna. Vb. Hjun, n. id. Åm. Deraf arbetshjun,
tjenstehjun.
Vb.,åm. Fsv. hion, n, pl. (i sing.
förekommer ordet äfven. UL. Kp. 4: 11; ÖGL.
Vaþ. 32: 3) a) man och hustru. S. Oluffs saga,
s. 27: ”warda hion”, connubio jungi; b) man ooh
fästeqvinna. VGL.; c) tjenstehjon, husfolk. ÖGL.
S.S. 1, 1; 3, 245; d) i allmänhet personer,
menniskor. ”Bitir hundir hion”. VML.; deraf gæst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free