- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
272

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HVI ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvide-vev, f. hvitsippa; Anemone nemorosa.
Hl. Hvita-vevel, f. id. Vg. (Gudhems h.);
hvit-fevel, f. id. Vg. (Vadsbo); hvite-bjälle, f. Dls.;
hvit-låkkor, f. pl. Vg., dls.; hwait-tuppur, f. pl.
Dl. (Orsa); hvit-hverv, f. Sm.; kälu-bliommä, f.
Dl. (Mora); fagningä-blomä, f. G.
Benämningen kälu-bliommä med afseende å blommans
blomstringstid vid källossningen;
fagningä-blomä deraf att örten står i blomma vid
fagningä-täid, d. ä. då ängarne skola fagäs el. rensas
om våren från fjorårets vissnade gräs, löf och
qvistar. Jfr Dybeck, Runa 1845, s. 69. N.
kviteveis, kvitvise, f. id. (Aasen, 254). Jfr fn.
fifill, m. lejontand i Leontodon Taraxacum. Vev
i halländska hvide-vev är beslägtadt med viva
i sv. gullviva.

Hvid-sua (pl. -uer), f. blindnässla: Lamium
album. Sk. (Ox.).

Hvissli, adj, illa färgad. Hs. (Db., Bj.)

Hvita klokker, f. pl. Linnæa borealis. Mp.
Hvita dókkur, f. pl. Vm. (Åkerbo h., enl.
Dybeck). Små rais-bliommä, f. Dl. (Elfd.).
Knarrgräs, n. Dl. (Floda), Vind-gräs, n. Åm.
Gikkte-gräs, n. Vm. Tórrvärks-gräs, n. Ul., norrl.
Ben-värks-gräs, n. Fl. (Öb., enl. Linné, Fl.
Sv.). Ro-halt-gräs, n. användes mot krämpa,
halthet i ron (höften). Vb. Vre-gräs, n. nyttjas
till omslag om vridna el. vrickade leder. Ög.
Klå-gräs, n. Jtl. Jfr Dybeck, Runa 1849, s. 13, 14.

Hvit-bindel, m. eg. hvit bindel; band af
hvilken färg som heldst, hvilket bäres endast af
gifta qvinnor. Dl. (Äppelbo).

Hvite-tisdag, m. 1) första tisdagen i fastan,
efter hvilken hvit-maten fordom tog sin början.
Sm.,hl. Hvita-tisdag, kl.; hvide-tisdag,
hvede-tisdag,
id. sk.; hväit-täisdag, id. g.; 2) första
tisdagen i dymmelveckan. Vg.,vb. Fsv.
hvite-tisdag, (Nord. Calendarium, i Handl. rör.
Skandin. hist. 5:e band). D. hvidetirsdag.

Hvite-tega, f. surkullor: Anthemis cotula.
S. Dls. (enl. Dybeck). Hvite-teya, f. Dl. (enl.
Fischerström).

Hvit-glygg? Spergula arvensis. Vl.
Wahlenb., Fl. Sv. Knut-arv, id. Bl.

Hvit-hóvda, f. (kon) med hvita hufvudet;
ko-namn. Vm,

Hvit-(h)ylld, adj. ljuslett; om menniskor )(
mörk(h)ylld. Sdm. S. hull.

Hviting, m. Cyprinus Leuciscus. Wormsö,
Nukkö.

Hvit-kLårbok, s. klar.

Hvit-lagd, adj. ljuslett; om menniskor. Sm.,
bl. Hvid-läjd, id. S. Sk.; hwäjt-lagd, id. Dl.
(Mora).

Hvit-kulla, f. Chrysanthemum
leucanthemum. Mp. Hväjt-knektar, m. pl. Dl. (Mora);
hvide-piger, f. pl. N. Bhl.; Pärs-mäss-tuppor,
f. pl. Dl. (Lima); krågå-kullur, f. pl. Dl. (Mora);
kråg-tuppor, f. pl. Dl. (Särna); präst-kragä,
m. G.; liv-vådäa; värrer-fated, n. def. id.
(eg. vårs Herras fat). Dl. (Elfd.).

Hvit-låkk (pl. -er), m. hvitsippa: Anemone
nemorosa. Vl.,dls. (V. Ed), vg. (Vadsbo).
Hwit-låkk (läs: oitlåkk), m. id. sm. (Östbo).
Fn. laukr, m, a) lök; b) hvarje grönskande och
flaftfull ört: ”grund, gróin grønum lauki”.
Völusp. 4.

Hvit-mat, m. mjölkmat, smör, ost,
mjölkrätter, pannkakor, ostkakor, våfflor. Brukas
såsom förning vid bröllop. Vg.,ög.,sm.,hl.,bl.
Fsv. hvit mater, m. mjölkmat: lacticinia, quod
lacte confectum est S.F.S. 2, 1 h.; fn.
hvitumatr; gl. d. hvidmad (Jertegus Postil. 1515 f.
88 a); fe. hvitmête.

Hvit-männt, hvitmänntadt, s. männta.

Hvit-skinn, n. lekatt-skinn. Jtl. Fsv.
hvit-skinn, n. hermelinskinn. Iw. 203.

Hvit-söndag, hvite-söndag, m. första
söndagen i fastan. Vg.,sm. I fall förmiddagen på
hvit-söndagen är torr, anses bergningstiden
under kommande sommaren blifva torr och

tvärtom. Vg. (Vadsbo). Deraf hvitsöndags-marknad
i Lidköping vid början af fastan. Fsv.
hvite-söndag, m. Rimkr. 163.

Hvit-tikka, f. en svamp, som begagnas till
nåldyna. V. Dl. Nål-tikku, f. id. Dl. (Mora).
S. tikka.

Hvitt-inte, n. svafvelsyrad zink-oxid:
Sulphas albicum. Nästan allm. Gwitt-inte, id. Åm.
(Själevad).

Hvit-virra, f. hvitsippa: Anemone nemorosa.
Bl. Hvit-vira, f. id. Sm.

Hvit-visil, f.? Parnassia palustris. Liljeblads
Flora. Retzii Fl. occ, s. 489

Hvit-ägg, n. ägghvita. Sm.

Hwäjt-fyråll, m. hvit fjäril. Dl. (Mora).

Hwäjt-kläÐ, n. brudpell. Dl. (Mora, Elfd.).

Hväit-luar, adj. hvitaktig, i hvitt gående.
S. G.

Hväitma, m. ägghvita. N. G. (F.). Hväite,
m. id. S. G.

Hväitä håpu, f. egentl, hvita märren; en
mycket hvit, lågtstrykande dimma, som om
sommarqvällarne synes öfver ängar och sidländta
ställen. G. Jfr daggbänk.

Kwit’n, m. def. den hvite hästen; hästnamn.
Fl. (Nl.).

HVIV, viv, m. 1) qvinlig hufvudbonad; 2)
brudslöja. Vg.; 3) ett hvitt utsydt kläde, näsduk, som
bruden håller i handen. Bl.,sm. (mot Blekingska
gränsen). Fsv. hvif (hwiff), m. slöja, qvinlig
hufvudbonad. Sv. Pr. K. f. 108 v.: ”j sinom
hvifve som hon hafde a sino hofde”; 1. c. f. 109. J.
M. Yrt. s. 237: ”thu bant thina læppa mz rødhum
hwiffwe”. Spec. Virg. s. 63. GL. S.F.S. 2, 1 h.;
gl. d. hviv (viff, hviff, huif), m. o. n. slöja,
hufvudkläde till att betäcka håret; hvive, v. a.
omhölja hufvudet, taga hufvudkläde på sig (Mlb.,
D.G. 1, 374); d. d. hviv, m., hvivklæde, hvövklae,
n. hufvudkläde, i form af en solhatt, som
fruntimmer svepa om hufvudet, för att beskydda
ansigtet mot vinden och solen (Mlb., DL. 229); holl.
huif, huive, f. hufva, huiven, v. a. betäcka
(hufvudet); fin. huiwi, a) halskläde, halsduk; b)
qvinnors hufvudbonad (Helenii ordb., s. 95; ordet
lånadt från nordiska tungan). Roten är moes.
bi-vaibjan, v. a. omlinda, omvira: <i<b>>πεϱιβάλλειν,
περιϰυϰλοῦν;</</b>i> jfr moes. veipan (vaip, vipun,
vipans
), v. a. bekransa: στεφανοῦν, vaips, m.,
vipja, vippja, f. krans: στέφανος. S. veiv, vira.

Vive-törklä, n. ett fyrkantigt, grannt
utstyrdt hvitt kläde, som fruntimmer bära öfver
kluten. Bl.

HVO, adv. hvad? huru? ”Hvo jär ä?” hvad
är det? ”hvo sä?” hvarföre så? ”hvo då?” huru
då? Vb. Fn. hvad? hvad?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free