Print (PDF)
- Color (PDF)
- On this page / på denna sida
- H ...
- I ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÖVELSE, s. häva.
HÖVVEL (pl. hövlar), m. hyfvel. Fn. hefill;
mht. hobel, hovel; nht. hobel; ns. hövel, hovel;
nfris. hawel, häwel.
Sims-hövvel, m, gesimshyfvel. Sk., bl.
Deraf plattsims-hövvel, snesims-hövvel. Bl., sk.
Stråk-hövvel, m. strykhyfvel. Ög.,bl.
Stråke, m. id. Bl., sk.
Tjur-hövvel, tjur, m. föres af två
arbetare. Bl.
Hövla, v. a. 1 1) eg. hyfla. Höbla, id. Sk.
(Vemm.); 2) banna upp. "Hövla på nåen".
Sm., bl.
Höwel-krökka , hövvelnäsa, f. det krokiga
handtaget vid ändan af en hyfvel. S. Sk.
HÖVÄL, höväling, s. håi.
I.
I 1, fem. af obestämda artikeln. "I flikkä", en
flicka. Sdm. "I stinta", id. Hs. (Db.). Jfr en.
I 2, præp. till. "Han ä gången i La". Sk. (Ox.).
Fsv. i, till.
I 3, s. e, ä.
I 4, s. ig.
IA 1, interj. ve! "O ia mej!" Hl. N, eia, ack,
ve; nht. ey.
Ia sej, v. r. 1 jämra sig, skrika af smärta.
Hl. N. eia sig; fn. æa, id. (Haid.).
IA 2, s. ida.
IBB, n. pr. Jeppe. Sk. Deraf Sankt Ibb, Sankt
Ibbs socken på Ön Hven.
I-BÄR, i kalf. "Koa ä i bär". Sm. Jfr bära.
I-BÄRE, n. inslag i väf )( ränning. Ul. (Rosl.),
sdm., gstr.
I-bär-garn, n. 1) inslag i väf; 2) fig.
födoämnen. Sdm.
I-BÄRLIG, adj. som har god matlust. Vg.
(Vättle h. i Elfsb.).
I-BÄRSLA, f. förtäring; allt hvad man förtär,
men särdeles det man super eller dricker. Vg.
IÐ el. ir, pron. pers. I (två eller flera). Dl.
(Elfd., Mora). Fn. id, ip, I båda, I begge; fsv.
ir, pron. I (två eller flera); it, I (två). ÖGL.;
fht. ir; fsax., ffris. gî; fe, ge; ns. ji; e. you;
moes. jus, I: ####; lett., lit. jûs; fpreuss. jous;
skr. yuva.
IÐAR (f, idu, n. idut), pron. poss. eder, edert.
Dl. (Elfd.). Idr (n. idart; gen. idar, dat.
idron, acc. idran), id. Fl. (Nl., enl. Hipping, s.
1137). Fsv. ipar, pron. eder. ÖGL.; idhur,
idhar, id. S.S. 1, 127, 149; fn. ydarr; fht.
iwar; moes. izvar.
IDA el. idå, f. tillbakaströmmande vatten i en
elf, vattnets tillbakaströmmande i en elf när dess
lopp af något hindras. Ö. Dl. Idå, f. id. Nb.
(Calix), fl. (GK.). Idu, -n, f. id. Vb. (Ume,
Vännäs). Deraf it-ida, f. id. Dl. (Mora),
upp-idå, f, bakvatten i en elf, som går ett stycke upp
vid sidan af elfven. Dl. (Elfd.); upp-id-vatten, n.
id. Dl. (Våmh.). Ia, f. Vl.; ea, ópp-ea, f. Hs.;
e(d), n. id.; deraf flera by-namn, såsom Långe(d)
i Nordmaling. Ia, f. vattenhvirfvel. Vg. Fn. ida,
f. a) vattenhvirfvel: gurges aquæ in se coutortæ,
vortex; b) haf. S. E. 1, 575; n. ia, ea, f.
strömning eller hvirfvel i vatten; den tillbakagående
strömningen eller bakvattnet i bugterna af en
elf; d. d. iid, ide, ie, ebbström; moes. id,
tillbaka, åter; fsax. idur, åter; jfr It. iterum, id.; fn.
id, ed, id.; (deraf idgjöld, n, remuneratio).
ID-BAIN, n. fiskredskap, nät, not o. d. Vb.
Iben, n. id. Åm. S. ben 3.
IDEN, adj. flitig, arbetsam. Sm. Idun, id. Dl.
(Elfd.). Ien (comp, inare, sup. inast), Hl,; idug,
idu (comp. idugare , sup. idugast), Vb.; idig,
Kl., sm.; iken, ikjen, Hs.; iken, Gstr., sdm.; eiklin,
eikli, id. Fl. (Pargas); iligän (iliggän), adj. högst
flitig, ihärdig, vid sina göromål. Vb. Fsv. ip,
idh, id, f. a) arbete, Rimkr. företalet: "at hwar
komme åter til sin id"; b) flit. GL.; iþia, idha, v.
a. a) arbeta. Alex. Mi; b) beflita sig, vinnlägga
sig om (att göra något): "iþia barn kristna". Sm,
Kb.: idan, f. arbete, göromål. S.F.S. 5.104;
idhelika, idelik, adv. ideligen. Alex. M.; idhin, idhen,
idin, adj. flitig. S.S. 2,14. Sv. Pr. K. f. 9, 60 v.
Kg. St. 53. Tref. tidh. f. 165; idhkeliker, adj.
idkelig. S.S. 1, 42, 104. Sv. Järt. Post. s. 77.
Horol. f. 57 v. S. Bern. f. 65 v.; idhkelika,
itkeliga, adv. idkeligen. S.S. 1, 17; 2,14; idka, v. a.
idka: exercere, studiose urgere. Kg. St. 31;
idken, adj. flitig. Horol. f. 57 v.; idhkna, v. a.
idka. K. Kristoff. St. L. K.B. kap. 21; idhn, idn,
f. a) arbete. S.S. 1, 26; b) öfning. S.S. 1, 33;
idhna, idna, v. a. arbeta, idka, utöfva. S.S. 1,
31, 52, 93, 125. Cod. A. 27, f. 230 v.; idhnan,
f. arbete, flit. Sv. Bib. K. f. 28 v. S.S. 1, 125;
idhnilse, f. öfning. S.S. 1, kap. 46; idhoqher, adj.
idog, flitig. S.S. 1, 116; fn. id, f. a) arbete; b)
flit; idinn, flitig; idja, f. flit; idia, v. a. arbeta;
idka, v. a. öfva, vinnlägga sig om; idkan, f.
öfning; idni, f. flit; idjusamr, flitig; idn, f. i. q. id;
n. idig, flitig; d. d. idig, igen; skot. ydant, ithand,
ythen, id. Jfr skr. jat, att arbeta, vara flitig;
jatna, m. flit, ifver, ansträngning, uthållighet; pers.
îder, städse.
Idogsnas, v. d. 1 uthärda med. Sm. (Vestbo).
Idäs ei. is (ipf. iddäs el. isä, sup. ist), v. n.
orka, hafva hög för att verkställa något. Vb.
Idäs, iäs, is (ipf. iddes). "Han ä så lat så han
inte is klå sej". Sdm. Ias el. iss, id., i andra
landskaper.
IDER, m. ånger. Sm. (Sällan brukl.). Gl. sv.
ider, id, Kyrkobib. och i gamla bönerna uti
evangeliiboken; fsv. iþrughi, idhrugi, m. id. S.S. 1,
141. Sv. Pr. K. f. 19, 46. Sv. Pr. L. XX. S.
Bern. f. 17. Cod. A. 29, f. 120; idraköp, n.
ångerköp, köp som man ångrar. ÖGL.; iþras. idhras,
v. d. cum gen. ångra. ÖGL. S. Bern. f. 18;
idhrilse, f. ångor. S. Bern. f. 17 v.: "hoxens
(hogsens) idhrilse"; l. c. f. 18: "taranna idhrilse
ær syndanna forlatilse". Cod. A. 37, f. 12 v.;
idhrughas, v. d. känna ånger, ångra. S. Bern. f.
17: "hwar en syndare forstar sik tha sokias af
warom hærra nar han idhrughas til tara";
idhrugher, adj. ångerfull. Cod. A, 49, f. 15; "mz
idhrugho hiærta"; fn. idran, idrun, f. ånger; idras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Mar 25 18:56:29 2008
(www-data)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0319.html
