- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
296

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - JAM ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


UL.; iampstor, (jempnstoor), adj. lika stor. St.
Rimkr., 65; iamredder, adj. lika utrustad. Didr.
af B. 97; iæmskött (iæmsköt, iæemskyt), a) conj.
så snart. S.S. 2, 21, 42, 95. Alex. M.; b) adv.
genast. S.F.S. 6. 155; iæmsæll, adj. lika säll,
lycklig. S.F.S. 4, 248; iæmvalloghet, f. lika magt.
J. M. Yrt. s. 3; iæmvidha, adv. lika vidsträckt.
Sv. Bib. K. f. 5 v.; iæmværþogher (iæmværþoghar,
iæmværdhogher
), adj. lika värdig, af lika
värdighet. S.F.S. 4, 50. S.S. 1, 254; iæmevogher, adj.
lika evig. J. M. Yrtag. s. 75; fn. iafn, adj. jämn,
jämngod,jämnlik; fht eban, epan; mht., nht. eben;
fsax, ebhan; holl. effen; ffris. ivin, iven; fe. even,
efen, æven;
e. even; d. jevn; moes. ibns.

Jamli(g), 1) adj. jämn; 2) adv. a) jämnt,
lika mycket. Mp.; b) för jämnan. Hs. (Db.).

Jam-aller, m. lika hög ålder. Hs.

Jamna 1, f. ihärdighet (i arbete). ”Jamnan
drar”, ihärdighet hjelper, ett jämnt och oafbrutet
arbete har god och säker framgång. Mp.,hs. N.
jamne, m. jämnhet, ihärdighet i arbete.

Jamna 2, -n, m. lummer; Lycopodium
complanatum. Dl.,hs. Jamn, jämn, -en, m. id. Vb.
Kråkfots-ris, n. id. Hs. (Db.). Fn. jafni, m.;
n. jamne, m. id.

Jamnan, för jamnan, adv, städse, alltjämnt.
Mp.,hs. För jämnan, id, Ul.—bl. För jövnan,
id. S.Sk. Fn. jafnan, fyrir jafnan, id.

Jämn-broder, m. helbroder, Vl.

Jämn-fLodt, adj, n. jämnhögt, jämnflödigt;
om vatten. ”Vattnet står jämnflodt i dikena".
Nk., ög.

Jämnse, i jämnse, adv. jämnsides, bredvid.
”De ha två varelser i jämse”. Sk.(Albo,Järestad).

Jämn-syskon, n. hel-syskon. Vg.

Janka, 1) v. a. a) göra jämn, jämka. Hs.
Jänka, id. Ul.—bl.; jänk, id. Vb.; b) sakta flytta
sig sjelf eller någon sak; maka. ”Ja jankar så
fort ja hinner”. Sm. Jänka, id. Sdm.,vg.; 2) v.n.
a) vara tvehogsen; b) klaga, jämra sig. Sm.,ög.;
c) gå långsamt. Sm.,bl.

Jank, 1) n. a) onödigt besvär. G.; b) tvekan;
c) jämmer, klagan; 2) m. långsam gång. Sm.

Janker, m. en som går långsamt. Sm.

Jänk, n. 1) långsamhet i sysslor. Sdm.
(Ornö); 2) varsamhet. Bl.,nk.,sdm,

Jänker, m. 1) medlare, bemedlare. ”Han ä
en go jänker”. Sm.; 2) knarrig menniska. Ög.

Jänkjeli(g), adj, jämnkande, fredstiftande.
S.Sk.

Jänkig, adj. kinkig, med hvilken måste
jänkas (medlas). Nk.—bl. Kl. Jänkuger, id. Nk.
Jankig, id. Sdm.

Jömd el. jemd, f. slät mark, jämn väg utan
backar. Fl.(Ingo). N. jamna, f. jämn och slät mark.

U-jamn, adj. ojämn. Hs. (Db.).

Miss-jamn, adj. ojämn. ”Marken ä missjamn.
Dä vardt lite missjamnt”, om hyfling. Hs. (Db.),

JAMSA, s. gemsa.

JAMTE (pl. jamtar), m. Jemtländing. Jtl.,gstr.
Jämte, m. id. Dl., (Ohre). Fn. Jamtr, pl.
Jamtar; n. Jamt, id.

JANGKEN el. jannkå, n. propr. (dimin.) lille
Johan, Janne. S. G.

JANGLA, v. n. 1 onödigtvis bråka, småtvista.
Hs. (Db.).

JANN-DAGEN, adv. häromdagen. G.

JARG (ipf. ), v. a. tugga på något segt. Vb.

JARMA, v. n, 1 vråla, skrika, beklaga sig. Fl.
(Nl.). Järmäs (ipf. ), beklaga, jämra sig, låta
illa. Vb.—mp. Fn. jarma, bräka; jarmr, m. a)
bräkande; b) tjutande, gråt; d. d. jærme, jämra
sig (Slesvik); n. jerme, v. n. bräka.

Järmesam, adj. jämrande, otålig. Vb.

JASKA, v. n. 1 1) gå matt och långsamt. Ög.,
bl.; 2) ingenting uträtta. ”Dä ä en visper, han
bara jaskar omkring”. Sdm.,hs.; 3) vara narraktig,
fjålla. Hs. Jaask (ipf. ), v. n. 1) göra något i
hast och utan öfverläggning. ”Han jaskä dill å
giftä säg”; 2) förvärfva, erhålla något händelsevis.
”Han jaskä säg nalta dill bästn”. Vb. Nfris.
jaske, juske, v. n. ”nachlässig und schluderig mit
seinen sachen umgehen (Outz., 137).

Jask el. jasker, m. en som saknar fart och
drift i sysslorna. Hs. (Db.), bl.

Lev-jask, m. en ung björn som blott slår
getter och får. Hs. (Db.).

JASKA TILL, v. a. 1 nedsmutsa, illa eller
slarfvigt handtera något. Hl.,bl. D. jaske.

Jasked, adj. nedsmutsad, illa handterad. Hl.
D. jasked.

Jasker, m. nedsmutsad, slarfvig menniska.
Sk. (Ing.).

JAURÄ, v. n. hålla oväsen. G. Jfr ns. jaulen,
v. n. ”stöhnen, heulen”. Schütze 2, 185.

JAUV! jo! jo visst. G. N. jau.

JE el. ji, pron. ni. Vb.

JE, s. ig.

JEDAMEJ! interj. trösta mig! (Gud) nåde mig!
”Jedamej, så du bär dej åt!” Kl.,bl.

JEDER, jeran el. jer (n. jedert, jeret el. jert),
pron. poss. eder. Nyttjas när man tilltalar en
äldre person eller ock någon okänd. ”Är ä jedert
bån? Jeran ko. Jer häst. Jedert får”. Vb.
Jerån, jerän, pron. poss. eder. Sdm. Jer, jeran (n.
jert, jerat, pl. jera) id. Hl.

JEGAR, m. 1) utväxt på trä (t. ex. björkstam),
der det varit såradt; svallved omkring ett sådant
ställe; 2) ett slags gräs: Poa pratensis. Vb.

JEGÅL, m. den delen af hårdvallsgräs, som är
närmast marken. Vb.

JELDSOL, jeldäs, jella, jellgaffel, jellglöd,
jeldjenn, jällaus,
s. eld.

JEMAT, jemtär, s. hejm.

JEN, m. enbuske. Vb. Fn. einer, m.; d. d.
jen, id. S. ajn 2.

Jen-buske, m. enbuske. Mp.,åm.,vb.
Jenboska, m. Dl.

Jen bär, n. enbär. Vb.

Jen-lag, n. afkok på enbär. Vb.

JENN, s. ajn 1.

JERJ, f. mjölktistel: Sonchus alpinus. Vb. Från
Lappskan.

JERKA, v. n. 1 vara mån om, sysselsätta sig
med, arbeta med. ”Ja jerkar väl mä’et”. Sm.
Jfr fn. jarg, n.

Jerken, m. en som jämnt visar sig hafva
brådtom. Sm.

Jerkesam, adj, flitig, arbetsam. Perkesam,
adj. id. Sm.

JERKER, n. propr. Erik. Sdm.,dl., m. fl.
Jerk. Vb.

JESKA SIG, v. r. 1 himla sig, göra sig till.
Sdm. — (Jesus).

JESUM, s. esum, sid. 120.

JETA, jita, s. eta.

JETTA-DÖ! ett slags lindrig ed af bekräftelse. Kl.

JETTA KO TRE! interj. åh bevars! Vl.,dls.

JETTER, jätter, n. det fasta jordlager, som
vidtager näst under alfven, och oftast består af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free