- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
310

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KAR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Källing (hårdt k), f. hustru; kärring. Dl.,g.
Kärling, källing, käling, f. id. Vb. Källing,
f. kärring. Sm.,kl. (Stranda); kälg (def. -en),
f, Fl. (Öb.); kjeling, f. id. Nb. (Ö. Cal.).
Keling (def. -gjin), f. 1) id.; 2) ett redskap,
hvarpå notlinor upphaspas. Fl. (Ingo). Fsv.
kærling, f. a) qvinna; b) kärring. VML.; fn.
kérling, kéllíng, f. kärring; n. kjering, kjelling,
f. a) hustru; b) kärring; lapp. kalgo, hustru
(lån fr. sv.).

Ling-krok, m. krokben, när benet sättes
framför en annan att han må falla. Detta
heter äfven Lappkast, n. hvilket senare ord
oftare och allmänt brukas. Vb.

Kalling-’att, m. mössa, som hustrur bruka.
Dl. (Våmh.).

Källing-ris, n. Betula nana. Jtl.

Käling-sögu, f. kärring-saga, sådan som
gamla qvinnor berätta för att roa barn. Vb.

Kära-galen (hårdt k), adj. galen efter
karlar. Nk.

Kärring, f. 1) (i riksspr. gammal qvinna);
2) hustru (af hvad ålder som heldst). Hs. Jfr
källing; 3) hona bland sjöfoglar. Sdm.,fl.(Öb.).
Kärrnj, f. id.; deraf knipis kärrnjen, skrakra
kärrnjen,
f. def. Fl. (GK.); 4) vef i en stock
att sno rep med. Jtl.; 5) en uppståndare, i
hvilken allmogen fäster de furustickor, som nyttjas
i stället för ljus. Vg.

Färe-kärring, f. qvinna som lagar gamla
kläder. Färe-kvinge, f. id. S. Sk.
Kammar-kärringar, f. pl. de två närskylda
qvinnor, som vid bröllop utdela af det i bestämdt
rum (kammare) insamlade och förvarade
födoförrådet. Åldrigt bruk. Hs. Jfr n. kleve-kona.

Kärringa-bagg, en rätt af kokta potäter,
som äro skalade rå. Sk. (enl. Klinghammer).

Kärring-dink, m. en äldre hustrus sista
barn. Vg. Dink synes vara beslägtadt med fn.
dilkr, m. pattelamm, i hvilket fall dink eg. väl
betyder en liten diare.

Kärringe-riksdag, m. sqvallrande och
trätande samling af kärringar. Dls.

Kärringe-ruka, f. Ajuga pyramidalis. Nk.,
m. fl. Tak-gran, f. id. Bl.

Kärring-fis, m. ett slags svamp: Lycopedon
Bovista. Allm. Isl. kérlíngar-elldr, m. id.

Kärring-gaffel, m. gammal gumma;
föraktligt. Hs. Jfr gaffla.

Kärring-gris, m. yngsta barnet. Mors-gris,
m. id. Ög.

Kärring-knut, m. knut, som ej är riktigt
och säkert slagen, utan lätt upplöses. Hs.—nk.
N. kjerringeknut, id. Jfr krokskank.

Kärring-rygg (pl. -ar), m. rotstocken af
Nuphar luteum. Ul., m. fl.

Kärring-själ, f. nattfjäril. Ul.,sdm. I Sm.
(Östra h.) betyda kärrnga-själa(r), f. pl. små
nattfjärilar. Hvilken nattfjäril som härmed
menas, kan man ej angifva. Det är troligen ej
Psyche graminella (Bombyx atra Linn.), hvilken
är ytterst sällsynt hos oss. Jfr gr. ψυχή, f. a)
ande, lif, själ; b) fjäril, som man brukade såsom
sinnebild af själens lif och odödlighet, i
anseende till fjärilens förvandling ur larv oeh puppa;
It. anima.

Kärring-tand (pl. -tänder), m. 1) (i riksspr.)
Lotus corniculatus. Kärrng-tuppor, f. pl. id.
Dl. (Floda); 2) Primula veris. Bl.

Kärring-tarmar, m. pl. Convolvulus
arvensis. Hl.

Stor-kär (hårdt k), m. ganska förnäm karl.
Sm.

KARM 1, -en, m. vagnskorg, som bonden
begagnar att sjelf åka uti. HI. Deraf karmvagn, m.
vagn försedd med en sådan vagnskorg. Ög.,sk.
hl. Lat. carpentum, n. tvåhjulig vagn; fht.
carmentum, n. id.; fsv. karm, m. täckt vagn; d. karm.

KARM 2, -en. m. 1) eg. omfattning, kant,
hvaraf dörr-, fönster-, spis-karm. Riksspr.; 2)
ryggstöd (i stolar, soffor, slädar m. m.). Vb.; 3)
bokperm. Dls. ”Tala utom karmana”, ej tala Guds
ord. Dl. (Garberg i Elfd.); 4) brödskal.
”Brö(d)-karm”. Bl. (Gemshög), sk. (Näsum). D. karm.

Av-karma, v. a. 1 afdela, afskranka. Hl.
Fn. karma, v. d. göra afdelningar i ett hus.

sc>Av-karmning,</sc> f. afdelning, afskrankning i
ett hus. Hl.

KAR-NOBEL (pl. -blar), m. slyngelaktig karl,
stygg och elak karl. Kl.,bl. Kar-nöbbel, m. N.
G.; kan-nîbel, m. S. G,; kar-noffel, kar-nyffel, m.
Sm.,ög.,vm.; kar-niffel, m. Kl.; kar-nibel, m. id.
Fl.(Nl.). Nht. karnoffel.

KARNYFFLA, v. a. 1 1) piska på, slå med
knuten hand, örfila upp. Vl.,ul.,ög. Karniffla, id.
Hs.; karnuffla, id. Bl.; karnabbas, v. d. slås,
träta. Fl.(Nl.); karniffläs (ipf. ), v. d. brottas,
bångstyras, hårdragas; om pojkar. Vb.; 2) dugtigt
banna upp. G. N. karnefle, slå med knuten hand;
d. d. karnifle; ns. karnüffeln, v. a. genomprygla
(Dähnert, Schütze); karniffeln, karüffeln, med

knuten hand stöta eller slå (Schambach, 97);
karnuffeln, smdr. knuffeln, genomprygla (B. W. B.
2, 743); kärnt. karniffl’n, kaniff’n, koniff’n, id.
(Lexer, 155); bay. karniffeln, id. (Schm. 2, 330).
Jfr e. to cornub.

KARP, m. bokperm. Bok-karp. m. G. Jfr
karm 2.

KARP, karpa, s. garpa.

KARPA óPP SEJ, repa sig, förbättras till sin
lefnadsställning, repa sig. Kl.,vm.

KARS, karse, s. kasse.

KARSINA, f. afstängning med pålar och nät i
elfvar för att fånga lax. Karsinan utgör en
fyrkantig instängning på ena sidan af kungsådran,
bestående af 13—15 alnslånga nedstötta och fast
sammunbundna pålar, intill hvilka laxnäten
anbringas och hvarifrån likaledes en pålarm eller
s.k. skaft sträckes till stranden af elfven. Vid dess
yttre mot strömmen stående sida har karsinan en
öppning för laxen att ingå, hvilken stänges med
nät då man kälkar efter den lax, som ingått.
Denna byggnad måste hvarje höst upptagas oeh
hvarje vår ånyo byggas. Nb.,vb. Af fin. karsina,
afstängning, kätte; lohen karsina, afstängning för
laxfångst; karsinoitsen, v. a. afstänga, förvara i
kätte.

KARSK, okarskt, s. kar(l).

KART, m. 1) mindre sten, Vi ska ta opp den
här stenkarten ur jola. Dä ä bra jol, men dä ä
kartar der å hvar”. Nk.; 2) hoplagda smärre
stenar till märken i åkern. Öl.

KART el. kate, m. den grofva eller yttre
barkytan på näfver af gamla björkar. Sm.,kl.

Kart-bark, m. den grofva barken på björk
och tall. Dl. (Elfd.), vm. Staddun-bark, m. id.
Dl.(Våmh.) )( gladbark.
<poem>
Kart-björk, f. björk med tjock bark. Vg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free