- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
363

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KUK ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

105. S. Bern. f. 76 v. S. Marg. s. 171, 172. Cod.
A. 49, f. 152; kokilskaper, m. svartkonst. S.S. 1,
260; koklan f. id. S.F.8. 4, 461; koklara konst,
f. id. S.F.S. 4,102; fn. kukl, n. taskspeleri,
gyckleri; kuklari, m. taskspelare; kuklariskapr,
kuklaraskapr,
m. svartkonst; gl. sv. kockleri, n. id.
Kyrkobib. (Visb. 17: 7); lapp. koglar, subst.
naturkunnig, som kan allehanda konststycken; gl. d.
bekunkle v. a. bedraga. D. Magaz. 2, 157:
"kunde wi all then gandske werd bekunkle"; d. kogle,
v. a. o. n. utöfva taskspeleri; förblinda, förtrolla
genom sådana konster; koglen, hexeri, trolleri;
kogler, m. trollkarl; koglerske, f. trollqvinna;
kogleri, n. hexeri; fht. gaugal, goukil, goukel,
coukel,
n. trolleri; gaugalari, goculari, choukelari,
m. taskspelare; gaugaljan, gaugalôn, bigaugaljan,
bigaugalon,
v. a. incantare, fascinare (Graff 4,
134); mht. gougel, goukel, n. taskspeleri;
gougelære, goukelære, m. tasksspelare, trollkarl (Ben.
1, 539, 540); nht. gaukler, m. id.; ns. kukeln, v.
n. "gaukeln"; verkukeln, v. a. "durch ein
blindwerk einen andern schein geben, listiger weise
etwas vor einera verbergen" (B. W. B. 2, 891);
slav. kauklar, m. taskspelare; böhm. keyklar,
m.; pol. kuglartz, m.; fr. jonqleur, m.; it.
giocaliere, m. id. Måhända af lt. jocus, m. skämt,
joculator, m. gycklare. Jfr mit. cauculator, m.
taskspelare. Gr. (gr. 3, 50) antager ett förloradt
starkt verb giugan, gaug, gugun. S. gog, sid. 208.

Kókkel, kukkel el. kökkel (hårdt k), n.
narrspel, lappri. Kukkel, n. trolldom, signeri.
Hs. (Db., Bj.), hj.

Kókkel-korn, n. ett slags pulver mot löss.
Sk. (Frosta).

Kokk’l-góbb, m. trollkarl. Fl. (Nerpes).
Kók’l-gubb, m. id. Fl. (GK., K.).

Kukkel-fus, kunkeli-fus, n. narri, bedräglig
tillställning. "Göra kunkelfus", dolosis artibus
aliquem decipere. Vg. Kunklefus, kunklefars,
n. sällsamt upptåg, konster. Ög. Kukkeli-fus,
upptåg, konster. "Hvad ä dä för kukkeli-fus ni
har för er?" Vm. (Herv., Id.). Kompläfuser,
pl. konster. Sdm. Det synes som ordet skulle
i synnerhet syfta på taskspeleri. Ns.
kunkkelfuse, förvirring, arglistighet: "he maket
kunkkelfusen" (Riehey, 144); kunkelfuse, id. (Schütze
2, 366); kunkelfuse, kunkelfuserije. arglistig
förvirring, anläggning (B. W. B. 2, 897). Jfr fus.

KUKKU-VALL, m. hanrej. "Göra en till
kukkuvall," göra någon till hanrej. Vm. (Bergsl., enl.
Herveghrs Idioticum Vestmannicum). E. cuckold,
hanrej; frans. cocu, m. id. Enl. Leibnitz, Collect.
etymol. 1, 110, skall cwcwallt i Wales betyda
corniger. Göken (kukku) lägger sina ägg i en annan
fogels (ärlas eller sångares) näste, hvarest de
utkläckas och ungarne uppfödas. Bör ordet deraf
härledas? I våra munarter och vårt fornspråk
betyder ala, v. a. föda, nära, uppföda. I så fall
skulle kukku-vall eller kanske ursprungligen
kukhu-al, utmärka en som uppföder, underhåller
göken.

KUKU, m. gök. Allm. Kukku, Fl. (Nl.);
gukku (pl. -er), Dl. (Elfd., Malung), hs.; gukku,
kukku,
Vm.; gukka, Dl. (Våmh.); guku, Vb. Mht.
gouch, m. id. (Ben. 1, 558). Jfr gauk.

Gukka, v. n. 1 1) gala; om göken. "Gukka
gukkar", Dl. (Våmh.); 2) talesätt: "jö ska dra
tä de, så he ska gukka i påsen på de", jag
skall slå dig, så att det skall ropa som gukku
i magen på dig. Hs. (Db.). Mht. gouchen, id.
(Ben. 1, 558). Den, som råkar komma under
ett trä, hvari göken sitter, tros kunna önska
hvad som heldst, med säker förhoppning att
önskan uppfylles. Göken rådfrågas ock om
åtskilligt, t. ex.:

"Guku på kvist,
Säg nu för visst,
Höra mång år,
Ji ogift går".

  Eller:
"Höra mång år,
Ji leva får".

Gukku-råg, m. Didymodon purpureus, Hook,
m. fl. fruktbärande mossor. Ul.

Gukku skor, m. pl. Cypripedium calceolus,
L. Ul. (Rosl.).

KUKULERA, kukelera, v. n. 1 gå och drifva
som en sysslolös herre; njuta sin beqvämlighet.
"Han sitter hemma å kukulerar". Sm., m. fl. Holl.
koekeloeren, v. n. lefva ensam.

KUKU-MAFFEN, adv. mycket bra, särdeles
dugligt; förträffligt. Vb.

KUL, m. knöl, kula. "Ha en kul på ryggen?";
Vm. (Herv., Id.). Kula, f. knöl. Åker-kula (pl.
-kule, def. -kulàn), f. fotknöl. Hs. (Db.). Fn. kúla,
f. knöl, svullnad.

Kula, v. n. 1 1) gå krokryggig. "Han går
å kular". Hs., vm.; 2) kula i väg, springa;
komma kulannes, komma springande. Nk.

Kule-påk (pl. -ar), m. knölpåk, försedd med
upphöjningar på sidorna till följd af afhuggna
qvistar. Vg. Kul-påk, kul-fórk, m. id. Vm.

Kul-ryggig, adj. krokryggig. Vm.
Kul-rygget, Sm., vm.; kjill-ryggi, id. Nb. (Lule);
kulharter, id. Vg.

Kulug (n. -lut), adj. krokig, framlutad. "Gå
kulet". Hs. (Bj.).

KUL, kula, s. kala 1.
KUL, käul, s. kol.

KULA, f. skinkmärr; dålig häst. Dls.—sk.
Häst-kula, f. Kl.—sk. S. gula.

Hue-slags-kula, f. dålig häst, som blott
duger till att gifva ett slag i hufvudet, så att
han dör. Vg. (Vadsbo).

Skót-kula, f. dålig häst, som endast duger
till att skjutas ihjel. Nk. (Kumla).

KULA, kull-lua, kulu-wónn, s. kóla 2.

KULING (pl. -ar), m. mindre bränvinskärl
(mindre än halfankare). Sdm.

KULL 1, m. 1) doft ljud; 2) rykte. Hs. (Db.).
Jfr la 2, kålt.

KULL 2, m. kull, barn af samma gifte.
Riks-spr. Deraf vive-kull, m. ett antal af 4 barn af
samma föräldrar. Sk. (Ox.). Af vive, f. vipa;
Vanellus cristatus. Sk. Fsv. kolder, koller, kulder,
m. a) kull, barn af samma gifte; b) kull, barn i
första eller senare giftet; c) slägtingar på
fädernet eller mödernet i motsats sinsemellan; d) kull
(af vargungar). L.L.; d. kuld, n. a) barn af
samma gifte; b) kull (af grisar). S. kyl 1, 2.

KULL 3, s. kóll.

KULLA 1 (pl. -lor), f. hon-får. Kl. (Stranda),
sm. (Östra, Vestra, Vestbo). Är det ett
smeksamt uttryck i st. f. kulla 2, f. flicka? Eller står
ordet i st. f. kura, f. får?

KULLA 2 (pl. -lur), f. flicka, piga. Dl., hs.
Kulla (pl. -lor), f. piga. Södra Sm. (mot gränsen
af Blekinge). Häraf har såsom bekant Margareta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free