- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
367

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KUS ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

opp eller läsa lagen för åhörarne. Vm. (Herv.,
Id.).

KUSE 2, s. ku.

KUSEN, adj. 1) ödslig, tom. Jtl.; 2) modfälld.
Nb. (Råneå, N. Cal.). N. kusen, adj. ryslig,
stygg. Jfr kusla, kusligr, kås 4.

KUSKA, v. n. 1 1) springa. "Han kuskar å
springer", löper fort. Gstr., vm., ul. (Rosl.), sdm.
(Björkvik); 2) skynda, hasta. Sdm. (Ornö). Jfr
kuta.

KUSKJA, v. a. 1 tvinga mod hot, förmå till
något. "Han ä lät kuskjad. Han kuskjade mej
å göra dä. Spetoren kuskjar hoabönderna". Hl.
Kuusk (ipf. o. sup. kuskä), kuuskj (ipf. o. sup.
kuskjä), v. a. tvinga till tystnad, lydnad;
nedtysta; med hotelse förmå till, qväsa. "Kuusk
hundar. Kuusk menniskor", qväsa dem. Kuus (ipf.
o. sup. kusä), v. a. id. Vb. Käusä (hårdt k), v.
a. underkufva, betvinga. Under-käusä, v. a. id.
G. Fsv. kuska, v. a. a) nödga (med öfvertalande
eller hotelser). VGL. ÖGL. S.F.S. 4, 26; 6, 102,
297; b) slå. S.F.S. 4, 511; deraf kuskan, f.
nödgande (med öfvertalande eller hotelser). ÖGL.;
d. kuske, v. a. a) tvinga med hot att ligga eller
hålla sig stilla (t. ex. en hund); b) kufva, tvinga
till lydnad. Jfr d. kyse (ipf. køs, kysede el.
kyste), v. a. skrämma, förskräcka; d. d. kiuselse,
skräck. S. kusa 2.

KUSLA, v. n. 1 1) trolla, signa, hexa; 2) läsa
bort sjukdomar genom trollord. Ög., sm., bl. Gusla,
v. n. 1 id. Hl. Troligen af fsv. kjusa, v. a.
förtrolla, förhexa. Fht. farchiosan, reprobare,
exprobare, spernere; mht. verkiesen, non curare,
rejicere,; ölaus, koslować, fascinare; böhm. kouzliti,
id.; kouzlo, n. fascinatio; pol. gusla, f. id.;
guslarz, m. trollkarl. Jfr kås 4, kukkla.

Förkusla, v. a. 1 förtrolla. Sm.

Kuslare, m. trollkarl. Sm. Ölaus. kozlar,
m. trollkarl.

Kusle-bön, f. trollformel, trollord. R.
Dybeck, Runa 1849, s. 37.

Kusleri, n. hexeri, trolleri, signeri. Sm.
(Vestbo), bl. Gusleri, n. id. Hl.

Kusligr, adj. ohygglig, hemsk, otreflig, som
nppväcker fasa. "Dä ä just kuslit te vara
ensamter. Dä ä kuslit te tänka på, sennamer".
Nk. "Här ä så kusligt inne. Kusligt väder".
Vm., ul., hs. Kusli el. kuseli, adj. fruktansvärd
att se eller höra; fruktan injagande. Vb.
Kuslit, adj. n. hemskt, otrefligt, t. ex. att gå ut i
mörker. Sdm., og. "Dä ä allt kuslit å gå i
mörke sköven". Sm. O-kusligt, adj. n. id. (O
intens.). Hs. Kusled, adj. id. Sk. (N. Åsbo).
Jfr n. kusele, adv. rysligt, hemskt.

KUSLIG, s. guslig.

KUSS (pl. -ar), m. kyss. Hl. Fsv. kus, koss,
m. kyss. S.S. 1, 175. S. Bern. f. 159 v.; fn.koss;
fht. kus, chus; mht. kus; nht. kuss; fe. coss; e.
kiss; gl. e. cose; slov. kus; wal. cus; d. kyss, id.;
skr. kus, att kyssa, omfamna.

KUSSA, kusse, kusse-kalv, s. ku.

KUSSE, m. liten hund; hundnamn. G. Kjytje,
m. hund. Dl. (Elfd., Särna). Jfr hindi kutta,
hund; mag. kutya, hvalp; kutyótska, en ganska
liten hvalp; kutyák pajtájok, hundbo; osset. khudz,
hund; lett. kucca, hynda; illyr. kucska, id.;
kucsina, f. stor hund; lett. kuccens, hvalp; esthn.
kutsik, kutsikas; syrjän. kücjan, id.; lapp. kausjo,
hynda; bret. ki (pl. chas), m. hund; kiez, f.hynda.

KUST, m. fasa, obehaglig känsla vid att åse
något. "Han hade en tókken kust mä sej". Vl.
Jfr kusligr, kuse 1.

KUSTA 1, v. n. 1 vara ett slags uppassare för
att tända upp eld och säga till om en viss tid.
Förmögnare skolgossar eller gymnasister höllo sig
fordom med en lägre och fattig skolgosse, som
skulle förrätta dessa göromål. En gosse kallades
kust, m. (af lt. custos, m. vaktare, vårdare) och
hans göromål att kusta. Sm. Jfr. S. Ödman,
hogkomster från hembygden, s. 76.

KUSTA 2, v. n. 1 kosta, vara värd. Sm.
Kustä, id. G.

KUSTA 3, s. kósta.

KUT 1 (pl. -ar), m. sjelhund, Phoca: 1)
gammal sjel. Käut, -en, m. G.; 2) ung sjel. Vb., ul.,
fl. Kut, kute, m. Åm. Käut, G. Fin. kuutti,
ung sjelhund. Vårt landskapsord synes
ursprungligen hafva betydt hund. Jfr hindi kutta, hund,
mag. kutya, hvalp, osset. khudz, hund. Andra
beslägtade ord anföras vid kusse.

Gha-käut (pl. -ar), m. stor sjelhund, som går
långt ute till sjös. G.

Kuta, v. n. 1 para sig; yngla; om
sjelhundar. Åm. m. fl. kustlandskaper i norra Sverige.
Jfr fin. kutuinen, leka, para sig; om fiskar.

Kuting, själ-kuting pl. -ar), m. ung
sjelhund. Ul. (Rosl.). Deminut.

Käut-stummp, m. halfva fiskar som kuten
lemnar på näten. S. G.

Själ-kut (pl. -ar), m. sjel-unge. Ul. (Rosl.).
Sjal-kut, m. id. Vb.

        Anm. En gammal, nu obruklig, aftonbön på
        Fårö vid Gotland har följande lydelse:

        "Gud bevare vår lälomä landä,
        Gud bevare vår käutomä strandä!
        Gud give att månge store skip matte strandä
        I nat på ore lejlä landä!"

KUT 2 (pl. -ar), m. 1) knöl, puckel på ryggen.
Vb. "Han har en kut på ryggen». Vm.; 2) rygg.
"Slå en i kuten", slå någon i ryggen. "Få på
kuten", få stryk. Vm.

Kuta, v. n. 1 1) kröka sig, gå krokryggig.
Ög.; 2) gå och bära något på ryggen, nedtyngd
deraf. Sdm.

Kut-halet, adj. krokryggig, som är något
krokig öfver skuldrorna. Dls. Kut-hälig, id.
Vm. Jfr kup-hälig, hård.

Kut-ryggugr, adj. puckelryggig. Nk.
Kutryggu, id. Vb.

KUT 3, n. dåligt dricka. Ul.

KUTA 1, v. n. 1 springa, löpa häftigt, springa
fort och med hopp, skynda sig mycket. "Kuta
på! Springa å kuta. Kuta i väg". Åm., mp., hs.,
vm., ul. Kuta, kutta, Dls., sdm.; kutta, kjytta,
Vl.; kutta, Dl. (Malung); kuut (ipf. kutä), Vb.,
nb.; keut (ipf. -ä), Nb.; kut, kjyt, Jtl.; kåjta, Dl.;
kojt el. kåjt (ipf. -ä), Vb,; kåjta, Sdm., vm., nk., vg.;
1) id.; 2) färdas, resa omkring; vanligen med
bi-begrepp af vårdslöshet, oordentlighet. "Han
kåjtar å far omkring just som en skojaret Nk., Ög.,
sm. Kåjt (ipf. -a), löpa häftigt. Fl. (GK.); kjytta,
id. "Kjytta över dike. Han kom kjyttannes.
Kytta sta, i väg". Nk., vm.; kåta do, springa bort med
dugtig fart. "Skåh! hon katar åv". Fl. (Öb.). N.
kuta, v. n. löpa, springa, skynda sig mycket; jfr
skr. gûti, f. hastighet, löpande; gu, att löpa,
skynda sig mycket.

Kjytt, adv. hastigt. Hj.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:30:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free