- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
369

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KVA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träspann. Sk. (Ox., Skytts, Onsjö h.). Kvader eller
kvadring, m. pinne, hvarmed hillebygeln (hitteböjelen)
fästes om foten på en häst. Hille-kvader,
m. id. Sk. (Lugg.).

KWAILA (pl. -lur), f. kotte. Dl. (Mora, Orsa).
Kwäglu, f. Dl. (Elfd.).

Grå-kwaiglu, f. grankotte. Mora, Orsa.
Grå-kwäglu, Elfd.

Tåll-kwaila, f. tallkotte. Mora. Tåll-takka
(pl. -kur), id.; eg. tall-får. Elfd. (Garberg).

KVAKKLA 1, v. n. 1, vara nära att kräka,
qväljas. Ög., sm., bl. Jfr kvikk.

Kvakkel, n. vämjelse. Sm. (Vestbo).

Kvakkel-magad, adj. 1) eg. som är fallen
för att kräkas; som ej tål all mat; matgrann.
Ög., sm. (S. Vedbo); kl. Kvekkel-magad, id.
Sm. (Kronob. l.). Jfr vemmel-magad; 2) som
icke utan vämjelse kan höra talas om ohyggliga
saker. Ög., bl. Svakkel-magad, id. Sk. (Ox.).

Kvakker, adj. 1) matgrann. "Kvakker på
mat". Sm. (S. Vedbo); 2) motsträfvig, motvillig.
"Han ä så kvakker å vill inte dit". Kl.

KVAKKLA 2, v. a. o. n. 1 1) qvacksalfva.
"Kvakkla mä sej". Vg., vm.; 2) handtera eller
sköta vårdslöst och oförståndigt. Vg. "Kvakkla
bórt sin sak", skämma bort henne. Vm.; 3) vara
villrådig. Sm. (Östbo, men sällan brukl.). Kvakkäl
(ipf. -klä), v. n. 1) mycket bruka läkemedel.
"Han kvakklä vä säg"; 2) vara ostadig, ombytlig;
jfr vakkäl; 3) förlora, förskingra, pracka bort
genom vankelmod och lättsinne. "Han kvakklä
bódht all sin kläa". 4) göra det som ej duger.
Vb. Jfr fn. kvakl, n. fåfängt försök att bota; n.
kvakla, v. n. fuska med något; d. kvakle, v. n.
a) handla utan fasthet och duglighet; befatta sig
med sådant som man ej rätt förstår; b) qvacksalfva;
ns. quakkeln, v. n. utan öfverläggning
börja en sak, sedan utan det rätta allvaret
bedrifva densamma och slutligen lättsinnigt dermed
upphöra (Schambach, 163); quakkeln, v. n. a) vackla;
b) tala obetänksamma ord som man ej kan hålla
(B. W. B. 3, 390); holl. kwakkelen, v. n. a) vara
ombytlig; b) vara slösaktig; jfr fe. cwacian, v. n.
darra; e. to quake, id.; to quack, qvacksalfva;
nht. dial. (Preussen) quakkeln, v. n. qvacksalfva
(B. W. B. 3, 392).

För-kvakkäl säg (ipf. -klä säg), v. r.
skada sig genom förtäring af för många eller otjenliga
läkemedel. Vb. D. forquakle, v. a.
förderfva genom origtig behandling: "forquakle sin
helbred"; ns. verqvakkeln, v. a. förderfva,
förstöra: "sien geld verquakkeln" (B. W. B. 3,
391). Jfr kukkla.

Kvakkel, n. vingleri, konster. "Han har
mykket kvakkel för sej". Vm.

Kvakklare, m. qvacksalvare. Vg. (Flundre
h.); 2) vinglare, kraslare. Sm., vm. Ns.
quakkeler, m. obeständig, lättsinnig menniska;
quakkel-haftig, vankelmodig (B. W. B. 3, 391); jfr
d. kvakleri, n. vacklande handlingssätt, utan
fasthet, kraft och duglighet.

Kvakksalvare, m. 1) eg. en som fuskar i
läkekonst. Riksspr.; 2) fuskare i allmänhet. Sm.
D., ns. kvaksalver; e. quack-salver; nht.
quacksalber; holl. kwakzalver, qvacksalvare.

KVÄKA (ipf. kvakä el. kvaktä), v. n. smattra
som en anka. G. Fn. kvaka, qvittra; e. to quack,
smattra som en anka. Jfr kvikk.

KVAL, kvalar, kvalband, s. kvard.

KVAL-BIT el. kval-beit, m. 1) mycket seg
köttbit; 2) i allmänhet om allt föddoämne, som är
svårt att tugga och svälja. Vb. Jfr kväla.

KVALDRUNG, m. testikel. G.

KVALL, kvallbukig, kvallig, kvallskog,
kvalltammp,
s. kvilla.

KVALLMT, kvalma, kvalsam, kvalster, s. kväla.

KVAL-STÅNDEN, adj. lat, trög, oöfvad. Vg.
(Vadsbo). Måhända i st. f. kvar-stånden, som står
qvar ɔ: lat.

KVAM, s. kómma.

KVAMMA, kvammän, kvamm, kvämna,
kvämmig,
s. kava.

KVAN, s. vann 3.

KVANDA, s. vånna.

KVANKEL-MO(D)I(G), adj. vankelmodig. Sm.

KVANN, pron. hvar. Fl. (Öb.). Kvan, id. Fl.
(Hütis). N. kvann, kven, hvem, hvilken; fn. hverr
(nomin.), hvern (accus.).

Kvan då, hvar då. Fl. (Hütis).

Kvannan, adv. hvarifrån. Åland (Kökar).
Kvadan, id. Fl. (Hütis).

Kvann’et, hvarifrån. Fl. (Öb.).

KVANNE, f. Angelica archangelica. Dl. N.
kvann el. kvanne, f. id.; isl. kvönn, f. id.;
færöarne kvön, f. id.

KVANS-VÄJS, adv. på skämt; på spe. G.
Kvant-vis, adv. "med konst eller illgrepp, för ett
skens skull". Vg. (enl. Hof, 230). Gl. sv.
quansvis,
adv. a) på skämt, på narri. Tegel,
Gustaf I:s hist. 1, 104; b) falskeligen. S.F.S. 1, 3
h.; d. qvantvis, adv. på skrymt, för syns skull;
ns. quansvis, för skens skull (Danneil, 165);
quants-wies, quants-wise, id. (B. W. B. 395); holl.
kwans-wijs, id.; mholl. quansis, id. (Gr., gr. 1,
503); nfris. qwaanten, v. n. skämta, gyckla;
quantig, skämtsam (Outzen, 264); ns. quant, m. a)
lustig menniska; b) sken, narri; handling, hvarmed
ej är allvar; quänteln, quäntern, v. n. göra för
skens skull (B. W. B. 3, 394); holl. kwant, m.
skalk, skälm.

KVNT1 1. "Stå i kvant", stadna i växten, ej
fort växa. Hs. (Bj,). "Stå i kvåt eller i kvöten",
id. Hs. (Db.). Jfr kvatt.

KVANT 2, adj. qvick, liflig. Sm. (Vestbo).
Kvanter, kvantig, adj. liflig, glad, frisk, frodig;
om barn. Hl. D. d. kanter, adj. glad, lustig;
rask; ns. kantig, adj. munter, liflig: "he is all
wedder kantig", han är åter frisk och munter
(Richey, 108); kantig, adj. a) munter och stark; b)
modig, dristig (B. W. B. 2, 734).

KVANT 3, s. kudd.

KVANTIG, adj. 1) otålig, missnöjd; 2) qvalmig;
3) regnig; om väderlek. Sdm. (Björkvik). Är
detta ord befryndadt med fn. kvantadr, adj. a)
hindrad, icke fri; b) oviss, tvifvelaktig? Eller är
ursprungliga, numera försvunna, betydelsen egentl.
ond, elak? Jfr fsv. qvant (n. qvat), adj. ond. S.
S. 3, 130; ns. qvaad, id. (Richey, 197); qvaad,
id.; qvaadheit, f. ondska, vrede; qvaad-aardig,
elak, af elak sinnesart (B. W. B. 3, 388, 389);
mholl. qwaet; holl. kwaad, id."een kwaad wijf",
en elak qvinna; holl. kwintig, egensinnig. Om
härledningen jfr Grimm, gr. 2, 606.

KVAP (pl. -ar), m. brädbit med en uppstående
pinne att uppehålla nätet och utvisa dess läge på
sjön. Ög.

KVAR 1, pron, hvar. Fl. (Nl.). N. kvar, id.;
fn. hverr (plur.), hvárr (dual).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free