- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
375

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Id. S.F.S. 6, 69. Cod. A. 27, f. 132; fn. kvelda;
n. kvelda, kveldast; d. kvælde; nfris. lväle,
quale,
id. (Outz., 263).

Sola-kvällning, f. solnedgång. Sm. (Östbo).

KVÄLLMA, s. kväla.

KVAN, kvänas, s. kóna.

KVANDA, s. kinda.

KWÄNN, kwännbuss, kwänndamm, kwännkall,
kwännlaude, kwänn-oga , kwänn-siägla,
kwänn-snes, kwänn-taut,
s. kvärn.

KVÄPPA, v. n. 2 qväfva. Sdm.

KVÄRK; n. hals, strupe. G., vg. (Föråldr.).
Fsv. qverk, f? hals; qverka, f. halssjukdom. Cod.
A. 49, f. 173: "then drykkir ær mikit helsam fore
manz quærka"; deraf qverka-bölder, m. strupböld,
böld i strupen, halsen. S. Oluffz saga, s. 58:
"hennes enda son fik qverkaböld"; fn. kverk, f.
hals, strupe, svalg; n. kverk el. kværk, f. strupe,
hals (nästan blott om strupe hos fiskar); nfris.
querke, strupe (Outz., 266); fin. kurkku el.
kulkku, strupe, svalg, hals; fht. querca, f.; nht.
gurgel f.; fr. gorge, f.; it. gorgia; lapp. karas, kirs;
georg. horhi; osset. kurk el. qur; æthiop. guira’e;
böhm. krk; lit., lett. gerkle; ryss. górlo; e. dial.
gorge, strupe; fr. carcon, m. ett halsjärn; skr. kṛka,
m. strupe. Den smalaste delen af Bottniska
viken, Qvarken, har häraf erhållit sitt namn. Jfr
fin. meren kurkku, a) sund; b) Qvarken.

Kórkna, n. n. 1 storkna; få något i
luftstrupen, då man äter eller dricker något hastigt.
Sm., kl. (Tjust, Stranda). Sóllna, id. Sm.

Kvark, m. halsböld (hos hästar). "Hästen
har en kvark mellan käkarne". Hl.

Kvórs-bólde, m. qvarkböld. Hs. (Db.),

Kvarka (ipf. kvärkte), v. a. strypa. G., bl.
Fn. kyrkja (i st. f. kvirkja); n. kverkja,
kyrkja;
d. d. kverke; nfris. kverke (Outz., 266);
ffris. querka, querdza (Richth., 882); ns.
querchen; lapp. karket, id.

KVÄRN, f. qvarn. Fl. (Värö, GK., K., P., NK.,
Kimito, Naga). Kwänn, f. Dl.; kvänn, f. G. Fsv.
qværn, kværn, quarn, f. qvarn. LL.; fn. kvern, f.
qvarn; n. kvenn, f.; fht. quirn, f.; mht. kürn,
kürne,
f.; nfris., e., holl. quern; ns. queern; d.
kvärn; fe. cveorn, cvyrn, f. id.; moes. qvairnus, m.
a) qvarnsten; b) qvarn, i asilu-qvairnus, μύλος
ὀνι𝛞ός.
Marc. 9, 42; lit. gvina, f. handqvarnsten;
lett. dzirna, f. qvarn; handqvarn; gael. carn, m.
handqvarn. Jfr skr. gar, v. a. sönderkrossa.
Bopp, vergl. gr. 1, 126.

Kvarn-kall, m. den upprättstående
hjulaxeln med skoflar i en sqvalt-qvarn;
skofvelstocken i en sqvaltqvarn. Vb. Kwännkall, m.
Dl. (Elfd.); kwänn-klubba, f. Dl. (Våmh.); kall,
m. id. Mp. N. kvenna-kall.

Kvarn-strut, m. qvarnskruf, hvarifrån säden
nedrinner i qvarnögat. Vb.

Kwänn-buss, m. qvarnbuss. Dl.

Kwänn-damm, m. qvarndamm. Dl. (Elfd.,
Våmh.). Kvänndamm, id. G. Fsv.
qværnadamber, m. SML.; n. kvennadam.

Kwänn-låvå, m. qvarnlafve. Dl. (Elfd,).
Kwänn-lauðe, m. Dl. (Åsens by i Elfd.);
kvänn-lave, m. id. Dl. (Malung).

Kvänn-oga, n. qvarn-öga. Dl. (Elfd.).

Kwänn-snes, m. järnet i ett qvarnöga. Dl.
(Elfd.), hj.

Kwänn-sjäglað, n. def. järnet som
kringförer löparen i en qvarn. Dl. (Garberg i Elfd.).
Kwänn-siägla, n. id. Dl. (Våmh.). Kwàr-siggel,
n. id. Hs. (Db.).

Kwänn-taut, m. ränna i en qvarn, hvari
man slår säden. Dl. (Elfd.). Kvänn-träutt m.
id. G.; kvàr-tut, m. id. Hs. (Db.).

Pever-kvarn, f. pepparqvarn; liten smal och
aflång trädosa med en trämortel, hvarmed
peppar krossas. Sk. (Ox.).

KVÄRT-OMVÄG, m. genväg. KL.

KVÄS, v. n. 2 tala med hes röst, hväsa. Fl.
(Öb.).

KVÄSA, v. a. 2 tysta, tvinga någon att tigs.
Sm.

KVÄTTJÅ, s. hvättja.

KVÄVA, v. a. 2 1) (i riksspr.) beröfva
andedrägten; göra att något upphör; 2) kwäv i el.
kwev i, sätta årbladet emot för att hejda båten,
då han går framåt. Fl. (Öarne i Qv.); 3) kväv sä,
qväfva sig, återhålla andedrägten, d. ä. dyka.
Nb. Fsv. qvæfwia, quæffva, v. a. hämma. UL.
S.S. 1, 93. I fsv. har troligen funnits ett
förloradt starkt verb kvævia (kvav, kvæit), vexlande
med kvava (kvov, kvavit), qväfva. Jfr Rdq. 1,
174. Fn. kefa (kóf, kafit). S. kava, s. 315 a,
hvarest beslägtade ord äro anförda.

KYA, s. kvi 1.

KYBBE, s. ku.

KYJA, f. vik af en sjö, sjö-vik. "Ro rätt åt
kya!" Kl. (Tjust, Stranda), öl. Jfr kvi 1.

KYKKEN, n. kök. Sk. (Bjäre h.). D. kjøkken;
fe. cycene.

KYL 1 (hårdt k; pl. -ar), m. barn, litet barn.
Dl. (Leksand, Gagnef). Kjul, m. id. Dl. (mot
gränsen af Vestmanl.); kjul el. kjule, m. id. Dl.
(Tuna). Fe. cild, cyld, n. barn; deraf cildhäma,
moderlif: uterus; e. child, barn. Jfr sv. kull, m.
barn af samma gifte; sv. dial. kulla, f. flicka;
kullt, m. gosse; moes. kiþei, f. moderlif.

Gósse-kjöling (pl. -ar), m. gosse mellan 10
och 15 år. Vl.

Halv-kjuling, m. halfvuxen dräng. Vg.
(Vadsbo).

Kjulp, m. halfvuxen pojke. Hs. (Db., Bj.).

Kjörning, m. liten gosse. "Lät pókjä-kjörningen
(pótjä-kjörningen) följa mä!" Nk. (Kumla).
Kyring, pójk-kyring, m. id. Kl.

Pójk-kjuling m. halfvuxen dräng. Vg.
(Vadsbo).

KYL 2 (kjyl), f. 1) stor mage, buk. Nb., vb.;
2) påse, säck (vanligen af skinn) att bära mat
uti; deraf mat-kyl, f. Nb. (Öfver Calix). Köjla,
mat-köjla,
f. id. Nb. (Nedre Calix, Lnle).
Kylla, f. scrotum, pellis quæ testiculos continet.
Dl. (Våmh.). Köll, f. id. Vb. Fn. kyllir, m. a)
säck, lädersäck; b) scrotum. S.E., ed. Rask, pag.
223; lit. kullys, m. id.; lett. kullite (demin.) liten säck;
fe. cyl, cyll, m. säck; wal. cylla, m. mage; lett.
kulla, f. påse; fht. kiulla, kiula, chiulla, f. taska,
pung (Graff 4, 387); ryss. kuly, f. säck: alban.
kulétë, liten säck; holl. kul, f. penis; skot. culls,
testiklar (hos vädur); fin. kulli, a) membrum
genitale viri; b) scrotum; lt. coles, m. penis (Celslus 6,
19); gr. ϰωλῆ, id. (Aristophanes, Molnen, 989);
lt. euleus el. eulleus, m. lädersäck; gr. ϰολεός
(jon. ϰουλεός), m. skida; hindi kol, påse; skida; skr.
k’alla, m. en lädersäck till vatten.

Kyll-bukk, m. osnöpt bock. Dl. (Orsa,
Skattungby).

Kyll-gumse, m. osnöpt gumse. Dl. (Ibm.).


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:52:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free