- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
394

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LAS ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dej å sta! Laska på!" Mycket allmänt ord. Lask
(ipf.-ä), id. "Han laskä nolätt vägjom", han
lunkade norrut efter vägen, "Han kóm laskän
sånnanätt". Vb. Troligen samma ord som larka.

LASKA 2, v. a. 1 (såsom i riksspr.) sammansy
sidosömmar på handskar, skodon; hopsy remtyg
till skodon. Laask (ipf. o. sup. laskä), v. a. 1)
sy käng-skor, ett slags skor af smordt läder, som
nyttjas at allmogen; 2) skarfva (timmer, rep). Vb.

Lask, m. 1) sömm, skarf; eg. på skor och
remtyg, men äfven om annat, som lagas och
skarfvas med sömm. Vb.; 2) skarf på timmer,
järn, rep. Nb. (Cal.), vb. Fn. laski, m. kil
eller remsa som sys in i klädningsstycke; n.
laskje, m.; ns. laske, id. (B. W. B. 3, 16).

Laska, f. spanning, laskning. Hs.

Lask-klamm, m. syklofve. Hs. (Db.).

Lask-sömm, m. stickning korsvis i eggarne
af skinn. Ög., sm.

LASKET (lassket), adj. mycket fet, köttfull,
som har hängande fett kött; om menniskor och
djur. S. Sk. D. lasket, id.

LASSA-MED, lassme, lassarum, lasshälla,
lass-stång,
s. lada.

LASSE (pl. -sar), m. 1) svin. Bl., k.; 2) galt.
Ög. Jfr nasse.

LASS-I-TOMT, m. eg. Lasse i tomten: Achillæa
millefolium. Dl. (Mora, Våmh.). Pär-i-bakka,
m. id. Dl. (Elfd.).

LASSMA, v. n. 1 tröttna. Bhl. (Elfs.). Jfr
fn. lasinn, a) skadad, rifven; b) trött; lasna, v.
n. skadas.

LAT, adj. (i riksspr.) trög (i arbete). Lat
(komp. latänä, sup. latest), id. Vb. Fsv. later.
S.S. 3, 39. S. Bern. f. 67; fn. latr; fht. laz; nht.
lass; fe. lat, lät; fsax. lat; d. lad; holl. laat;; e.
late; moes. lats.

Lata, v. n. 1 vara lat, latas. Sm. Letes,
v. d. id. G. Moes. latjan, v. n. dröja; fe.
latjan, letjan, dröja; mht. lazzen, vara lat; fn.
lataz, id.; fsv. lætia, a) v. a. fördröja, hindra.
ÖGL.; b) passiv. fortröttas. Spec. Virg. s. 120:
"jak bidher tik at thu ey læthias æn ytherligarin
uttrykkia om thænn madhkin". Cod. A. 27,
f. 11 v.: "lætias i hans tiænist".

Lata-sluger, adj. (om en) som, då flera
arbeta tillsammans, drager sig undan och icke
uträttar så mycket han bör. "Han ä olikt
latasluger på samlagsarbete". Fl. (Nl.).

Lat bänk, m. "Ligga på latbänken, slå sig
på lättja. Sveal.

Late, f. lättja; lättjan personifierad. "Om
all din late vore i min pate". Bl.—nk. Fsv.
læti, f. lättja. S.S. 1, 215; 3, 26, 35, 139.
Vadst. Klost. R. s. VII. Sv. Pr. K. f. 59 v.:
"lætin ær squaldrins modher". S. Bern. f. 67:
"læti ær siælinna ovin". Cod. A. 27, f. 199;
lati (lathi), f. lättja. S.S. 3, 96; fn. léti; n.
lete; fht. lazi (Graff 2, 298); mht. lazze (Ben.
1, 9-42).

Lat-klubb, m. lathund, liknöjd menniska.
Dl. (Elfd.).

Lat-klövar, m. pl. små klöfvar under
fötterna på oxar, kor, får och svin. Hs.—sdm.

Lat-skiva, f. sista stycket som skäres af ett
bröd eller ost. Åm. Jfr kórt-skiva.

Lat-stókk (pl. -ar), m. ganska lat menniska.
Sm. Jfr rök-stókk.

Lat-stóling, m. lat menniska. Vb.

Lat-volän, adj, lättjefull. Vb.

Lat-vrak, n. mycket lat menniska. Vb.

LA-TEN, s. lada.

LATER-SKEN el. later-skin, n. norrsken. Nb.
(Råneå, Ö. Cal.). Låtter-sken, n. Nb. (Piteå);
latra, f. Nb. (Ö. Cal.); låtre, f. id. Nb. (N. Cal.).
Jfr wal. lathr, adj. "glittering, glaring, glossy";
lathru, v. a. "to make glaring, glittering"; lethrid,
"flash, gleam".

LÄTTER, latterlig, lattermill, s. läa.

LATTIKKA, s. ladder.

LATTRA (pl.-tror), f. 1) flöte (liten brädbit)
på fiskredskap; 2) uppstoppad fogel, fastgjord vid
en liten brädbit, som begagnas vid fogeljagt på
sjön. Kl. Fht. latta, f. asser, tegula (Graff 2,
167); mht. late; nht. latte.

LATÄ (let, lati), v. n. gifva ljud, ljuda. G.
Låta (pr. låt, pl. låtum, ipf. let, pl. letum, sup.
letiđ), id. Dl. Låta (ipf. let,) v. n. tala. Gstr. "Han
let int na óm den saka", talte ej derom. Vb. Fsv.
lata, læta; fn. láta; n. låta; nht. läuten; holl.
luiden, ljuda. Jfr Rdq. 1, 160.

Låt (pl. -ar), m. ton, ljud, spel eller sång
utan ord; melodi. Vb., nk. Slåt, slått, m. Vb.;
slått, m. id. Nb. Deraf brur-låt, Jtl.; gång-låt,
marsch utförd på säckpipa, fiol el. dylikt. Dl.;
tiggar-låt, bröllopsmelodi, då insamling göres
åt brudgum och brud. Dl. (Leksand); l-låt,
m. marsch som spelas, då brudgummen inträder
till bruden för att ledsaga henne till vigseln.
Vb.; 2) dans. Gstr., dl. I vissa socknar finnas
egna låtar; så t. ex. Leksands-låten, som
dansas af en karl och två kullor, hvilka oafbrutet
svänga omkring på ett ställe. Fn. læti, n. pl.
ljud.

Låta, f. blås-pipa. Bhl.

Låte, n. 1) klang, ljud i ett musik-redskap.
"Dä ä rart låte i den fejoln". Nk. Läte, n. id.
Sdm.; 2) rykte, hviskning. "Dä ha ja inte hört
någe låte på" (el. "um"). Nk. Låte, läte, n.
id. Sdm.

O-låten, adj. beskedlig, stilla, som ej
skriker. Sm. (Vcstbo).

O-läte, n. olåt, oljud, gräl. "Söka oläte".
Sdm.—bl.

LAUP (pl. -ar), m. 1) bark (af gran), som
afskalas trädet då det löper och begagnas till
boskapsfoder, garfning eller till underlag i tjärdalar
vid tjärubränning. Löp, m. id. Tallbarken deremot
kallas furu. Med omsorg behandlad beredes
deraf mjöl så väl för menniskor som boskap, Barken
af asp gifves åt boskap och kallas skav. Vb.
Låp, gran-låp, m. granbark. Åm. Lòp (def. lòpen,
pl. lòpa, def. lòpan), m. en afflådd stor granbark,
hvarmed tak täckes. "Jö har lift en lòp". Hs.
(Db.); 2) en fjerdedels tunna; sädesmått. "Ajn
laup säd. Ajn säd-laup". G. (F.). Löp, m. skäppa,
mått. Vg.; 3) korg, Låp, så-låp, m. såningskorg.
Dl. (Orsa). Så-löp, m. id. Dl. (Skattungby).
Säja-löbe, m. a) såningskorg; en halfkorg, som
brukas vid sädens såning. Äfven säja-löpe, m. Bl.
(Bräkne). Sä-löb, säe-löb, säe-löv, sä-löv, m. id.
Sk. (Ox., Ing., Skytts h.); b) fig. så kallas de
tjocka hårflätor, som flickor bruka hafva bak i
nacken hopfästade (i likhet med en liten korg).
Sk. (Ox. Ing.). Fsv. löper, m. a) korg
(ursprungligen troligen gjord af bark). Fl. o. Bl. 1302,
1307, 1329, 1333. Cod. A. 27, f. 233 v.: "huru
mykit æst thu skyllogher minom herra? han
sagdhe: hundradha løpa olio"; b) ett mått af en
fjerdedels tunna. Laupr, m. GL.; fn. laupr, m. a)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free