- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
397

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

li-warv, Dl. (Rättvik); li-ärv, Vm., sdm., nk.
N. ljåssorv. S. órv.

Ljå-bruman, n. böjningen på en lie, der han
fästes vid skaftet. Dl. (Elfd.). Li-broman, id.
Dl. (Mora).

Ljå-ring, m. ring som fasthåller lien vid
skaftet. Dl. (Elfd.). Li-ring, Dl. (Mora);
ljå-kāk, m. Dl. (Åsens by i Elfd.); li-’ólk, m. id.
Dl. (Mora). D. d. leeholk.

Mäge-le (⌣ ⌣ —), m. lie att mäja säd med.
Sk. (Onsjö). Böla el. speda, f. ställning af
träpinnar på en lie, när korn, blandsäd och hafre
huggas. S. Sk. Jfr mäj 1.

Slå-le (—́ —), m. lie att slå gräs med. S. Sk.

LEA-LÖS, lebannk, lebannkapinne, s. laida.

LEBB 1 n. 1) snibb, yttersta hörnflikcn af
något tyg; 2) hängöra på hundar. Vb.

LEBB 2 (leeb, ipf. lehbä), v. n. hänga ned.
"Hilka lebbä neät hassjom", hufvudklädet hängde
nedåt halsen. Vb.

LEBKE-STELK, f. libsticka: Liguaticum
levisticum. Vg. Loa-stikka, f. id. Sk.,sm. På många
ställen i Skåne eger den plägseden rum att
midsommarsafton binda en tråd kring loastikkan eller
pianerna (pionerna) för att förekomma att
dunsterna af dessa blommor ej måtte blifva skadliga
för menniskor och djur. Jfr limmburstukk.

LED, ledali, ledbrå, leden, leding, ledkinn,
ledmjuker, leesven, leis, leska, leskas, leskug, letta,
letter,
s. laiđa.

LED, leda, ledatöj, s. lit.

LEDDE, lede, lekrångla, s. lid 2.

LEFJASK (def. lefjaskjen, pl. lefjaska, def.
lefjaskan), m. en ung björn som blott slår getter
och får. Hs. (Db.).

LEFSA, s. lev.

LEGA, f. renta, intresse. Jtl. Fn., n. leiga.

LEGA-LÉS (⌣ ⌣ —́ ), adj. ledig från arbete,
utan sysselsättning; fåfäng. Hs. (Bj.).

LEGD, s. liggja.

LEGEM (def. -et), n. lekamen. Sk. (Vemm.).
Sällan brukl. Fsv. likami, likame, m. lekamen,
kropp. UL. SML. VGL.; fn. likamr, likami, m.;
n. likom; d. legem el. legeme; fe. lichama,
lichoma;
fht. lichamo, licham; mht. licham, likhname;
nht. leichnam. I fn. betyder lík, n a) kropp,
kött; b) lik; hamr, m. klädnad, hölje, hamn.

LEGRÄ, legä, s. liggja.

LEJD 1, f. 1) ledighet, tillfälle. "Hade du lejd
att hjelpa mej, så vore dä bra". Vl.; 2) pl. lejder,
uppskof. "Dä ger inga lejder", det tål ej uppskof,
"Ja ska ud mä kruneskatten, å dä ger inga
lejder". Hl. (Breared).

LEJD 2, lejdakorn, leje, lejer, s. liggja.

LEJ-PENNING, m. städsel. Vb.

LEIT el. lait (ipf. lett, leitä el. laitä, sup.
leitä), v. a. leta, söka. Leet (ipf. letä), id. Vb.;
laitä, id. G. Fsv. leta, laita, v. a. a) begära,
bedja. HL. Ærfd. B. 1; b) leta, söka. GL. S.
Bern. f. 35. SML.; c) undersöka. VGL. ÖGL. UL.;
fh. leyta; n. leita; d. lede. Jfr Rdq. 1, 104.

Skinn-laitning, f. "Halldä skinn-laitning",
eller "att skinn-laitä", v. n. är en fri
öfverenskommelse inom socknarne på Gotland, att då
någonting saknas tillåta allmän undersökning i
husen. G. Af sv. skinn, n. emedan mest får
stjälas och slagtas och skinnet då röjer tjufven.

LEK, leka, lekare, lekande, leken, lekpykke,
leksen, lekstua
, s. laika.

LEKIL, s. lag 1.

LEKKEN, adj. 1) begärlig, lysten efter god
mat; mest om hafvande qvinnor. Hl., sm.; 2) snål.
Vg. Jfr sv. läcker, adj. delicatus; fht. lecchôn,
lechôn, slicka; fsax. liccôn, leccôn; fe. liccian; e.
lick, id.; moes. bi-laigon, ἐπιλείχειν.

LEKSA, f. plogtorfva; skifva, som uppvändes
af plogen och lägges åt sidan. Bhl.

LEKTÅ, s. liggja.

LE-LATE, adv. i lä utmed landet. "Fara
lelate", segla i lä utmed landet. Nb. (N. Cal.).

LELL el, läll, konj. likväl. Vl., hj., hs., vm., ul.,
nk., sm. N. lel, lell.

LEM, m. lem. Riksspr. Fsv. limber. SML,
UL.; fn. limr; d. lem; fe. lim.

Lema (ipf. o. sup. lema) eller lemm (-ä, -ä),
v. a. sönderdela lem från lem af ett
slagtkreatur utan att krossa något ben; eg. om renslagt,
dervid detta alltid iakttages. Vb. Fn., n. lima;
d. sønderlemme.

Lema-laus, lemma-laus, adj. ej mägtig
bruket af sina lemmar; lam i hela kroppen,
krumpen. Vb. Läma-läus. Jtl.

Lemma-läster, adj. (eg. p.p.) sönderslagen,
mörbultad, lemlästad. Hl. Fsv. læsta, v. a.
stympa, förderfva; lima-lastr, m. lemlastning,
lyte på lem. GL.; fn. lim-leysta, lim-lesta,
lemlästa.

Lemma ópp sej, v. n. 1 återfå sina fulla
lemmars bruk. Bl.

Lemm-stita (ipf. -stitte, sup.-stitt), v. a.
stöta en lem så att det ej går hål, men i stället
svår och farlig värk uppkommer. Hs. (Db.).

LEM-FÄLLIG, adj. mild, eftergifven, icke
hård eller sträng. "En lemfällig menniska". Sk.
(Ox.). D. lemfældig. Synes vara samma ord
som lenfällig.

LEMJA, lång-lemja (pl. -je, def. -jan), f. lat
flicka. Hs. (Db.).

Lemjug, adj. latvulen, som drar sig undan
arbete. Hs. (Db.). Jfr lyma.

Limjas, v. d. 1 vara lat. Hs. (Db.).

LEMME, s. limme.

LEMM1NG (pl. -ar), m. lemmel: Lemmus
borealis. Hs. Lymälld, n. id. Dl. (Elfd.). N.
lemende, id.

LEMMÄN, s. lamer.

LEMNA, s. liv.

LE-MUS (— —́), f. kramp; krampaktiga
ryckningar, "Dä ä lemus han har i ögona". Sdm.
(Ornö), nk., ög.

LEN, adj. 1) eg. slät, fin, behaglig för
vidrörandet. Riksspr.; 2) lindrig, ej tung: om arbete.
"Lent arbait". Vb.; 3) lat. "Dä ä en sådan
"lenerpels", stor lätting. Sk. (Ox.); 4) matt, svag. Vl.;
5) talesätt: len i skägge(t), belåten, glad. Sdm.;
lent i magen, om mat, hvaraf man känner sig må
väl. Sdm. Fsv. liner, adj. len, lindrig. S.S. 1,
61, 100. S. Bern. f. 53; fn. linr; n. lin; fe. lid; fht. lind; lt. lenis.

Lena 1, v. n. 1 lindra, gifva efter, minska,
aftaga. Allm. Lina, leina, id. G. Leen (ipf.
lenä), v. a. lindra, lätta, gifva efter. "Lena på
strängen!" gif efter på tömmen! sträck ej så
hårdt på tömmen! "Len på voga!" lätta på
häfstången. Vb. Fsv. lina, lindra, mildra. S.S.
1, 187, 197; 3, 68; fn., n. lina, lindra,
försvaga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:52:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free