- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
398

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LEN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fht. lindjan, mollire; fe. linjan; fd. leene
(Mich. Riimv.).

Len-fällen, adj. 1) lättböjlig, medgörlig;
2) försagd. Bhl. Lenfällig, 1) eftergifvande.
Sk. (Ox.); 2) stilla, senfärdig. Kl.

Len-mynnter, adj. lättstyrd; om dragare. G.

Len-mälter, s. mäla 1.

LENA 2, ? kulle, hög. Detta urgamla ord
förekommer i åtskilliga ortnamn t. ex. i
Vestergötland och Uppland. Moes. hlains, m. kulle. Jfr
fht. hlinjan, hlinên, hlinôn; mht. lenen; nht.
lehnen;; fsax. hlinôn; holl. lenen; fe. hlinjan,
hleonian, hlionian;
e. lean; d. læne, luta, hälla, stödja
sig mot; däraf sv. länstol; fn. læna, bjarg-læna,
f. umbraculum montis v. rupium (Hald.); lt. clin,
in-clin-are, luta; gr. ϰλίν-ειν, a) böja, göra krum;
b) luta: ἡμέρα ϰλίνει, dagen lutar. Soph. Aiax.
131; c) bringa något raktstående i en lutande
ställning; deraf ϰλῑτύς, f. sluttning, kulle. Hom.
Il. 16, 390.

LENA 3, s. lina 1.

LENING, s. land.

LER, n. 1) eg. ler. Riksspr. Lejr, lajr, n. id.
Hl., bl.; 2) leret, n. def. den lilla murade
upphöjningen öfver en järnugn i boningsstugan. Sk. (Ox.,
Ing.). Fsv. ler, n. ler; deraf ler-giutare
(leer-gyutare), m. krukomakare. Cod. A. 27, f. 126 v.;
fn. leir, m. & n. ler. Konúngs Skuggsja. Sorö 1768,
4:o, sid. 416, 423; n. leir.

Ler-bena, f. ljungpipare: Charadrius
apricarius. Sdm.

Ler-blad, n. Tussilago Farfara. Dl.
(Wahlenberg, fl. sv.).

Ler-gille, n. i. q. klene-gille. Sk. (Onsjö).

Lerja, f. lergrund, åkerlera. Sk, hl. N.
leira, f. id.; fn. leira, f. locus limosus.

Ler-kikku, f. jäs-lera. Kikku-ler, n. id. Vb.

Ler-klint, adj. som är klinad med ler, har
klinade väggar; om hus. Sk. D. leerklinet.

Ler-trana, f. en fogel af vadarnas ordning:
Charadrius apricarius; vistas på trädesgärden.
Sdm.

Ler-älta, f. 1) hoptrampad lera till rå-sten;
2) smutsigt väglag. "Der ä sådan lerälta att
gå". Sk.

LERA 1, f. 1) dam på hästar; 2) bölder i huden
på hästar. "Äd slar aut lera å ästem". Dl. (Elfd.,
Mora, Våmh., Ohre, Malung), hj. Lere, f. Dl.
(Åsens by i Elfd.). Är ordet beslägtadt med fn.
leir, m. lutum?

Ler-knöl, m. böld i huden (på en häst). Dl.
(Ohre), hj. Ler-knójl, m. id. Mora.

Lerun, adj. dammig; om hästar. Dl. (Elfd.,
Våmh.), hj. Leru el. leri, id. Dl. (Malung).

LERA 2, s. lira 1.

LERK el. lirk (pl. -ar), m. dyrk. Svea, Göta 1.

Lerka el. lirka, v. a. o. n. 1 dyrka upp (en
lås). Allm. Lirkja, id. Sk.

LERKA, v. a. 1 söka att småningom utan
häftighet uträtta något, söka med goda lämpor förmå
någon till något; genom smicker öfvertala. "Lerka
mä’et. Lerka mä en. óm du lerkar mä hästen,
så går han". Allm. Leerk (ipf. lerkä), id. "Ho
lerkä vä óm dilläs ho fikk ä". "Han lerkä sä
länj vä di sä ä vahdt för’n", han arbetade så
länge och försigtigt dermed att det slutligen
lyckades för honom. "Han lerkä vä farbrorom, sä’n
fikk testamäntä". "Han lerkä ut saninga",
framlockade sanningen. Vb. Lerkas, v. d. 1 id. Sdm.
N., d. d. lirke, id. Jfr fn. lerka, stöta, slå;
tvinga.

Lerk, lerkanne, n. lock, varsam behandling.
"Dä va ett lerk mä’et". Ög.

LERPA 1, f. skrynkla. Vg., sm. (Vestbo).

LERPA 2, v. n. 1 göra något tafatt, svagt,
utan besked. Ög.

Lerpet, adj. tafatt, utan besked, Ög.

LERÄFT, lerätt, lärt, n. lärft. Vb. Läritt,
lärt,
Nk.; lärret, Gstr.; lerät, lärt, G.; läret, Ög.,
dl. (Malung); läred, läret (— ⌣), Sk.; läritt, n.
Vg. Fsv. lerept, lareft, læript, lærept, lærift,
læropt,
n. lärft. ÖGL. VML. HL. GL. Spec. Virg.
s. 68. Cod. A. 27, f. 258. S.F.S. 4, 902; fn. lèrept,
f. lärft (lè, partic. demin., ripti, n. linne); n.
lereft; d. lerred, lærred.

Làrs-vinn (pl. -a, def. -an), m. vefstol, hvarmed
saluväf hoplindas. Hs. (Db.).

Lärets-räkkje, f. lärftsräcka. S. Sk.

Lärittä-skjorta, f. lärftsskjorta. Nk.
Lärets-skjorta, f. Sk.

Lärittä-särk, m. lärftssärk. Nk.
lärets-särk, m. Sk.

Lärs-garn, n. lärftsgarn. Nk. Lärets garn,
n. Sk.

Lärs-trå, n. lärftstråd. Nk.

LESAGE, s. laida.

LESSKA, v. a. 1 locka medelst förespeglande
af större fördelar. Hs. (Db., Bj.). Jfr lerka.

LESSMEN. "Ligga sóm lessmen", ligga väl,
så att det ser bra ut och icke stöter ögat; t. ex.
om en väl plöjd åker med raka fåror och fri från
kokor. Nk.

LESTA SEJ, lista sej, v. r. 1 1) gå sakta,
smyga. "Lesta sej bórt, lesta sej efter, fram",
smyga sig bort, fram; följa sakta efter. "Lesta
sej hem", sakta gå hem. "Lesta sej åsta". Lista
sej,
id. Sk., hl. Lista på, v. n. 1 skynda sig. Sk.
(Harj.); 2) någorlunda draga sig fram, berga sig.
"Ja lestar mej holia bra fram". Vg., hl., sm., sk.
Moes. laists, m. spår; laistjan, följa, förfölja; fe.
læstan, följa; fsax. lêstian.

LET (kompar. letarä, sup. letäst), adj. 1) lätt.
G. Ljett, id. Hä går vä ljett lag", det låter sig
lätt göra". Vb., mp., åm., jtl. (Ragunda); 2) icke
dyr, billig. G. Fsv. lætter, lätt. S.F.S. 4, 257;
deraf lætlikhet, f. lättfärdighet. Sv. Pr. K. f. 57;
lætlynde, n. vänligt sinnelag. Cod. A. 27, f. 20
v.; lættelikhet, f. vänlighet, saktmodighet. L. c. f.
275 v.; lættilse, f. lättnad. S.S. 1, 116. S.F.S. 6,
264. Horol. f. 96. Spec. Virg. s. 264; fn. lèttr;
n. lett; d. let; fht. lihti; mht. lihte; nht. leicht.

Let-boen, adj. tunnklädd. G. Fn. buinn,
klädd.

Let-färdig, adj. 1) lättfärdig; 2) lättfotad,
vig; 3) oförvägen. G. Lättfärdig, 1) liflig,
gladlynt; 2) välvillig. Kl.; 3) snabb i rörelse,
qvick, rask. Öl. Lättfäri, id. "Din kvinga ä
holians lättfäri", din hustru är tämligen rask i
sitt arbete. Sk. (Skytts h.). D. d. letfærdig,
smidig i lemmarne, lätt till att färdas.

Letä, f. häfstång, lyftverk t. ex. till stenarne
i en qvarn. G. N. lettetre, n. id.

Ljett, adv. lätt, utan svårighet. Vb.

Ljetten, kvärn-ljetten, m. def. qvarnlätta,
hvarmed man lättar qvarnen. Åm. (Nätra). N.
lette-tre, n. Lätan, n. en inrättning, hvarmed
en qvarn ställes högre eller lägre. Hs.

Läte, n. simblåsa (hos fiskar). Bl. (Östra h.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free