Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅS
MÄJ
453
om sorg, som genom tiden mildras. »Dä mås
falle &v%n», det går bort efter hand. UI. Mäs
ei. maas bort, 1) id. "Värken måddes bort.
Svullnaden mås bórt»v Vm.,vg.,hl.: 2) ttfhä bort,
långsamt aftyna utan märkbar sjukdom eller felfnfi
orsak. Sm., Og. Mås kan, småningom förtäras.
»Pängarne mås bort». HI. Jfr fn. må (måtta
met), terere, adtcrere.
FÖK-MÅs, v. d. tvina bort. »Hanna förMs
på mej». Deraf föfmådd, adj. borttvinad, og.
MASA, måsabär, måsatov, måsserot, mdstippa,
s. mosse»
MASA (ipf. o. sup. masa), v. i. q. båssa.
MÅSA-RO, m. sopvrå vid spisel, der sopor
samlas. Vb. Mäta rå, n. id. Nb. (Cal.). S. ro 3.
NÅSKLYFT, måsfitta, s. mos.
MAT, mate, mått, måttanfåll mättas, måtte,
s. mjäta.
MÅT, s, mata 1.
MATA 1, v. a. o. n. 1 1) skära klent, tälja
dåligt. "Han satt å mata». Hs. (Db.). Meta,
skära. Hs.; 2) göra något sakta och småningom.
»Mata å påta". Og. (Ydre). Fn. meita (meitta,
meitt), v. a. skara; flit. meizan, meizzan; bay.
maissen, id.; moes. maitan, afhugga, bimaitan,
omskära; jfr mag. met, metz, afskära; metélek,
afskärning.
BAK-meta, f. baklår. Hs. (Db.).
Bring-meta, f. refbenspjäll. Hs. (Db.).
KÖTT-META; f. kött-mäta, v. a., s. byU
Mat, n. smått, men idkeligt arbete. Og.
MÅter, m. dålig knif, knif som ej biter. »Den
der kniven ä bara en måtcrV^Hs. (Db.). Jfr
fht. mezses, n. knif (Graff 6, 90): mht&mezzer,
n.; nht. messer, n. id.; bay. måtz, dålig knif;
n. mutel, m. liten knif; fn. mett ill, ra, mejsel.
MAT(A) 2, v. n. 1 böra, nödgas. »Han matar
skåd ’et badfiskan i vakar väddre. He je int
na lostå ti måt». FI. (Qv.).
MÅVA, s. mopa.
MÄ 1, præp. med. Me, id. Allm. Fsv. mafy;
fh. med; fe. mid; fht., mht., nht. mit; moes. mif.
MA 2, s. me 2.
MÄ, maa, konj. medan, under det att. Sm.
Mefa, id. Hs. (Db.).
MÄFFIKKA, f, 1) liten mage; 2) pudendum
muliebre. Sk. (N. Åsbo).
MÄ-FÄRD, f. medfart. G. Fsv. medhfærdh,
mædfærfof. VGL. S.S. 1,178; 2, 237; in.meåfent
MÄ-FÖLJE, n. 1) cg. följe, sällskap; 2)
hustru. »Han har ett bra mäfölje». fm.
MÄGDE, n. pack, följe, samling af dåliga
personer. Åm.,hs. (Db., Bj.), hj. Skojar-mägde, n.
id. Hs. (Db.).
MÄGNAS, s. mage 1.
MÄHÄ, n. & ra. 1) dum, oduglig menniska,
tölp, våp. Allm. Ordet förekommer i denna
bemärkelse i Petri Erici postilla, s. 124; 2)
efterhängsen följeslagare, efterhängsen menniska. VI.,
g.; 3) tafatt qvinna. FI. (NI.). Lapp. rnähä,
lat oeh oduglig menniska; fin. määhä ei. mähä,
mes, tafatt menniska; d. mehe.
MÄ IG A, a. mig a.
MÄIEA, f. vattenarv: Stellaria media. G. Nht.
tniëre,
MÄJ, 1 (pl.-ar), m. lie, som brukas till att
naja säd. Maj’lie, m. id. Ög.,bhl. D. d.
meie-lee, meille, id.; ns. mëje, f. »die sense»
(Schambach, 132); nht. meeg, sädesskära. Befryndade
äro fn. mcekir, fnekir, m. ett slags svärd1? fe.
méce, m.; fsax. måki, ra.; fin. miekka\ moes.
meki, n.; gr. (i&X&Hfåi f.; ryåÉt/ mecy; ill.
triers, maes; slav. meka, id. (KopTt.,*gr?JL ■
MISEPle,1 s. le 1.
MÄöÉ-BOM, m. skaftet på en skördlie. Sk,
(Q%.)i&¥Mäge-stake, m. id. &k* (Onsjö).
Maj 2, nu ftfyn bredd af ett sädesfält, som
man med lien afmäjar; en nåm» afskuren säd;
deraf utmfij, frå^möj, m. när säden faller åt
afskurna åkern. Og. (Ydre), sm.
li Iff&JA 1, f. afhuggen säd, liggande på
marken. Kl.
Maja 2, f. de träpinnar, som sitta i en
ställning vid ändan af en lie för att samla
vårsäden under huggningen. VL,bl. Mäjere(d)e, n.
Bl. Bola, speda, f. id. Sk. S. le 1.
Mäje-kär (hårdt k), m. karl som mäjar säd.
Sm. Mäjare, m. karl som mäjar vårsäd )(
huggare, m. karl som mäjar vintersäd. S. Sk.
Fht. mådåti; nht. mäher; ns. mej er, mäter;
höll. maaljer, id.
Maje-ti(d), m. skördetid. Sm., sk. D.
mete-tid; nht. mähezelt,
MÄJ 2, s. me 1.
MÄJKE-DAG, m. onsdag. G. Fn. midviku-dagr,
in.; n. mekedag, mekdag, m. onsdag; midoika^ t
midvecka, midten af veckan; fht. mittaweefta,
f. onsdag (Graff 5, 358); kärnt. mittak, m. (Lexë*,
50); bay. mziiiche, midche (Schracllcr, 2, 651);
swz. mäktig, m. id. (Stalder, 2, 194).
MAK, s." me 1.
MAKA (a, -a), v. n. slå tunnbaud; barnlek.
FI. (NI.).
MAKK ei mekk, -a, f. ylleskjorta. Vb.
(Lycksele). Troligen af fin. mekko, arbetares öfverrock.
MÄKKAN, s. me 2.
MÄKRÄ, v. n. 1 1) bräka: a) om getter.
Jtl-Mekkrä, Sdra.; mäkär (ipf. makro), id. Vb.; b)
om fS£’ "Fåre mäkrar». FI. (Öb.); 2) säges
äfven om horsgökens gnäggande. Sdm. N. mækra,
bräka; d. d. mæggre; nht. meckern; lapp. mekot;
fin. mökötän, id.
Mäker-bass ei. mäkkel-bäss, ra. enkel
^beckasin, horsgök. Mdsa-mäkkrd, ra. id. FI. (Öb.*).
Lapp. meke, id. S. bass.
MÄ Ii 1, n. födslomärke, medfödt tecken p.t
kroppen. Vm.,sdm.,nk. Fåtdeh-jiäkk, m. id. Mont.
Deraf elds mol, n. eg. eldsmärkc; st kallas ett
brunt födslomärke och tros uppkomma, om maa
i förtret kastar någonting mot en hafvande
qvinna. Sdm. Nht. mal, n. fiäck; kärnt. mål, n.
(Lexer, 188); fht. meita, f.; mht. mail; österr.
mail, id. (Höfer 2, 227); bay. matten, f. pl.
hudfläckar; muetter-mailen,f. pl. moderfläckar (Schm.
2, 564); nht. muttermål, n. moderfläck; fe. mål,
mod, n. fiäck; skot. mail; e. molé, id.; moes.
mail, n.? fiäck, rynka; It. macula, f. fiäck; skr.
malqt, fiäck, märke. Bcufey 1, 478, 500.
MA Ij 2, s. malå*
MALÅ 1, v. a. 2 1) tala. »Kan du inte mäla>
påg? Hau kan hvarken malå eller tala». HI.,åk.,
bhl. »Mor mälte (el. raälade) um dä». Sm. Mela,
G. Mjäla, Bhl.; möta, id. S. Sk.; 2) anmäla,
omnämna. »Malå viv», i kortspelet marriage.
UI.,bl. Mälta, v. a. 2, a) omnämna. S. Sk*; b)
meddela. Dis. (Tössbo). Fsv. masta, mela, v. a.
a) tala, säga. VGL. GL. Diär. af B. 117, 20;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
