- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
486

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - OMS ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att, gikk ómsuss”. Vb., nb. Umsónst, id. Sm.
(sällan brukl.); umsyss, umsys, id. Nk., g. Fsv.
omsonst, omsunst, omsyss; fht. ohnsonst, onsonst,
id. (af un·; ohne, utan; son, ersättning,
vedergällning); nht. umsonst, umsust; ns. ummesijs, id.
Jfr sona.

óM·STYRA, s. styra.

óM-SVT, s. syta.

óM-SÖMMA, v. a. fråntaga skoningen på en
häst och litlägga densamma med nya söm. Sm.

óM·SÖRI (ipf. rjä), v. a. 1) draga omsorg om;
2) försörja, underhålla. Vb.

óMTRENT, adv. omkring, ungefär. Sk. (N.
Åsbo). D. omtrent.

óM-TYKKELI(G), adj. behaglig, älskvärd. Vb.

O-MYKKE, omykken, omykyt, ov·mykjyt,
ovmöet, s. mykill.

O-MÅNSAM, s. mån 2.

O·MÄGNAS, s. mage 1.

O-MÄGTIGER, omägtu, s. magt.

O·MÄLT, s. mäla 1.

O·MÖJLIG, s. möjlig.

óM-ÄRJNINGS-POTÄTER, s. ärja.

ON 1, -en, m. ugn. Sk.; ómm, umm, Bhl.,vg.;
ómm, Vl.,hl. (Viske h.); ómm, omn, Vb.: umn,
Hs.; ómn, Jtl.; un, Fl. (Nl.); övn, m, id. Bl.
(Östra h.). Fsv. ugn, oghn, ofn, omn</i>, SML.; fn.
ofn el. omm; ny isl. ónn; n. ogn, om, omm;
d. ovn; fht. ofan, ovan; nht. ofen; schwab, of;
fe. ofen; skot. oyne; e. oven; moes. auhns, m.
ugn; lett. ugguns, m. eld; lit. ugnis; serb. ogon,

m.; böhm. ohen, m.; slav. ognï (Kopit., gl.);
ryss. ogónj, ognj; lt ignis, m. eld; skr. agni, m.
eldens gud; eld; hindost. agni, eld.

Bager·ōn, m. bakugn. S. Sk. Bak-omm,
m. Vg.,sm.: bak-un, m. Fl. (Nl.).

Bager·ons-skul, n. skjul öfver en bakugn,
då denna är murad så att han framskjuter
utom huset. S. Sk.

Kakel-ómm, kakkel-umm, m. kakelugn. Vg.,
bhl. Kakkel-on, m. Sk.

Omm-aLen, m. bakugnshällen, murad botten
i en bakugn. Hl. (Värö, Frillesås). Ons-ären,
m. id. S. Sk.

ómm-bänk, m. skåp i spiselmuren; finnes i
de flesta gamla stugospislar och är en uppemot
taket vid sidan af spiseln ini sjelfva muren gjord
fördjupning med lucka för. Vg. (Vartofta h.).

On·dör, f. ugnsdörr, dörr för öppningen
af en bakugn. S. Sk. D. ovndør.

On-fjel, f. bräde eller lämm framför
öppningen af en bakugn. Sk.

Ong-bänk, m. mindre säng nära järn-ugnen.
Sk. (Bjäre h.).

Ongs-giman, n. öppningen till en bakugn.
Fl. (Öb.). Ungs(g)ima, Gstr.; ugnsmunn, m.
Ög. Fn. giman, n. spricka, öppning.

Ong-sla, f. inmuradt bräde på en bakugn
att derpå sätta nägot. Hs. (Bj.). Omn-sla,
f. id. Jtl.

On-kóst, m. 1) eg. ugnsqvast; 2) en stake,
i ena ändan ombunden med halm, hvarmed
askan sopas ur bakugnen. S. Sk.

On-hul el. on-hull, n. öppningen, hvarigenom
bakugnen uppeldas och som stänges genom
on-dörn. S. Sk. D. ovnhul.

On-rage, f. ugns-raka. S. Sk.

On-skägg, n. öfre kanten af kappan på en
spis eller bakugn. Sk.

On-ler n. ler, hvarmed man tillklinar
onfjeln, sedan brödet är satt in i ugnen. S. Sk.
D. ovnleer.

Ongs·baL, m krans öfvanom spisöppningen,
der kåpan börjar. Sdm.

On·tórr, adj. torkad i eller på en ugn;
torkad genom ugnsvärme. ”On·tórrt korn”.
S. Sk. D. ovtorret.

On-viska, f. en viska brinnande halm ini en
bakugn för att kunna se då man skall sätta
brödet i ugnen. S. Sk.

Ri-un, m. ugn för torkning af säd. Fl. (Nl.).

Ong-stånden, adj. som har stått länge i
ugnen; om bröd. Ul.

Ungs-täpp, ung-täppa, s. tapp.

Ungs-trull, s. tallkä.

ON 2, s. o 2.

ON 3, s. ond.

ONA SIG, v. r. 1 (i nekande satser): stilla
sig, hålla sig stilla, lugna sig. ”Han kan inte
ona sej”, säges t. ex. om en sjuk menniska, som
är orolig eller en förspänd häst, som ej är stilla
i seldonet. Bhl. Jfr ir. on, subst, tröghet, lättja;
ona, adj. trög, lat.

ONA VE, s. orna 2.

O-NADUGUR, s. nåd 1.

ON-ARDUGUR (n.-dugt), adj. vanartig; om
odygdiga barn. N. G. Onarig, unarig, adj.
obeskedlig, illa artad. Sm. O-nalig el. onaluq,
adj. 1) otålig, orolig. Ul. (Rosl.), sdm.,vg.; 2)
ondsinnt, skrikig, gråtig. Sdm.,vg.; 3) butter,
ond, ondsinnt, vresig, tvär. Sdm. (Björkvik, Ornö).
O-gnalig, id. Vm., ul. Fsv. onardh, f. vanart,
ondt sinne. S.F.S. 3, 35; nht. unartig, adj.
Jfr onadugur.

ONAS, v. d. 1 hota. ”Han onas ti slå i häl
onó”. Fl. (GK., NK., K., P.). ”He je meir
karaforor å verkställ än ti onas”. Fl. (Nerpes). Fn.
ógna, injaga skräck; ógn, f. fruktan; fsv. oghn,
f. id.; moes. ogan, att frukta.

O-NASKLIG, adj. mycket snuskig, osnygg. Hs.,
vm. O-snaskig, onaskug, id. Mp.,sdm.,vl. O
intens. Jfr naskug.

OND, adj. (såsom i riksspr.), vred, ondsinnt
m. m. Deraf i munarterna:

On, m. hin onde. Dls.

Ondt, adj. n. ”Ja har ondt i me”, jag är
orolig, bekymrad. Fl. (Öb.). Ondt åt, adv.
1) olycklig, af olyckligt förebud. ”Dä ä ondt
åt”. ”Dä stunnar ondt åt”, en olycka väntar.
”Dä ä ondt åt en”, det är ondt åt en, det är
beklagligt med honom. Vm.,nk.,vg.,sm.

Ond-mora, f. fulslag. Sdm.

Ondt-möte, n. hastigt påkommande
sjukdom eller ett häftigt illamående utan
föregående känningar; förmenas härflyta af ondt möte
eller något ”ondt i vädret” hvilket man
påträffat under vandringar eller resor. Härmed
menas ett slags olycksbringande, luftigt och
osynligt väsende. Ög., m. fl. Jfr. L. F.
Rääf, saml. 1, 91.

Onna väla, n. onda bettet, värk med
bulnad invid fingerbenet Ög.,kl. Dö(d)a edern,
m. def. id. Sk. (Onsjö).

Onn-skórv, m. ondskorf: Tinea capitis. Ög.

OnnäS (ipf.-ä), v. n. blifva ond. ”Onnäs
på. onnäs över”. Vb.

Ut-ondt, n. utsot, Nk.

ONDA s. vanda.

OND-MORA, a. ond.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free