- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
512

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - PUL ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

S.S. 1. 126; fn. púki, m. smådjefvul; pokr, m.
buseman; gl. d. puge, spöke; d. d. (Slesvik)
puk, nisse, tomtegubbe; lett. pûkis, drake;
fornpreuss. pickuls, djefvul; e. dial. pouke, id.: skot.
puke, en ond ande; e. puck, spöke; fris. pück,
litet troll (Outz. 257): ir. puca, spöke; fin. peiko
el. peikko, ond ande. Jfr skr. pûgja, adj. som
förtjenar dyrkan, pûg, dyrka, tillbedja.

Pókker, m. hin onde. Allm. ”Te pókkers”,
till helvetet. D. pokker.

Puka·lär, n. eg. djefvuls-läder; så kallas
en hvitgul svamp i gamla träd och på
plankväggar. Hl.

Puka·nyp, n. blå fläckar på en menniskokropp;
tros förorsakade af puken eller hin
onde. Sm.

Puke·naver, m. djefvul. Ög. (Ydre).

Puke nisse, m. djefvul. Ög. (Ydre). S.
nisse 1.

Puke-ris, n. eg. djefvulsris: Solanum
dulcamara. Hl. (enl. Wahlenb.). Bos-ört, f. id. Bl.

Puk-hvete, n. eg. djefvulshvete:
Melampyrum arvense. Götal. Skälle, id. Sveal.

Puk-skinn, n. ett slags sår på hästar. S. Sm.

Puk-törne, n. eg. djefvuls-törne: Ononis
spinosa. Sk.,g. Räv-blomster, n. Bhl.;
varg-basse, m. Ög.; ljung·pinnar, m. pl. id. Sk.

Päuk hagre, m. eg. djefvuls-hafre:
Polytricum commune. G.

Päuk·smöjr, n. eg. djefvuls-smör, trollsmör;
så kallas vissa gula, blöta svampar på murkna
stubbar: Athalium septicum. G. Bårå-drit,
n. Ö. Dl.

Päuk-spytt, n. eg. djefvuls-spott; slem
(innehållande insektägg) på växterna. G.


PUKE 2, m. en mindre kolmila. Dls. Jfr puk l.

PUKEN, pukig, puk ryggig, s. puk 1.

PUKKT-OST, s. ost.

PUL, s. pula.

PULA, v. n. o. a. 1 1) idkeligt och oafbrutet
arbeta och anstränga sig; träla, arbeta långsamt
och besvärligt. ”Pula mä nået”, företaga något
med omsorg och flit. Svea-, Götal. Puul (ipf.
pulä) id. ”Han pulä å arbaitä bå natt å dag”.
Vb. Påla, v. n. 1 arbeta starkt, flitigt läsa och
skrifva. ”Ja pålar óm da’n mä dä”. ”Pålå å
läsa”, läsa flitigt. Vm.— sm. l (ipf.-ä), id.
”Han sat å pålä heele dagen vä nä”. Vb.: 2)
drifva på, slå, t. ex. en spik att han går in i en
vägg. ”Han pulä in spiken”. Vb.,vg.; 3) slå
illa på trumma. Vg.; 4) bringa någon att tro
det otroliga. ”Han pulä ti mäg’n lögn”, han
pluggade i mig en lögn. Vb. ; 5) laborem
venereum exercere, coire cum femina. Svea-, Götal.
Fn. púla, v. n. a) träla; b) ideligen stöta på.

Pul, n. 1) strängt arbete, besvär, möda.
”Ja ha haft ett fanders pul mä detta”.
Vm.—hs. Påjl, n. id. G.; 2) semen virile. ”Han
ga’na ett pul”. Ög. (Ydre). Fn. púl, n.
mycket strängt arbete; stöt; gl. sv. puul, n. strängt
arbete: ”han kom undan med puul och stor
lifsfara”. Tegel, Gustaf I:s hist., 2, 55.

Pulare, hore-pulare, m. horkarl. Sdm.—sm.
Hore-gniare, m. id. Sm. (Jfr gne 2).
Kalv-pulare, m. en som har tidelag med kalf. Sdm.
(Ornö). Holl. pol, m. horkarl.

Pul-pina (ipf. o. sup. id.), v. a. plåga (djur)
genom starkt kramande. Fl. (GK., NK.).

PuLsam, adj. besvärlig, ”Pulsamt arbait”.
Vb.—hs. Gl. sv. pulsam, adj. besvärlig. ”En
stenig väg är pulsam vandra”. Laur. Petri
post. (3:e sönd. i adv.). Sv. kyrkob. (Dan. 9,
25); ns. pulig, adj. besvärlig. ”Pulige arbeit”,
(Richey, 194. Danneil, 162. B. W. B. 3, 373).

Pålk, n. besvärligt arbete, knåpsyssla. Hs.

Pålka, v. n. 1 knåpa, ifrigt arbeta. Hs.

Pålkänsam, adj. arbetsam. Hs.

Lket (lköt), adv. arbetsamt,
besvärligt. Hs. (Bj.).

Trumm-pulare, m. trumslagare. Gg.


PULL, -en, m. den öfversta uppstående delen
på något, topp: 1) kull, Öfversta delen af en hatt
eller mössa, som eg. omgifver hufvudet. Hatta-puull,
mösse-puull. Sk. bl.; 2) Öfversta delen på
en väderqvarn. Mölle-puull. Sk. (Vemm,, Ox.);
3) öfversta delen, hvalfvet på en bakugn. Sk.
(Ox.). D. puld, deu öfversta uppstående delen
på något; hatte-puld; e. poll, hufvud; ns. polle,
a) hufvud; b) topp; poll haar, n. håret på
hjessan (B. W. B. 3, 351, 352); poll el. pull, m.
tupp, spets (Richey, 140).

PULLA (pl.-lor), f. 1) höna; kyckling. Allm.
Pull, f. id. Vb. Pull, pull! lockelserop på höns;
2) liten flicka; skämtsamt, smeksamt. Allm.; 3)
cunnus. Götal. Frans, poule, f. höna.

Pullka, f. liten höna; lockelse på höns.
Demin. Nk.

Pullä, v. n. locka kycklingar. G.


PULLING (pl.-ar), m. larv till spyflugan. Bl.
S. pudding.

PULLK, f. lappsläde, den mindre och prydligare,
hvarpå Lappen åker fort eller skjutsar
herremän. Vb.,nb. Lap., fin. pulka, id.

PULLMA, s. pyllma.

PULLS 1, m. puss, vattenpuss. Vg.,ög.,sm.
(Östbo). Fn. pollr, m. vattenhåla, sump; lt. palus,
träsk; lett. palts, vattenpuss; skr. púla, f. moras,
der man ej kan färdas.

Pullsa, v. n. 1 gå och plaska i en
vattenpuss, gå i vatten. Vm.,ul.,ög.,vg.,sm. ”Pullsa
el. pulsa i snön”, gå i djup snö. Vm.


PULLS 2, m. huddragare, märrflåare. Bhl.
Lt. pellis, f. hud. Jfr pel.

PULLS 3, m. (såsom i riksspr.) lång stång
med en rund träklump eller trissa, hvarmed man
stöter i vattnet för att skrämma fiskar i not eller
nät. Pols, m. Vg.; punns, m. Hs.; pullse-stöt,
m. id. Vg. (Skarab.). D. d. puls; holl. pols,
m. id. Deraf i munarterna:

Pullsa, v, n. 1 1) eg. (såsom i riksspr.)
slå med pulls i vattnet för att jaga fiskarne 1
nät eller not. Punnsa, id. Hs.; 2) slå eller
röra i vattnet, så att det stänker. ”Pullsa inte
i vattnet”! Ög.,g. D. d. pulse, id.; holl.
pollsen; ns. pülschen (Richey, 192).

Pulls-not, f. not hvari fiskar fångas genom
pullsande. Hs.


PULLS 4, m. seldyna. V. Dl. (Lima).

PULLSA, s. pulls 1, 3, pyllsä.

PULLT (pl.-ar), m. liten träbit eller trästycKe,
som blifver öfver vid snickares och timmermäns
sågning. Bl.

Pullting, m. liten knubb. Hl. (enl. Osbeck).


PULLÄ, i tales, pullä i hul, ett spel med
slantar. G.

PUMMS 1, m. ett sätt för skobottnens
sammansättning; i det att becktråden drages ut och in
genom både bindsulan och den yttre sulan. ”Sy
stövlar på pumms. Pumms-stövlar”. Allm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free