- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
519

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - RAB ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

RABBA 2, v. n. 1 verkställa slåtter å ojämn
mark. Hs.

Rabb-slåtter, n. stenbunden äng, som bär
föga gräs. Hs.

RABBA 3, v. n. o. a. 1 1) snålt rycka till sig,
slå under sig. G,; 2) rispa; vid förbigående
eller annan rörelse komma för nära något som
sårar. "Jäg rabbä mäg i döra-grepan". Vb.
Jfr rappa 1.

Rabbugur (— ͝ ͝ ),adj. som rifver till sig,
slår under sig. G. (F.).

RABBA 4, v. n. 1 någorlunda gå an. A. "Hur
står dä te"? B. "Dä rubbar av (el. rabbar te)". Sdm.

RABBE, m. lemningar efter en mur eller
stegärdesgård. Deraf sten-rabbe,m. Hl. (Viske h.).
Jfr n. rabbe, rabb, m. jordrygg, lång och något
upphöjd bank, torr vall.

RABBIS, i tales, "stå rabbis", stå bocken,
mägta, stå ut med. "Ja får nog stå rabbis, när dä
gäller". Vm. (Norbergs sm), ög.

RABBLA, v. n. 1 1) eg. upprepa fort och illa
något som säges, tala mycket och utan
sammanhang. Allm.; 2) göra dåligt arbete; skrifva fort
och slarfvigt. Ög. Rappla, id. Fl. (Nl.). E.
rabble, v. n. prata strunt; swz. räbeln; holl.
rabbelen; ns. rabbeln, pladdra. Jfr raffla 2.

Rabbel, n. osammanhängande tal, drafvel.
Sm. Rappel, n. Fl. (Nl.). Skot. rabble.

Rabbla, f. pratsam qvinna. Ög.

Rabbler, m. pratmakare. Sm.

RABB OKS, m. småsik: Salmo albula. Vb.

RABBUER, m. en som efter sjukdom
vederfås och börjar arbeta något. G.

RABUS, 1) f.? hastig oreda. Vg.; 2) adv.
genast. Ha. (Db.). Nht. dial. (Nassau) rappus, f.
ifver, brådska, af vrede (Kehrein 1, 323).

RAD 1, adj. 1) snabb, hastig, lätt att
verkställa; beqväm. "Dä ä så radt att ta te. Dä
går raast att göra så. Dä ä ej så radt". Sk.
(Harjager, Ing., Frosta, Färs), hl.,sm. Ra(d)
(kompar. radänä, superl, radäst), snar. "Hä
var int radt dill å få det kunde ej snart
erhållas. "Hä jär radt gjohdt. Hä jär radänä sagdt
än gjohdt". Vb.; 2) flink, rask i arbete, qvick
att göra något. Fl. (Öb.); 3) som är nära till
hands, tjenlig till, lätt att göra; som fort kan
ske. "Hä jär radänä driikk än sup vä skeda",
det går fortare att dricka än äta med sked.
"Radäst gjodht", lättast, fortast gjordt. "Rudänä
jär’n taga ve’n ti veahusä än ti skogen. Radäst
järn i vearon". "Radästä vajen", ginaste vägen.
Vg. Fsv. radher (n. radt, ratt, rat), adj. hastig,
snabb. Alex. 764, 4830, 7919; fn. hrađr, rađr;
n. rad; d. d. ra el. raj; fe. hräd (hräd); fht.
hradi; holl. rad; nfris. red; it. ratto, id.; moes.
raþs, lätt, görlig: εὔϰοπος; gr. <b><i>ῥᾁδιος</</i>b>, lätt,
beqväm, hastig; ῥάϊστος,, lättaste, snabbaste; jfr´
skr. ra, m. hastighet; raja, m. id.; rajishtha,
snabbaste. Benfey 1, 54.

O-radt, n. adj. ej nära, ej för handen, icke
lätt eller fort gjordt. Vb.

Ra-brukt, adj. n. lättbrukt; som är lätt
att bruka eller sköta; om hemman eller åker.
"Ra-brukt hemman". Sm.

Radt, adv. 1) lätt; lätt till hands. Hä
jär radt åt". "Hä var int radt åt", det fanns
ej på nära håll, var ej lätt att i hast
verkställa. "Hä var int radt åt att få mat i sko
gjen. Hä var int rådt dill å byggj’n körk".

Vb.,nb. "Dä ä radt nókk å betala, óm en
bara ha pänga". Sk. (N. Åsbo); 2) flinkt,
snällt, ordentligt. Fl. (Vörö i Öb.). Fn.
hrađa, adv. hastigt; d. d. raa el. ra; fe. rađe, id.

Radt·dill, adv. beqvämt, nära till hands,
lätt och fort verkställbart. Kompar. radare dill,
superl. radast-dill. Vb.

Ra-faren, adj. 1) lätt skött, lättbrukt; om
åker. "Den joren ä rafaren"; 2) beqväm att
färdas; som kan fort befaras; på hvilken man
fort kan färdas. "Rafaren väg". Sk. Ra(d)furi
eller ra(d}förä, id. "Den väjen jär ra(d)förä",
på den vägen kan man färdas fort. Vb.; 3)
lätt åtkomlig, användbar. "Dä ä rafaret att
dras mä". Sk. (Frosta, Ing.).

Ra-fängd, adj. 1) beqväm, behändig, lätt
att komma åt; 2) rask, driftig; som väl och
hastigt låter sig göra, går ur händerna. Bl.
sk. (Ö. Göinge).

Ra-gént (superl, ra-genast), adv. 1) hastigt
eller lätt åtkomligt. Sk.,hl.; 2) klart, tydligt. Hl.

Ra-händt, adv. hastigt till hands, beqvämt,
lätt verkställbart. Hs. (Db.), sm.,sk. Fn.
hradhendtr, adj. behändig, hastig i sitt arbete.

Ra-vändt, adv. hastigt gjordt, åstadkommet.
Sk. (Ing.), hl. Ra-vindt, id, Hl. N. ravint, adj.

Rå-fängt, adv. hastigt, raskt. Bl.
(Gemshögs s:n).

RAD 2 (n. radt), adj. rak. "Raa vägen", raka
vägen, ginaste vägen. "Han gikk ra håll dit".
Vb.—sm. Gl. sv. rader, adj. Laur. Petri post.:
"han går sitt radha håll, lika som han thet intet
hört hade"; n. rad; nht. gerad, id. Rad 2 är
måhända samma ord som rad 1. Enligt Ihre (gl.
2, 373) af rad 3.

Ra, adv. 1) rätt fram, ända fram.
"Raframm, ända ra framm". Hs.,kl. Rade, id.
"Rade sönna", rakt sydlig. Kl.; 2) just. "Ra
hänne ve midaftan". Sk. (Ing.). N. rade.

Ra·hall, adv. rakaste hållet, genaste vägen,
direkte. "Resa rahall te Stókkholm". Sm.


RAD 3, f. (såsom i riksspr.) flera i en linie
invid hvarandra befintliga ting. "Ho går ikke så
väl i ra(d) mä honom", hon drager icke så jemnt
med honom, delar icke ljuft och ledt med honom.
Vm. (Norbergs s:n). "I ena rad", oafbrutet. Sm.
Raaj, f. rad af kreatur; egentl, en rad af renar
som gå med lass, hvarochen med töm fästad vid
den föregående lassakja. Vb. Fsv. raþ, f. rad,
ordning. Run-urk. 1763: "i raþu"; rad, f. Kg.
Styr. s. 24; fn. röð (gen. raðar); d. rad.

Rada (ipf. o. sup. rada), v. a. o. n. 1)
ställa upp i en rad. Vb.; 2) gå i en rad efter
hvarandra; om boskap. "Rada av". Fl. (Nl.);
3) styra (en kälke eller släde) utför en backe
att det ej stjelper eller kommer i släng. Vb.

Rad-band, n. 1) såsom lemning efter
katholska tiden gafs mot slutet af förra århundradet
i Vesterbotten såsom leksak åt barn åtskilliga
tillverkningar under detta namn och användes
dertill kulor af trä, ben, glas m. m.; äfven
perleband hade stnndom denna benämning; 2) då
skördefolket går efter hvarandra på en rad
att afmäja säd. "Gå i rabånn". Ordet nyttjas
egentligen då säden aftages med handskära,
såsom ännu på några ställen. Sm.

Radda, f. 1) rad. "E lång radda med
menniskor". Ög.,nk.,sm.,vg.; 2) lång rad af
personer, lång hop. "En hel radda menniskor.
Där va en lång radda mä dållie hus". Sk.,sm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:30:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free