Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - RAK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av, ikring, i väg, på, åsta, efter"; 2) hastigt
uppväxa och blifva lång. "Raka i vädret"; 3)
störta, häftigt och oförsedt falla med mycket
buller. "Raka kull, ner", Allm. Jfr räka, räkja 2.
Raka, tórr-raka, f. långt, på rot stående,
torrt träd. Ul.,dl. (Ohre).
Rake gåLa, pl. efterräfst. "Han höllt
rakegåla mä luen sin". Ög. (Ydre).
Rake-lång, adj. förflugen i talet; som ej
har tand för tunga. Hs. (Db.).
Rakk, n. flackande. Vm. m. fl.
Rakka, v. n. 1 fara hastigt, löpa hit och
dit, ofta färdas, flacka, skakas på åkdon. "Han
gör inte annat än rakkar i böjden. Rakka av å
ann". Mycket allm. N. rakka, flacka omkring.
Rakk·bud, n. ilbud; oförväntadt tillfälligt
bud. Ög. (Ydre).
Rakkla, v. n. 1 fara tidt och ofta, flacka.
"Han far å rakklar ómkring". Svea-, Götal.
Rakkäl (ipf. rakklä), v. n. stryka omkring
efter vägarne, ströfva omkring i sysslolöshet. Vb.
Rakkel, n. landstrykare, landtstrykerska.
Ordet brukas i sammans, t. ex. rakkel·kóna,
f. rakkel-hund, m. Vb.
Rakk-ärenden, n. pl. def. ärenden som
man skall flacka med fram och tillbaka. Vm.
Rakä-ba(d) n. 1) ifrigt sökande efter en
sak. "Dä ä ett så’nt rakäba ätter halm i år";
2) väsen, oreda, villervalla. "Di höll ett tókkä
rakäba på kroa i kvälls". Nk.
By·rakka, f. bondracka. Allm.
Fylle·rakka, f. fyllehund. Allm.
Hunda-rakka el. hundrakka, f. hynda. Allm.
Lögn-rakka, s. ljuga.
Rakkare, m. 1) eg. (såsom i riksspr.)
bödelsdräng och hudafdragare; 2) hin onde. Fl.
(P.), bl. Rakken, m. def. Bhl.; rakkingen, m.
def. id. Vg.,bhl. Holl., ns. rakker, bödelsdräng.
Rakkare-dräng, m. bödelsknekt. Vb. Ns.
rakkerknecht (Richey, 204).
Rakkare-göram n. göromål som
tillkommer rakkaren. Att skära ned en sjelfmördare
som hängt sig, räknas för ett rakkare-göra,
hvilket ingen ärlig man kan åtaga sig. Götal.
Rakkar-mat, m. en person som förtjenar
komma under bödelns hand. Vb.
Rakkar-pakk, n. kringstrykande familjer af
zigenare; slödder. Allm.
Rakk-ber, n. odon: Vaccininm uliginosum.
Dl. Jfr otter-bär.
Rakk-bers ling, n. riset till odon. Dl.
Rakk-kummå, m. Anthriscus vulgaris. Dl.
(Elfd.), Ehuru kumin är ett fornsvenskt och
forngermaniskt namn (fht. chumin, cumil, cumi,
m. Graff 4, 399), torde dock svenska
dialektordet karve, m. som i dalmålet betecknar alla
umbellater (fn. karfa, f. korg) och hvaraf vi
hafva mlt. carvi, kummin, vara äldre. Kummin
åter är det sydeuropeiska cyminum, kummin.
Hos Harpestreng kallas cyminum Tysk kummin,
carum deremot Dansk kummin.
Rakk-sto n. 1) en hop löpska hundar; 2)
slödder. Hs.
Skvaller-rakka, f. sqvallerbytta. Kl.,bl.
Rakkla, v. n. 1 göra något som ej duger.
"Rakkla upp en gärdesgård, ett hus". Vm.
Efter-ralltare, m. en som springer efter.
"Två ljus, två spjut, fyra gångare, en
efter-ralltare". Gåta. Runa 1847, s. 42.
Rall el. raller, n. sqvaller. Nb.,vb.,dl,hs.,
vg.,sm. Rallt, n. id. "Kallt å ballt". Ög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>