- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
535

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - RIN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rännsel, f. torrvärk, gikt; ilning i
kroppen. Nb. (Lule, Ö. Cal.), vb. (Nordmal.), jtl.,
hs. N. rensl, rænsl, n. gikt.

Ränn·snöru, f. snara, hvarmed foglar,
harar m. fl. fångas. Vb.

Ränn-spel, n. qvinna som löper med
sqvaller. Fl. Löpe, nöt·löpe n. id. Fl. (Ingo).

Ränn·stang, f. stång på hvilken sjelskytt
kryper fram, med ena knäet på stången, som
liknar en med, och genom en på densamma
gjord särskild inrättning vid skjutandet
erbjuder stöd för bössan. Fl. (Qv.).

Ränn stav (pl.-ar), m. staf som nyttjas af
skidlöpare, i nedra ändan järnskodd och
försedd med en trissa, i öfra ändan försedd med
spjut, då han nyttjas af jägare; i annat fall med
ett slags liten skyffel att dermed afskrapa snö
som fastnat vid skidorna. Vb.

Ränn-såg, n. död-sjö; när vattnet drifves
upp på land och sedan rinner ut i sjön igen. Bhl.

Ränn uks, rönn-uks, m. tjur. Dl. ([Elfd.,
Särna). Jfr ron, råne, ränsa.

Ränn-ögggla, f. rännsnara. Sm.

RINSL, s. rinna.

RIOTA (pr. riot, pl. riotum, ipf. rot, pl. rutum,
sup. rutiđ), v. n. ryta, råma. Dl. Rauta (pr.
rautur, pl. raute, ipf. raut, pl. rutu, sup. ruti),
G.; raut (ipf.-a), röut (ipf.-ä), Vb., nb.: râuta
el. råta, Hs.; röta, Vg.,vl.,nk.,mp.; röda, Bhl.,
sk. (Frosta); ruta (ipf. rôt el. röt, konj. rôte,
el. röte, sup. rûtet), Vg.; ryta (ipf. röt), 1) id.
"Fät röt nyss óppe i berge". V. Dl. Rójta, v.
n. 1 el. rójt·skrika (ipf. rójtskrek), v. n. ryta,
ropa med rytande röst. .Nk.; 2) vara brunstig;
om svin. "Soa ryter". Ög. (Ydre), sm. (Vedbo).
Fsv. riuta, ryta el. röta, tjuta, ryta. Patriks
saga, s. 16. Sv. Med. Bib. 1, 216. Kg. St. II,
50. S.S. 1, 129. Cod. Bildsf. s. 214; fn. hrjóta
(pr. hryt, ipf. hraut, sup. hrotit), tjuta, vråla;
rjóta (pr. rýt ipf. raut), tjuta; rýta (sv. böjn.),
grymta; fn.,n. rauta, vråla, böla; n. rjota,
brumma, grymta; fht. riozan, gråta; fe. reótan, id.;
moes. rauhts, fremitus. (Grimm, gr. 2, 203); gr.
ῥοδεῖν, larma, brusa, knota; lt. rudere, vråla;
skr. rud, tjuta.

Rötande, n. bölande. Vg. Fn. rautan.

RIPA 1, v. a. 1 1) repa, göra repor i något
(glas, trä m. m.). Ul.,hl. Rip (ipf.-ä), Vb.;
ripä el. räjpä, a) id.; b) skrifva dåligt. G.; 2)
plocka sönder. "Gammalt ópplags gos dåger
ripa sunder ti driv". Fl. (Nl.). N. ripa, göra
repor; fht. ripan (ipf.-reip), fricare.

Ripa 2, f. repa, liten strimma, fin skåra i
glas o. d. Allm. Ripä, f. G. N. rip.

Rippsä (ipf. rippsä och rippstä), v. a. repa,
rispa af; om fjäder. G.

RIPPA, f. lättsinnigt, liderligt fruntimmer. Sm.,
hl.,bl. Rippä, f. G. Fht. hripa, f. (Graff 4,
1146); mht. ribe, f.; nht. dial. (Frankfurt am
Main) riebche, id. Jfr gl. frans, riber. v. a.
förföra. Diez, etym. wb., 287, 309.

RIPPSÄ, s. ripa 1.

RIPS, n. vinbär: Ribes rubrum. Götal. Risp,
n.; rips-bär, n. id. Sk., hl. D. rips.

Ripse-boske, m. vinbärsbuske. Sk.


RIPÅ, s. repa 3.

RIS 1, n. liten skogslund; blott i namn på
dylika t. ex. Lya-ris, Ris-hultet. Kl. Rais, n.
ris, buske. Dl. Fsv. ris, n. ris, buske; fn.
hris, n. kratt, buske, ris; n. ris, id.; fe. hris,
n. löf; fht. rîs, hris, n.; nht. reis, n. ris, telning,
qvist; holl. rijs, n. id.; d. ris, n. a) tunn qvist;
b)(i äldre språket) liten skogslund, kratt.
Måhända af fn. risa (reis, risit), surgere, likasom
lt. surculus,, m. ris, telning, af surgere.

Brum-ris, n. ris efter löfqvastar, som
användas till fårs och getters utfodring under
vintern. Sm. (Finnveden). S. brumm.

Får-ris, n. riset efter de torkade löfkärfvar,
som gifvas at fåren under vintern. Sm.

Get-ris, n. ung tallskog, som om vintern
begagnas till bete åt getter. Dl. (Floda).

Gikt ris, n. Solanum Dulcamara, L.
Galenbär, n. id. Sk.

In-raisa, s. sid. 293.

Hara-ris, n. Spartium Scoparium, L. el.
Sarothamnus scoparius, Koch. Sk.

Klipp-ris, n. klippt ris af Empetrum
nigrum eller Lycopodium annotinum, Selago, att
strö på golfvet. Sm.

Jung-fru-ris, n. gullris: Solidago
Virgaurea. Vl. Räv·tunga, f. id. Vb.

Rasp-ris, s. rasp-gräs.

Rais-stakk-fugel, m. sparf. Dl. (Mora).

Risa, v. a. 1 2) rensa ängar m. m. från ris
och löf. Alm.; 2) stänga en gärdesgård,
gärda. Sm.

Risare, m. en som med ris och spö
afstraffar brottslingar. Fl. (Nl.).

Ris ale, n. smått ris. Kl. Demin.

Ris·bit 1, m. löfknif, löfhack, liten skära att
afhugga löf med. Sm.,kl.

Ris bit 2, m. Hörer ordet hit? Betydelsen
är årsgammal bock. Vb.,vg.,sm.,hl.,sk. I
andra munarter resbit, respit, ressbit, ribitare,
id. Överårad bókk, m. bock som är 2 år
gammal. Hl. (Värö); dubbel-bókk, dubbling, m. id.
Sm. I Bhl. betyder respit el. risbis, m. en
tre års gammal galt. N. risbit el. rispit, m.
a) årsgammal bock; b) två års gammal oxe.

Ris bygge, n. litet torp; inhysesstnga. Sm.
(Östra h.).

Ris-byggare, m. inhyseshjon (som bor i ett
risbygge). Sm. (Östra h.).

Ris-haga, m. gärdesgård af hela träd och
ris; risgärdesgård. Jtl. Ris hag, n. Sm.;
ris-bröde, n. Sk. (Frosta h.). S. hag.

Ris-hakk, m. skära på alnslångt skaft till
att borthugga buskar och qvistar i en fälla. Ög.

Ris·hemta (rissenta), v. a. 1 rödja ängarne,
räfsa bort ris, löf o. s. v. om våren. Sm.

Risk, m. större skära till löfbrott. Sm.,kl.

Ris·kas, s. kas 3.

Risla, f. afhuggen trägren. Bhl.,hl. Resla,
löv·resla, f. id. Sk.,hl.,bl.,vg. Rössla (pl.-
er), f. 1) ärtstånd. "Der va bårstens en bäll
på rösslan"; 2) potatisstånd. Sk. (Ox.). Fn.
hrisla, f. gren; n. risla.

Ris-mat, m. en som förtjent ris; om barn.
Hs. (Db.).

Ris·rask, s. rask 2.

Ris snare, f. snara, som sättes för foglar
mellan tvenne käppar på små gångstigar i
skogen, med en risgård på hvardera sidan af
snaran. Hs.

Ris-snarp, el. res-snarp, m. skarp knif, som
användes till pilehäckar, alebuskar o. d. Sk.
(Frosta).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free