- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
565

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


mycket stor, oätbar sill, stamsill. Bhl.
Nilssons fauna 3, 169.

Sill-mör, f. pl. sill-stagg, m. sillungar. Nils-
sons fauna 4, 519.

Sil-pöntå, s. pöntå.

Skarp-sill (pl. -ar), f. hvasabuk: Clupea
sprattus. Nilssons fauna 4, 517.

Stagg-sill el. stak-sill, f. taggsill: Caranx
Trachurus. Sk. (Kullen).


SILE-SUP, s. si 1.

SILKA, s. sil el. silder.

SILKE, n. (såsom i liksspr.) silke, Selk, n.
Vb, Fsv. silki el. selke, n. SM. KL. GL. Horol.
f. 106: fn. silki; d. silke; fe. sëoloc, sëolc; e.
silk, id.

Hör-silke, n. snarrefva: Cuscuta europæa.
Sm. m. fl.

Silke-list, m. utsydd silkesduk, som bäres
af brudar på högra sidan af lifvet. Sk. (Ing.).

Silkes-blomma, f. nattfiol: Hesperis matro-
nalis. Silkes-blomster, n. id. Sm. (Femsjö).
Jfr Fries, bot. utfl. 3, 224.

Vatten-silke, n. Confervæ. Sm. m, fl.

Åker-silke, n. allmän jordrök: Fumaria
offioinalis. Bl. Ager-silke, n. Papaver arge-
mone. Sk.


SILLA, sille-föing, s. sid 2.

SILLE-DÖN? svalört; Chelidonium majus. Sk.
(Högestad i Ljunits h.). Af lt. Chelidonium.

SILLÄND, s. sid 1.

SILS-HÅR, sil-snugge, sil-snygge, sil-sup, s. si 1.

SILV, n, silfver. Ordet uttalas i munarterna äf-
ven sylv, syll, G.; söll, söl, Sk., bhl.; syll, Sk.
Fsv. silver, silfr (sylver, sylvær, sylf, silf, self),
n.; fn. silfr, stundom sylfr; fe. silfor (seolfer,
sylfer);
fsax. silubar, silufar; fht. silbar, silabar;
ffris. selover, selver; nht. silber; e. silver; skot.
siller; d. sølv; holl. zilver; lapp. silb; moes.
silubr,; lit. sidabras; lett. sudrabs; fslav., slav.,
ill. srebo; ryss. serebro; pol. srebo; öfverlaus.
sljebro; böhm. slrjbro, id.

Selv-skre, silv-skräd, silvskräds-tåg, sölv-
skre,
s. skrida.

Sillera, v. a. 1 (eg. försilfra); förgylla.
"Bägaren ä sillerad ini". Sk. (Ing.). Fsv. sil-
vera,
försilfra. S. Marg. f. 10 v.: "the kar
konungin ok hans mæn skullo æta af, waro an-
tiggia af gull ællir silf oc væl gylt ællir oc
kostelika silfverat"; fe. silferjan, id.

Silver-fisk el. sölv-fisk, m. Merluccius vul-
garis, Flem. Bhl.

Silver-ört (pl. -er), f. Potentilla anserina,
L. Ul.

Särka-sill, s. särk.

Söll-knapp (pl. -ar), m. silfverknapp. Sk.

Söll-ske(d) (pl. -ar), f. silfversked. Sk. D.
sølvske.

Söll-stop, s, stiupa.


SIMM, s. simme 1.

SIMMA 1, v. a. röra vid. Vg. (enl. Hof).

SIMMA 2 (pr. simm, pl. simmum, ipf. samm,
pl. sammum, sup. summiđ), v, n. simma. Dl.
Simma (pr. simbur, pl. simbe, ipf. samm, pl. sum-
mu,
sup. summi), G.; simma (ipf. samm, konj.
summe, sup. summet), Ög., vg.; simma (ipf. sómm,
sup. sùmmi, p. p. sùmmen), Hs. (Db.); svömma
(ipf. svamm, sup. sömmt), Vb.; semma (sam, sem-
ma),
N. Åm.; sema (ipf. sam, sup. simmi el.
sema), Ume; simma (sam, simmi), Bygde; sema
el. semma (ipf. sam el. semma, sup. semme el.
semma), Löfånger; sema (sam, semma), Skellefte;
sema (samm, simi), Lule; semä (ipf. sam, sup.
simi el. sema), id. Calix; svämma, id. "Boska-
pen svämmer över åen in på ängen". Götal.
Simma, v. n. 1 gå mycket långsamt och förnämt.
"Se hur hon går å simmar". Sm. Fsv. sima el.
simma (ipf. sam, pl. summo el. sommo). VML.
Kg. St. II, 54. S.S. 2, 27. Cod. A. 27, f. 134.
Alex. M. 2587. St. Rimkr. 25: 1. MELL.; fn.
svima (ipf. svam, pl. svamu) el. svimma (ipf.
svamm); fht. suimman el. suiman; mht. swimmen;
nht. schwimmen; ns. swemmen; ffris. svomma;
nfris. swomme; fe. svimman; d. svømme; d. d.
(Slesvik) svimme ffpf. svam, p. p. svommen); holl.
zwemmen; e. svim, id. Jfr moes. svumsl, n. damm
till badning: χολυμβηθρα.

Sam el. sem, adj. som kan simma. Vb.

Sem el. svem, m. simmande; sätt att simma,
Tåsk-sem, m. sätt att simma liksom en groda.
Hund-svem, m. sätt att simma såsom en hund.
Vb, (Nordmaling). Jfr sveimr, m. sväfvande
rörelse.

Sund el. sunn, n. sund: fretum. "Ro te
sunns", uträtta sin sak bra. Sm. Fsv. sund,
n. a} simning: natatio. VGL; b) sund:
fretum, S.F.S. 4, 498; fn. sund, n. a) sund.
I metaphorisk betydelse må anföras följannde
talesätt: "muna yðvar; far allt i sundi", non.
erit vestra navis tota in freto, i. e. res vestræ in
discrimen, periculum non venient; b) haf, sim-
ning; fe. sund (i st. f. svumd), n. ? a) simning;
b) haf, sund.

Kärr sund, n. sumpig trakt af ringa bredd,
men större längd, som uppkommer af källsprång
och ofta förekommer särdeles i skogarne. Nk.

Sundigr, adj. sumpig, sänk, der kärr-sund
framgå. Nk.

Sun(d)-kär (hårdt k), m. färjkarl. Sdm.
N, sundmann.

Sunnda, v. a. 1 löga, bada, svänga (hästar),
låta (dem) simma. Ul., Sdm. Sunndä, S.G.;
synndä, id. "Ga sta å synndä russet". N.G.:
synnda, id. Fl. (Åland); svemma, sunnsa, Kl.;
svämma, Ög. (Ydre); svänga, v. a. 2, id. "Han
ä så våt sóm óm han va svängder". Sk., hl.,
bl.; synnja. v. a. föra något (t. ex. hästar,
åkerredskap) öfver sjön. Ög. (Skärgården).
Fn. synda, simma. Sturlunga saga (ed. Soc.
liter. Isl. Havn, 1817) 5, 30: "reið Jón pä,
pegar á brott ok Sveinn son hans, ok syndtu
vestr yfir Jökulså"; d. svømme, a) simma; b)
låta (en häst) simma: "att svømme en hest".
Formerna svemma el. svämma öfverensstämma
med nht. schwemmen, aftvätta.

Sunnd-bälg, m. simblåsa (hos fiskar), G.,
ög. Weder-blåsa, f. id. Dl. Fn, sund-mngi,
m.; d. d. sunni el. suun, id. S. bälg.

Svammäl (ipf. svammlä, uttal, schvammäl,
schvammlä),
v. n. prata strunt, oredigt och
osammanhängande. Vb. Svambäl, id. Nb,
(Råneå), fl. (Öb.). Fn. svamla, v. n. a) plaska i
vattnet, simma; b) vanka omkring (Haid.,
E. Jonson).

Svamblot, adj. oredig. Fl. (Öb.).

Svimmä, v. n. 1 svimma, falla i svimning;
afdåna. Sväjmä (ipf. sväjdä), id. G.;
svimmla el. svemmla, v. n. 1 id. Vg., sm., bl., sk.;
svemras (schvemras), v. n. 1. Bhl.; svimlas, v.
d. 1 id. S. Sk. Fn. svima, svimma, sveima,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 04:26:26 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free