Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SIL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket stor, oätbar sill, stamsill. Bhl.
Nilssons fauna 3, 169.
Sill-mör, f. pl. sill-stagg, m. sillungar.
Nilssons fauna 4, 519.
Sil-pöntå, s. pöntå.
Skarp-sill (pl. -ar), f. hvasabuk: Clupea
sprattus. Nilssons fauna 4, 517.
Stagg·sill el. stak·sill, f. taggsill: Caranx
Trachurus. Sk. (Kullen).
Hör·silke, n. snarrefva: Cuscuta europæa.
Sm. m. fl.
Silke·list, m. utsydd silkesduk, som bäres
af brudar på högra sidan af lifvet. Sk.(Ing.).
Silkes-blomma, f. nattfiol: Hesperis
matronalis. Silkes-blomster, n. id. Sm. (Femsjö).
Jfr Fries, bot. utfl. 3, 224.
Vatten-silke, n. Confervæ. Sm. m, fl.
Åker-silke, n. allmän jordrök: Fumaria
offioinalis. Bl. Ager-silke, n. Papaver
argemone. Sk.
Selv-skre, silv-skräd, silvskräds-tåg,
sölv-skre, s. skrida.
Sillera, v. a. 1 (eg. försilfra); förgylla.
”Bägaren ä sillerad ini”. Sk. (Ing.). Fsv.
silvera, försilfra. S. Marg. f. 10 v.: ”the kar
konungin ok hans mæn skullo æta af, waro
antiggia af gull ællir silf oc væl gylt ællir oc
kostelika silfverat”; fe. silferjan, id.
Silver-fisk el. sölv-fisk, m. Merluccius
vulgaris, Flem. Bhl.
Silver·ört (pl. -er), f. Potentilla anserina,
L. Ul.
Särka·sill, s. särk.
Söll-knapp (pl. -ar), m. silfverknapp. Sk.
Söll-ske(d) (pl. -ar), f. silfversked. Sk. D.
sølvske.
Söll-stop, s. stiupa.
Sam el. sem, adj. som kan simma. Vb.
Sem el. svem, m. simmande; sätt att simma,
Tåsk-sem, m. sätt att simma liksom en groda.
Hund-svem, m. sätt att simma såsom en hund.
Vb, (Nordmaling). Jfr sveimr, m. sväfvande
rörelse.
Sund el. sunn, n. sund: fretum. ”Ro te
sunns”, uträtta sin sak bra. Sm. Fsv. sund,
n. a} simning: natatio. VGL; b) sund:
fretum, S.F.S. 4, 498; fn. sund, n. a) sund.
I metaphorisk betydelse må anföras följannde
talesätt: ”muna yðvar; far allt i sundi”, non.
erit vestra navis tota in freto, i. e. res vestræ in
discrimen, periculum non venient; b) haf,
simning; fe. sund (i st. f. svumd), n. ? a) simning;
b) haf, sund.
Kärr sund, n. sumpig trakt af ringa bredd,
men större längd, som uppkommer af källsprång
och ofta förekommer särdeles i skogarne. Nk.
Sundigr, adj. sumpig, sänk, der kärr-sund
framgå. Nk.
Sun(d)-kär (hårdt k), m. färjkarl. Sdm.
N. sundmann.
Sunnda, v. a. 1 löga, bada, svänga (hästar),
låta (dem) simma. Ul.,Sdm. Sunndä, S.G.;
synndä, id. ”Ga sta å synndä russet”. N.G.:
synnda, id. Fl.(Åland); svemma, sunnsa, Kl.;
svämma, Ög.(Ydre); svänga, v. a. 2, id. ”Han
ä så våt sóm óm han va svängder”. Sk.,hl.,
bl.; synnja, v. a. föra något (t. ex. hästar,
åkerredskap) öfver sjön. Ög. (Skärgården).
Fn. synda, simma. Sturlunga saga (ed. Soc.
liter. Isl. Havn, 1817) 5, 30: ”reið Jón þá,
þegar á brott ok Sveinn son hans, ok syndtu
vestr ytir Jökulså”; d. svømme, a) simma; b)
låta (en häst) simma: ”att svømme en hest”.
Formerna svemma el. svämma öfverensstämma
med nht. schwemmen, aftvätta.
Sunnd-bälg, m. simblåsa (hos fiskar). G.,
ög. Weder-blåsa, f. id. Dl. Fn, sund·magi,
m.; d. d. sunni el. suun, id. S. bälg.
Svammäl (ipf. svammlä, uttal, schvammäl,
schvammlä), v. n. prata strunt, oredigt och
osammanhängande. Vb. Svambäl, id. Nb,
(Råneå), fl.(Öb.). Fn. svamla, v. n. a) plaska i
vattnet, simma; b) vanka omkring (Hald.,
E. Jonson).
Svamblot, adj. oredig. Fl.(Öb.).
Svimmä, v. n. 1 svimma, falla i svimning;
afdåna. Sväjmä (ipf. sväjdä), id. G.;
svimmla el. svemmla, v. n. 1 id. Vg.,sm.,bl.,sk.;
svemras (schvemras), v. n. 1. Bhl.; svimlas, v.
d. 1 id. S.Sk. Fn. svima, svimma, sveima,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
