- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
568

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SIN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

d. d. sinn, gång: brukas nästan blott i sammans.
jessin, en gång, fåsinn, sällan (Kok 1, 363); sp.
sendo, väg; moes. sinþs, m. a) resa; b) gång:
vicis. Jfr Rdq. 2, 588.

SINN 2 (ipf. ), v. n. öfverlägga, begrunda,
fundera. ”Han sinnä långä stånnä på di”, han
funderade långa stunder derpå. Vb. Fn. sinna,
hänvända sin uppmärksamhet; fe. sinnan (sann,
sunnon, sunnen), känna, tänka, öfverlägga: kärnt.
sinnen, ”nachdenkend sein” (Lexer, 233). Vårt
språk har i fornaste tider troligen haft ett starkt,
men nu förloradt verb sinna, sann, sunnit,
hvaraf dial. sansa.

Sinn 3, n. 1) sinne; 2) häftigt sinnelag,
egensinnighet. ”Han slog mäg i sinnä”, han slog mig
i vredesmod. ”Han gret i sinnä”, han gret af
illska. ”Han åt int i sinnä”, han åt ej i harmen.
Vb.,jtl. Fsv. sinne, n. a) sinne. Flores 108,
464. Vadst. Kl.R.s. X; b) sinnelag. Didr. af B.
1: 17: 11: 13: c) klokhet. Fr. af N. 1160; d)
hofsamhet, höfviskhet. Didr. af B. 115: 24: fn.
sinni, n. sinne: d. sind, sinde, n.; fht. sin, m.;
nht, sinn, m.: lt. sensus.

óm-sinnad, adj. som har förändrat sinnelag.
Sk. D. d. omsindet.

Sinnlig, adj. 1) betänksam, eftertänksam.
G.,fl.(GK.) : 2) gudsinnad, välsinnad. G.,fl.
(Ingo). Fht., ns. sinnig, betänksam,
eftertänksam: fsv. osinnoger, obetänksam. H. Birg. Up., 1.

Sinn-limmig, adj. saktmodig. Sk.(Frosta).

Sinn-satt, adj. fast besluten. Fl.(Pargas).

Sinnt el. sinnter, adj. 1) sinnad, hågad,
villig, betänkt. ”Ja ä inte sinnter i da att läsa”.
G.,vm.,ög.,bl.: 2) vred, förtretad, förargad.
Nb.,vb.,mp.,jtl.,dl.,uk. Sinnug, Hs,;
sinnugr, Vm. (Fellingsbro); sinnog, Jtl.: sinnig,
Hs. (Tuna), vm., sdm. (Ornö): sinnu, Dl. (Nås);
sinna, id. Fl(Öb.); deraf ensinnt, envis;
grannsinnt, ömtålig till lynnet. Hs.(Db.); langsinnt,

s. sid. 392 a. N. sint, sinna. vred. förtretad;
fn. sinnast, vara vred.

SINN 4, s. sin 1.

SINNEK e1. sindir, f. 1) egentl, glödspån,
gnista från glödande järn. Mycket allm., men ej i
dalmålet; 2) gnista, eldgnista. ”Hä flaug
sinrän göning murom bohdti brösun”, eldgnistorna
flögo genom skorstenen ifrån brasan. Vb.
Seinder, f. gnista. Nb.(Ö.Cal.); 3) slagg från
masugnar. Vm.,nk. Sinner el. senner, m. pottaska.
Sk.(Ljunits,Ing.,Herrest,h.). Singer, m. id.
Sk.(N. Åsbo): 4) smula. ”Giv mäg ain sinner
brö”, en brödsmula. ”Han ga mäg int’n sinner",
han gaf mig ej det ringaste, ej så mycket som
en gnista. Vb. Fn., n. sindr, n. glödande
järngnistor, som under smidningen springa af järnet;
fht. sinder, sinter, sindar, sintar; nht. sinter, id.:
d. sinder, sinner, n. a) utbränd träaska; b)
smedslagg; fe. sinder, n. smedslagg: nfris. sinder,
sünder, sender, smedslagg (Outz. 309); holl. sintel,
m. stenkolsaska; e. cinder, koladt trä,
stenkolsaska; lt. cinis (gen. cineris), aska; it. cenere;
frans, cendre, id.

Sinner·hus, n. hus uppfördt af sinner-tegel.
Vm.,nk.

Sinner-hög (pl. -ar), m. hög af slagg från
masugnar. Vm.,nk.

Sinner·koka (pl. -kor), f. hopbränd klump
af slagg ur smedjehärd. Ög.

Sinner-skutor (eller sönner-skutor), f. pl.
smedslagg, smält massa af järn och kol; slagg
af järn och kol. Sm.(Uppv.),kl.(Stranda)

Sinner-stammp (pl. -ar), m. stampverk att
krossa slaggen från en masugn, hvarvid järnet
stannar qvar, men sinnern rinner bort. Vm.,nk.

Sinner·tegel, n. tegel af järnslagg från
masngnar. Vm.,nk,,vl.

Sinnär (ipf. sinnrä), v. imp. gnistra, kasta
eldgnistor. ”Hä sinnrä ti murom”, eldgnistor
uppstego ur muren. ”Hä sinnrä ti flinta”,
flintan gaf eldgnistor. Vb. Fn., n. sindra.

Sme-sinner, f. pl. smedslagg. Norrl.
Smidsinder, f. smidsindrä, f. G.; smidsindri, Fl.
(Öb.): smid-silld (pl. -er), m. N. G.;
smiskrokker, pl. id. Vg.

SINNERS, v, imp. isa sig; säges om vattnet,
när vid vinterkylan den första tunna ishinnan
utbreder sig öfver dess yta. Kl. Sinnra sej, v. r.
1 id. ”Sjön sinnrade sej i natt”. Kl.,ög.
Hinnas, v. d. 1 id. Kl.(N. Tjust).

SINNLIG, sinnlimmig, sinnsatt, sinnt, s. sinn 2.

SINSELERA. s. sissa 1.

SIOÐA (pr. siođ, pl. siođum, ipf. sođ, pl,
suđum, sup. suđiđ), v. a. o. n. sjuda, koka. Dl.
Siauda (pr. siaudur. pl. siaude, ipf. saud, pl.
sudu, sup. sudi), G.; sju (ipf. sjö, konj. sjöe, sup.

sjutt), Ög.; såda (ipf. o. sup. såda), Vb.; sya el.
sy (ipf. , sup. söed, söd, syd,</i> p. p. söen el.
syad), Sk.; sya (p. p. söen). Kl.; sua (sudde
sutt), id. Sm. ”Såda på sylln”, lägga höfrö
eller fördelande kryddor jemte kokhett vatten på
en svullnad för att fördela honom. ”Såda på
huden”, medelst en itänd fnöskbit bränna hål på
huden för att åstadkomma en bulnad och
derigenom bota svår värk, fulslag o. d. Vb. I flera
sveamål heter p. p. suden, t. ex. ”sudna
kringlor". Sjoa el. sjua, v. n. 1 1) susa i luften eller
för öronen; 2) hastigt röra sig. ”Dä sjoar i väg.
Dä går så dä sjöar ve’et (ej. ätte)”. Nk.,sdm.
Sua, v. n. 1) sorla. ”Strömmen suar. Vg.; 2)
löpa, springa, fara åstad. ”Sua i väg”. Sya, id. Vg.
(Elfsb.). Fsv. siuþa (Legend. 1, s. 149; ipf.
söödh. Iwan 2127); siudha el. siuda (p. p. sodin.
Didr. af B. 152: 28); siauþa (ipf. pl. suþu), GL;
fn. sjóđa (sauđ, sođit), koka, sjuda; suđa, sorla,
susa; fht. siudan, sjuda; nht. sieden: ns. seden:
fe. <i>sióþan, seóþan; e. dial. sehte; n. sjoa; hebr,
זתך sud; gr. ξεῖν; skr. sai, id.; sita, kokt; ,
att bereda som saft.

Saud 1 , m. brunn. G. Fsv. saudr; fe.
seađ, m. id.; nht. sôt, varm källa; ns. sood,
m. brunn (B.W.B. 4, 909); schwab. sod, m.
id. (Schmid, 444). Deraf nht. soden,
benämning på varma källor. Jfr Grimm, wb. 2, 433.

Bul-saud, m. helt små, mycket djupa
vattenhål i ängsmark nära kärr. G.

Sauds-hólk (pl. -ar), m. träkrans kring en
brunn. N.G.

Sauds-krok (pl. -ar), m. brunnshink. N.G.

Sau(d) 2, f. får, tacka. Hj. Såd (pl. -er),
m. får (gumsar och får). ”Bjönnen ar taið
såda”. Dl. (Åsens by i Elfd.). Ordet
förekommer något skiftade: 1) (pl. söar el. söer),
m. får. Dl.; , söu el. säu (def. -n, pl. def.
såan, säuan el. såna), m. id. Jtl.,mp.; ,
el. söa (pl. söer, def. söera el. söra), f. honan
bland får, tacka. Sm.,ög.,hl.; (pl. sör el.
söer, def. söra), f. Bhl.,vg.,dls.; (pl. sör,
def. sören), f. id. Ul; såar, taut, pl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0598.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free