- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
600

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKRIN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krokig och nedböjd. Sk. (N. Åsbo): c)
skråkked, adj. sjuklig, skröplig. Sk.

Skrukkug, adj. skrynklig. Hs.(Bj.).
Skrókkun. Dl. (Mora, Våmh.); skrytto. Fl. (GK.);
skrótto, id. Fl.(K.,P.). N. skrukkjen,
rynkig; skrukkat, id.

Skrunka undan, v. n. 1 sjunka undan,
ned. Vg.

Skrynkja (pl. -jar), f. skrynka. Dl. (Mora).
Skråkka, f. id. Hs. (Db., Norrala).

Skrakkla, v. a. 1 skrynkla, göra skrynklig.
Hs. (Bergsjö).

Skränka, v. a. o. n. 2 1) vrida, utböja
sågtänderna i ett sågblad, snedböja (en såg).
”Skränka en såg”, böja ut taggarne, att sågen
skär bredare. Vg.,sm.,nk.; 2) låta som en
såg. Sm.; 3) vrida ur led; deraf lår-skränkt,
adj. (eg. p. p.). Vg.

SKRINN. skrinnta, s. skrina.

SKRINNA, skrinn-brann, -sko, s. skrida.

SKRIP, s. skryp.

SKRIPA, f. i) remna, spricka. Dl. (Elfd.),
nk.,ög.,sm.; 2) skrefva, klyfta. Berg-skripa;
3) cunnus. Sm.,ög.,nk. N. skripa, f. cunnus.
Jfr isl. skripr, m. membrum virile (Hald.).

SKRITT, skritta, s. skrida.

SKRIVA 1 (pr. skrive, ipf. skrev, konj. skrevve,
sup. skrevvi), v. a. skrifva. Hs. Skriv (skrev,
skrivi). Vb.: skreiv (skrev, skrivi). Nb.: skreva
(skrevved, skrevvat). Dl.: skraivä (ipf. skrivdä).
G.; skrive (skröv, skröved).id. Sk. Fsv. skriva
(ipf. skrivadhe, p. p. skrifwin), v. a. a) måla.
VGL. S.F.S. 4, 232: b) skrifva, underskrifva,
uppskrifva; uppteckna. VGL. SML. GL. Bjærk.
R. Alex. 1313. S.F.S. 4, 63. Fr. af N. 794;
c) inrista. Flores 291, 328: fn. skrifa (sv.
böjn.), a) afbilda (genom målning, teckning,
brodering, stöpning): b) skrifva, nedskrifva,
uppteckna; fht. scrîban, scrîpan (ipf. screib), fe. scrîfan;
nht. schreiben; d. skrive; bret. skriva.

Skriva 2, f. 1) streck med pennan; 2)
inskärning i en karfstock. Sm.: 3) näfverlåda.
Färg-skriva, f. Ög. Fsv. skrivan, f. skrift.
GL.; ns. schreve, streck, linje: holl. schreef, id.

Skriv·ställ, n. skriflåda med tillbehör.
Götal.


SKRO 1, n. pungbråck. ”Han har skroet”. Kl.
Skrå, n. id. Sm. Skrot, n. 1) id. Ög.,nk.; 2)
pungverk (å galt och hund). Ög. Lt. scrotum.

SKRO 2, s. skrå 5, skråe.

SKROA, v. n. 1 1) skrocka. Sm. Skrykka,
id. Ul.,nk.; 2) bullra i magen: ljuda: säges a)
eg. om hästar, då de springa. Ög.,sm.,k!.,bl.
Skroka. Kl.; kvåpä. G.: skära buk, id. Sm.; b)
äfven om menniskor. Sm.; c) om ett dånande
och uthållande ljud i isen. "Dä skroar i isen".
Ög.; 2) tala som små barn, jollra. Sm.,vg.; 3)
prata uppåt väggarne: skräfla. Vg.,bhl.,ög.

Skroare, m. skräfla, stortalig menniska.
Ög. Skroe, n. id. Vg.

Skro·oll, adj. språksam; som är rolig i ett
lag. Skrull, skrullen, adj. id. Bhl.

Skrota, v. n. 1 prata mycket, skräfla. Dls.

SKRO-DANK, m. karl, som slår dank. Sdm.

SKROFA, f. sugga. Sm. (enl. prosten
Lagergren. Sällan brukl.). Skroffa, f. id. Vg. (Kinds
m. fl. härader). Lt. scrofa.

SKRóKK 1 (pl. -ar), 1) m. tuppens galande om
natten och morgonen: hönsgäll. Vg.; 2) n.
hönans lockande efter sina kycklingar; deraf
skrókka, v. n. 1 sålunda locka. ”Hönan skrókkar efter
kykklingarne”. Vg. Jfr moes. hruk, galande: om
tuppar: hrukjan, gala: skr. hruk, clamare.

SKRóKK 2 , n. Smi·skrókk ,smedslagg. Vg.
(Vadsbo). Jfr skrot 1, smi·sinner.

SKRóKK 3, præfix, förstärkningsord: ganska.
högligen. Skrókk-múkket, alltför mycket. Vg.
Jfr skrópp, skróv 1, som äro samma ord.

SKRóKK, skrókka, skrókk-mósse, s. skrinka.

SKRóKKA. s. skrókk 1, skråe.

SKRóLLA el. skrölla, f. skrapa, ovett. S. Sk.
Jfr skryl.

SKRóLLA, f. klackjärn. Hs. (Ljusdal).

SKROMA, f. hästhofve-ört: Tussilago farfara.
Vb. (Undersåker). Jfr skrava-gräs, skräppa
3. skråp.

SKROMMA, f. hål i ett ruttet träd. Skróppa,
skrova, f. id. Vg. (Kind).

SKROMPEN. skrovpnä, skrompug, s. skrimpa.

SKRONE-VÄKST, s. skrina.

SKRONKEN. s. skrinka.

SKRóPP, præfix; sammansättes med ett
adjektiv, adverb eller verb för alt öka dess betydelse:
mycket, betydligt. ofantligt. Skrópp bra, adv.
mycket bra: skrópp full, adj. mycket full:
skrópp-ljuga, v. n. storljuga; skrópp-mätt, adj. mycket
mätt; skrópp-ovettig, adj. mycket ovettig;
skrópp·rar, adj. mycket rar: skrópp·snål, adj. ofantligt
snål; skrópp-stor, adj. ofantligt stor: skrópp·styvr,

adj. mycket styf. Nk.,vg.,vl. D. skrup, præp.
mycket, starkt, t. ex. skrupsulten, skrupkoge,
skrupsyde (Moth). Anm. Skrókk 3 är endast
ett förstärkt uttal af skrópp, Jfr skróppa 1, skróv
1, skräppa 1.

SKRóPPA 1, v. n. 1 1) vara högljudd: skryta,
vara storordig. ”Han bara ljugär å skróppär”:
2) bullra och svärja. ”Han skróppar å svär”.
Skróva ur seg. a) utösa ovett; b) kräkas; 3)
högljudt och bullersamt företaga något.
”Skróppa å sjunga. Skróva te å slåss”. Skróva, id.
”Skróva å skrika. Skróva te å sjunga: 4)
bullersamt springa. ”Skróppa i väg. Kómma
skrópane”. Nk. Jfr skräppa, skrópp.

SKRóPPA 2, s. skromma.

SKROT 1, n. afskräde. Bl. (Östra h.). Jfr
fht. scrôt, m. skåra, stycke; scrôtan, v. a.
secare; nht. schroten.

SKROT 2 s. skro 1.

SKROTA 1, v. a. 1 äta. Sm. ”Skrota i sej”,
äta hvarjehanda godsaker. Sdm. (Södertörn).
Deraf skrotning, f. mat. Sm.

SKROTA 2, s. skråe.

SKROT-ABóRRE, m. större vattenödla: Triton
cristatus, Laur. Dl.

SKRóTT | m. 1) kropp, bålen af en
menniskas kropp: benstommet på menniskor och djur.
Åm.,bhl.,vg.; däraf orm-skrótt, m. Åm.: 2)
kärnhus i frukt. Äpple-skrótt, m. Bhl.; 3)
fruktskida, balja. Hl. (Veddige). D. skrott, kropp.
Jfr skróv 2, skrå 2, skrynta.

SKRóTT 2, m. 1) skalbagge; 2) mask. Fl.
(Öb.). Jfr skórv 2.

SKRóV 1, præfix, förstärkningsord.: mycket,
ofantligt. ”Dä ä skróv-präktigt. Skróv-bra,
skróv-mätt, skróv-säkert”. Vl.,bhl.,nk. Skróv är ett
vekare uttal af skrópp.

Skróvigt, adv. synnerligen, utmärkt. Vl.

Skróv-karl, m. förträfflig karl. Vl.,bl.

Skróv-tistel, m. örtslägtet Circium. Hl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 02:37:59 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free