- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
602

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKRYL ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SKRYLLA 1, v. n. 2. skrymma, upptaga stort
rum. ”Dä skryller, men dä ä inte tungt”.
Ög,,hl.,sk. (Ox.,Onsjö). Skrölla, id. Sk. (Ing.).
D. d. skrylle, skrulle; d. skrolle, id. Jfr gl. sv.
skrylla. ”En skryllande lärdom”, cruditio ad
ostentationem composita.

Skryla, f. 1) någonting oformligt, fult.
Ko-skryla, kärring-skryla; 2) låda af ringare
värde. Skomakare-skryla, f. Sm.

Skrylla 2, f. ett slags fruntimmershatt med
bredt bräm af halm, flätor eller tyg som
begagnas under sommartiden. Skryll, skrull, m.
skrilla, f. Sm.; skrålla, skrulla, f. Vm.;
skrålla, f. Sdm. (föråldr.), fl. (Nl.); skråll, -a, f.
Vb.; skröll, m. id. Vg. (Elfsb.).

Skrylle,<sp></sp> n. hvad som tager ett större
utrymme. Ög. (Ydre).

SKRYMMA, v. n. 2 (såsom i riksspr.) taga
stort rum: om saker och varor. Skrömma, v. n.
2 1) id. Allm. Skrömmas, v. d. 2 id. ”Dä
skrömms så myet”; 2) se ut, tyckas. ”Han
skrömmcr ful, gröm, stor”. Vl.,kl.; 3) vara
till i stort antal; om löss. Sm.

Skrymme, n. 1) mål, innehåll. ”E skäppas
skrymme”. Ög.; 2) rum, ett visst mått,
storhet. ”Säa har inte skrymme i loen”, säden
förslår ej i logen. Sm.; deraf kanne-skrymme,
stop-skrymme, n. Kl. Skrömme, n. a) rum,
rymd, myckenhet; stort utrymme. ”Göra stort
skrömme. Stolen gör skrömme”. Vg.,sm.; b)
utseende. Kl.

Skrymmig, adj. som fordrar stort rum. Hs.

Skrömsel, f. rymd, innehållet af ett mått;
förmågan att rymma något. Vg.

SKRYMSLA, v. n. 1 söka vara osedd, söka
skjul. Mp.,sm. Skrumsla sej undan, gömma sig,
hålla sig undan. Sdm. Skrömsla, v. n. förställa
sig, skrymta. Åm.

Skrumslor, f. pl. skrömslor, gömmen. Sdm.

Skrymsle, n. 1) eg. (såsom i riksspr.)
gömvrå, smyghål; lönnrum, hemligt ställe; 2) usel
boning. Sm.

SKRYMT, n. & t spöke, vålnad; spökeri.
Vb.,hs.,vm.,vl.(Jösseh.). Skrömt, Vb., jtl.; skråmt,
Hs.; skrömmsle, id. Dls. N. skrymt, skrömt,
n. id.; gl. sv. skrymmel, id. ”Spökeri oc dieffuls
skrymmel”. Laur. Petri post., s. 266; fn.
skrimsel, n. vidunder.

Skrymta, v. n. 1 spöka. Nora bergsl.,
Ul. Skråmta, id. Hs. (Bj.). Jfr Ihre, gl.
2, 633, v. skrymma.

Skrymteri, n. spökeri. Vl. (Vermlandsnäs).

Skråmt, 1) adj. n. spökigt. Dl. Skråmligt,
adj. n. id. Hs.; 2) n. spöken. Hs. (Db.).


SKRYNGSLA SEJ, v. r. 1 jämra och beklaga
sig utan särdeles orsak. S. Hl. Skrönka, v. n.
id. Sk. (Lugg.). Skryngslas, v. d. 1 rysa,
känna feberrysningar. S. Hl.

SKRYNKJA, s. skrinka.

SKRYNTA, f. kropp; ryggtafla, skuldra. ”Ja
ska ge dej på skryntan. Slå nåen på skryntan”.
Sk. (Ox.,Skytts h.). Skrönta, f. id. ”Han har en
bra skrönta”. Sk.(Vemm.,Villands h.). Skrötta,
Sk. (N. Åsbo). Är samma ord som skrott 1.

SKRYP el. skryper, adj. 1) skröplig, sjuklig,
mycket svag; nära döden. Åm.,dl.; 2) knapp,
otillräcklig, odryg, som snart förtäres.
Hs.,mp.,åm.,dl.,jtl. Skryp, skrup (n. skrupt, skrypt),
adj. a) odryg, otillräcklig. ”Skryp mat”, mat
som föga mättar. ”Skryp ved”, ved som
brinner fort. ”Hä jär allti skrupt hä som går genom
banna diin”, det blir alltid otillräckligt hvad som
går genom din hand. Vb.,jtl. ”Ryssmjöle je
skrypt”. Fl. (Öb.); b) som ej håller måtta.
”Skryp i matom, skryp i drykkjom”. ”Skruft
hóv”, litet vett. Nb.,vb.,jtl. Skrip, odryg,
snart förtärd. Hs. (Db.,Bj.): 3) skämtsam,
muntor. ”He je skrypt ti hör óp ’an”, det är något
löjligt att höra pä honom; 4) treflig, angenäm.
”Skrypt tå an rådgjer”. Fl. (Öb.). På samma
sätt härledes sv. skämta, a) eg. göra kort; b)
jocari, af fn. skammr, adj. kort, fsv. skambe,
id. Jfr skamm. Deraf skrypelse, f. förnöjelse,
trefnad. Ti skrypels, för nöjes skull. Fl. (Öb.).
Fn. skrjúpr, skör, skröplig; n. skryp, skrup,
odryg; d. skrøbelig, skröplig. Måhända att skryp
ursprungligen betyder: kort.

Skruft el. skryft, adv. fort; om tiden
Fl. (Öb.).

Skuyyp (ipf. o. sup. ), v. a. 1) förkorta.
"Skryp tidin", på angenämt sätt förkorta tiden.
”Skrup ópp”, trösta, uppmuntra. Fl. (Öb.); 2)
göra att något ej räcker länge, ej räcker till;
misshushålla med. ”Skryyp verkjä”, göra att
virket ej räcker långt. ”Skryyp ve’n”, förbruka
mer ved än nödigt är; hugga ved så, att
mycket förspilles i spån. ”Skryyp ämna”, klippa,
skära, tälga m. m. något, så att det ej räcker
hvartill det var ämnadt eller blir mindre än
det bordt. Skruup (ipf. ), id. Vb. N.
skrype el. skryve, föröda.

SKRYTA el. skrita (pr. skryte, ipf. skröt el.
skrèt, konj. skrötte), v. n. skryta. Hs. Skruta
(ipf. skrôt el. skröt. konj. skrôte el. skröte, sup.
skrûtet). Vg.; skryde (ipf. skröd, sup. skryded),
Sk.; skróita, v. n. 2, id. Dl. D. skryde,
skräna, skryta; fn. skreyta (sv. böjn.), pryda,
utsmycka; skraut, n. ståt, prakt. Jfr Rdq. 1, 227.

Skryde-säkk, m. skräfla, storskrytare. Sk.
(Frosta).

SKRYTTÄ, s. skrókka 2 (under skrinka).

SKRYVLA 1, v. n. 1 skrynkla sig. Kl.
Skröväl (ipf. skrövlä), v. a. göra skrynklig,
hopkramma. ”Skröväl int ne ha(l)s dukän män”!
skrynkla ej ner min halsduk! Vb. Fn. skrýfa, krusa.

Skryvla 2, f. skrynkla, buckla. Kl.

Skrövli(g), adj. skrynklig. Vb.,nb.

SKRÅ 1, adj. sned, i sned rigtning. ”På skrå”,
på sned. ”Gå på skrå”, gå på sned. Götal. D.
skrå; ns. schrad; nht. schräg. id.; isl. á skrá,
på skrå.

Skråna, v. n. 1 vara eller blifva skrå. Sk.
D. skråne.

Skrä el. skre, v. 2 1) på sned ärja upp om
hösten (ett afhöstadt fält). S. Sk. Skräj, id.
Sk. (Lugg.). Ett sålunda upphöjdt fält kallas
skräning, skrening el. skråjning, m. Sk.; 2)
plöja snedt öfver åkertegarna om våren.
S. Sk.,hl.

SKRÅ 2, n. 1) skrof; 2) mage. ”Dålig i
skrået”, löslifvad. Sk. Deraf mata-skräva, f. mage.
Sm.; 3) kärnhus i äpple och päron. Äbla-skrå,
n. Sk. Jfr skrov 2, skrott, N. skrov.

SKRÅ 3, m. rulltobak, vanligen karfvad eller
skuren. Skrå, v. n. tugga tobak. Vl.
Skråtobak, m. skuren tuggtobak. Allm. D. skrå,
skråtobak.

SKRÅ 4, n. spöke. ”Ditt skrå!” Sm. Jfr.
skråe, skrä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 02:37:59 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free