Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SLIP ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så hastigt". Sk.; 5) slippa åv, blifva öfver,
återstå. "Detta slapp åv". Vm. Släppa tåv, id.
Hs.(Bj.). Släpp (slapp, slöppä), v. a. o. n. 1.)
släppa; 2) slippa, undgå. "Du släpp", du slipper,
får ej. "Du slapp", du fick ej. Vb. Släppas, v.
d. 2 slippa fram, komma till. "Jö slapps inte te
kersa i mòra fór jö har inga kläa", jag kan ej
komma till kyrkan i morgon, emedan jag har
inga kläder. Hs. (Db.). Fsv. slippa, slæppa,
undslippa, undkomma. ÖGL. UL. VGL. Didr. af B.
110; fn. sleppa; fin. sliofan, clam et subito
intrare; fe. sleópan, id.: d. d. slippe, dö
(Bornholm); n. sleppa, slippa, blifva fri; moes. sliupan
(slaup, stupun. slupans), slippa; lett. slipt, glida;
nht dial. (Schwaben) slipfen, id. (Schmid, 467).
Slapp 1, n. i sammans, åt slapp, n.
återstod. Vb.,vg. Å-slapp, n. id. Hs.(Db.,Tuna).
Slapp 2, adj. som lider brist på, är utan
något, saknar en nödvändighetsvara; tom,
utblottad. Släpp, slappen, id. "Slapp på
pengar. Den kärn (hårdt k) ä slappen på karp.
Slappen på bröd, mjölk, mjöl"; deraf
fo(d)er-slapp, i saknad af foder till kreaturen;
milka-släpp, s. milk; penga-slapp, utblottad på
penningar. Sk. D. d. slap.
Slappe, adv. 1) i brist på, förutan. "Dä ä
inte slappe han lyver litte", det är ej utan att
han ljuger litet. Hl. (Harplinge); 2) förgäfves.
Sm. (Vestbo). Fsv. slappe. M. Rimkr. s. 14.
Slippa 2, f. smal genomgång mellan tvenne
hus. Sk. (Vemm.). Släppa, f. Sk. (Skyttsh.).
D. d. slippe, id. (Kok 1, 372).
Slippa 3, f. gammal söndrig sko. "Ja ä så
barfotä, så ja har alldri e slippa". Sdm. E.
slipper; fe. slŷpescôh; nht. dial. schlepper,
schleppschuh.
Släppa, f. spricka, remna i lösare stenarter,
t. ex. sandsten. Ög.
Släppe, s. milka-släppe, sid. 438 b.
Släpprug, adj. slipprig, hal. Ul. Sleper,
id. Vg. Isl. sleipr; fht. sleffar; mht. slepfer,
lubricus, proclivus; sleprag, himidus (Graff,
6, 810); d. slibrig, slipprig, glatt; ns. slibberig.
Slikka, f. skida, balja. Ärt-slikka, f. Fl.
(Ingo).
Slirig el. slirvig, adj. lös, slinkig; om kött. Bl.
Sliring, m. köttflisa ur slaksidan. Bl.
Slädrå, f. seg kötttrase. S. G.
Sliskug, adj. 1) öfverdrifvet, äckligt söt;
sliskig; 2) falsk (i tal). G. Slesk, id.: deraf
sleska, v. n. 1 vara falsk. Sm. D. sledsk, falsk.
För slete, n. slutet på vinterfodret. Hs.
(Jerfsö). För-slett, n. id. Hs.(Db.,Bj.).
Pung-sliten, s. pung.
Slet, n. 1) slitning, uthållighet, seghet; som
tål att slita. "Dä ä inte slet i dä tyget. Dä
ä inte slet i den menniskan"; deraf sko-slet,
n. skodonens slitning. Vg.,sm.,bl.; 2) hårdt
och ihärdigt arbete. Vb.; 3) en sjukdom,
förorsakad af hårdt och ihärdigt arbete. Slett,
id. "Gammalt slett". Hs.; kallas i andra
munarter gnäll; 4) klädespersedlar, som gifvas åt
tjenare jemte penninglönen. Slät, n. id. För
en piga 12 alnar linne, 2 halsdukar, 2 ℔ ull,
2 par skor. Halv-slet, n. hälften deraf.
Sletskläder, pl. sädana kläder. Nb. (N. Cal.); 5)
halskläde. Vb.
Sletig (el. slajti), adj. uthållig, ihärdig,
sträfsam. Sm.(Vestbo).
Slid, slideri, n. släp, mödosamt arbete. Sk.
N. slit.
Slidsam, adj. mödosam, besvärlig. Sk.
Slit, n. sönderslitande. G. Fn. slit.
En slit ondt, m. 1) klädesplagg som
brukas i fult väder; 2) menniska, som har många
svåra sysselsättningar. Fl.(Nl.).
Slit·varg el. slet·varg, m. en som snart
sliter sönder sina kläder; om barn. Allm.
Ö-sliten, adj. 1) som sliter mycket kläder;
2) som nästan slitit upp sina kläder. Sm.
(S. Vedbo).
O-sljett, adj. ojämn, ej slät, skrynklig,
knagglig. Vb.,nk.
Slaj-bo, m. slättbo, bonde från södra
Skåne. Sk. (Göinge).
Slajtt, f. slättland, södra skånska slätten.
Sk. (Göinge h.).
Sljett (ipf. -ä), v. a. göra slät, slätta till.
Vb. I andra munarter släta, v. a. 1 jämna;
putsa. Fsv. slætta; fn. slètta.
Sljetta, f. 1) slättmark: slät mark, på
hvilken ej växer något; 2) talesätt; "kómma
på sljetta", blifva utfattig, husvill, gå efter
vägarne. Slätta, f. id. "Han var int alldejles
utan en ti(d), men nu jär ä slätta". Bilden är
sannolikt tagen frän afbergad äng, der slätt
inte är att få. Vb. Fsv, slæt, slætt, f. slätt.
Med. Bib. 2, 32, 145, 148. S. Bern. f. 129;
slæta, f, id. Ivan. 4129; fn. slètta; n. sletta;
d. slette.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
