- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
642

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SNID ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Snesa, v. a. 1 sätta säd (korn el. hafre) på
spetsiga störar {snesar) att torkas. "Snesa
korn". Hs.,sdm. Skyla, id. Vb.

Snesa-vis, adv. tjogtals. Sk. D. snese viis.

Snes·sko, m. täckningen öfver en
sädesskyl. Dl.

Snes-land, n. en jorderymd af 10
bandland eller grader (= 360 qvadratalnar). Ö.Dl.

Snes-tapp (pl.-ar), m. den lösa halm, som
räfsas tillsamman efter sädens huggning och
bindning samt nyttjas att lägga under
skylarne. Dl.(Elfd.),hj. Räffs-tapp, m. id.
Dl.(Våmh.).

Snejde. Han snejde. hin onde. Fl.(Nl.).

Sne-rådig, adj. illistig. Vg.

Sneske, adv. på sned, snedt om. Vg.,ög.,nk.

Sne-skyr, s. skyr, sid. 591 b.

Sne-vis, adj. inbunden. falsk. Sm.(Vestbo).

Sne-visur, f. pl. bannor. Sdm.

Snia el. snea, v. n. 1 se snedt på någon.
Ordet är mindre brukligt; vanligen säges
snegäl (ipf. sncglä). Vb.

Snidd, m. 1) eg. snedd; 2) kil (i ett
fruntimmers-lintyg nedantiil). Snll, m. id.; deraf
snila-särk, m. särk som har sådan kil.
Sk.(Ox.). Ns. snede el. snee, snitt; afskuret
stycke. (B. W. B. 4, 890).

Snieri, ill-snieri, n. dålig tillställning,
ogerning. Sm.

Snifsa (sniffsa), v. a. 1 hastigt skä.ra af;
afklippa, bortskära något litet, blott yttersta
ändan. Allm. I några munarter sneffsa, i
Skåne snäffsa, snävvsa. id. "Ja ska snävvsa
grenana på träed". (Ox.). Snifis (ipf.-ä), v. a,
1) hastigt skära till, af; 2) hastigt och lätt
nappa åt sig, nycka till sig något. Vb.

Snifsen, adj. ledsen, harmsen, förtretad.
Fl.(Nl.).

Snikka, v. a. o. n. 1 snickra, göra
snickararbete. Jtl. Snikk (ipf.-ä), id. Vb.
Snikka in (en byggning), inreda henne så vidt på
snickaren beror. Bl. Gl. sv. tlllsnicka
(Kyrkob. Sap. 13, 13); n. snittker, m. snickare.

Ill-snikktug, s. sid. 292.

Snikk-don, n. snickareverktyg. Vb.
Snikkare-bråte, m. hvarjehanda snickareverktyg. Sm.

Snitta 1, v. a. 1 1) hastigt skära af, göra
ett hastigt snitt. "Snitta en gren å träed".
Sk. Snätta, id. Vg.(Skurab.); 2) bortskära
äggstockarne hos suggor. Sk.,hl.,bl. Sniitt
(ipf.-ä), v. n. a) helt lätt vidröra med knif
eller sax, jämka till medelst dylika verktyg.
"Han snitta nalta ti ä", han rörde en smula vid
det. eller han skar en liten bit deraf; b) sniitt
förbi
, helt nära springa förbi. "Han snittä för
bi mäg (el. utvä mäg)", han sprang helt nära
intill mig. Vb. Snittä förbäj, snudda förbi,
på snedt öfver. G. D. snitte, skära, afskära
med en knif, isynnerhet om små ting, eller om
det som skäres smått, i tunna spånor; snitte
træer
, snida grenarne; nht. schnitzen, snida;
ns. snitjen, snida, sönderskära i små stycken
(B.W.B. 4, 892).

Snitta 2, f. sugga, på hvilken äggstockarne
blifvit bortskurna. Snitte-so, f. id. Sk.,hl.

Snitta (ipf. <sc>snittä</í>), v. n. gå snedt öfver. G.

Snäjta, v. a. äta. Kl. Fn. snæđa, id.;
sneiđa, skära; snæđing, f. snád, n. mat; fe!
snædan v. a. a) skära; b) skåra åt sig,
vederqvicka sig (med mat); snæd, f. matbit; mat;
slav. snjedj; ir. snat, id.

Snäling (pl. -ar), m. litet smalt halskläde,
liten shalett. Sk.(Ox.).

SNIFSA, v. a. 1 snyfta. Hs.(Db.). Snöfsa,
id. Sm. Fht. snephizen, snophizon; mht.
snipfezen, snupfezen; nht. dial. (Nassau) schnippsen;
lit. sznipseti, id. Jfr snukk.

SNIFSEN, s. snida.

SNIGA (ipf. sneg, sup. snigit), v. n, smyga
"Sniga sej i gunsta igen". Götal. Snigä si in,
genom list innästla sig. G. Snige sej te, på ett
krypande, snålt och förslaget sätt åtkomma. Ög.
Sniga el. sni (ipf. snegte el. snide, sup. sneget
el. snid), v. n. smyga; sneje, id. S.Sk.
Ursprungliga bemärkelsen har troligen varit: krypa.
Fn. snican. krypa; d. snige {sneg, sneget), smyga
krypa. Jfr snika, som förmodligen är samma ord.

Sneg, adj. 1) listig, bakslug; 2) omtänksam.
"Hade han inte vaed så sneg som han va så
hade dä inte gåed for se". Sk.

Snej, n. smyg. "Höra nåed i snej". S.Sk.

Sniel el. snile, m. 1) snigel: Limax. Sk.
Snile, m. id. Vg.; deraf hólta-snile, m.
skogssnigel; 2) igel: Hirudo. Vg.,sm.(Vestbo).
Isl. snigill. m. snigel; d. snegel; n. snigjel,
sniel; fe. snægel; e. sneal.

Snágel-bjånn, m. snigelbjörn. G.


SNIKA (ipf. snek, sup. snikit el. snikt), v. n.
vara begärlig efter; snålas efter något. Bhl.,sm.
Snikä si til, snylta, snåla sig till. G.; snika sej
te
, id. Ög. Fn. snikja (sv. böjn.), vara
begärlig efter; snylta; n. snikja (sv. böjn.), snylta,
ställa sig in. D. d. (Slesvik) snika (ipf. snek. p. p.
sneken). Svenska adj. sniken, vinmngslysteu, är
p. p. af verbet snika.

SNIKE (— ͜), m. svarta, brända
ljus-vek-ändan. S.G. Måhända är detta ord beslägtadt
med skot. sneg, v. a. afskära. På samma sätt
härledes snåte, m. det som putsas eller snytes af
ljus, pertor. Fl.(Öb.).

SNIKKA, snikkare-bråte, snikk-don, snit, s. snida.

SNlKK-SNAKKA, s. snakka.

* SNILLA (ipf. snall, pl. snullum, sup. snollit),
v. n. o. a. vara snabb; vara kort, skyndsamt
föras? Vårt forospråk och våra munarter gifva
vid handen att detta starka verb i uräldsta tider
troligen varit brukligt, ehuru numera förgånget.
För moes. har Grimm (gr. 3, 58) antagit ett
starkt thema snillan (snall, snullun), celeriter ferri.
I riksspråket hafva vi snilla undan. v. a.
försnilla, v. a. decipere; snille, n. ingenium; fn.
snild, f. a) duglighet; b) klokhet; c) vältalighet;
jfr d. snille, snild, snildhed.

Snäld, m. stor·snald, läil-snald, m. den
stora och lilla trissan på en spinnrocksten. S.G.
Jfr snälla 3.

Snillande, adj. skamflat, misslynt,
modfäld (ursprungligen troligen: som skamflat
skyndsamt drager sig undan). Sdm. Snillen snöllen.
Vg.; snyllen. Vg.,ög.,bhl.,sm.; snyllenä.
S.Nk.; snölen, id. Bhl.,sm. Jfr snöla, här nedan.

Snullug, adj. 1) för kort klippt; om hår;
2) stympad; om klädedrägt. Sdm. D. d.
snollet, snoldet (Mlb., DL. 529)

Snäll, adj. 1) eg. (såsom i riksspr.) snabb,
Snjäll, id. Vb.; 2) klok, förståndig. "Han ä
inte rätt snäll". Allm.; 3) nätt, beqväm. "En
snäll stuga". Dls.,vl. m. fl. Fsv. snialir,
hurtig, rask. Runurk. 878, 881; <i>snilder, sniller,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free