- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
644

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fruntimmer under djup sorg bära framför pannan
(B. W. B. 4, 889); holl. sneb, f. snabel; lit.
snápas, m. snabel; d. d. snabe, "en fiæl med
kroge eller hager i, som er slaaet op i en stue
till at hænge klæder på".

Snape, m. 1) spets, det yttersta af något;
snibb (öronsnibb); 2) utskjutande udde (i sjö,
träsk). G.

Snipa, f. 1) det som sluter sig i en vinkel.
V1.,vg.; 2) flik af något tyg, kläder. Snipu,
f. Fl.(Ingo); snepa, f. Fl.(K.),vb.; snipå,
f. id. Fl.(GK.); 3} liten spetsig båt. Svea-,
Götal.; 4) liten gädda; deraf gädd-snipa. Götal.
D. snip, flik.

Snipa-skål (snippa-skål el. sneppa-skål, pl.
-ar), f. rund träskal med 4 små platta
handtag. Ög.,vg.,sm. Snibb-skål, f. Ul.

Snip-eka, f. eka, som är spetsig i fören. Vg.

Sniper (el. snipper), adj. 1) fin, prydlig,
nätt. Nb.(Råneå,Cal.); 2) högdragen, förnäm
(som sätter näsan högt i vädret). Vb.

Sniper, m. snäsig, vresig menniska. Hs.(Db.).

Snipi, adj. spetsig och smal. Ög. Snipugr,
id. "Skomärn har gjort stölvera så snipuga".
Nk. Holl. snibbig el. snebbig.

Snip·nos, f. qvinna med spetsig näsa och
ondt sinnelag; spefullt. Sdm.

Snip-näsa, f. menniska med spetsig, tunn
näsa. Fl.(Ingo).

Snip·näsog el. snip-näsig adj. som har
spetsig, tunn näsa. Fl.(Ingo).

Snippe-kläde el. sneppa-kläe, n. trekantigt
halskläde. Dls.,vl.,vg.,sm. Snepp, m. id.
Dls.,sm. D. snippeklæde (föråldr.).

Snippsk el. snippsug, adj. 1) spotsk; 2)
snarsticken. G. Ns. snippsch, spetsig, bitande i
tal. (Richey, 273).

Tång-snipa, f. Gasterosteus Spinachia, L.
Nilssons fauna 4, 112.

SNIPPÄ el. sniipp (ipf. snapp, sup. snóppi el.
snippä), v. n. hastigt nappa, rycka åt sig. Vb.
(Bygde). Snippe (snapp, snöppe). N.Åm.; snipp
(snapp, snóppe), Vb.(Löfånger); snipp (snifft,
snifft),</i> id. Vb.(Skellefte). Snipp (ipf. snippä el.
snifft, sup. snippä el. snifft), v. a. o. n. 1) id.
"Mait-krokjen hinnt knaft nedi vöttu-brynä förr’n
abbarn snifft’n. Ji var gåli sljå dill, då dem
snifft å mäg käppen"; 2) springa som hastigast
på besök, göra ett kort besök. "Han snippä dill
grannars far’n. Du kan fall snipp in när mäg
nagergang, då du fäläs ätt vajom". Vb. Snippä
förbäj
(el. snittä förbäj), snudda förbi, gå snedt
öfver. G. Ursprungliga themat för detta starka
verb har varit snippä, snapp, snuppit. Jfr snupp
sä av
, här nedan. D. d. (Slesvik) snippe (ipf.
snap, p. p. snuppen), hastigt nappa (Kok 1, 179);
holl. snipperen, snippelen, v. a. sönderskära,
snida af; nht, schnippern, schnippelen; e. snip.

Snappa, v. a. 1 1) (såsom i riksspr.) hastigt
och oförsedt gripa något; 2) snatta. Vb.—-sm.
Fsv. snappa, snappa. Alex. 1890, 2878; ns.,
holl. snappen; nht. schnappen; e. snapp; d.
snappe, id.; fn. snapa, a) ursprungl. troligen:
snappa, nappa; b) uppsnappa smulor (af mat),
taga föda till sig.

Snapp-händt, adj. långfingrig, tjufaktig,
som rycker åt sig utan lof. Nb.,vb.
Snapp-händt, snabb-händt. Sm.

Snapp-säkk (pl.-ar), m. byx-säck, liten
kjortelpåse. Snabb-säkk, sna(r).säkk,
snavvsäkk, m. id. Götal.; deraf snapp-säkks-ur, n.
fickur. Kl.(Stranda h.; sällan brukl.).

Snaffsa, v. a. o. n. 1 (freqv.) 1) nappa,
fara efter att vilja bita (såsom hvalpar); 2)
småbita, bita lindrigt i något. "Grisana gå å
snaffsa i gräset. Hästen snaffsade i rókken";
3) snatta. "Snaffsa te sej nået". Götal.;
deraf snaffser, m. en som snattar smått. Sm.

Snipp-räis, f. en hastig resa fram och åter.
"Ji main óm gjer’n snipp-räis dill stadom". Vb.

Snipp-snapp-snorum, häj basalorum, n.
ett slags kortspel. Vb.,sk. Nht. schnipp
schnapp-schnurr
; ns. snip-snap-snur, id.

Snupp så av, v. n. skyndsamt och hemligt
begifva sig bort. Jtl.

SNIPPS, m. en pris snus. G.

SNITTA, snitte-so, snittä, s. snida.

SNJO-DKIVA, -mölas, -rjåppa, -skaur, -ås,
snjoga, s. snio.

SNJOSK el. sniosk, n. fnöske (af Boletus
fomentarius). Dl. Snuske. n. Vg.; snyske, n. G.;
snyske, n. G.,sdm. (föråldr.); snöske, snusk, n.
Vb.; snösk el. snösh, m. Vb.(Nordmaling), jtl.;
snesk, n. id. Hs.(Db.). Fn. fnjóskr, hnjóskr,
m. id.

Snjosk·sópp, s. sópp.

Snjósk-tikka (pl.-kur), f. fnöskticka (på
björkträd): Boletus fomentarius, L. eller
Polyporus betulinus. Dl.(Elfd.,Våmh.).
Snjosk-läppa, f. Dl.(Våmh.); snösk-fókka el.
snesk-fukka, f. id. Hs.(Db.,Bj.). Jfr björk-sópp,
kórk-sópp (under sópp).


* SNIUTA (ipf. snaut, pl. snutum, sup. snotit), v.
a. afklippa, putsa, snyta? Detta starka verb har
utan tvifvel i äldsta tider funnits i vårt språk;
med någon förändring lefver det qvar i
norrländska munarterna. Snȳt (ipf. snaut, sup.
snytä), v. a. snyta (näsan eller ett ljus).
Vb.(Skellefte). Snööjt (ipf. snäut, sup. snuti el.
snöijt). Nb.; snauta. Åm,; snåita. v. a. Dl.;
snöjta, G.; snyde (ipf. snöd, sup. snydt), Sk.;
snita (ipf. snitte). Hs.(Db.). Snyta (snöt, snytt),
v. a. 1) id.; 2) narra, bedraga. Vl.; 3) gripa,
få tag, bekomma. A. "Snöt du? B. "Jo, ja snöt
has penga". Götal. Snyta sej av, slippa. "Dä
skall han inte snyta sej av". Svea-, Götal.
Fsv. snyta, v. a. snyta. Gl. Ordspr. 813; fn.
snýta (sv. böjn.), v. a. a) id. "Snýta sér", snyta
sig; b) bedraga. "Snȳtt hefir þu sifjungum"
(Lund, oldn. ordföjningslære, s. 73); jfr. lt.;
"emungere senem argento"); n. snyte<h1></h1>; d. snyde;
fht. snûzan; ns. snütten; nht. schneutzen; holl.
snuiten; fe. snŷtan; e. snite; skot. snoit, snyta.
Grimn (gr. 2, 49) har uppställt ett förloradt starkt
moes. verb sniutan, snaut, snutun. Bemärkelsen
snyta (emungere), är, såsom Rdq. 1, 227 anmärkt,
måhända nog inskränkt för en rot, i hvars skot
en sådan icke alltid är lätt att igenkänna, men med
en något utvidgad betydelse hörer till detta
starka thema följande ord :

Bränne-snäuta, s. brinna.

Snut, m. 1) eg. (såsom i riksspr.) nos,
mule; 2) trut, näsa. Allm. Snaut m. id.
Dl,vb.; 3) smekord. "Du lilla snut! Min lille
snut". Snutt, m, id. Allm.; 4) hörn; 5) udde.
Sdm. Ns. snute, m. a) mule, nos; b) mun,
trut; fe. snote; e. snout<big></big>; holl. snuit, m.; nht.
schnauze; swz. schnaute; nassau, schnut, f.;
d. snude.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:52:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0674.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free