- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
656

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SPET ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sdm.,nk. Speta, f. 1) liten sticka, trästicka.
"Få e speta i fingren. Mager sóm e speta".
Götal. Speda, f. Sk,,hl.; 2) strumpsticka. Hl.
Spydda, spödda, f. a) id.; b) träpinne på en
lie, när man hugger vårsäd. Sk. Jfr böla;
3) stör, hvarmed en rågång utstakas. Nk.; 4)
liten flicka. Sm. Fsv. spita, f. sticka; fn.
spita, f. litet stycke trä, träpinne; spyta, f.
piune, sticka; n. spyta, f. sticka, strumpsticka;
d. d. (Bornh.) spedde, id.

Spitring, m. spenslig och svag menniska. G.

Spitrugor, adj. spenslig och svag. G.

Spitter-nöj, s. spik-spångande.

Stikk-spitu, f. liten sticka. Fl.(Nl.).

Tete-speta, s. teta.

SPETA 2, v. n. 1 klättra. Spela ópp för en
vägg, i ett trä". Allm. Spelta, id. "Han
speltade ópp för stegjen". Sm. Troligen samma ord
som speta 1.

SPETAL (ljudvigten på sista stafvelsen), n.
hospital. Allm. I några munarter m., t. ex.
spetalen, hospital; i Vg. spittalen. Fsv. spital, n.
spitali, m. VGL.SML. Magnus Eriks, test.; fn.
spital, n. spitali, m. spitall; it. spetale; lit.
spitole el. szpitole, f.: af lt. hospitale.

Spetals-hjon, n. hospitalshjon. Allm.

Spetals·prest, m. prest som är anstäld vid
ett hospital. Allm. Fn. spitalsprestr.

SpetaL·stólle (pl.-lar), m. galning,
oregerlig menniska. Vg.

SPETS, m. (såsom i riksspr.) spets. I
munarterna spiss, spess, 1) id.; 2) mindre sup. "By
kómpan en spess". Sk. Spitsen, m. def.
klöfverknekt i bräus-spelet. Enär detta kort är det
högsta i detta spel, anses det stå i spetsen för
de andra; deraf namnet. G. Fsv. spetz, m.
S.S. 1, 247; fht. spitz, spets.

Spejslig el. spejsig, adj. spetsig, smal, fin.
Fl.(Ingo).

Spejsa, v. a. 1 spetsa, hopfoga tvenne tåg
eller rep, utan att någon större knut deraf
uppkommer. Sjömansspr. Fl.

Spets·oL, n. stickande, bitande ord. Fl.(Nl.).

Spets-slä, m. kappsläde. Dl.(Äppelbo).

Spisker, adj. 1) spetsig, uddig, hvass. Kl.
2) slug, illistig. Vg. Spetsk, spesk, id. Sm.;
deraf speska sej, v. n. 1 vara slug; 3)
spenslig, smal, klen. Vg. Spetsker, id. Nk.
Spessig, fin, nätt. Vl.

Spiska, v. a. 1 spetsa (en pinne o. d. från
en sida), hvässa, egga. Kl. Speska, id.
"Speska ihop", sätta ihop tvenne pinnar o. d. på
sätt, som ibland förekommer vid ympning att
qvistarne skäras snedt och snitten passas
tillhopa. Vg.(Skarab.). Späss (ipf.-ä), 1) spetsa;
2) stoltsera, högfärda i granna kläder. Vb.
Spissa, v. a. 1 tillhugga (timmer). Kl.,sm.

SPETT, spettanne, s. speta 1.

SPEUD, s. spadå.

SPIGGE, m. den lilla tappen i tunntappen.
Hs.(Db.). S. spigot, under spy.

SPIGON, s. spit-ord.

SPIK 1, n. speck. Dl.,fl.(Pargas). Fn. spik;
fe. spic; fht. spech; nht. speck.

SPIK 2, m. 1) ursprungligen: det som är tunnt
och spetsigt; 2) (såsom i riksspr.) spik: clavus.
Späjk, m. Nb.(Ö. Cal.); spajk, m. G.; 3) brodd
på säd. "Säden ä i spik". Sdm.,fl.(Nl.); 4)
stickord. Ög.; 5) penis virilis. Vb. Spekke, m.
Vg.(Vadsbo h.); spink, m. id. G. Fsv. spiker;
fn. spikr, spik; n. spik, spikar, m. spik; d.
spiger; e. spike, id.; lt. spica el. speca, f. spets.
Jfr spika.

Drag-spik, s. draga.

Galg-spik, m. spik, som suttit i en galge
och hvarmed man tror sig kunna trolla. Sm.

Hand-spik, s. sid. 241.

Mo-spik, s, mo 1.

Spik·gubbe (pl.-ar), m. strandskata:
Hæmatopus ostralegus. Ul.

Spik·gädda, f. täflingslek att kasta flata
och glatta stenar långs utåt vattenytan, så att
de derifrån återstudsa i flera hopp under
fortsatt fart. Smör·gås, f. Ög.; flat-fisk, m. id.
Bl. Denna uråldriga lek beskrifves af
Minucius Felix, kap. 4.

SPIKA, v. a. o. n. 1 1) klyfva. "Spika
stikkor, spånor, pertor". Vl.; 2) stickande värka.
"Dä spikar i fingren7". Nk. N. spika, klyfva,
slå i stycken; swz. specken, smått klyfva (ved).
Stalder 2, 381.

Spikkra, v. a. 1 klyfva i tu (stickor). Dls.

Spik skjå (def.-a), f. stor knif att klyfra
torra vedträn till trästickor. Jtl.

Spink, f. splint. Sk.(N.Åsbo). Fn., n.
spik, id.

Spinked, adj. 1) full med splinter.
Sk.(N.Åsbo); 2) i. q. spinkig. Sk.

Spinkig el. spinket, adj. mycket tunn och
smal till växten; spetig. Allm.

SPI·KILLE, spi-lera, s. spy.

SPIKJIN (uttal. spitjin), adj. 1) mager; om
jord. "Åkrin je spitjin"; 2) späd, "skänglig".
Fl.(Öb.). D. d. spikker, smal, tunn (Kok 1, 378).
Jfr spikken.

SPIKKE, s. spink.

SPIKKEN, s. speka 1,

SPIK-SPÅNGANDE, adv. alldeles , helt och
hållet. I sammansätta, spik-spångande ny,
alldeles ny (ɔ: till splint och spån ny). Vg.,hl. I
andra munarter säges: sping-spångande ny,
spritt-språngande-ny, splitt-spångande nöj, splingande
ny
, splitande ny, spritande ny, sprettanne ny,
spritt-ny, spitters·nöj, spinter ny, spiller ny,
spillersta ny, spingesta ny, splitter ny, splita ny,
spit-spångande ny, sping språnganste ny,
springsprångande ny, spillerst nyj, spän nöj, span-nytt.
Äfven säges: spiller nakjin, helt naken,
splittnåkugur, spett naken, spettanne naken, id,;
sping-spångene galen, rentaf galen: spett-galen,
spettanne-galen, id. D. splitter nøgen, alldeles
naken ; n. spildrende nakjen; ns. splitter nakkend,
id.; d. splinder spanken ny, alldeles ny; nht.
dial. (Nassau) splitter-neu; e. dial. spick and
span new
(Grose, 150); span new, id. (Hunter,
Hallamsh., 84); jfr fn. spánnýr, alldeles ny eller
färsk; spik, f. splint, sturape; sv. dial. spel, n.
spån. S. spili.

SPIK-TVÄJT, s. tveta.

SPIL, spill, s. spela.

8PILA, s. spili.

SPILI (ipf. spiljäđ, sup. spiljađ), v. a. 1)
ursprungligen troligen: sönderdela, klyfva: 2)
spjela, förbinda (t. ex, benbrott) med spjelor.
Ö.Dl. Fn. spila, v. a, utspärra: "spila fingrum",
d. udspile, id. Jfr fht. spalten, klyfva; mht.
spelten; nht. spelten; ns. spellen, spellern
(B.W.B. 4, 941): e. spelt; d. spalte, id.; gael, spealt,
disciudere. Jfr spjälla 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:30:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free