- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
661

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sprunti el. språntä), springa hoppande, fort,
skutta, hoppa. "Han sprant ópp på bolän",
han hoppade upp på bordet. "Han sprant över
gärsgåln". Vb.,nb. Deraf a) sprannt, adj.
ytterst liflig, rädd, skygg; om nästar. Ög.,nk.
Jfr sprygg; b) stor-sprinntar, m. som springer
fort. Vb.

Sprinsk, adj. brunstig; om hingst. Sk.

Sprukka f. springa, spricka, remna.
Sm.,vg. Sprykka, f. id. Sm. Fsv. springa, f.
springa. Birg. Up,p. 2, 199; spryngja. f.
L. c. 1, 312; 2, 155. S.S. 3, 132; fn.
sprunga, f. id.

Spryng (pl.-ar), m. språng, skott, groning
(på malt, potäter). S.G. Språng, m. id. N.G.

Språnge-lakan, n. hvitt linnelärft, som
spännes under taket i en bröllopsstuga. Det
består af fyra till sex olika stycken, hvaraf
hvartannat utgör vanligt linne; de öfriga
styckena likna spetstyg, hvari bilder af tuppar,
stjernor m. m. äro inväfda. I midten af detta
lakan öfver den plats, der brudparet under
vigseln är stående, är en thronhimmel uppsatt.
Prydningsbestyret räcker långt inpå aftonen
näst före bröllopsdagen, hvilken afton kallas
mö-kväll. Vg.(Rackeby,Kållands h.).

Språng-gjord, f. den enkla rem som sitter
bredvid bukgjorden under buken på enhäst. Sm.

Spräkk, m. I sammans. hove·spräkk, m.
hufvudvärk. Vg.(Åhs,Viste,Barne,Kinds h.).

Spräng·frö, n. linfrö, som ligger öfver
vintern i sina frögömmen och "spränger ut" (hoppar
ut) deraf. Användes fordom att strö ut efter
en likkista, då hon utbars från gården att
förekomma gengångare. S.Sk.

Spräng-vatten, n. vatten, som frampressas
genom halfuppdragen lucka i en qvarnränna
förmedelst det påträngande vattnets styrka. Sm.

Stark-sprungen, s. stark.

SPRINNTA, sprinsk, s. springa.

SPRITA (ipf. spret, konj. sprete, sup, spretet),
v. a. sprida. Ög. Fht. spriten<i></i> (ipf. spreit).
Jfr spraidä.

SPRITTA (pr. spritt, pl. sprittum, ipf. spratt,
el. sprott, pl. spruttum, sup. spruttiđ), v. n. 1)
spritta. Dl. Spritta (pr. spritter, pl. spritte,
ipf. spratt, pl. spruttu, sup. sprutti). G.; spritta
(spratt, sprutti). Hs.(Db.); spretta (ipf. spratt,
konj. sprutte, sup. spruttet). Vg.; spritt (spratt,
spritti) och sprätt (ipf. spratt, sup. sprutti,
spritti, språtti el. sprättä), id. Vb.,nb.; 2) spricka
ut, gro, skjuta brodd. Dl.(Mora). Spritta (ipf.
spratt), spricka ut; om löf och blommor. S.Nk.
Fn. spretta (spratt, sprottiđ)</i> springa, springa ut,
växa, framvälla; n. spretta; fe. spreótan, gro,
skjuta brodd; spryttan, id.; fht. spriozan, nht.
spriessen; ns. sprotten el. spruten; holl. spruiten;
gl. d. (Moth) sprude, id.; (Arrebo) spryde, id.
"Korn og frö spirer fast og spryder". I
fornnordiska tungan har troligen i äldsta tider funnits
ett starkt verb sprióta (ipf. spraut, pl. sprutu,
sup. sprotit), springa fram, växa, gro. Till
starka verbet spritta, höra utom nedan anförda
rotskott, sv. spratt, n. sprätta, v. a., sprattla, v. n.

Sprassäl (ipf. sprasslä), v. n. 1) sprattla,
spritta; om fiskar under lek eller då de nyss
upptagits ur vattnet; äfven om döende djur;
2) plaska, stänka omkring sig i vatten eller
annat, såsom t. ex. då foglar bada sig. Vb.

Sprata, v. n. 1 1) spjerna, sparka omkring.
Vg.; 2) spraka; om brinnande ved. "Dä ä en
fetknagg i ve’n, dä spratar i’en". Vg.,sm.,bl.

Sproti, m. spö, smal käpp. Dl.(Mora).
Språte (pl. språtar), m. lång trästicka till väf.
Sm. Spröta, f. id. Ög. Språta, f. qvist, spö.
Hs.; spräuta, f. qvist, skott. N.G. Spraut,
spröut, spreut, sprota, m. spö, smal käpp. Vb.;
spröt, n. smal gren; lång smal gren (till
täckning af halmtak, att sätta i ärt- eller bön-land);
deraf a) bön-, ärt-spröt,</i> n. Sm.,bl.; b)
gärdsel·spröt, m. vidja att nyttjas vid
gärdesgårdars stängning. Vm.(Norbergs s:n). Fsv.
sprotte, m. qvist. S.F.S. 7, 210: spruti, m.
rotskott, telning. Cod. Gyll. f. 157: "en
spruti aff iesse roth"; fn. sproti, m. ungt trädskott,
tunn käpp; n. sprot, n. stång; fe. spreót, m.
id.; fht. sprozzo, m. rotskott, telning; ns.
sprate, spratel (B.W.B. 4, 976); holl. sproet,
spruit, f.; nht. sprosse, f.; e. sprout.

Sprutta, f. 1) springa; remna, rispa; smal
öppning, uppstoppning i sömmen på
klädesplagg; sprund på kjol, julp på byxor.
Svea-,Götal. Språtta, f. id. Vg.

Sprutten (el. sprutta), adj. utsprucken,
grönskad. "Lövet ä spruttet (el. sprutta).
Blomstren a spruttna (el. sprutta)". Sm.

Språs, v. d. 3 gro, skjuta brodd. "Kornet
ä språdt", då kornet mältes. "Knoppen språs",
då vid löfsprickningen löfven börja synas utom
knoppskalen. Språ, v. n. gro; öppna sig;
spricka ut. "Han vill ha i se så snart han
språr öved", han vill hafva mat, så snart han
öppnar ögonlocket; säges om den, som äter
genast efter uppvaknandet. Sk.(N.Åsbo).

D. d. <i>språ, spryde, gro. slå ut; lit. sprogti,
sätta knoppar; lett. sprôgt, id.; e. to sprout,
spricka ut, slå ut telningar, göra skott. Jfr
för öfrigt spritta.

Språta, v. a. 1 sätta språtar eller spolar i
en grind eller hövagnshäck. Sm.

Språta·mat, m. en som är värd stryk.
Hs. Jfr fn. sprota-barn, n. barn som man
tuktar med ris eller käpp.

Sprätt l, m. smidig qvist eller rotting, som
fastsatt i en träkloss anbringas vid båtrelingen
för att å densamma fästa dörjen. Genom sina
vippningar utvisar då sprätten när fisken
nappar. Begagnas äfven vintertiden vid fiske i
vak. Bhl.

Sprätt 2, m. 1) hastigt språng (af rädsla);
om hästar. "Der kom en sprätt på märrana
når de sto fór harr(v)cn å pågen gått frå
dem". S.Sk.; 2) utsot. Ordet brukas blott
i bestämda formen singularis. "Han har
sprätten". Fl.(Nl.).

Sprätta v. a. 2 1) sätta något i hastig
rörelse förmedelst cu knäppning med fingrarne;
knäppa (med fingrarne). Dl.(Elfd.,Våmh.);
2) skjuta af en pil med sprätt-bössa. Sdm.
Sprätt el. sprett (ipf. o, sup.-ä), v. a. o. n.
1) sätta något i hastig rörelse förmedelst en
knäppning med fingrarne; hastigt kringkasta.
"Sprett ut tveten! Sprett ut höjet!"; 3) göra
hastigt språng, hoppa; om insekter; 3) vara
sprättaktig. Vb. Fn. spretta, kasta eller
rifva lös.

Sprättare, m. 1) knäppare, insekten
Elater, som lagd på rygg hoppar förmedelst en
tagg, hvilken djuret eger nedunder vid ändan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:52:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0691.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free