- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
674

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vacker flicka, om hon icke vore så högfärdig och
tillgjord. Gstr.

STILTA (pl. tor), f. ett tnnnt, halfannan aln
låugt rep, hängande vid flarnen och uppbärande
sillnät med smärre maskor (manse-garn).
Sk.(Barsebäck).

* STIMA el. stimma (ipf. stam, pl. stumum, sup.
stomit), v. a. förhindra, hejda? Nedan upptagna
rotskott göra det sannolikt att detta starka verb
har funnits i vårt språk i allra fornaste tider.
Jfr fn. Stemma, hejda; fht. gi·stemen,
compescere; cessare; mht. stëmen, hejda, stanna; ns.
stämmig, styf, stark (B.W.B. 4, 991); fht. unstuom,
insolens; ungistuomi, insolens, infestus (Graff
6, 681, 682): nht, ungestüm, id.; stemmen, v, a.
aquam stagnare mole truncove; moes. stoma, m.
grundval, stoft: ὑπόστασις.

Näbbe-stämma, s. näbb.

Stammer, adj. stammande (förhindrad att
tala flytande). Nk. Stamm, id.
Vb.,dl.(Rättvik),vm.,sm. Fsv. stamber, id. S.S. 1, 167;
fn. stamr el. stammr, a) id.; b) trög (i
sammans, aldrstamr, glýstamr); flit., fsax. stam,
stamm, stammande; fe. stamer, stamur; d. d.
((Slesvik); nfris. stam; ns. stamerig; nht.
stammelnd; moes. stamms.

Stammer-i·hakk, m. en som stammar och
pratar. Nk.

Stamblä, v. n. 1 stappla, ragla, gå
stapplande, vacklande: om gubbar, små barn. G.
Stammla. Nb.; stāmbl. Fl.(Öb.); stomla. Kl.;
stammra, id. "Stammra i mörkret".
Vg. (Marks h.). Fn. stumra, gå med möda och
vacklande; d. stumre; d. d. stumle; e. stumble.

Stamblot, adj. stapplande, osäker i
gången. Fl.(Öb.).

Stamm-säng, f. säng, som ej kan dragas
ut. S.Sk. Stau-säng, f. Sk.(Lugg.).

Stomlig, adj. ovig. Hs. Stomlutt el. stomlu,
ovig; stapplande. Vb.; stomlätt. Åm.;
stummel-fotad. Kl.(Tjust); stummer·bent, id.
Vg.,bhl.(Elfsb.).

Stommel, m. 1) ovig staékare; 2) en råd-
och redlös menniska. Vb.

Stomra 1, v. n. 1 stappla. "Stomra te
väjs", stappla omkring. S.Sk.,bl.

Stomra 2, f. qvinna som stapplar åstad på
dåliga fötter, går tungt. Sk.(N. Åsbo).

Stomred, adj. 1) stapplande.
Sk.(Vem.,N. Åsbo); 2) smågalen. Sk.(Ox.,Lugg.).

Stomring, m. 1) karl, som stapplar åstad
på dåliga fötter, går tungt. Sk.(N.Åsbo); 2)
otymplig, halfgalen menniska; stackare.
Sk.(Ox.,Onsjö.,Lugg.,Bjäre h.)

Stumm, adj. 1) (såsom i riksspr.) stum, som
saknar förmågan att tala (förhindrad alldeles i
att tala); 2) styf i lederna, ovig (förhindrad att
röra dem ledigt). Vg.; 3) stel, känslolös.
"Fingret ä stummt". Sm.,ög.; 4) styf.
"Sjelskinnet ä så stummt". S.Sk. Fn. stumi, m. styf
menniska; fht., nht. stumm, adj, stum; mht.
stumb, id.

Stummsen, adj. häpen, flat, tystnad af
förvåning. Sm.,vg,

Stämma 1, v. a. o. n. 2 1) (såsom i
riksspr.) hämma; göra att en flytande vätska
stannar i sitt lopp; 2) stanna, göra uppehåll.
"Han stämmde ve kruet". Sk.,hl.; 3) kanta
(kläder). Hs.; 4) hugga med huggjern.
"Stämma ett hål1". Stämmän (ipf. stämnä), v. a. 1)
taga stämning på någon; 2) sammankalla. Vb,
Fsv. stæmma, stæmna, stampan, stefna, v. a.
a) stämma, hämma: b) stämma, ålägga att
iniinna sig (inför rätta o. s. v.); fn. stefna,
stemna; d. stævne.

Stämma 2. f. 1) (såsom i riksspr.)
urinstämma; 2) förstoppning. Stämmå, f. Dl.(Elfd.);
stämmna, f. id. Dl.(Våmh.),hj.

Stämm-boL, n. stigbord, dammbräde. Sm.
Stamm-bol, n. Vb.

Stämme. I stämme, adv. ömsom sakta och
fort. "Köra i stämme". Vg.

Stämme·nål, f. 1) sadelmakare-nål; 2)
stoppenål; grof synål, spetsad som en syl. Vg.
Stämm·nål, f. kantig nål. Hs. N.
stæme·nål, stoppnål.

Stämm-gräs, n. allmän vänderot: Valeriana
officinalis. Benämningon sannolikt deraf att
roten användes såsom stillande (stämmande)
hysteriska anfall, hvartill hon är det bästa
hittills kända medel. Åm. I norra Kalmarlän
säger trollpackan: "Tivelbast och Vänderot, stå
mig emot". Jfr Velands-rot.

STIMBA, s. stimma.

STIMMA (pr. stimme, ipf. stamm, konj.
stumme, sup. stummi), v. n. imma, ånga, t. ex. af en
kokande kettil eller ur marken.
Hs.(Db.,Ljusdal). Stimba (ipf. stimbäđ, sup. stimhađ), id.
Dl.(Elfd. Mora). Fe. steman el. styman (sv.
böjn.); e. steam; holl. stoomen, id. Af detta
stimma hafva vi troligen fn. stammr, fuktig.

Stamm, m. lukt. "Ful, fin stamm".
Hs.,åm,,mp. Deraf brännvins-stamm, m. brännvins-lukt.
"Brännvins-stammen sto ur halsen". Hs.

Stamma, v. n. 1) dunsta, utdunsta
(spirituösa ångor). "Han stämmer å brännvin".
Hs.(Db.); 2) stinka, lukta illa. Hs.,mp. åm.
Stamm, id. "Stamm illt, ondt". Jtl.

Stimba, f. 1) imma; 2) töcken. Dl. E.
steam, ånga, dunst; holl. stoom, m. id.

Stimmene mörkt (el. stimmane-mórst), adv.
kolmörkt, alldeles mörkt. Hs.(Db.).
Stämmande-mórkt (el. -môrt). Ul.;
kól-stimmande·mörkt, id. Vm.(Norbergs s:n). På samma
sätt härledes dimmer, adj. mörk, af dimba, v.
n. ånga, utdunsta.

Stumm, adj fuktig, klimpig (af väta); om
jord. "Joren ä så stumm. Dä a så stummt
att driva". Sk.(Ox.). Jfr fn. stammr,
fuktig. Anm. Det torde dock vara möjligt att
vårt landskapsord hörer till det stumm, stum,
styf, stel, som anföres under stima.

STTMM-KUDD, s. kudd.

*STIMPA (ipf. stamp, sup. stumpit), v. a.
afhugga, stympa; slå sönder, stöta, krossa sönder?
Detta starka verb har utan tvifvel funnits i vårt
språk i allra fornaste tider, såsom här nedan

upptagna, ännu vid fullt lif varande rotskott utvisa.
Troligen höra hit d. d. (Slesvik) stjimpe et.
stjampe, v. n. vrafla, tala utan sammanhang; stjamp,
m. den som så gör. För moes. har Grimra (gr.
2, 58) uppställt ett förloradt starkt verb stimpan,
stamp, stumpun, krossa.

Stamp 1, m. vattenhjul i stampverk,
sqvaltqvarn. Kvärna-stamp, m. Hl.(Värö).

Stamp 2, m.? mos af potäter.
Vl.(Fryksdalen). Stompa, f. mos; deraf bön-stompa,
rov-stompa, f. kokta bönor eller rofvor, gjorda
till mos af tjock gröt. Vl.,vg. N. stapp; nht.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:52:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free