- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
675

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dial. (Nassau) stampes, m. mos;
kartoffel-stampes, potatismos (Kehrein 1, 387); fsv. stampa,
stappa, v. a. stampa, stöta (sönder). Fr. af N.
449. Cod. A. 39, f. 175 v.; fn, stampa, stappa<i></i>.

Stampa 1 (pl.-pur), f. "Stå i stampa", vara
illa utsatt, ej kunna reda sig. "Ja står i håla
stampur". Sdm. Stamp, m. id. ”Stå i
stampen", vara knuten i växten, ej växa; om
menniskor. Sk. Fsv. stampa, f. gillerstock, som
är upphängd till villdjurs dödande, på sådant
sätt att han af sig sjelf nedfaller på djuret då
det kommer derunder. ÖGL.UL.

Stampa 2. f. litet säte vid spiseln, skildt
från högstolen. Sm.

Stampå, f. stor klubba med kort skaft att
dermed älta ler. S.G.

Stapp 1, m. brödpick. Vb.

Stapp 2 (ipf.ä); v. a. stöta, sticka små hål
i bröd vid bakning. Vb.

Stump (pl.-ar), m. 1) (såsom i riksspr.)
litet, återstående stycke af något afskuret,
afslaget, afbrutet o. s. v. Stomp, m. id. Vb. m.
fl.; 2) surbröd, råglimpa, tjockt bröd. Jtl.
(föråldr.); 3) ankarstock, kommis-bröd. Bhl.;
4) litet barn; smekord. "Gósse-stump. Min
lilla flikk-stump!" Götal. Stumpa, f. liten
flicka (eg. som nyss börjat gå). Allm.; 5) penis.
Ög. Fsv. stumper, m, stump. Alex. 2337; n.,
ns. stump, id.; fn. stumpr, m. surbröd.

Stōmp (ipf.-ä), v. a. stympa, sönderstycka
i stycken, bitar med sax, knif eller yxa. Vb.
Holl. stompen, stympa; swz. stumpen, id.
(Stalder 2, 414).

Stómpe-gómpa, f. liten tjock och ovig
gumma; föraktligt. S.Sk. D. d. stumpegumpe

Stumpig, adj., mycket kort. Allm. D.
stumpet; e. dial. stumpy.

Stump-rumpug, adj. stubbsvansig; om häst,
katt. G. Stubb-rumpig, stubb rómpig. Götal.

Stumpum, i talesättet: humpum å stumpum,
slarfaktigt. "Dä gikk så humpum å stumpum
för honom", det gick slarfvigt.
Vm.(Herv.,Id.). Af stump, m. 1). Jfr hump.


a) STINGA (pr. sting, pl. stingum, ipf. stang el.
stakk, pl. stungum el. stukkum, sup. stungjiđ), v.
a. 1) stinga, sticka. Dl. Sting {stang, stungi),
Vb. (Ume); stinga (stang, stönge), id. N. Åm.;
2) rensa (fisk). Dl.(Elfd.).

b) STIKKA (pr. stikk, pl. stikkum, ipf. stakk,
pl. stukkum, sup. stukkjeđ), v. a. stikka.
Dl.(Mora). Stikka (pr. stikkur, pl. stikke, ipf. stakk,
pl. stukku, sup. stukki), id. G. Fsv. stinga
(ipf. pl. stungo, p. p. stungen), stinga, sticka;
fn. stinga (ipf. stakk i st. f. stang); fe,, fht.
stingan; d. stinge; e. sting; n. stikka; d.
stikke; fht. stëcchan; fe. stëcan, sticjan; nht. stecken;
holl. steken; e. stick; moes. stigqvan el. stiggqvan.

Blind stikka, f. trollslända. "Hugga
blindstikka", gå eller famla i mörkret, stöta
hufvudet mot något oförväget. Fl. Nl.).

Bryn-stikka, f. sticka att bryna lien på.
Sm. Brun-stikka el. bröjnstikka. Dl.

Brö-stikka (pl.-kur), f. I Mora vikas och
hängas tunnbakade brödkakor öfver små
stickor (brö-stikkur), som sedan hängas till
torkning på i taket fästade stänger (brö-stånger, f.
pl.). Dl.(Mora).

Börle-stikka, f. den nagel, hvarmed skaklen
fästes uti ett oxok, eller den som sitter i
dragstången. Sm.

Går-stånglader, adj. (eg. p. p.) 1)
stångad så att inelfvorna med gorret trängt ut;
2) fig. säges om en liten trasig molnhimmel.
"Dä häller ner sóm himmiln vure gårstånglad.
I da ä himmiln gårstånglader".
Vm.(Vestra bergsl.).

Hot-stång, f. järnstör, hvarmed hål stötes
i jorden. Sm.

Ho(v)-stikkor, f. pl. det som afskäres
hofvarne då hästar skos. Sm.

Ljus·stikka, f. stöpstieka uf järn eller trä.
Ljus-speta, f. id. Sm.

Lång-kus·stygn, n. ormbett. Hs.(Db.).

Lässe·stång, f. stång som bindes öfver ett
hö- eller sädeslass för att sammanhålla det. Sm.

Munn-styng, s. munn.

Stake (pl.-kar), m. 1) eg. (såsom i
riksspr.) lång och grof stör; 2) fig. oformligt lång,
men klen och mager menniska. Bl. Fht.
stekko, m. stake; fe. stacu, f. staca, m.

Staka-bisi, m. gubbe med käppen,
kyrkoväckare. Fl.(Nl.).

Staka-bytta el. stake-bytta, f. bytta med
en lång stafvor att hålla uti då man mjölkar.
Sedan tömmes mjölken i så eller mjölkbytta.
Sm.,ög.

Staka-drög, s. draga.

Staka-gård´, m. inhägnad af stakar i
lindriga strömvatten för att fånga lax. Åm.

Staka-ränna sej, v. r. 1 staka sig; vid
hoppning öfver gärdesgård ränna en stör i lifvet på
sig; om djur. "Den gāmbel märren flögd yvi
ln å stakaränd sej". Fl.(Ingo).

Staka-tittare, m. landtmätare;
skämtsamt. Sm.

Stakk (pl.-ar), m. 1) helgdagskjortel. Dl.
(Hülph. 231); 2) underklädning, kjortel. Bhl.
Fn. stakr, m. vid tröja, vid och kort
öfverkappa (E. Jonsson, 536); n. stakk, "et skjørt";
fd. skind-stakk, kort skinnkjortel
(Arrebo,Hexaem. 238). Jfr isl. Mari-stakkr, Marias kåpa
== sv. dagge-kåpa. Mp. Jungfru Marias kåpa,
Alchemilla vulgaris. Fin. takki, öfverrock,
mantel, är förmodligen samma ord och ett lån från
nordiska tungan.

Stakka-brändt, adj. n. som möglat i
stack; om löf. Götal.

Stakka-ärede, n. litet gille, då sista
sädesstacken drages in på logau att tröskas.
Sk.(Skytts,Bara h.).

Stakke-have, m. stackhage; en vanligen
inhägnad plats nära gården, hvarest
sädesstackarne stå. Häs-går(d), m. id. S.Sk. D. d.
stakke-have.

Stakke el. stakk, m. stolpe. Säng-stakke,
hörnstolpe i säng. Grin(d)~stakke, stolpe, hvari
spjelarne (spolarne) sitta i en grind. Sdm.

Stang (pl. stängar), f. stång. Sk.,fl.(Nl.).
Stang (def.-i, pl. stängar), f. G.; stång (pl.
stånger), f. id. Dl.; deraf a) brunn-stång, f.
stången, som hänger ned från brunnsvängeln.
Vg.; b) gap-stänger, s. gap; c) hässje-stänger,
s. häsja; d) flög-stång, s. flioga; o)
mone-stänger, s. mön; f) nakk-stång, s. nakke; g)
randstång, s. rand Fsv. stang; fn. stöng; d.,holl.,
e. stang; fe. stenge; fht., it. stanga: nht.
stange. Jfr stång.

Kron-stång, f. en stång, som plägar sitta
upp under taket i bondstugorna, hvarpå de
uppkasta sina kläder. Vm.(Herv.,Id.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:52:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0705.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free