- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
721

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TAK ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tak·kvist (pl.-ar´), m. vidja, hvarmed
halmen bindes fast vid läkten på taket. Hl.(Värö).

Tak-lauk, m. taklök: Sempervivum
tectorum. G. Häus·lauk. G.; huslök. Sm.;
huselög, m. id. Sk. Gl. sv. (Frankenius) stor
huslök
; e. dial. houseleek. Jfr Thore-skägg.

Tak-lök, m. blåsuga: Ajuga pyramidalis.
Vexjö. Kärring-ruka. f. Dls.

Tak-ofs, m. takskägg. Bl. Tak-öfs, m.
Bhl. Jfr. hofs.

Tak-panna (pl.-nor ),f. taktegel. Götal.
Nht. dache-pfanne.

Tak·póll, tak-póll-rång, s. póll.

Tak-rafft, s. rafft.

Tak·raka, tak-slätta, s. täkke-vrake.

Tak·riare, m. stänger, som hänga (liksom
rida) öfver taket att hålla takhalmen eller
torfven stadig. Bussing, m. id. Vg.

Tak-sked, f. smal murslef till att stryka
kalk under taktegel. Sk.

Tak-skånk, m. takskägg. Sk. Jfr skunk.

Tak·su el. tak-sul, s. sul 3.

Tak-ve(d), m. stänger (vanligen unga
granträd eller klufna vedstycken), som läggas
ofvanpå näfver, hvarmed vattentak täckas.
Vb.—hs.,vg. Ett sådant tak kallas näver-tak
eller tak-veds-tak. Vb.

Tak-äsla (takk-äsla), f. sädesärla.
Dl.(Mora). Taker-alla. f. Hs.

TÄKKA (ipf. takte, sup. takt), v. a. täcka;
lägga vattentak på hus. Hl. Täkka (ipf.
tajte, sup. tajt). Sk.; täkk (ipf. o. sup.-ä eller
-), id. Vb. Fsv. þækkia. SML.; {thakt, p. p.
Ivan 349, 387); fn. þekja (þakta, þakit); n.
tekkja; fnt. dakjan, dekjan; mht. decken (ipf.
dacte el. dahte); nht. decken; ffris. thekka:
holl. dekken; d. däkke; d. d. (Slesvik) tække
(takte, takt); fe. þeccan, id. Jfr tegere.
´

Täkke-gille, n. taköl. Sm.

Täkke-käpp (pl.-ar), m. käpp som brukas
vid halmtaks uppläggning. Sk.,hl.(Värö).
Täkk-spröt, m. Sm. Jfr tak-rafft.

Täkke-vire, m. vidja, som begagnas för
att fastbinda halmen vid täkke-käppen och
läktet. Sk. Täkk-vidja. f. Sm.

Täkke-vrake, m. träredskap, hvarmed
takhalmen stötes jemn upp på taket.
Täkke-fjul, f. Hl.(Värö). Täkke-vraga. f.
Sk.(Ing.); tak-raka, f. Sk.(N.Åsbo),sm.;
täkke-vratt, m. Sk.(Ox.); tak·slätta, f. id.
Sk.(Lugg.). Jfr vraka,

Täkke-vänna, s. vinda.

Täkke-ås (pl.-ar), m. stång eller stege,
hvarpå taktäckaren stöder sig då han täcker
tak. N.Hl. Täkke-bom, m. S.Hl.;
takke-sti(g)e, m. id. S.Sk.

Täkk-halm, m. halm, hvarmed tak
täckes. Sm.

Täkkja (pl. täkkje, def. täkkjan), f.
taklist, tunn planka, mot hvilken takveden stöder
sig på näfvertak. Hs.(Db.).

Täkk-näver, m. näfver att lägga under
torftak. Sm.

Ytter·tak, n. vattentak. Sm.

TAKA el. ta (pr. takur el. tar, pl. take, ipf.
tok, pl. toko, sup, taki el. taï ),v. a. 1) taga.
G. Tågå (Elfd.) el. ta (Mora) (pr. tar, pl.
tagum, ipf. tog, pl. togum, sup. taïd), Dl; tag
el. ta (ipf. tog el. to, sup. tegä, p. p. tegen), id.

Vb. I andra munarter allmänt ta el. tagja (ipf.
tog el. to, sup. tagen [hårdt g] el. tagjen).
Tagas (ipf. togs, snp. töjä, el. töjäsä), v. d. a)
arbeta, sysselsatt» sig med. "Han togs vä huus",
han arbetade med att bygga; b) retas med.
"Dem togs sä läng vä’n, dillas han vadht jälak",
de retade honom så länge att han blef ond; e)
täfla. "Hä ska no tagas om hókkendera skal
rå". Vb. Tågås, v. d. träta, tvista. Dl.; 2)
talesätt: a) ta efter, stamma. Fl.(Nl.); b) ta
emot barn,
såsom barnmorska betjena. "Hon ha
tätt emot många hundra barn"; c) ta från
hemmet
, begifva sig hemifrån. Sk.; d) ta frå se,
försvara sig. "Klein te ta frå se". Fl.(Öb.); e)
ta i fånq, brottas. Hs.; f) ta igen, resa hem igen.
Sk.; g) ta lössen till råds, af villrådighet rifva
sig i hufvudet. Hs.; h) ta lag, lyckas, gå väl
för sig. "Hä tar inga lag", det är ogörligt.
Fl.(Nl.); i) taga marken, stiga (af en stege,
trappa) ned på marken. Vm.(Norbergs s:n); j) ta
ner
, genom efterhängsenhet uttråka. Ul.; k) ta
ner en okse
, slagta en oxe. Hs.; 1) ta på,
begynna. Allm.; m) ta sej jesingen, svärja. Hs.;
n) ta te, använda. Allm. "Ta te grytes", lägga
i grytan. Ög.; o) ta te sta’n resa till staden.
Sk.; p) ta te väjs, hastigt blifva ond, sticken.
Sk.(Ing.); q) ta ve sej, blifva ängslig, bekymrad.
Ög. Fsv. taka (tok, takit), taga. VGL.
St. Rimkr. 3:1; tagha (ipf. togh). Flores 890, 1754;
fn. taka; d. tage, id.; moes. tekan, vidröra.

Brót·tag, n. vanligt häfstångstag (vid
stenbrytning). Hög-bärs-tag, n. då man bryter
uppåt med spettet stödt mot axeln. Vm. Jfr
kórs-tag.

Bråd-taga, v. a. göra något för fort i
början. "Han brådtog hästen". Sm.

Fogel-tok, s. fugel.

Fróst-ta’n, adj. af frost angripen. Vg.

Full-taga, adj. som har full arbetsstyrka.
"En fulltaga kar(l)". Sm. Fsv. fultaker.

Grabb-tag, s. grabba.

Grepp-tak (e. grepp-tag), n. säkert,
dugtigt tag, gripande. Vg.

Hand·tagning, f. handtag, helsning vid
gästernas ankomst till ett gille. Sm.

Handtags-öl, s. öl.

In-tag, n. intaga. Sm. In-taka, f. utmark. Vg.

Kórs-tag, s. saksning.

Kör-ta(g)en, adj. inkörd; om häst. "Hästen
ä inte körtaen". Sk.

Lång-tagen, adj. dryg, mustig, god.
"Maltet ä långtaget", gifver mycket dricka. Sm.

Miss·tag, s. miss.

Nappa-tag, s. nappa.

Ner-tagjen (e. när-tagjen), adj. mager.
S.Sk.

Plöv-takka, s. plog. Jfr takkla, här nedan.

Sam-tagen el. sam-ta’n, adj. 1)
sammantagen, blandad, af sämre och bättre
beskaffenhet; medelmåttig; 2) vårdslös; 3) grof; om
mjöl som är osiktadt eller oskrädt. Götal.

Tag, n. 1) ställe, der man tager något (t.
ex. grus, ler o. d.). Deraf grus-, jord-, -ler-,
sand-tag. Sm.; 2) tag, napp; fördel. "Han
fekk säg ä bra tag, då’n einsamen ärvd farin".
Vb. Tak n. tag. "Ta tak", taga fast,
fastna; b) taga tag, brottas. Götal.; 3) stund,
viss tid, liten tid. N.Sk. Taga, f. S.Sk.;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:30:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0751.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free