- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
725

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TAR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fin. tarha, fägård, fålla; ursprungliga betydelsen
synes vara inhägnad, såsom man ger af sammans.
puu-tarha, trädgård, yrtti tarha. id.; humala
tarha
, humlegård, kirhho-tarha, kyrkogård. Jfr
tarre 2.

TARA 2, f. Rumex Hippolapathum och
Hydrolapathum, enligt Frankenius och Bromel.
Härmed beslägtadt är måhända växtnamnet tjerp.

TARABBA, v. n. l gå illa för någon,
försämras; taga skada. "Dä tarabbar för honom.
Gubben tarabbar mer och mer. Vagnen har
tarabbat". N.Hl. Jfr fht. tarén el. tarôn, v. a. skada.

TARALLD, m. Silene inflata. G. Det
vanliga namnet på denna växt är smällor, f. pl.,
pungar, m. pl.; i några munarter har-pungar, m.
pl. Sm.; gumse-pungar, m. pl. Sveal.; flås·gräs,
n. Vm,; blärer, knäkker, f. pl. Sk.; duve-ägg,
n. Nk. Växten tros på Gotland vara ett bland
de starkaste medel mot trolldom. (Jfr Dybeck,
Runa 1849, s. 60). Tareb är ett arabiskt namn
på Thlaspi eller Capsella, som i medeltidens
latinska tunga tyddes med börs, enär de uppblåsta
blomfodren på Silene inflata likna en börs.

TARE, m. hafstång, slägtet Laminaria, i
synnerhet Laminaria digitata; äfven Bolus.
Bhl.,hl. Fn. þari, m. tång (Fucus); n. tare,
bredbladig tång (Laminaria); d. tare. Ett rent keltiskt
ord, som redan i l:a årh. upptecknades af
Dioskorides bland Kelterne i Gallien (ταυρούϰ)
såsom namn på flytande vattenväxter. Dioskor.
4, 99. ”ποταμογείτων, ’Ρωμαῖοι βήυαι
φόλιουμ, οί δὲ ερβάγω, οἱ δὲ γλαδιατώριαμ,
Δάϰοαδάμα, Γάλλοι ταυρούϰ”
.

Tare-bótten, m. sjöbotten, som är
bevuxen med tare. N.bhl. N. tarebotn.

Tare·stjelk (pl. -ar), m. stjelken af
hafstång. Strömstad. N. tarestylk.

Tare-tórsk, m. ett slags torsk med brunt
eller rödaktigt skinn. N.Bhl. Gräs-tórsk, m.
id. Sk.(Barsebäck). N. tare-tosk-

TARGA, targlä, tarja, tarlor, s. tära 1.

TARM (pl. -ar), m. 1) (såsom i riksspr.)
inelfva. Tårm. Sk.; 2) talesätt: tårrkä-tarm, a)
säges (då man gungar fjäl [bräde]) om den,
som är för lätt och ej kan få ned den andra;
b) slita ondt (i allmänhet). G. Fsv. tharmber,
m. tarm. Patriks saga, 22; fn. þarmr; fe. þearm.

Hönsa·tarmar m. pl. Cerastium viscosum.
Sm. Fht. hühnendarm.

órre-tarma(r), m. pl. 1) eg. tarmar af en
orre; 2) Melampyrum pratense. Ög.

Tarma-slit, n. magref. Nk.

Tarm-ballad, s, storskräppad, under
skräppa 2.

Tarmeija, f. tarmkäx. Hs.

Tårma-löb, n. bråck. Sk.(N.Åsbo,Lugg.).

TARPA 1, f. mage. "Få något i tarpan".
Ul.(Rosl.). Tärpa, f. id. Ög.

TARPA 2, s. snål-tarpa.

TARRA, s. tärra 1.

TARRE 1, m. buske eller träd, uppvuxet från
en stubbe. Sk.(Bjäre b.),S.Hl. Jfr fht. tar,
ter, slutstafvelse i namn pä några träd och
buskar, t. ex. wéchaltar, en, holuntar, hyll; gael.
tor, m. buske, ungskog; bret. derv, träd; skr.
taru, träd, dŗah, växa (af drah el. darh, enl.
Bopp, vergl. gr. 1, 122).

TARRE 2, m. liten utbyggnad eller luta
bredvid ett annat hus, hvari får, getter o. s. v.
installas. Hl.(Ljungby). Är troligen samma ord
som tara 1.

TARRE 3, s. tärra 2.

TARTELIG, s. tertelig.

TARVA (ipf. tórv), v. a. behöfva, tarfva.
Hs.(Bj.). Fsv. þurva, þorva. VGL.GL.UL.SML.;
tharfwa. S.S. 1, 31; fn. þurva; fht. durfan;
nht. darben; holl. durven; fe. þurfan, þorfan;
fin. tarvet; lapp. tarbahet; moes. þaurban.

Tarv (el. tärv), f. behof, nöd, tarf. Vb.
Fsv. þarf, f. UL.; tharf, f. S.S. 1, 110;
fht. <i>darba, duruft, durft; fe. þearf; moes.
þaurfts.

Tarva-dö(d), m. väl behöfligt eller önskligt
dödsfall. Ög. Tarv-dö(d). V.,Dl.

Tarvelig, adj. som tarfvar mycken föda,
äter mycket. Sdm.(Öfver-Selö).

Tarvsen 1, adj. behöfvande. Hs.(Bj.).
Moes. þarbs. nödig, behöfvande.

TARVSEN 2, adj. oxaktig, tjuraktig,
obelefvad. Hs. Fn. tarfr. m. tjur. SE. 1, 588; gael.
och ir. tarbh; wal. taru, tarus; cornw., bret.
taro, tarv; lt. taurus.

TAS, tass, s. tans.

TASA 1 (ipf. o. sup. tasa), v. a. 1) utreda
(ull); 2) utbreda (hö), vända om till torkning
utbredt hö, att den förut nedvända sidan deraf
må blifva torr. Vb. "Tåsa ut hö". Åm. "Tösa
ut hö". Mp. Fn. tæa, , utreda (ull). Jfr
tesa 1.

TASA 2, s. tass.

TASA 3, s. tase.

TASE (pl. tasar), m. 1) hylsa kring nötter;
deraf tasa, v. a. 1 befria (nötter) från
skalhylsor; 2) ohyfsad menniska, dum karl: trög,
drumlig menniska. Götal. Tasse. Sk.(Vem.). Tas,
m. stackare, odugling. Vb. D. d. daser, trög,
sysslolös karl. Jfr dase.

Nöda-tas, s. nyt.

Tasa-bäling, m. stackare. Vb.(Nysätra).

Tasa-vask, tasa-vaskus, m. oduglig
stackare. Vb. Tasker, m. lumpen karl, slarfver,
dåse. Allm. Taskus, m. id. Vb.

Tassa, f. tokig qvinna. Tassot, tokig.
Fl.(Sjundeå).

Tassed, adj. senfärdig. Sk.(Vemm.).

Task (ipf. ), v. n. 1) gå illa; 2) arbeta
utan att dermed något uträtta. Vb.

Taskig, adj. slarfvig, utsliten och nedsölad;
deraf taskighet, f. taskigt, adv. Allm.

TASK, s. taska, tóssa.

TASKA, f. 1) väska, ficka. Allm., i
synnerhet i Götal.; 2) näfverhylaa, inuti hvilken lägges
en sten. Dessa näfverhylsor (task, f. sing. defin.
taska), vidfästas nätets nedra sida att hålla
nätet genom sin tyngd vid sjöbottnen. Det snöre
eller tåg, vid hvilket taskorna äro fästade,
kallas sten-tel, m.; den öfre teln heter flårteln. m.
def. Vb.; 3) sköka, hora. G. Task, m.
scrotum. Ög. Fsv. taska, f. väska, ficka. S.S. 2, 8;
fn. taska; fht. tasca; nht. tasche; gl. d.
(Bibelovers. 1550, Matth. 10: 10) taske; it. tasca;
frans. dial. tasque, id. Betydelsen: sköka,
brukas äfven i gl. d. "Endog de kände icke nære
seg foruden lönlige tasker eller aabenbare
boelskaff". Taussens Postilla 1539, Vinterd. 104, a.

Bagg-taskor, f. Silene inflata. Sm.

Taske-gräs, n. 1) eg. Capsella Bursa
Pastoris. Allm.; 2) penninggräs: Thlaspi
arvense. Dl. (enl. Linné). Gl. sv. (Frankenius,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0755.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free